Printout from www.yimby.se
....

 > Allmänt

Allmänt om Köpenhamns och Danmarks utveckling (ekonomi, stadsplanering) 1950-1990

David Magnusson
37 Posts
City: Lund, Joined: February 2009
Att Köpenhamn inte har något motsvarande Sergels Torg i samma skala vet nog de flesta om. Det betyder förstås inte att dessa planer inte fanns.


www.cifs.dk/doc/up_ffore.pdf
En artikelsamling skrivet av Uffe Palludan för Institutet for Fremtidsforskning 1990-1999. Framförallt artikeln "Københavns fremtid" (publicerad första gången i Fremtidsorientering nr. 8/1990) tar upp många orsaker till att staden halkade efter 1950-1990.

Många av problemen är samma som även andra storstäder hade vid samma tid men det intressanta i fallet Köpenhamn är att det fanns en stor organisatorisk splittring jämfört med Stockholm. I Stockholm skötte SL trafiken inom Stockholms län med enhetstaxor och staten hade understött tunnelbanenätet. I Köpenhamn lades spårvagnsnätet ned 1971 inför en förestående tunnelbane(nåja, underjordisk S-bane-)satsning som skulle möjliggöra motsvarande standard. Av detta blev det inget, staten rev upp beslutet 1977 utan att spaden hade satts i marken någonstans. Detta gav då till resultat ett bussnät som ännu är överbelastat på vissa linjer (Linje 5A mot Brönshöj).


Vidare skapades Stockholms läns landsting 1968 som omfattade både Stockholms stad och resten av länet. I Köpenhamnsområdet hade man istället (fram till 2007) tre olika amter (län), där Köpenhamns och Frederiksbergs kommuner hade samma status motsvarande landsting (vi hade för all del landstingsfria kommuner i Sverige med Göteborg och Malmö fram till länssammanslagningarna 1997-1998). Då varje amt hade hand om den övergripande stadsplaneringen och sjukvården komplicerades samordningen inom huvudstaden, där alla dessa aktörer dessutom skulle förhandla med staten för nya väg/järnvägsprojekt om hur finansieringen skulle ordnas. Därtill gjorde såklart förortsbyggandet att Köpenhamn som stad tappade invånare och skattekraft medan de som bodde kvar i staden antingen var ungdomar (studenter) eller äldre/pensionärer och så ett fåtal rika människor som inte flyttade till "Whiskeybältet" (de norra förortskommunerna längs med Strandvejen mot Helsingör). Som extra sten på börda tappade Köpenhamn sin centralposition inom dansk ekonomi när industrierna flyttade till Jylland (före andra världskriget stod Kbh för nästan hälften av all dansk industriproduktion, och varorna skeppades inrikes med båtar. När lastbilstrafiken slog igenom blev det viktigare att kunna köra varor utan avbrott för omlastningar och färjetidtabeller) och särskilt efter EG-inträdet kopplade Jylland upp sig mot den tyska marknaden (från Jylland till Hamburg slipper du betala färje- eller broavgifter om du ska till Tyskland). De äldre slitna lägenheterna och den låga standarden (sexvåningshus utan hiss är inte så kul att bo i för många grupper av olika skäl, och de som kan väljer bort det när grannar som inte kan välja (missbrukare, utslagna) flyttar in) bidrog till förfallet i Köpenhamns brokvarter.


Den andra skriften jag funnit intressant ang. Köpenhamns utveckling är "Bilen og Byen" från 2008

http://www.byplanlab.dk/sites/default/files1/Note_63_samlet_komprimeret.pdf
Sidorna 34-40 avhandlar Köpenhamns trafikplanering från mellankrigstiden till ca 1980. Därtill fins det litet annat smått och gott i den skriften, som att svenska SCAFT inspirerade danskarna till egna trafikdifferentieringsnormer 1969 (Albertslund Syd). Liksom City Vest, den planerade omvandlingen av Vesterbro där hela stadsdelen skulle ersättas av motorvägskorsningar och kontorskomplex vid Hovedbanegården. Därför fick stadsdelen förfalla in till 1990-talet. På sidan 83 kan man även se en karta över de planerade tunnelbanelinjerna 1965 (som alltså drev på nedläggningen av spårvägsnätet sex år senare).

Apropos City Vest och Söringen (som skulle ha förstört en stor del av miljön runt innerstadssjöarna) finns ett blogginlägg med kartor och bilder på hur det var tänkt att se ut på Copenhagenize:
http://www.copenhagenize.com/2012/11/city-plan-vest-and-sringen-1958-1974.html

Sammanfattningsvis:

I Danmark och Köpenhamn fanns minst lika omfattande modernistiska stadsbyggnadsplaner som i Sverige vid samma tid. Att de aldrig genomfördes så långt som i Sverige hade mindre med att danskarna allmänt skulle ha varit förnuftiga som med ett antal ekonomiska och planeringsmässiga orsaker. Administrativ splittring gjorde det omöjligt för Hovedstadsregionen (som det heter idag) uppdelat på ett trettiotal i genomsnitt ganska små kommuner och tre amt att genomföra ett projekt i stil med tunnelbanan eller totalsanering av Vesterbro. Istället fick många stadsdelar (än idag finns det gott om hus utan toalett och badrum i lägenheten, där delas våtutrymmena med grannarna på bakgårdstrappan eller i källaren) förfalla tills man kunde bestämma sig för vad som skulle hända med dessa. Den usla ekonomin förvärrades av att Jylland under denna period steg fram som industricentrum inom landet då denna landsdelen vann på slopade tullar mot Tyskland och slapp därtill transportavgifterna som tillkom från Själland (färjeavgifter). Allt detta gjorde förstås att exploateringstrycket på Köpenhamn minskade jämfört med förstäderna och Jylland.
Jan Wiklund
1107 Posts
City: Stockholm (Lidingö samt Limoux), Joined: February 2008
Ett exempel på att relativ efterblivenhet i ett skede kan visa sig vara en utvecklingsfördel i nästa. Man har inte investerat fast sig i något ohållbart. Typ Tyskland och USA relativt UK ca 1890, eller Kina relativt Europa och USA idag.
Last changed april 21 2015 14:18
Profile image
Erik Berglund
35 Posts
City: Uppsala, Joined: August 2013
Jan Wiklund skrev:

Ett exempel på att relativ efterblivenhet i ett skede kan visa sig vara en utvecklingsfördel i nästa. Man har inte investerat fast sig i något ohållbart. Typ Tyskland och USA relativt UK ca 1890, eller Kina relativt Europa och USA idag.


Bra kommentar, Edward Glaeser lyfte detta på ett seminarium tidigare i våras. Då gällde det spårväg och att den är så svår att flytta när rälsen väl ligger. Jag tror att Köpenhamn, likt många andra städer, borde satsa på trådbuss vad gäller kollektivtrafiken.

Edward Glaeser:
https:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​kV6XE1j30​sk

 > Allmänt
Allmänt om Köpenhamns och Danmarks utveckling (ekonomi, stadsplanering) 1950-1990

Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:


If you support our ideas, join YIMBY Stockholm:s 8671 members. It only takes a minute and costs nothing.

Reflektioner efter "I skyskrapornas skugga"
Med tanke på den pågående debatten om stadens förändring, nybyggnation i klassisk stil, eller viljan från arkitekthåll i att i stället tala om kvalitet – frågor som vi själva vidrört under ett seminarium på stadsbiblioteket hösten 2023 – kan det vara intressant att fånga upp fler perspektiv. Detta blir dock ingen heltäckande redogörelse på något sätt, utan snarare ett försök att ringa in huvuddragen i de olika resonemangen som fördes under paneldiskussionen utifrån mina anteckningar, samt mot slutet bidra med funderingar och kommentarer till en del av de tankar som lyftes. I synnerhet då vissa av dessa tenderar att återkomma med jämna mellanrum i den pågående debatten.

 

 

Föga förvånande kommer samtalet ganska omgående in på de senaste årens många nyuppförda höghus i Göteborg. Linton menar att det finns ett värde i att vara i en stad där det händer något, men reserverar sig lite i fråga om det finns någon direkt tydlig vision för hur staden skall växa. Lydia flikar in att det känns som att Göteborgs byggande av höghus sker slumpmässigt överallt, och tycker att det skulle finnas en poäng i att hellre ha en samlad ö av skyskrapor, kanske mer i stil med La Défense i Paris.

 

[quote]

 

Man kan stå ute i Sisjön och se Saurons öga – ni vet vad jag menar!

 

– Adam Cwejman[/quote]

 

Jag tror mig kunna ana vad Adam menar, och det gjorde sig påmint även här ute i Hökälla på Hisingen under min spaning efter Nuet (utsiktstornet/konstverket som skulle rivas).

 


Eller kanske mer så här...

 

Panelen kommer sedan in på Köpenhamn, där man som bekant, i motsats till Göteborg, valt att inte bygga särskilt många höghus. Men kanske intressantare är Lintons spaning beträffande danskarnas syn på bevarande, rivning och förnyelse, och att man från Köpenhamns sida låter fler byggnader få stå kvar i staden trots ett tillstånd av förfall.

Detta menar han har att göra med att man har en lägre nivå på tillåten standard än i Sverige, vilket leder till prisvariation och möjlighet att välja en lägre standard, samt en ökad frihet att ta risker och förverkliga idéer då inte lika mycket pengar per månad behöver läggas på boendet. Nedgånget och sjabbigt blir på så vis billigt. Lydia lyfter fram att porrklubbarna på Andra Långgatan sannolikt gjort mycket för att behålla ruffigheten där.

 

[quote]

 

[Istället för att riva] behåll husen som inte har så hög standard, som är avskrivna – om man bara får!

 

– Johan Linton[/quote]

 

Lydia beskriver vidare hur det funnits – och finns – en stark rationalitets- och förnuftsdyrkan i Sverige. För att illustrera detta drar hon en parallell till de omfattande rivningarna av landshövdingehusen under 1960-talet, och byggandet av funktionalistiska satellitförorter som Hammarkullen: ”På pappret verkar det bättre, men något i kalkylen saknas”.

Cwejman tycker sig se tecken på en grovstädsmentalitet. Dagens mer punktvisa rivningar verkar dock i huvudsak bli en angelägenhet för ett fåtal entusiaster menar Lydia, medan nybyggen engagerar allmänheten i större utsträckning. (Ett exempel på detta skulle kunna vara turerna kring den tänkta rivningen av Valhallabadet.)

 

 

Cwejman lyfter här fram Yimby Göteborg och vårt arbete i positiva ordalag, men menar att det på många sätt rör sig om ett internetfenomen snarare än att man ses i verkligheten (mellan raderna kanske i kontrast till en uttalad förening som FASAD med regelrätta möten). Även Arkitekturupproret nämns som en grupp som nått ut med sitt budskap, men också de främst via datorskärmen. Linton bekräftar i viss mån AUs arbete, och att det är ett uttryck för något, men poängterar samtidigt att det krävs mer kunskap i diskussionen.

Det ligger något i kritiken, men samtidigt kan jag för egen del tycka att det blir lite orättvist om vi går till oss själva. Yimby Göteborg har genom åren arrangerat omkring 50 stadsvandringar över hela staden, samt många olika typer av offentliga tillställningar och samarbeten (på ideell basis utan någon som helst budget, bidrag eller ekonomiska tillgångar), inte minst hösten 2023 med stadsvandringen i Lorensbergs villastad och det efterföljande arkitekturseminariet på stadsbiblioteket, som en del av Kulturkalaset.

För att inte tala om alla gånger vi varit ute och föreläst på skolor, medverkat i debatter och paneldiskussioner, eller varför inte när vi tog emot Nordjyske Planlæggere, en delegation av stadsplanerare och arkitekter från Ålborg. Men visst, många nöjer sig helt klart med att läsa eller diskutera i Yimby Göteborgs Facebook-grupp. Det är bara inte hela sanningen.

Apropå våra senaste stadsvandringar, är det just här samtalet blir intressant med avseende på den bitvis hätska debatten om nyproduktion av klassisk arkitektur.

 

Förargelsens hus: "låtsasgammalt, men fint på något sätt". Ekmansgatan under vår välbesökta stadsvandring i Lorensbergs villastad.

 

Lydia beskriver en obehagskänsla inför Ekmansgatan 5, ”som en låtsaskuliss", men går i samma andetag i klinch med sig själv genom att tala om det som "fint på något sätt”. Linton flikar in en tanke om kommersiell kontra ickekommersiell arkitektur för att tala om kvaliteter, men mina anteckningar gör dessvärre inte riktigt resonemanget rättvisa (fast det är ju klart att kvalitets-diskursen gör sig påmind när väl samtalet tangerar "klassisk arkitektur").

Linnégatan är dock lyckad, menar Lydia, och ”även de nya husen [från 1980-talet], fastän de är ganska anskrämliga... Och när man är där inne så är det som små lådor. Men det är inte låtsasgammalt!

 

[quote]

 

Blir inte det klassiska ett korrektiv mot Saurons öga?

 

– Adam Cwejman[/quote]

 

Linnégatan: "Ganska anskrämliga, men inte låtsasgammalt"