Gå ut i Stockholm - förr, nu och i framtiden

Mina föräldrar, födda på sent 40-tal, försöker ibland jämföra sin egen ungdomstid med min och mina jämnårigas, bland annat när det gäller nöjesliv.

Enligt dem så fanns inte alls "krogen" på samma sätt på 60- och 70-talet, utan i stället så festade man hemma hos varandra.

Sedan dess har mycket ändrats.

* Alkoholpolitiken har blivit mer tillåtande, och gjort att Stockholm har en enorm krogbransch, som nästan enbart är baserad på alkohol. Mat, spelningar, ståuppkomik, dans och allt annat som folk kan tänkas vara intresserade av att njuta av på kvällen, kommer i andra hand. Roligt att det finns så många ställen, mindre roligt att alla är likadana.

* Samtidigt som mycket av nöjeslivet har flyttat ut ur bostaden, så är det annat som flyttat in. Behöver man bio när man kan få nästan lika bra ljud och bild hemma? Behöver man gå och lyssna på coverband när man kan spela Rock Band i vardagsrummet?

* Stockholmare har blivit mer internationaliserade. Man går ut mitt i veckan. Pizza, kebab och sushi har blivit pinsamt "svennigt".

* Familjebildandet kommer allt senare i livet; den typiska stockholmaren är ständig ungdom och singel.

* Stockholm har blivit otryggare, på grund av organiserad brottslighet, segregation och ökad mängd alkohol. 60-talet var ingen harmlös idyll, men vad jag vet så behövde inte dörrvakter ha skyddsväst på den tiden.

Kunde miljonprogrammets och norrmalmsregleringens arkitekter föreställa sig vår tids nöjesliv? Är deras arkitektoniska lösningar anpassade för 2008 års stekare, hipsters och pandapoppare? Och kommer nöjeskvarter planerade idag vara användbara på 2050-talet?

---

Senast ändrad 27 september 2008 06:36

Det stämmer i huvudsak med min bild av hur samhället såg ut för några årtionden sedan. Det gäller förstås inte bara stockholm utan speglar väl till stor del västvärldens senare utveckling i stort. Man bör dock komma ihåg att det tidigare i historien vimlade av krogar med lika mycket fokus på alkohol som idag. Alkoholkonsumtionen bland män var nog större för 200 år sedan än vad den är idag. Däremot har kvinnorna numera en plats i krog- och alkoholkulturen som de knappast hade då. Ökad alkoholkonsumtion (bland män) hänger säkert starkt ihop med mängden våld. Dock ligger väl det icke krogrelaterade våldet på ungefär samma nivå som då.

Man får inte glömma att Stockholm inte bara kulturellt blivit mer av en internationell storstad. Även befolningsmässigt har ökningen varit kraftig sedan 70-talet. Där hittar vi väl också ett av svaren på varför Stockholm är så singeltätt. Unga singlar är de som lockas av storstaden och även de som har enklast att flytta till den eftersom de inte har någon familj att ta hänsyn till. I övrigt finns ju samma singelproblematik(?) i övriga landet och även i större delen av västvärlden.

Det som kommer att hända till 2050 är väl att befolkningen kommer att vara äldre, även om Stockholm som storstad kanske kommer att fortsätta ha en lite yngre befolkning än landet i stort. Om den ökande medelåldern kommer att ha någon påverkan på hur vi umgås är väl dock mer omtvistat. Eftersom vi samtidigt med denna utveckling antagligen blir piggare även längre upp i åldrarna så kan beteendena mycket väl bara förskjutas eller sträckas ut. Jag gissar att kroglivet för personer över 40 kommer att vara betydligt mer utvecklat än idag. Alkoholen lär vi nämligen dras med även då.

---

Senast ändrad 19 september 2008 12:52

Ur ett internationellt perspektiv så är Stockholm idag en mycket trygg stad. Det var bra mycket värre här för 200 år sen.

Faktum är att alkoholkonsumtionen inte var större på 1800-talet än den är idag. Man tror att nykterhetsrörelsen som startades kring förra sekelskiftet överdrev siffrorna i sin propaganda för att locka mer folk. Det lyckades dock riktigt bra och konsumtionen minskade ju kraftigt. Det var inte förrän för bara ett par år sedan som vi återigen kom upp i samma rekordhöga nivå: ca 10 liter sprit/person och år. Det har däremot spridits ut på fler personer - både män & kvinnor från alla samhällsklasser super idag, jämfört med då. En egen gissning är dock att det dricks mer på krogen idag än förut, då man snarare brände eget och satt i parken.

Erika N:

Tja, det var väl ungefär vad jag sa. Jag påstod aldrig att alkoholkonsumtionen var större överlag på 1800-talet än idag.

Det sa jag inte, jag spann vidare på samma resonemang

Det finns förstås mycket som politiker skulle kunna göra för ett bredare, coolare och tryggare nöjesliv i Stockholm. Här tänker jag ta upp förslag som handlar om fysisk planering, fastighetsrätt och annat som har diskuterats inom Yimby förut, även om det är tillåtet att diskutera annat (t ex dörrvakter och restauranghygien).

* Knutpunkter för spårtrafik blir ofta otrygga på kvällen, och därför bör det planeras närbutiker, restauranger och hotell vid stationen.
* Nöjeslokaler i innerstaden bör få större möjlighet att ha högljudda aktiviteter kvällstid. (Som ett exempel har jag medverkat i en föreställning på en teater mitt på en av Stockholms stora kroggator, där vi tvingades fösa ut publiken före klockan 22 eftersom grannarna hade rätt till tystnad. Hur tänker man om man flyttar in i ett nöjeskvarter i stadskärnan, och förväntar sig att det ska vara knäpptyst klockan 22 alla veckans dagar?)
* Fasadbelysning gör Stockholm By Night mer intressant för turister.
* Fler stora klubb- och konsertlokaler, i klass med gamla Heaven (numera Casino Cosmopol). Dessa kan gärna ligga vid knutpunkter, där det går att bygga nytt.
* Spärra av vissa innerstadsgator på helgnätter för att skydda fotgängare och cyklister, och sätta käppar i hjulen för rattfyllon, busåkare och svarttaxi.
* Friare detaljplaner, som gör det möjligt att lägga butiker och restauranger i kontors- och bostadshus. En bostadsrättsförening ska till exempel kunna omvandla en vindsvåning till en skybar.

* Och förstås förtätning, slutna kvarter, städning, belysning, kollektivtrafik och allt annat som Yimby brukar förespråka.

---

Senast ändrad 23 september 2008 20:32

H G:
Tja. Vad kan man säga. Word?

Kungsholmen börjar ju bli ganska hippt, med Västermalmsgallerian, Lindhagen och Spårväg City. Om man dessutom bygger ett par riktiga skyskrapor enligt förslag på forumet, skulle Fridhemsplan kunna lämna sin sunkstatus och bli ett nöjescentrum jämförbart med Stureplan och Medborgarplatsen.

---

Senast ändrad 23 september 2008 20:30

Jag tror mycket på potential för Kungsholmen. Här bör man också ha Västra city i åtanke! Förut har Kungsholmen ibland känts "avlägset" om man står vid säg plattan. Man tar sig inte gärna förbi centralen och den tråkiga Kungsbron. Men med spårvägen + trädplantering av Hamngatan (som väl skall bli?), och de två nya husen vid Kungsbron + den framtida överdäckningen av de stora hålet mellan centralen och kungsbrohuset så kommer den miljön att upplevas helt annorlunda, och det gör också att Kungsholmen kommer närmare..

Med ytterligare stadsbyggnad i södra Solna och Liljeholmen blir Kungsholmen ännu mer centralt. Och med Essingeleden ersatt av en höghuskantad aveny ännu mer...

Bra ämne! Det är mot den här bakgrunden man måste se varför de byggde som de gjorde förr. Men en av de kanske största skillnaderna mellan 40-talet och nu är att konsumtionssamhället som under 40-talet inte ens hade börjat har sedan dess ökat exponentiellt. Det är exempelvis en av de viktigaste anledningarna varför man valde små gräsplättar och skogsdungar vid gatorna istället för hus med service. Innan konsumtionssamhället började behövdes det helt enkelt inte någon större mängd service vid gatorna.

Mnja. Fast inte helt o hållet kanske så heller. Det finns ju ändå rätt mycket butiker i bottenplan i den gamla innerstaden också. Snarare ser jag denna frånvaro som ett resultat av tankarna om det "nya" samhället, maskinsamhället. Optimisering, separationer av funktioner. Vi skulle ju bo effektivt och konsumera effektivt. Att då ha en massa utspridda småbutiker var ju såklart inte effektivt, i enlighet med tanken om maskinsamhället.

Så klart det finns butikslokaler i de gamla innerstadshusen (de som byggdes före 1914) på Norrmalm och Östermalm.

De byggdes ju efter borgarklassens behov. Och borgarna hade råd att gå i butiker, eller skicka dit sitt tjänstefolk.

Idag har nästan alla råd att shoppa, fika och på andra sätt nyttja nöjeslokaler. Då behövs lokaler även i förorterna.

Ett förortscentrum måste också ha en kritisk massa för att bli ett intressant alternativ till city. En butik mer kan göra stor skillnad.

---

Senast ändrad 29 september 2008 00:51

Man får komma ihåg att (livsmedels)affärerna fanns närmare människorna på den tiden. Nu är de ofta utslängda på något gärde istället. Dessutom fanns det på den tiden både bagare, slaktare, fiskaffär osv istället för som ofta är fallet idag där allt ingår i en affär. Även om ytan inte blir större vid en uppdelning av funktioner så leder det åtminstone till att en större andel av lokalytan ligger direkt ut mot gatan.

Rena tjänster är dessutom inte så mycket billigare idag än förr eftersom de som utför tjänsterna får sin inkomst direkt från de som nyttjar dem. De enda sätten att göra tjänster billigare är att göra tjänsteutövarnas arbetsmaterial billigare samt att sänka skatten eller liknande. De flesta så kallade tjänster som vi konsumerar är ju dock en blandning mellan varor och tjänster. Ett restaurangbesök kan till exempel mycket väl vara betydligt billigare idag än förr av en rad anledningar.

---

Senast ändrad 29 september 2008 08:28

Kan orsaken till att nöjeslivet ökat och flyttat ut från bostaden vara att vi slutade arbeta på lördagar och fick 5 veckors semester först någon gång på 70-talet? Jag menar fritiden ökade under 1900-talet ganska markant. Lönerna har också ökat markant sedan 70-talet. Jag har hört uppgifter om att konsumtionssamhället har fördubblats sedan 70-talet. Jag menar har man inte pengar eller tid så går man inte ut för att roa sig. Och då finns det inte behov av nöjeskonsumtion

Johannes:

Visst är det säkert så. Mer fritid att roa sig på och mer resurser att bygga upp nöjesställen med. Sen kan inställningen till att gå ut ha förändrats även oavsett detta, men det mesta lär nog bero på att det finns så mycket mer resurser nu vilket gör att färre behövs för den rent materiella produktionen, vilket leder till att folk har mer fritid samt att många fler kan jobba med underhållning.

---

Senast ändrad 15 januari 2009 15:39

Cafélivet i Sverige har fluktuerat på ett märkligt vis. Fram till början av 60-talet gick folk på fik. Sen slutade dom med det och alla fik las ner. Sen började man igen på 90-talet och det startade massor av nya fik.

Man kanske kunde skylla på tv, som la en privatiserande filt över kulturlivet. Eller också hade folk så taskiga bostäder före 1960 att de inte trivdes hemma. I alla fall verkade "standardhöjningen" privatiserande under perioden 1950-1985, sen verkade den i rakt motsatt riktning.

Sverige ska ju vara det land i vilket familjen idag har minst betydelse, i den bemärkelsen att vi i allt större utsträckning umgås med våra vänner i stället för våra släktingar. Kan det vara i takt med att den tendensen utvecklats som vi sökt oss ut ur våra hem och in på krogarna? Fredrik Lindström var ju inne på den här biten lite i sitt tv-program om svenskarna.

Ja, det är sjukt intressant att det satsas så mkt på inredning. Det är superviktigt att ha ett fint, fräscht & modernt hem och renoveringar får gärna belånas och ta hela semestern i anspråk. Ändå umgås vi aldrig i hemmet! Vi ses ju allt oftare ute för att sedan gå var och en hem till sitt. Vad beror detta på? Är det, som du skrev Jan, att standardhöjningen verkat mot en privatisering? Är ivern efter ett godkänt hem så nervös att vi inte VÅGAR bjuda hem folk innan det ser perfekt ut?