Gå med i YIMBY!

Tack för att du valt att gå med i YIMBY!

Hvis du støtter meningene våre, bli med YIMBY Stockholm:s 8670 medlemmene. Det tar bare et minutt og koster ingenting

Med tanke på den pågående debatten om stadens förändring, nybyggnation i klassisk stil, eller viljan från arkitekthåll i att i stället tala om kvalitet – frågor som vi själva vidrört under ett seminarium på stadsbiblioteket hösten 2023 – kan det vara intressant att fånga upp fler perspektiv. Detta blir dock ingen heltäckande redogörelse på något sätt, utan snarare ett försök att ringa in huvuddragen i de olika resonemangen som fördes under paneldiskussionen utifrån mina anteckningar, samt mot slutet bidra med funderingar och kommentarer till en del av de tankar som lyftes. I synnerhet då vissa av dessa tenderar att återkomma med jämna mellanrum i den pågående debatten.

 

 

Föga förvånande kommer samtalet ganska omgående in på de senaste årens många nyuppförda höghus i Göteborg. Linton menar att det finns ett värde i att vara i en stad där det händer något, men reserverar sig lite i fråga om det finns någon direkt tydlig vision för hur staden skall växa. Lydia flikar in att det känns som att Göteborgs byggande av höghus sker slumpmässigt överallt, och tycker att det skulle finnas en poäng i att hellre ha en samlad ö av skyskrapor, kanske mer i stil med La Défense i Paris.

 

[quote]

 

Man kan stå ute i Sisjön och se Saurons öga – ni vet vad jag menar!

 

– Adam Cwejman[/quote]

 

Jag tror mig kunna ana vad Adam menar, och det gjorde sig påmint även här ute i Hökälla på Hisingen under min spaning efter Nuet (utsiktstornet/konstverket som skulle rivas).

 

Eller kanske mer så här...

 

Panelen kommer sedan in på Köpenhamn, där man som bekant, i motsats till Göteborg, valt att inte bygga särskilt många höghus. Men kanske intressantare är Lintons spaning beträffande danskarnas syn på bevarande, rivning och förnyelse, och att man från Köpenhamns sida låter fler byggnader få stå kvar i staden trots ett tillstånd av förfall.

Detta menar han har att göra med att man har en lägre nivå på tillåten standard än i Sverige, vilket leder till prisvariation och möjlighet att välja en lägre standard, samt en ökad frihet att ta risker och förverkliga idéer då inte lika mycket pengar per månad behöver läggas på boendet. Nedgånget och sjabbigt blir på så vis billigt. Lydia lyfter fram att porrklubbarna på Andra Långgatan sannolikt gjort mycket för att behålla ruffigheten där.

 

[quote]

 

[Istället för att riva] behåll husen som inte har så hög standard, som är avskrivna – om man bara får!

 

– Johan Linton[/quote]

 

Lydia beskriver vidare hur det funnits – och finns – en stark rationalitets- och förnuftsdyrkan i Sverige. För att illustrera detta drar hon en parallell till de omfattande rivningarna av landshövdingehusen under 1960-talet, och byggandet av funktionalistiska satellitförorter som Hammarkullen: ”På pappret verkar det bättre, men något i kalkylen saknas”.

Cwejman tycker sig se tecken på en grovstädsmentalitet. Dagens mer punktvisa rivningar verkar dock i huvudsak bli en angelägenhet för ett fåtal entusiaster menar Lydia, medan nybyggen engagerar allmänheten i större utsträckning. (Ett exempel på detta skulle kunna vara turerna kring den tänkta rivningen av Valhallabadet.)

 

 

Cwejman lyfter här fram Yimby Göteborg och vårt arbete i positiva ordalag, men menar att det på många sätt rör sig om ett internetfenomen snarare än att man ses i verkligheten (mellan raderna kanske i kontrast till en uttalad förening som FASAD med regelrätta möten). Även Arkitekturupproret nämns som en grupp som nått ut med sitt budskap, men också de främst via datorskärmen. Linton bekräftar i viss mån AUs arbete, och att det är ett uttryck för något, men poängterar samtidigt att det krävs mer kunskap i diskussionen.

Det ligger något i kritiken, men samtidigt kan jag för egen del tycka att det blir lite orättvist om vi går till oss själva. Yimby Göteborg har genom åren arrangerat omkring 50 stadsvandringar över hela staden, samt många olika typer av offentliga tillställningar och samarbeten (på ideell basis utan någon som helst budget, bidrag eller ekonomiska tillgångar), inte minst hösten 2023 med stadsvandringen i Lorensbergs villastad och det efterföljande arkitekturseminariet på stadsbiblioteket, som en del av Kulturkalaset.

För att inte tala om alla gånger vi varit ute och föreläst på skolor, medverkat i debatter och paneldiskussioner, eller varför inte när vi tog emot Nordjyske Planlæggere, en delegation av stadsplanerare och arkitekter från Ålborg. Men visst, många nöjer sig helt klart med att läsa eller diskutera i Yimby Göteborgs Facebook-grupp. Det är bara inte hela sanningen.

Apropå våra senaste stadsvandringar, är det just här samtalet blir intressant med avseende på den bitvis hätska debatten om nyproduktion av klassisk arkitektur.

 

Förargelsens hus: "låtsasgammalt, men fint på något sätt". Ekmansgatan under vår välbesökta stadsvandring i Lorensbergs villastad.

 

Lydia beskriver en obehagskänsla inför Ekmansgatan 5, ”som en låtsaskuliss", men går i samma andetag i klinch med sig själv genom att tala om det som "fint på något sätt”. Linton flikar in en tanke om kommersiell kontra ickekommersiell arkitektur för att tala om kvaliteter, men mina anteckningar gör dessvärre inte riktigt resonemanget rättvisa (fast det är ju klart att kvalitets-diskursen gör sig påmind när väl samtalet tangerar "klassisk arkitektur").

Linnégatan är dock lyckad, menar Lydia, och ”även de nya husen [från 1980-talet], fastän de är ganska anskrämliga... Och när man är där inne så är det som små lådor. Men det är inte låtsasgammalt!”

 

[quote]

 

Blir inte det klassiska ett korrektiv mot Saurons öga?

 

– Adam Cwejman[/quote]

 

Linnégatan: "Ganska anskrämliga, men inte låtsasgammalt"