
Dagens nyheter
skriver idag om spårbråket mellan SL och Stockholms stad. Vi har tidigare
bemött stadens (och Stockholms handelskammares) märkliga argumentation här.
Trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm talar i artikeln om
spårvägens förlängning till centralen och en fortsatt utbyggnad till värtan och där en hopkoppling med Lidingöbanan. Att få till stånd dessa utbyggnader är vitalt för Stockholms stads fortsatta utveckling och exploatering i Värtanområdet, och skapar också möjligheter för Lidingö att bli en mycket mer naturlig del av Stockholm än idag: Lidingö saknar idag bra spårburna kommunikationer med innerstaden då man måste byta färdsätt vid Ropsten. Det skulle också vara önskvärt att se en vidare expansion från centralen upp till de nya stadsutvecklingsområdena på Kungsholmen.
Det skulle dock ha varit bra att få veta var Wennerholm och landstinget står i frågan om linje fyras ombyggnad till spårväg, något som egentligen borde ha påbörjats för flera år sedan då kapaciteten inte längre räcker till.
I artikeln tas Stockholms handelskammares ytterst märkliga ställningstagande mot utbyggnaden upp. Ett ställningstagande som är fullt av felaktigheter och fördomar. Inte helt olik den argumentation som samma handelskammare uttalade mot tvärbanan, som sedan visade sig vara allt annat än riktig. Till saken kan nämnas att handelskammare utomlands, i t.ex.
Edinburgh (
Länk 2) och Nice, har varit mycket positiva till spårvägsutbyggnader.
Björn Sylvén på Djurgårdslinjen säger:
"- Det är som om Handelskammaren tror att alla andra fordon utvecklats sedan 50-talet, men inte spårvagnarna. Det enda land i världen som lägger ned spårvägar i stället för att bygga ut är Ryssland, säger Björn Sylvén."
Visst hopp finns dock, Wennerholm säger:
"- Jag är säker på att det här löser sig. Det finns ett gammalt avtal mellan staden och landstinget om denna spårvägslinje och det vore ju dumt om Mikael Söderlund och jag skulle gå till historien som två moderater som inte kunde komma överens, säger trafiklandstingsrådet Wennerholm."
Wennerholm tror dock inte att spårvägen kan stå klar till valet 2010. Vi får i alla fall hoppas att utbyggnaden är påbörjad då. Risken är annars stor att utredningarna vid ett eventuellt maktskifte som vanligt kastas i papperskorgen och allt skall göras om ännu en gång.
I artikeln får vi också veta att socialdemokraterna vill avvakta med bygget, något som vi kunde se i det
pressmeddelande som de skickade ut den 21 februari. Tyvärr präglas det pressmeddelandet av politisk pajkastning snarare än konkreta förslag på hur man snabbast möjligt kan få igång projektet.