David Nylund skrev:
Slarvigt av mig att skriva huvudsaklig verksamhet, betydande verksamhet vore ett juridiskt bättre valt uttryck. Sakfrågan är ändå densamma, om en förening har en stor kommersiell uthyrning som subventionerar de boendes kostnader för bostaden, så är det i mina ögon inte orimligt att de förmånsbeskattas för denna kommersiella vinst.
Nej, den enskillda personen får i praktiken ingen subvention av boendet då priset för lägenheten blir mycket högre som en konsekvens av att avgiften blir relativt låg. Det finns alltså i praktiken ingen förmånsvinst för relativt nysålda lägenheter, effekten kan dock uppsåt för personer som bott länge i samma lägenhet. Men som lättnadsreglerna var konstruerat så hjälpte dessa i princip bara de som köpt för större belopp.
Även i de fall en person bott länge i en lägenhet av detta slag så var försäljningsskatterna högre för dessa lägenheter än för andra bostadsrätter, så egentligen fick de betala för förmånen i efterhand, även med de gamla reglerna.
David Nylund skrev:
Om nivån är rätt och om man borde införa någon form av tröghet i systemet så att man ska passera ett visst gränsvärde flera år i rad innan man trillar dit som oäkta förening, men det kanske rent av redan finns.
Trögheten som du nämner var just vad lättnadsreglerna gjorde (för enskillda privatpersoner), då dessa framförallt kom att gälla de som betalat mycket för lägenheterna.
David Nylund skrev:
Beträffande var små tjänsteföretag slår sig ner så är väl det ett problem om de lägger beslag på lägenheter i oäkta föreningar lika mycket som om de gör det i hyresfastigheter. Problemet där är väl snarast att det finns en skev marknad på hyressidan där det är marknadshyror på lokaler men inte på bostäder.
Visst finns det en effekt av småföretag, men de flesta föreningar som har det här problemet är det beroende på att det finns större affärslokaler i bottenplanet. Och nu får vi väl se vad som händer med affärslokaler som ligger i marginalen.
David Nylund skrev:
Beträffande frågans litenhet i förhållande till blandstadens utveckling. Det bedöms finnas ca 5000 boende i oäkta föreningar, låt oss säga 4000 lägenheter för att räkna högt. Dessa ligger sannolikt på centrala, dyra adresser i våra storstäder - annars förefaller det osannolikt att de skulle ha den typen av hyresintäkter. Jag tror det kommer fortsätta finnas blandad verksamhet på dessa platser, oavsett beskattningsordningen för olika upplåtelseformer.
Bara för att det drabbar ett litet antal är dåliga regler inte eftersträvansvärda.
Men man kan ju undra om det ens lönt att administrera den här särlagstiftningen för en så ringa antal? -Speciellt med tanke på vad styreffekterna av detta kommer att innebära för vissa platser.
David Nylund skrev:
Sen är jag förvånad att det alls blivit såhär. Undantagsreglerna för oäkta föreningar har rullats framåt från år till år ganska länge, oavsett regering. Och jag tycker rent principiellt att det är olyckligt att reglerna ändras så fort, men där har väl problemet främst varit att man inte permanentat de regler man faktiskt haft, utan alltid låtit dem vara tidsbegränsade undantag. Men att avståendet från att förlänga ett undantag skulle vara förödande nya regler - nej, där håller jag helt enkelt inte med.
Det är ju möjligen konsekvensens av en regelförändring som kan vara förödande, inte specifikt hur byråkratin och beslutsgången ser ut. Men visst, det bästa hade ju varit att gjort systemet med lättnadsregler permanenta (vilka många redan såg de som då dessa rullat på så länge).
Avslutningsvis, den generella prismekanismen dödar eventuell subvention av boendet för privatpersonen, och denna regelförändring ger minskat incitament till blandade huskonstellationer. Effekterna kommer (som alltid) att först bli synliga i marginalen dvs. mindre attraktiva affärslägen kommer att plockas bort i förorter och på mindre orter där skatteeffekten kommer att väga tyngre relativt. Lyckat.