City:s redaktionella kollaps

Stadsbyggnadskontoret har upprättat ett detaljplaneförslag för Norra Stationsområdet. Genom en överdäckning av motorväg och järnväg omvandlas dagens industrilandskap till en ny stadsdel. Solna och Stockholm förenas och integreras med det nya universitetssjukhuset på Karolinska.

YIMBY ser det som en ödesfråga för Stockholms möjligheter att kunna utvecklas i en positiv och miljöriktig riktning att innerstaden får växa och kopplas samman med närförorterna. Därför är ambitionerna med Norra Stationsområdet mycket glädjande och en utvecklingsinriktning som vi ser odelat positivt på.

Att läsa bakgrund och målsättningar i gestaltningsprogrammet är en positiv upplevelse. Stadens positiva värden, med täthet, kontraster, samband, och förståelsen för vikten av en fungerande dynamik både i en mer intim miljö som kvarteret och i den större helheten, synes väl identifierad. Inspirationsbilderna från Pittsburgh, Paris, Chicago och New York visar alla levande och täta stadsmiljöer som är utmärkta inspirationskällor för en god utveckling i en växande storstad som Stockholm.

Förslaget har på flera punkter förbättrats jämfört med det tidigare utställda förslaget. Hushöjderna är mer varierade än tidigare. Likaså har de arkitektoniska uttrycken utvecklats och miljön på visionsbilderna upplevs som både mer stadsmässig och mer varierad. Det är synnerligen glädjande att Tors torn finns kvar i programmet. Vi ser gärna, om intresse finns från en exploatör, att dessa tillåts bli högre. Tors Torn bör också ljussättas för att skapa en trevlig port till Norra Station även kvällstid.

En annan mycket positiv förändring är att kopplingen till Wennergren Center avsevärt har förbättrats. Det här var en mycket allvarlig brist i grundplanen som nu till stor del har rättats till.


Enligt planbeskrivningen ska butiker och/eller publika lokaler finnas i bottenvåningarna i samtliga kvarter för att medverka till en levande stadsmiljö. Detta är mycket glädjande. Det är också utmärkt att 3-dimensionell fastighetsbildning möjliggörs inom hela planområdet.

Stadsfronten mot Hagaparken har förtydligats vilket är en positiv utveckling. Uppsalavägens utformning är dock fortfarande ett problem.


I plandokumenten beskrivs en uppdelning med "bostadskvarteren", "life-science-kvarteren" och så vidare. Detta är en problematisk inställning när man ska bygga stad. I en stad blandas verksamheter, även inom samma kvarter. Att "gruppera" olika verksamheter i för stor grad leder till kvarter som blir ödsliga under delar av dagen. Här vill vi särskilt trycka på för att Life-Science-kvarteren bör kompletteras med bostäder. Studentbostäder skulle här fungera utmärkt, och kunna tillföra bostäder men samtidigt passa in i temat Life-Science. Miljöpartiets Cecilia Obermüller har föreslagit begränsade storlekar på markanvisningarna, något som vi ser positivt på.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Det planerade stadsutvecklingsområdet Norra Station har vi skrivit om flera gånger här på YIMBY.

I Maj förra året lämnade YIMBY in ett yttrande där vi i grunden ställde oss mycket positiva till planerna, som iaf på papperet lät bra. En tät blandad stadsdel med stora visioner.

Samtidigt riktade vi också hård kritik mot delar av planen. Det handlade om brist på arkitektonisk variation, för låg exploateringsgrad, överdimensionerade och felplanerade grönytor, vikten av varierad bebyggelse inom så många kvarter som möjligt, där vi även explicit nämner vikten av en blandad bebyggelse även inom de områden som i huvudsak avses vara för sjukhus- och biotekniksyfte. Vidare kritiserade vi den mycket bristande integrationen till nationalstadsparken där man aktivt planerar för att skapa barriärer mellan norra stationsområdet och nationalstadsparken, där man istället borde arbeta på att stärka sambanden, vilket måste ses som uppséendeväckande. Vi riktade även kritik mot Norrtullsplatsen, som i sin planerade utformning överhuvudtaget inte hör hemma i något som kan kallas en stadsmiljö.

Efter samrådstiden sammanställde stadsbyggnadskontoret de synpunkter som kommit in och presenterade resultatet, vilket vi kommenterade i Oktober 2008. Bemötandet av YIMBY:s synpunkter var blandat, men gav ändock visst hopp om en förbättring:

"Kontoret anser att Yimbys förslag om att värna områdets urbana prägel är intressant. Möjligheten att utvidga bebyggelseområdet österut mot Nationalstadsparken är emellertid orealistisk. Dels p.g.a. den alltför hårda trafiken på Uppsalavägen även i framtiden, dels p.g.a. att detta skulle kunna innebära ett intrång i riksintresset Nationalstadsparken. Vad beträffar den aktuella bebyggelsestrukturen har Yimby många intressanta uppslag som kommer att analyseras i det pågående detaljplanearbetet"

I korthet kan man i detta utläsa att det finns en möjlighet till en vidare bearbetning av de i huvudsak arkitektoniska aspekterna medan man tyvärr avser att fortsätta med barriärplaneringen mot nationalstadsparken. I detta steg i processen fanns inte heller någon ytterligare nedskalning av planerna, vilket annars brukar vara regel i Stockholm. Det fanns alltså här ändå ett visst mått av hopp att området kunde utveckla sig till något relativt bra.

Nu har planerna dragits ett varv till förbi maktens korridorer. Resultatet från exploateringsnämnden är nedslående.

Andelen bostadslägenheter minskas markant, från 4000 till 2500. Detta i ett läge då bostadsbristen i Stockholm är mycket stor, och ser ut att markant komma att fortsätta försämras.

För att klara bostadsbehovet skulle nyproduktionen nästan behöva fördubblas. I ett sådant läge väljer man alltså att nästan halvera mängden bostäder i Norra Stationsområdet. Det kan man, om något, kalla ett steg i fel riktning. Förra året ökade befolkningen i Storstockholm med 32.000 personer. Projektet Norra Station klarar således med den nya nivån inte ens av att täcka ett kvartals befolkningstillväxt i Storstockholmsområdet.

Samtidigt ökar andelen kommersiella lokaler i projektet från 200.000 kvm till 315.000 kvm. Behovet av lokaler är stort även det i Stockholm, och vi ser således positivt på en utökad mängd kommersiella ytor i Norra Stations-området. Vad vi inte förstår är varför detta måste ackompanjeras av en kraftigt minskad bostadsproduktion. Området är mycket attraktivt och centralt och det torde finnas stora möjligheter att öka exploateringsgraden i enlighet med det som nätverket YIMBY föreslog i sitt yttrande. Vår övertygelse om att detta är rätt väg att gå förstärks av att stadens beräknade kostnader för projektet har ökat med hela 42%. Att inte väl utnyttja en så dyrbar mark måste ses som märkligt.

Stadsledningskontoret, som har haft ärendet remitterat till sig föreslår just att exploateringsgraden ska ökas för att i viss mån räkna hem kostnadsökningarna. 

"Stadsledningskontoret är positivt till projektet då det länkar ihop stadens delar och förenar staden och Solna i ett möte mellan kunskap, högkvalificerad forskning, sjukvård och ett stort antal nya bostäder och arbetsplatser i cityläge. För att förbättra ekonomin i projektet bör möjligheterna prövas att öka exploa-teringsgraden genom att bygga några riktigt höga hus i området. Planeringen av verksamhetslokaler såsom förskola, skola och gruppboenden måste ges hög prioritet i projektet."

YIMBY kan i detta bara instämma.

I alliansen i stadshuset sitter moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna. Hur ställer sig då miljöpartiet, vänsterpartiet, socialdemokraterna och centerpartiet till de aktuella planerna?

Emilia Hagberg (mp) anser att en hög andel bostäder i enlighet med den fördjupade översiktsplanen bör bibehållas. YIMBY kan här bara instämma, det är mycket olyckligt att bostadsantalet tillåts minska.

MP anför också att det är viktigt att säkerställa att servicebehovet i form av skola, förskola, gemensamhetslokaler osv tillgodoses samt anför också att området bör göras till en klimatneutral stadsdel. Här har YIMBY i stort inget att invända.

MP anför också att det bör byggas lokala solfångare, vindkraftverk och solceller som får stå för en tredjedel av elförsörjningen. Det är en intressant idé men det bör tittas vidare på om det inte är effektivare att i så fall bygga ut elförsörjningen på annan plats, så att ytan inom Norra Stationsområdet kan används så yteffektivt som möjligt. 

Miljöpartiet vill också att det planeras bilfria kvarter, något som YIMBY överlag ställer sig tveksamma till. Bilfria kvarter hör mer hemma i modernismens förortsplanering än i täta städer. Vi ser däremot gärna att man tittar på möjligheterna att skapa gångfartsgator, där det finns positiva erfarenheter från exempelvis Göteborg.

MP anser också att parkeringsnormen inte bör överstiga 0,8. YIMBY menar att detta på ett så centralt läge är för högt, och att normen snarare bör ligga på cirka 0,5, vilket avspeglar faktiskt bilinnehav i täta stadsdelar i Stockholm idag.

MP vill också se mer gröna ytor även mellan husen. Detta är något som YIMBY inte instämmer i då det handlar om impedimentmark som i allt väsentligt riskerar att bli oanvänd och otrygg. Grönska i städer placeras med fördel på tak, på innergårdar, i parker och i form av träd längsmed gator. Alla boende bör ha tillgång till grönska med god kvalitet på kort avstånd, något som inte uppnås med oattraktiva ingemansland mellan husen. Detta understöds också av forskning.

MP tar också upp vikten av goda kopplingar till nationalstadsparken. Detta instämmer vi i, även om vi troligen till viss del har olika syn på hur detta kan uppnås. Miljöpartiet kritiserar också hushöjden och menar att byggnadshöjderna kan ifrågasättas genom att de ger ett "oönskat intrång" i exempelvis Rödabergsområdets bebyggelseskala. YIMBY har dock svårt att se detta som ett objektivt sakargument. Istället är det fråga om tycke och smak där YIMBY menar att den nya stadsdelen med fördel kan göras synlig även på ett visst avstånd.

Miljöpartiet kritiserar också den monotona arkitekturen och likartade byggnadshöjderna i planen, liksom den överdimensionerade norrtullsplatsen. Denna kritik går helt i linje med vad också YIMBY driver. Miljöpartiet tar också upp några andra utmärkta punkter, som vi gärna ser att staden lyssnar på:

"Stadsdelen bör få en blandning av hyresrätter och bostadsrätter. Genom att begränsa storleken på markanvisningarna ges även möjligheten för mindre aktörer på bygg-marknaden att medverka.
[..]
En stor ny stadsdel behöver möjlighet till kulturupplevelser och förutsättningarna för det måste säkerställas i den tidigare planeringen.
[..]
Det senaste förslaget verkar gå mot fler kontor på bekostnad av bostäder. Det är olyckligt, då det behövs bostäder och en bar balans mellan bostäder och arbetsplaster är mycket värdefullt."

YIMBY kan bara applådera.

Roger Mogert, Teres Lindberg, Malte Sigemalm och Abdo Goriya, samtliga från socialdemokraterna, anfört kort att det är viktigt att Stockholms bostadsförsörjning måste utformas barn- och miljövänligt. I detta kan YIMBY bara instämma, men vi måste samtidigt ifrågasätta hur meningsfullt ett sådant substanslöst påstående är. Det lär vara få politiker och medborgare i Stockholm som vill att staden ska utformas på ett barn- och miljöfientligt sätt, diskussionen handlar snarare om vad som är just barn- och miljövänligt. Det finns också fler aspekter att ta hänsyn till i stadsutvecklingen än enkom barn- och miljöperspektivet, vilket inte heller får förglömmas. Här finns skäl till vaksamhet mot slentrianmässigt "mer gräsmattor löser alla problem"-tänkande.
 
Även Inger Stark, vänsterpartiet, kritiserar att det byggs färre lägenheter.

Per Ankersjö, centerpartiet, anför att förslaget i huvudsak för bifallas men anför i övrigt att:

"Centerpartiet är mycket positivt till att innerstaden expanderar utåt och har under hela planprocessen drivit linjen att exploateringsgraden i Norra Stationsområdet ska vara mycket hög. Stockholms dragningskraft är fortsatt stark och efterfrågan på såväl bostäder som lokaler är stor. Därför är det tråkigt att antalet bostäder i kommunstyrelsens förslag nu decimerats från 4000 till 2500. Genom att tillåta en högre exploateringsgrad skulle vi ha möjlighet att bygga såväl fler bostäder som lokaler. Det enda som krävs är att vi på allvar låter Norra stationsområdet bryta mot den rådande Stockholmsskalan och tillåter riktigt höga hus. Platsen lämpar sig utmärkt för ett kluster med skyskrapor. Centerpartiet anser att den enda begränsningen i hur högt och tätt man kan bygga i Norra stationsområdet ska vara hur mycket marknaden vill investera."

YIMBY kan här inte annat än applådera, och kan bara önska att staden vågar släppa på höjdbegränsningarna i området.

Samtidigt kan vi också i centerpartiets utlåtande om översiktsplanen för nationalstadsparken läsa att man anser att utvecklingen av Vetenskapsstaden inte bör innefatta byggande av bostäder. Det går rakt emot vad YIMBY tar upp i vårt yttrande om Norra Stationsområdet, och vi tycker att det är tråkigt att centerpartiet här väljer att gå emot en av de grundläggande idéerna om Norra Stationsområdet som en blandad stadsdel.

På det stora hela finns det skäl att vara vaksam på utvecklingen av Norra Stationsområdet. Det ser i de senaste planerna ut att röra sig mot ett arbets- och forskningsområde, med inslag av bostäder, snarare än en riktig blandad stadsmiljö. Redan tidigare var områdena tyvärr i stor grad zonerade enligt modernistisk stadsplaneringsdogma och det faktum att nu bostäderna ytterligare minskas i antal skapar en stor risk att stora delar av området kommer att upplevas som allt annat än en vital stadsmiljö efter kontorstid. YIMBY hoppas naturligtvis att politikerna och planerarna vågar göra upp med gamla "sanningar" och i sanning vågar följa projektets slogan:

"Den nya stadsdelen kring Norra Station förenar i en unik miljö stadens kvaliteter med världsledande forskning, företagande och boende i Europas mest spännande tillväxtregion"

Tyvärr är inte ett område där man isolerar bostäder, kontor och andra verksamheter fysiskt från varandra i en monoton arkitektur och aktivt i planeringen arbetar för att försvåra tillgången till nationalstadsparken något som kan sägas uppfylla denna vision. Borgarråd Sten Nordin (m) föredrar i exploateringsnämnden att:

"Visionen om satsningar inom life science (medicinsk teknik, bioteknik och medicin) tas omhand genom att avsätta vissa kvarter inom både Stockholm och Solna för denna typ av verksamhet"

Men en stad byggs som bekant inte så.
Det i synnerhet viktigaste som vi inom YIMBY vill säga till våra politiker och planerare är att sluta planera områden med forskning, områden med bostäder och områden med kontor. Planera istället en stadsdel, där funktionerna får blandas fritt. Inom varje kvarter. Bara så kan vi skapa en stad.
 
Missa förresten inte att läsa ett utmärkt blogginlägg från Mikael Nestius, chefredaktör för tidningen City som apropå slussen och Årstafältet konstaterar att det behövs bostäder, NU.

I Solna planeras just nu det nya universitetssjukhuset Nya Karolinska Solna. NKS kommer att radikalt förbättra integrationen mellan forskning, utbildning och själva vården. I dagsläget sker en omfattande bilpendling inom själva karolinska området. Dessutom är det mycket kostsamt att hålla igång alla nuvarande verksamheter pga renoveringsbehov. Det är helt enkelt billigare att bygga nytt.

YIMBY vill att NKS byggs för att bli ett av världens främsta universitetssjukhus utan att det görs avkall på urbaniteten. Detta har man lyckats relativt bra med. Det planeras tunnelbana till området och antalet parkeringsplatser har hållits nere då kollektivtrafikläget är utmärkt. Planen för området är att det skall byggas en rutnätsstruktur med publika verksamheter i bottenplanen som ansluter till den befintliga rutnätsstrukturen i Stockholms innerstad. Det är en utmärkt utveckling att införliva sjukhusets verksamhet i den levande staden istället för att som tidigare låta den vara en isolerad enklav. Det leder till ökad trygghet och trivsel, skapar bättre samband i staden och gör sjukhuset mer åtkomligt, vilket gynnar både personal, patienter och besökare.


Ambitionen beskrivs med följande ord:
"Det nya sjukhuset ska vara en del i staden och utformas med kvarter i ett nät av stadsgator. Sjukhuset med lokaler för vård, forskning och utbildning får många entréer med adresser ut mot gatorna och innehåller mot de större gatorna lokaler med hög grad av offentlighet, som butiker och restauranter."

Målsättningen är utmärkt och YIMBY håller helt med på denna punkt. Vi ställer oss också bakom planen i helhet, men det finns en del utrymme för förbättringar gällande områdets positiva urbanitet.

Det Akademiska stråket är bilfritt enligt planerna. YIMBY ser gärna att man ser över möjligheten att istället skapa en gångfartsgata. Det innebär att biltrafik är tillåten, men att den måste anpassa sig till de gåendes villkor. Det finns flera goda exempel på gångfartsgator att studera i exempelvis Göteborg.
Att bara tillåta gående på ett så brett stråk medför en viss negativ funktionsseparering. En lösning som liknar Akademiska stråket har provats i Stockholm i form av Södermalmsallén. Den är idag ett ödsligt och outnyttjat stråk som få människor visat sig använda. Både i fallet Södermalmsallén och Akademiska stråket finns det mer tillgängliga och lättnavigerade gator i kvarteren intill, och det är dessa som människor tenderar att använda. Vid en mätning som YIMBY gjorde på morgonen den 7 november 2008 kunde vi räkna till totalt tre mötande personer längs med hela Södermalmsalléns längd. Längs med Folkungatans hela sträckning, från Södermalmsalléns slut ner till Masthamnen kunde vi vid samma tid räkna till cirka 100 mötande personer (personer i mötande personbilar ej inräknade). Vidare bör frågan ställas om fördelarna med en gångbro över Solnavägen överväger nackdelarna med själva funktionssepareringen. Att mer än 30 000 fordon beräknas trafikera Solnavägen per dygn betyder inte att separering är ett måste. Korsningen mellan Kungsgatan och Sveavägen i Stockholm är ett exempel på att även gator med mycket trafik kan integreras väl i stadsbebyggelse.

De skisser som vi har tagit del av vad gäller det Akademiska stråket över Solnavägen hoppas vi inte är representativa för det tänkta slutresultatet. I det fall en sådan bro skall användas är dess gestaltning mycket viktig. Bron som presenteras i Gestaltningsprogrammet för tankarna till en trafikseparerad förort snarare än ett världsledande centrum för ”Life Science”.



Att det Akademiska stråket planeras med utbildnings- och träningslokaler, caféer och andra mötesplatser är utmärkt och en viktig del i att skapa ett levande stadsrum. Det är viktigt att Akademiska stråket inte uppfattas som en privat yta som endast är till för KS.

Angående gatornas struktur så har detaljerade beskrivningar funnits tillgängliga för Solnavägen, Karolinskavägen, Gävlegatan och Parkgatan. Av dessa är det endast Solnavägen som vi anser som lämplig. De övriga gatorna innehåller sidoområden mellan fasader och gångbanor vars nytta vi har mycket svårt att se. Erfarenheter visar tvärtom att dessa tenderar att bilda en barriär mellan de gående och själva verksamheten, det finns redan alldeles för många sådana områden i just Solna. Genom att ta bort sidoområdena frigörs yta för att anlägga cykelbanor längst gångbanorna på Parkgatan och Gävlegatan. På Karolinskavägen kan man istället behålla samma mängd grönyta men flytta dessa mot mitten av gatan och plantera träd på denna ihopsatta yta.

Solnavägen är självklart den viktigaste länken mellan Stockholm och Solna, men det betyder inte att man inte ska utveckla urbana tvärstråk. Dessa är oerhört viktiga för att skapa en levande stadsdel, utan dem riskerar vi att istället få en stadskuliss. Mer omsorg bör läggas på dessa.

Plansidan hos Solna kommun finns här.
YIMBY:s yttrande kan laddas ner här.
 
(DN)

I maj lämnade Yimby in sitt yttrande om Norra Stationsområdet, ett av de mest spännande stadsutvecklingsprojekten i Stockholm på mycket länge. Vi uttryckte i yttrandet vår stora glädje över att man planerar Norra Station som en stadsmässig expansion av innerstaden med det uttalade målet att länka samman Solna och Stockholm. Stadsbyggnadskontorets svar på vårt yttrande är blandad läsning. Både bra och mindre bra alltså.

"Kontoret anser att Yimbys förslag om att värna områdets urbana prägel är intressant. Möjligheten att utvidga bebyggelseområdet österut mot Nationalstadsparken är emellertid orealistisk. Dels p.g.a. den alltför hårda trafiken på Uppsalavägen även i framtiden, dels p.g.a. att detta skulle kunna innebära ett intrång i riksintresset Nationalstadsparken. Vad beträffar den aktuella bebyggelsestrukturen har Yimby många intressanta uppslag som kommer att analyseras i det pågående detaljplanearbetet"

För det första är det naturligtvis glädjande att stadsbyggnadskontoret är öppna för synpunkter på att säkerställa den urbana prägeln i området, liksom de alternativa förslag på bebyggelse som vi föreslagit. Många är de intressorganisationer i Stockholm som ser städer som en styggelse (men ändå valt att bosätta sig i en av någon märklig anledning...), varför det är viktigt att även vi finns där för att skydda stadens värden. Att man valt att inte ta intryck angående våra synpunkter att skapa bra samband med nationalstadsparken är naturligtvis tråkigt. Här finns som bekant en stark lobby som inte vill se några hus inifrån parken, vilket är vad som torde avses med formuleringen "intrång i riksintresset nationalstadsparken". Några hus i parken har vi nämligen inte föreslagit. Här finns en uppenbar brist då de uttalade målen, både från SBK och från många intresseföreningar och myndigheter, är att skapa just bra samband mellan Norra Stationsområdet och nationalstadsparken. Det aktuella planförslaget misslyckas med detta då urbaniteten trappas ner när man närmar sig parken, och avslutas med en barriär i form av en fortsatt isolerad Uppsalaväg. Bra samband kan inte skapas med ord. Bra samband skapas genom att park och stad får mötas.

Samrådssynpunkterna är överlag förvånansvärt positiva. Visst finns det en del av de vanliga slentriansynpunkterna om "mer grönt", "lägre hus", "glesare mellan husen", liksom rena ryggmärksreaktioner som denna:

"N H, Järfälla
Bevara all naturmark - vacker och oersättlig, nyttig och nödvändig för syrets
skull."

För den som faktiskt bemödat sig med att gå runt och titta vid Norra Stationsområdet, och sedan också bemödat sig att läsa planen, så framgår det med all tydlighet att grönskan kommer att öka, inte minska, med det aktuella planförslaget. Istället för motorväg, snårbuskage, parkeringsplatser och spårområde så blir det levande stadskvarter, stadsparker och trädplanterade alléer.

Birka Vasa stadsmiljögrupp säger:
"Önskar hus i mänsklig skala. I en kompakt stenstad bör husen inte vara högre
än 6 våningar. Med för höga hus skapas en anonymitet bland de boende vilket
leder till en otrygg boendemiljö."

Detta är naturligtvis rent subjektiva åsikter. Vad som är en mänsklig skala är någonting relativt och att just 6 våningar skulle vara någon slags gräns mellan trygga och otrygga boendemiljöer ter sig ytterst tveksamt. Det finns gott om miljöer med 6-våningshus som är trygga och gott om andra exempel på miljöer med hus i liknande skala som är otrygga. Men det finns också miljöer med höghus och skyskrapor som är trygga, vilket det finns gott om exempel på i städer runt omkring oss i världen. Trygghet har inget magiskt samband med husens höjd, det handlar om stadsplanering. Det går att bygga både bra och dåligt, tryggt och otryggt, både med höga och låga hus. Att planera för låghusbebyggelse vid Norra Station skulle dessutom göra det ytterst svårt att få projektet att gå ihop ekonomiskt.

Men någonting har hänt. Det verkar som att det inte längre bara är Yimby som hör av sig till stadsbyggnadskontoret om stadens värden. Ett flertal personer har inkommit med synpunkter där man efterfrågar en högre exploateringsnivå och tydligare stadsmässighet.

"PO H, boende Dalagatan:
Gillar inte kvarter uppbrutna av gränder runt en alldeles för stor parkmiljö.
Varför bryta upp tydliga slutna kvarter? Bygg innerstaden med slutna kvarter, variabel höjd och med flera olika byggherrar i varje kvarter. Här har vi en av de få platser där stenstaden kan förlängas på ett naturligt sätt."

Så hur har det då gått?

I måndags sa Stockholms kommunfullmäktige ja till den fördjupade översiktsplanen. DN skriver om det här, och protokollet från mötet kan laddas ner här.

Det verkar råda samförstånd över blockgränserna om att området skall däckas över och bebyggas, vilket är utmärkt. Det handlar om ett stort projekt som kommer att löpa över många år.

Från alliansen i Stockholm(moderaterna, kristdemokraterna och folkpartiet) anfördes bland annat detta:

"Genom förverkligandet av Karolinska – Norra Station läks ett av de största öppna såren i Stockholm och staden förenas med Solna i en ny spännande stadsdel. Stadsdelen kommer att vara bostadsort för tusentals människor och kommer genom sin blandning av verksamheter som sjukhus, näringsliv och akademi att stärka Stockholm som ledande kunskapsstad. [...]
Under åren fram till 2030 beräknas Stockholms invånarantal växa till en miljon människor i kommunen och närmare tre miljoner i den omgivande regionen. För att klara den utvecklingen behöver Stockholm planera för framtiden och lära av de misstag som begåtts tidigare. Vi lämnar därför den glesa stadens planering där skivhus placerats ut på åkrar med motorvägar som barriärer runtomkring. Vi bygger istället stenstaden vidare, och ansluter oss till det klassiska mönstret för effektiv urbanisering med dess fokus på täthet, variation och öppenhet för stadens invånare. Att bygga på detta vis har många fördelar: När arbetsplatser och bostäder blandas och det är nära till kommunikationer, affärer och social service blir staden mer livlig, mer trygg och mer miljövänlig.
Stockholm behöver modern arkitektur. I stockholmsområdet råder brist på samtida urbana miljöer, och när vi nu läker ett av stadsvävens största sår ges en historisk möjlighet att binda samman två städer med arkitektur av världsklass. Det är dags att vår tids arkitekter får göra avtryck. [...] Behovet av god kollektivtrafik med hög kapacitet till området är mycket stort. Med 12 000 nya invånare och mer än 30 000 arbetsplatser kommer den planerade tunnelbanan till Karolinska sjukhuset vara oerhört viktig för området."

Detta är naturligtvis alldeles lysande visioner som vi från Yimbys sida varmt applåderar. Det återstår dock att se om visionerna kan realiseras i faktiska detaljplaner. Mycket arbete kvarstår.

Vidare:

"Det är också mycket viktigt att annan trafikförsörjning fungerar till området och att onödiga runtkörningar i stadsdelen med enda syfte att finna en parkeringsplats minimeras. Parkeringstalet ska därför vara 1.0 i Norra Stationsområ-det liksom i övriga nybyggda stadsdelar."

Här finns det all anledning till kritik. Man kan till exempel fråga sig varför man först påtalar behovet av en kapacitetsstark kollektivtrafik, medan man i nästa stycke säger att det är viktigt att samtliga hushåll skall äga en bil. Det är nämligen precis det som menas med ett parkeringstal på 1.0 Varje lägenhet skall ha en parkeringsplats. Att man vill ha parkeringstal i nivå med glesa förorter och villaområden, fast man bygger täta stadsmiljöer, är ett mycket allvarligt problem, som vi har tagit upp tidigare. Bortsett från den uppenbara miljöproblematik som det innebär att planera en stad som alla skall åka bil i, så finns det också rent fysiska aspekter att ta hänsyn till. Hur skall alla dessa bilar få plats? Ett tunnelbanetåg ersätter en bilkö på över en halvmil. Bussar och spårvagnar är avsevärt mer yteffektiva än personbilar. I stockholms befintliga innerstad ligger parkeringstalet på drygt 0,6. I riktigt tätbebyggda miljöer är parkeringstalet ännu lägre. Som jämförelse så ligger parkeringstalet på Manhattan på cirka 0,25. De mål om en tät och levande stad som alliansen sätter upp är helt enkelt oförenliga med det parkeringstal som planeras.



Oppositionsborgarrådet Carin Jämtin (s) anförde en reservation som följer:
"Utvecklingen går alltmer mot att barnfamiljer väljer att bosätta sig i täta stadsmiljöer. Norra Stationsområdet kommer sannolikt att bebos av en stor mängd barnfamiljer. Det är därför särskilt viktigt att ansvariga nämnder ytterligare utvecklar planeringen med avseende på ljusförhållanden, tillgång till rekreationsytor och lokaler för social och kommunal service, exempelvis förskolor och skolor."

I princip håller Yimby här med. Stadens urbana värden lockar idag många barnfamiljer. Det är dock viktigt att "tillgång till rekreationsytor" och "ljusförhållanden" inte innebär att det stadsmässiga försvinner. Då försvinner just de urbana värden som lockar barnfamiljerna, och hela poängen går förlorad. Tillgång till rekreationsytor för barn kan lämpligen anordnas på innergårdar och takterasser samt i den park som planeras. Genom goda samband med nationalstadsparken kan även denna nyttjas som rekreationsyta. Att planera för förskolor och skolor i tillräcklig utsträckning är ytterst viktigt. Här måste staden lära sig från Hammarby Sjöstad.

Yvonne Ruwaida(mp) anförde bl.a att området borde utformas som en klimatneutral stadsdel, med effektiv kollektivtrafik och miljöeffektiva hus. Det är ett utmärkt initiativ som Yimby gärna ser att staden fångar upp och jobbar vidare med.

Ruwaida anförde också:

"För att minimera trafiken bör bilsnål planering tillämpas. Det innebär att stadsdelen bör erbjuda bilfria kvarter, bilpoolssystem, goda cykelmöjligheter och spårbunden kollektivtrafik i världsklass. P-normen bör inte vara högre än 0,8."

Här är det något förvånande att miljöpartiet sätter ett så pass högt tak som 0,8. Att lägga sig något lägre än så torde inte vara orealistiskt om man samtidigt planerar just för god kollektivtrafik, tät bebyggelse, bilpooler och goda cykelmöjligheter.

"Kollektivtrafikförsörjningen till området behöver förbättras avsevärt. Ett förslag är att via Värtabanan leda in Roslagsbanan dit."

Detta förslag är ej genomförbart då Roslagsbanan är smalspårig. Lämpligare är att använda Värtabanan för spårvägstrafik, vilket Yimby påtalat i sitt yttrande om både Norra Station och Norra Djurgårdsstaden.

"Grönska bör tas med som en väsentlig del i projektet. Det bör finnas med gröna ytor även mellan husen."

Här ansluter sig tyvärr Ruwaida till den slentrianmässiga synen på grönt. Att placera grönska mellan husen i alltför stor grad är skadligt för stadsbilden och omöjliggör den urbana levande staden, och kan dessutom vara direkt kontraproduktivt vad gäller upplevelse av och nyttjande av just det gröna. Grönska i staden handlar om kvalitet, inte kvantitet. Kvantitativ grönska finns det gott om i den angränsande nationalstadsparken. Menlösa gräsmattor mellan husen tillför inget. Däremot ser vi gärna grönska i form av murgröna, allér, trädplanterade torg, gröna innergårdar och stadsparker. Det finns många fler kommentarer från Ruwaida, både bra (t.ex. blandning av hyres- och bostadsrätter) och dåliga (kritik mot bebyggelseskalan), men plats finns inte här för att återge allt.



Ann-Margarethe Livh (v) anför bland annat:
"Vänsterpartiets ställer sig positivt till att förtäta och bygga staden inåt. Det blir nya bostäder för nuvarande och framtida Stockholmare samtidigt som värdefulla natur- och grönområden kan bevaras. Att däcka över större vägar och använda det överdäck-ade området för bostäder och arbetsplatser är en mycket bra idé som ligger helt i linje med vårt bostadsprogram."

Detta är naturligtvis utmärkt och Yimby välkomnar vänsterpartiets tydliga ställningstagande i den här frågan. Bortsett från att vänsterpartiet tydligt tar ställning för strategin att bygga staden inåt (vilket miljöpartiet tyvärr inte varit tydliga med och i många sammanhang direkt motarbetar) så anför de i stora drag samma synpunkter som miljöpartiet. Bra kritik som väl utbyggd kollektivtrafik, sänkt parkeringsnorm, miljösmart byggande, men också sådan där vi inte instämmer, som att det skall anläggas menlösa gräsmattor mellan husen och att bebyggelseskalan är för hög.

Eie Herlitz (mp):
"Man ska kunna ha odlingar mellan husen. Det är bra om människor kan skapa sin föda"

Dessa tankar ställer vi oss ytterst tveksamma till. Norra Station blir en ny del av innerstaden. Hur realistiskt är det att tro att de som bosätter sig där kommer att ha tid till, och intresse av, att odla sin egen föda? Här lyser tyvärr en landsortsromantism igenom. Det är viktigt att förstå att Stockholm är en storstad, och behöver byggas som en sådan. Att bo i en storstad, och att vara jordbrukare, är två vitt skilda saker. Att flytta landet till staden är lika okonstruktivt som att flytta staden till landet. Dessutom är det ytterst tveksamt att sådant skulle vara positivt ur en ren miljöaspekt. Den största miljöpåverkan från många grödor ligger i transporten från affären till konsumenten, där stora köplådor utanför stan intill motorvägar naturligtvis inte är en särskilt miljövänlig lösning. Sådana problem kommer dock att öka så länge vi inte får bygga täta stadsdelar som skapar korta och effektiva transportvägar från affär till konsument. Det torde också vara ytterst tveksamt att små personliga odlingar skulle kunna vara miljövänligare än effektiva jordbruk med yrkesutövande jordbrukare. Naturligtvis kan det finnas önskemål hos boende som har odling som hobby, sådana odlingar kan med fördel anläggas på de takterasser som planeras.

Per Ankersjö (c) anför bland annat:
"Centerpartiet är mycket positivt till att innerstaden expanderar utåt och ser positivt på stora delar av förslaget Karolinska - Norra station. Norra Stationsområdet har goda förutsättningar att bli ett bra stadsutvecklingsprojekt, det kan också bli en stadsdel som sticker ut från den rådande Stockholmsskalan. Centerpartiet anser att exploateringsgraden i Norra Stationsområdet ska vara mycket hög. Förslaget bör utvecklas och omformas till en ännu tätare stadsdel som också inbegriper några riktiga skyskrapor."

Här kan vi från Yimbys sida bara applådera. Att Centerpartiet här vågar sticka ut hakan och uttryckligen propagera för den täta staden, inklusive skyskrapor, är mycket glädjande.

På det hela ser det ganska hoppfullt ut. Den sittande majoriteten har här tydligt tagit ställning för den täta staden, men parkeringsnormen behöver ses över då den står i direkt kontrast med det som man säger sig vilja uppnå. Även oppositionen är i huvudsak positiva, men där finns tyvärr en hel del myter kvar om både höga hus och att kvantiteten grönska är viktigare än kvaliteten. Många debattörer verkar också ha glömt bort att nationalstadsparken ligger ett stenkast bort när de propagerar för mer grönytor i stadsdelen. Oroväckande tendenser finns också där man å ena sidan talar om att många barnfamiljer vill bo i staden, för att i nästa andetag kritisera att man bygger just stad, med samma barnfamiljer som argument. De barnfamiljer som söker sig till staden gör det för de urbana värdena. Att då göra om staden till en förort är således knappast en bra lösning.

Den sträckning av tunnelbanans gröna Linje från Odenplan till Karolinska sjukhuset som Yimby tidigare har skrivit om planeras just nu av SL. Den politiska enigheten är stor i frågan, och Yimby menar att tunnelbanedragningen är en förutsättning om man skall kunna uppnå de visioner som man har (eller borde ha) för området.

SL/Landstinget har gjort en förstudie om den nya dragningen. I denna förstudie har någonting mycket märkligt kommit fram. I båda förslagen planerar man en uppgång vid Karolinska Institutet, där också entrén för det nya Karolinska sjukhuset kommer att ligga. Det är självklart att en uppgång skall finnas där, annars vore en stor del av poängen med dragningen förlorad.

Det märkliga är de två alternativ som man planerar för den andra uppgången. Att båda uppgångarna i det ena alternativet ligger i Solna är inte ett problem i sig. Kommungränser betyder ytterst lite för hur människor rör sig i stadsrummet. Vad som är djupt problematiskt är hur stationen (och dess uppgångar) ligger i förhållande till området i stort, och för en framtida vidare dragning norrut av den nya tunnelbanegrenen.

Det södra alternativet, som yimby förespråkar, är att placera uppgången vid Torsplan, i den nya stadsdelen. (Denna plats är där Solnabron idag kommer in i innerstan). Dennna plats är i kärnan av den nya stadsdelen. En annan finess med detta alternativ är också hur tunnlarna hamnar. Det blir en snävare sväng från Odenplan, men tunneln riktas norrut i en vinkel som enkelt möjliggör vidare dragning till Solna Station (och den nya Arenastaden).

Det norra alternativet har sin uppgång i mitten av nuvarande KS. Ett läge som inte riktigt kan mäta sig med det södra alternativet. Vad som kanske är än viktigare är hur tunnlarna dras i detta alternativ. Ett alternativ som försvårar en vidare utbyggnad av tunnelbanan. Detta då det blir en vid sväng från Odenplan som avslutas med en station som riktas ut mot nationalstadsparken, istället för vidare in mot Solna. Varför skapa ett alternativ som i praktiken bygger in oss i ett hörn?

Alternativen står således mellan en uppgång vid den nya stadsdelen, som dessutom kan nyttjas av boende och arbetande i Vasastan, eller vid Karolinska sjukhusets nuvarande placering, uppe på en höjd i områdets utkant.

Just vidare planering av infrastrukturen är någonting som man måste tänka på redan nu. Det har lyckats mycket väl i Stockholm tidigare (t.ex. de fyra spåren mellan Slussen och Centralen). Varför inte göra detta även i nutid? Om Solna gärna vill ha fler tunnelbanestationer så bör det med det södra alternativet gå att lägga en station där Solna kyrkväg möter Solnavägen (en plats som det finns stora möjligheter att utveckla), innan denna gren fortsätter mot Solna Station/Arenastaden.

Att frågan ens diskuteras inom SL är ytterst märkligt. Den samhällsekonomiska vinsten med en tunnelbanestation som kan utnyttjas av boende och arbetande i en helt ny stadsdel, som planeras att byggas tätt (för att vara Stockholm), tillsammans med arbetande och boende i en befintlig stadsdel, måste vara långt mer samhällsekonomiskt lönsam än den utkantsplacering som en uppgång vid "gamla" KS innebär.

Tyvärr verkar en del av den kritik som Stockholm riktar mot SL, och den ställning som Solna stad tar i förhållande till SL, handla om prestige om i vilken stadsdel som uppgångarna läggs. Det är att missa målet. Både Stockholm och Solna tjänar stort på en dragning som både möjliggör en uppgång vid Torsplan och en vidare dragning ut mot Solna station.

Yimby:s förhoppning är att både Stockholm och Solna kommer att kräva det södra alternativet. Inte av prestigeskäl, utan för att det är ett bättre alternativ för alla parter.

(DN, SVT)

Fotnot: Yimby påpekade i sitt yttrande om Norra Stationsområdet att den nya stadsdelen bör försörjas både med tunnelbana och spårväg. Att som nu eventuellt är aktuellt enbart försörja den nya stadsdelen med busstrafik är naturligtvis helt oacceptabelt.

Norra stationsområdet, det stora stadsdelsutvecklingsprojektet mellan Stockholm och Solna har som bekant varit ute på samråd vilket Yimby tidigare har kommenterat här.

Yimby har arbetat fram ett yttrande som svar på samrådsplanen, som vi nu presenterar (yttrandet har lämnats in till stadsbyggnadskontoret före slut-tiden den 9 maj).

Det är oerhört positivt att se att innerstaden nu i sanning får expandera för första gången på väldigt många år. Det är en mycket positiv utveckling som vi hoppas få se mer av i framtiden.

Det pågår många projekt i Solna och i gränsen mellan Solna och Stockholm. Norra Stationsområdet är det största, men det finns också planer för en urban utveckling vid Solna Centrum samt den kommande Arenastaden och Nationalstadion. Även spårområdet vid centralen/klarastrandsleden kommer troligen på sikt att däckas över och bli en ny stadsdel.

Yimby anser det viktigt att redan i arbetet med Norra Stationsområdet tänka stort och möjliggöra för en sömlös stadsintegration mellan dessa områden i framtiden. Stockholm behöver göra upp med enklavtänket och börja se staden som en helhet. Planområdet bör utökas och omfatta ett större område än det som är aktuellt att bebygga just nu, för att enkelt i framtiden skapa en fortsatt urban struktur. En av de viktigaste åtgärderna som kan göras framöver är att urbanisera hela Solnavägen fram till Solna Centrum för att knyta samman Solna Centrum och Norra Stationsområdet.

Det bör i stadsplanen fastställas att områdena skall vara blandade. En god tumregel är att tillåta max 75% av samma verksamhets-/bebyggelsetyp inom varje kvarter. Denna regel kan frångås om det är nödvändigt men bör eftersträvas i så stor utsträckning som möjligt för att skapa kvarter och stråk som lever hela dygnet. Både hyres- och bostadsrätter bör finnas inom samma kvarter. Inom området för sjukhus- och bioteknik bör någon form av bostäder för studenter och anställda planeras för att skapa liv i området även kvällstid. Det är viktigt att affärsverksamheter även ges plats här.

Stadsbyggnadkontoret anger att området skall utgå från och anpassas till Hagaparken. Vi anser istället att området skall anslutas och anpassas till den omkringliggande staden och att en ny urban och tydlig kontrast med parken som accentuerar sambandet skapas. Värdet av en stadspark ökar genom att ge många tillgång till den och tydligt definiera dess gränser. Hagaparkens gränser är idag odefinierade och svåråtkomliga och tät stadsbebyggelse bör därför placeras ända fram till dess gräns. En stadspark är till för staden, och skall därför sammanbindas med den. Vi ifrågasätter att urbana miljöer primärt planeras utifrån omkringliggande naturområden istället för utifrån god och trivsam stadsmiljö. Det vore välkommet att bryta mot det barriärtänk som idag dominerar åtkomsten till stadsparkens värden där staden blir glesare ju närmare parken man kommer.

Stadsmuseinämnden och samfundet Sankt Erik har uttryckt motstånd mot integrationstanken. Yimby finner det anmärkningsvärt att man som remissinstans kan anse att en stark urban barriär som förhindrar integration och människomönster bör bevaras. Yimby:s bestämda åsikt är att stadens fortsättning och nyttan för de som skall bo i den är viktigare än historiska bevarandetankar om gamla gränser. Staden är levande och i ständig utveckling, inte ett museum. Genom ny arkitektur och skala kommer ändå gränsen att vara synlig.
Vi vill särskilt markera mot Samfundet Sankt Erik som har sagt:

"Samfundet S:t Erik anser också att det principiellt är fel att upprepa stadens mönster norr om Stockholms kommungräns och menar att mötet mellan den slutna staden och det öppna landskapet bör värnas, men att detta inte hindrar ett funktionellt samband mellan stadsdelarna. En bebyggelse i friare former föreslås."

Detta påstående är i grunden fel. Det är just genom urbana och väl definierade stråk som
funktionella samband uppstår. Målet bör heller inte vara samband mellan stadsdelar, utan att två stadsdelar knyts samman med just stad och blir en integrerad helhet. En bebyggelse i "friare former", alltså "hus i park" vore mycket olyckligt då det är den typ av bebyggelse som Stockholm tvärtom måste avlägsna sig ifrån då både empiri och prislägen på bostadsmarknaden tydligt visar att stadskvarter är en långt populärare boendeform som dessutom är avsevärt miljövänligare. Genom att bygga stadsmässigt uppnås dessutom en avsevärt bättre ekonomi för projektet. Att principiellt motsätta sig en expansion av innerstaden pekar på ett grundläggande tankefel i resonemanget; att innerstaden är färdig och för all framtid skall passa Stockholmarna, oavsett hur mycket befolkningen växer.

Det är viktigt att staden satsar på att göra trafik- och gatumiljön bra för annat än enbart biltrafik. God tillgång till cykelbanor och trottoarer som underlättar för de som vill färdas till fots, cykel eller liknande bör prioriteras för att stimulera till alternativa resandeformer.

Yimby har tagit fram ett alternativt planförslag med högre nyttjandegrad av marken för att skapa ökad stadsmässighet och plats för fler människor. Norrtullsplatsen liksom uppfarten från Norra länken vid Solna kyrkväg görs om till urbana rondeller mer i stil med exempelvis Karlaplan. Uppsalavägen bebyggs med tät stadsbebyggelse på båda sidor och får bli en del av den urbana miljön. Wennergren Center integreras i staden, spårväg dras genom området och Norrtullsparken görs mindre. Vid tullhustorget föreslår vi att ett antal skyskrapor uppförs (markerade med mörka byggnadskroppar i planen).




Klicka här för att se en större version.
Klicka här för att se en jämförelse med området idag.

Yimby föreslår att Norrtullsallén uppgraderas till en storstadsmässig aveny omgärdad av bebyggelse på runt 12-15 våningar.

Yimby finner det önskvärt att hålla en mycket hög exploateringsgrad i Norra Stationsområdet. Vi bör gå ifrån den gamla skalan i Stockholms innerstad och skapa en tätare stadsdel i skalan av den Europeiska storstad som Stockholm är på väg att bli. Tendenser till detta kan ses i planen, men det är inte tillräckligt. Stockholms innerstad uppfördes under en tid då det bodde avsevärt fler människor i varje lägenhet än idag. För att uppnå en god täthet och urbanitet med levande stadskvarter vilket i sin tur skapar attraktivitet är en högre exploateringsnivå därför ett krav.

För att möjliggöra god tillgång till gröna uteplatser bör takterasser anläggas samt sambanden till Nationalstadsparken göras så goda som möjligt. Behoven av stora parker inom planområdet ser vi som mycket små med den nära tillgången till Nationalstadsparken och Solnas grönytor. Däremot bör det skapas små mötesplatser där stråk möts där även grönska bör anläggas. Stadsgator bör som regel vara trädplanterade alléer för att skapa närhet till grönt utan att ta onödg yta i anspråk.

Yimby efterfrågar en avsevärt större arkitektonisk variation och menar att arkitekternas visioner bör släppas fram istället för att hindras som varit brukligt i Stockholm under lång tid.

Det finns i planen ett tornpar vid Torsplan som ser intressant ut. Vi ser gärna att dessa tankar får utvecklas och spridas till fler delar av planområdet.


Extra anmärkningsvärt i det nu lagda planförslaget är den mycket enahanda hushöjden. Två nivåer, en lägre (där en stor majoritet av husen finns) och en något högre kan mycket tydligt ses. Området ter sig därför som ytterst monotont, enahanda och likriktat och kommer inte att upplevas som en naturlig och levande stadsdel.


Yimby har tagit fram några skisser med utgångspunkt från planförslaget för att illustrera hur mycket en varierande hushöjd och en ökad exploateringsnivå gör för upplevelsen av det nya områdets stadsmässighet. Ingen av dessa skisser skall ses som förslag på arkitektur eller utformning av området, deras enda syfte är till för att illustrera vikten av variation.


Klicka på länkarna:

Visions-skiss 1
Visions-skiss 2
Visions-skiss 3

Yimby ser gärna att någon form av större kulturell inrättning läggs i området.

Visionerna för Norra Stationsområdet har presenterats med dessa ord:

”Den nya stadsdelen kring Norra Station förenar i en unik miljö stadens kvaliteter med världsledande forskning, företagande och boende i Europas mest spännande tillväxtregion”

Planarkitekt Aleksander Wolodarski har benämnt området som ”Stockholms Manhattan”.

Det är inga små ord och visionerna är mycket lovvärda. ”Unik miljö” och ”Europas mest spännande tillväxtregion” kräver något extraordinärt om det skall kunna bli mer än tomma ord.

Vi undrar vad som hände.



Det är utifrån den nu lagda planen uppenbart att dessa visioner inte på långa vägar har infriats. För en vidare utveckling av detta resonemang, se tidigare artikel på yimby.se här.

Om Norra Stationsområdet skall kunna konkurrera på en global marknad måste det också avspegla sig i annat än ord och visioner. Det nu lagda förslaget upplevs inte ens som Sveriges mest spännande tillväxtregion, än mindre Europas.

Torg bör placeras på platser där de får ta emot flöden från alla håll. Gator som leder till torget bör vara tillräckligt breda för gångtrafikanter men inte alltför breda så att gatulivet dör. Det bör finnas utrymme för kollektivtrafik och spårväg. Torg som är ödsliga och inte används saknar berättigande. Torg bör också ha rätt dimensioner, inte för stort och för mycket betong i stil med vad som är vanligt i dagens förorter. Gestaltandet är viktigt, vad man placerar där och hur det görs. Belysningen bör ges speciell eftertanke, torg skall kännas levande och välkomnande hela dygnet.

Norrtullsplatsen är ett av de allvarligaste problemen i den samrådshandling som presenterats.
Lars Marcus som är arkitekt och docent i stadsbyggnad ger i en artikel i svenska dagbladet hård kritik mot den föreslagna norrtullsplatsen:
http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kommentar/artikel_675167.svd

” Den största bristen är den överdimensionerade Norrtullsplatsen som i planområdets mest
strategiska läge i stället för direkta och kontinuerliga stråk mellan högskolorna skapar ett stort tomrum och tvingar in gående i komplicerade rörelsemönster. Effekten blir en barriär som skapar en känsla av avstånd snarare än närhet både mellan högskolorna och till Nationalstadsparken.”

Yimby instämmer i kritiken och anser att den måste tas på allvar.
Norrtullsplatsen har i planen en karaktär av öde förortsplan istället för en del av en innerstadsmiljö.

Tunnelbanan till Karolinska sjukhuset är ett mycket välkommet tillskott som kommer bli oerhört viktigt för området. Tunnelbanan bör också byggas ut till Solna Station för att skapa bra kommunikationer med Solna och den nya nationalarenan. Yimby anser även att spårväg i markplan bör dras inom området. Värtabanan kan nyttjas för att koppla samman Norra Stationsområdet med stadsutvecklingsområdet i Hjorthagen/Husarviken/Värtahamnen och Lidingö. Detta förslag anknyter till vårt tidigare förslag angående Hjorthagen/Husarviken.
Om spårväg inte är möjligt att införa bör området planeras så att det enkelt kan byggas vid ett senare tillfälle.

Yimby anser att sambanden till Nationalstadsparken kraftigt måste förbättras. I samrådsplanen agerar Uppsalavägen en tydlig barriär, urbanitet på ena sidan, sedan gräs, väg, mer gräs och slutligen park på den andra sidan. 
Den urbana stadsmiljön bör få flöda över Uppsalavägen till andra sidan så att Uppsalavägen omsluts av en urban och trygg stadsmiljö, och en tydlig urban kant mot Nationalstadsparken skapas. Om bebyggelse på andra sidan vägen inte är möjligt bör Uppsalavägen ges en urban karaktär på den västra sidan för att direkt gå över i parkmiljö på den andra. Det är ytterst olyckligt att det tas mer hänsyn till huruvida bebyggelse syns inifrån parken än att skapa goda kopplingar till parken så att den faktiskt används av Norra Stationsområdets invånare.

Yimby föreslår att planförslaget görs om så att Wennergren Center center får bli integrerad i staden istället för att fortsätta att vara en enklav.

Då inlagan är den största som Yimby hittills har lämnat in, 18 sidor lång, kan inte alla synpunkter presenteras i detta blogginlägg.

Hela dokumentet kan läsas här

Alla bilagor hittas på:
https://www.yimby.se/material/nst/inlaga/

Yimby vill passa på att tacka alla inom och utanför nätverket som varit med och arbetat med norra stationsprojektet.

I tisdags togs det slutligt beslut om bygget av nya Karolinska Sjukhuset. Arbeten med gator, ledningar och rivningar kommer att påbörjas snart, men själva bygget av det nya sjukhuset beräknas inte påbörjas förrän 2011. Det nya sjukhuset beräknas vara klart för inflyttning vid årsskiftet 2015/2016.