Kära Yimbyiter. Som en trogen läsare av yimby.se har jag dock aldrig skrivit något inlägg på forumen. Men någon gång skall väl vara den första. Så jag tar chansen att här skriva av mig min frustration över sakernas tillstånd. Jag har nog inte något nytt att tillföra egentligen. Mycket av det jag har att säga har redan diskuterats här. Detta handlar nog mest om terapi. Men jag vill också visa hur dagens situation kan förändra en person från positivt inställd till nybyggen till negativ.
Så vad har hänt? Så länge jag kan minnas har jag förundrats över det Stockholmska stadslandskapet. Som barn, uppväxt i förort, över den monotona bebyggelsen och glesheten, detta i kontrast till innerstadens täthet och variation. Vi talar här om 60 och 70-talen. Så småningom kom 80-talet och arkitekturen blev lite färggladare och fick lite former och utsmyckningar (postmodernism) och jag gladdes åt detta men insåg snart att detta inte räckte. På 90-talet artade det sig riktigt bra med byggen som Oxtorget och S:t Eriksområdet och jag såg fram mot en massa nya byggen i samma härliga stil. Vad kunde det månne inte bli av Hammarby Sjöstad? Men här bedrog jag mig. Visserligen har det ju blivit så att man går åt att bygga mer stadsmässigt och sjöstaden har ju stråk som är rätt angenäma i det avseendet. Men här ser man också hur de äldre delarna är bättre planerade än de nyare, även arkitektoniskt och arkitekturmässigt går det tyvärr rejält åt fel håll. Nu behöver det ju faktiskt inte nödvändigtvis vara klassicism men vad är det för fel med lite former färg och utsmyckningar?
Jag har också insett att resan från 60-talet till nutiden har radikaliserat mig i viss mån. Från att vara positivt inställd till nybyggen fasar jag numera för vad som skall byggas. Jag kan till och med känna att det vore bäst att låta bli att bygga alls, tills vi får en mer varierad arkitektur. Men det håller ju tyvärr inte. Detta har också lett till slutsatsen att varje förmodernistiskt hus är värt mer och tillför mer till gaturummet och stadsmiljön än vilket nybygge som helst. Men det jag verkligen fasar för är framtida så kallade märkesbyggnader. Vanliga bostadshus syns ju inte så mycket och vissa områden kan man ju undvika. Men märkesbyggnader skall ju synas gärna ligga centralt. Jag ryser när jag tänker på Nobelcenter, Tors torn, ett nytt operahus och liknande. Kan tillägga att jag faktiskt gillar Globen.
Hur kan det förresten komma sig att när man bygger nytt inne i stenstaden skall man gärna bryta av med något rejält modernt, medan när man bygger nytt i en modernistisk förort inte kan bryta av med något i klassisk stil.
Så är jag modernisthatare? Och vad vill jag se istället? Jag hatar nog inte modernismen men är hjärtligt trött på den. Jag kan till och med tycka att det kan vara en frisk fläkt med riktigt bra modernism. Dock vill jag se tusen blommor blomma. Bygg nystilar som, nygotik, nyjugend, nynationalromantik, nyklassicism och för all del nymodernism för den som vill ha det. Eller varför inte komma med en helt ny stil…
Finns det då något hopp? Jag tvivlar. Läget ser mörkt ut för sådana som mig. När pratar med vänner och kollegor är det inte många som verkar bry sig. De ser någora nya hus växa upp och tycker att de är fräscha, nya och fina. Från arkitekter och byggbolag kommer det tyvärr inte något positivt vad jag kan se heller. Jag vill inte bli Nimby men det känns som jag inte har något val, suck.
Hälsningar
/En uppgiven Göran