Debatt under badhusfestivalen

Vi ska inte kämpa för att stå still, utan för att gå framåt.

På senare tid har media skrivit mycket om nedläggningen av Aspuddens badhus. Vi har kunnat läsa dramatiserade artiklar om hur lokalbor kämpat för badhuset mot etablissemanget. Men jag blir orolig när man diskuterar om badhuset ska läggas ned eller inte. Vi borde istället diskutera om vi ska ha fler badhus eller inte.

Det är mysigt att bo tätt. Då blir det nära till vänner och jobbet. Servicen blir bättre. Bor vi tätt så blir vi fler som delar på kostnaderna. Då kan vi ha bättre stadsparker, idrottsanläggningar, kollektivtrafik, vård, skola och omsorg.


Bor vi tätt så får vi råd med fler och bättre bad inom gångavstånd. På bilden syns simhallen i Olympiaparken i München.

Tät stad ger inte automatiskt bättre service.  Men om vi bor tätt så ökar möjligheterna att skapa bättre service. Hägersten-Liljeholmen är Stockholms snabbast växande stadsdelsområde. Medan stadsdelen växer skapas nya möjligheter att förbättra alla funktioner i området. Men det sker inte per automatik utan vi måste kämpa för det. Jag vill att vi utnyttjar områdets tillväxt genom att förbättra exempelvis stadsparkerna, idrottsanläggningarna, kollektivtrafiken, vården och skolan. Annars utnyttjar vi inte den täta stadens fördelar.

Därför blir jag orolig när diskussionen kring Aspuddens Badhus handlar om nedläggning eller inte. Vi borde istället diskutera om vi kan öka badmöjligheterna i området eller inte. Allt fler flyttar in till Aspudden och då ska också möjligheterna till bra service i området öka. Inte minska. Vad händer om vi blir fler och fler utan att bygga ut kollektivtrafiken, badhusen och annan service? Jo  servicen blir sämre då fler samsas om samma mängd service. Det är därför viktigt att vi Stockholmare visar tydligt för politikerna att vi vill ha mer service. Om vi är tillräckligt framgångsrika kan vi skapa bättre service än någonsin tack vare en tätare bebyggelse.

Bor vi tätt får vi råd med bättre kollektivtrafik inom gångavstånd.

Det har bildats en aktionsgrupp som kallar sig Rädda Aspuddsbadet. De protesterar mot nedläggningen av badhuset. Stockholm Stad har sedan decennier ansett att underhållet av badet ska bekostas av föreningen. När föreningen nu inte har råd med det vill staden lägga ned badhuset och istället flytta en förskola från en annan del av Aspudden till platsen.

Medierna har genom en rad artiklar dramatiserat händelserna och beskrivit hur aktionsgruppen heroiskt försvarat sitt badhus samtidigt som Stockholm Stad auktoritärt tagit i med hårdhandskarna. De som försvarar badhuset använder klassisk retorik och menar att staden bara tänker på att exploatera värdefull mark. Stockholm Stad skyller ifrån sig och anser att föreningen missbrukat sitt ekonomiska ansvar. Medierna vinklar gärna händelserna som en kamp mellan lokalbor och etablissemanget. En kamp mellan David och Goliat.

Jag tycker denna vinkling är olycklig. Medierna tjänar säkert pengar på att dramatisera händelserna på detta vis. Men de stora förlorarna är vi Stockholmare. Det vore mycket bättre för oss om diskussionerna istället handlade om hur man kunde utveckla badet. Under senare tid har badet använts av för få. Men om man gör badet större och bättre så hade man kanske kunnat få fler att använda badet och på så sätt göra verksamheten lönsam igen. Under de närmaste åren kommer dessutom stadsdelen växa med många invånare och det skapar nya möjligheter att ekonomiskt bära upp bad och annan service.

Vi ska inte vara nöjda med att behålla de motionsanläggningar vi har. Utan vi ska för hälsans skull ha fler motionsanläggningar än idag. Det har vi råd med om vi blir fler. Detsamma gäller diskussioner om exempelvis kollektivtrafik. Vi ska sätta press på politikerna och kräva bättre kollektivtrafik. Att behålla den kollektivtrafik vi redan har duger inte. Stockholm ska växa med 1 miljon invånare på 40 år och då måste kollektivtrafiken utökas för att kunna hålla samma kvalité som idag. Vi måste alltså få media att kräva bättre service istället för att rapportera om gamla nedläggningshotade verksamheter. Vi ska inte kämpa för att stå still. Utan vi ska kämpa för att gå framåt.
 

Om vi bor tätt får vi råd med bättre stadsparker inom gångavstånd.

När bostadsbristen är så stor som den är idag så finns det en risk för att vi i all hast bygger många bostadshus utan att förbättra kollektivtrafiken, motionsanläggningar, skola o.s.v. Om vi bygger tätt kan vi ha bättre service än någonsin. Men om vi bygger tätt utan att öka servicen så får vi sämre service än någonsin. Vi ska därför inte nöja oss med det vi har. Utan vi ska ha mer än vi har idag. Ju fler vi blir och desto tätare vi bor, desto bättre service kan vi ha. Om vi utnyttjar tätheten rätt kan vi skapa mer service än någonsin. Det har vi råd med om vi bor tätt. Men då kan vi inte kämpa för att stå still. Utan då måste vi kämpa för att gå framåt.

(DN, DN, SVD)

Idag var det söndag och jag hade inte så mycket att göra så jag bestämde mig för att titta på några närförorter som ligger längs med röda linjen. Jag beslöt mig för att börja i Aspudden.

Aspuddens första stadsplan togs fram 1906 av arkitekten Per Olof Hallman känd för att ha tagit fram stadsplaner till många städer. Centrala Aspudden är byggt med bostadshus med slutna kvarter i ett sätt att efterlikna innerstadens stenstad. Centrala Aspudden är gjort på 1910-talet i jugendstil. Från början var det en arbetarklasstadsdel och nu har det blivit trendigt att bo här. Jag kan förstå dem, se här.



Är det här någon del av innerstaden? Sundbyberg? Solna? Nej, det är Aspudden. En närförort som från början låg utslängd ute i skogen, endast 3 km fågelvägen från innerstaden.

Mer av Aspudden:





Vackra hus i innerstadsstil med slutna kvarter, oftast affärer på bottenvåningarna och aktivitet på gatorna (även om det inte syns på bilderna så var det faktiskt många människor som var ute och gick).

Ett till vackert hus:



Här kan man börja ana av vad som komma skall…



Mina damer och herrar, Örnsberg- som ligger vägg i vägg med Aspudden.



Det är svårt att tro att det skulle handla om grannen till den innerstadsliknande Aspudden?
Faktum att det här röda huset ligger precis mittemot T-baneuppgången i Örnsberg.

Vi fortsätter vandringen i Örnsberg…



Det här ligger precis tvärs mittemot Örnsbergs t-banestation. Tro’t eller ej. Bara några få km från innerstaden.





Varför ska det finnas ett sådant utrymme mellan de här två husen? För att barnen ska få kunna leka? Nja, det är nog snarare något annat som utnyttjar den ytan. Jag antar att det är ett naturreservat som ligger bakom husen eftersom ingenting finns där…

Fler byggnader:







Örnsbergs T-banestation i förgrunden, industriområdet i bakgrunden



Lite mer av Örnsberg:











Så säger jag ”hej då” till Örnsberg

...Och säger istället ”hej” till grannen i söder, Axelsberg (villaområde till vänster och det egentliga Axelsberg till höger)…









Axelsbergs centrum... Känner ni igen det här s.k. ”Centrumtänkandet”?
Notera skillnaden mellan det här Centrumet och Centrala Aspudden. Vilket har mest liv?
En märkbar skillnad är att det är så få människor på gatorna i Örnsberg och Axelsberg. Det som är positivt är att man ska skymta en mycket äldre (gul) byggnad i bakgrunden som är mycket vackrare.



Axelsbergs t-banestation som är delvis överdäckat. Den är granne med ett äldreboende och i biljetthallen finns det en pizzeria och en pressbyrån (precis som Örnsbergs t-banestation).


Jag tar t-banan en station söderut till...

Mälarhöjden- ett rejält låghussamhälle mitt på röda linjen. På ena sidan har vi "charmiga" Axelsberg och på andra sidan har vi Bredäng…

Hur som helst, vi skulle titta på Mälarhöjden.



Dess "centrum" med ett relativt nytt flerbostadshus (gråa huset) men varför är allt så lågt?