Utskrift från www.yimby.se
....

TV-Tips: Om Stockholms "skyline".

På Söndag klockan 20:00 kommer det att hållas en debatt i TV-kanalen Axess på temat "Utrotningshotad skyline". (Hur kan man utrota något som inte finns?).

Per Ankersjö, vid det här laget välkänd skyskrapeförespråkare, kommer att debattera frågan med Kerstin Westerlund Bjurström från samfundet S:t Erik (som i huvudsak gjort sig kända för att vilja bevara oss i i framtiden). Även Stella Fare, kommunpolitiker och Peter Kinnmark, arkitekt, medverkar i programmet.

Uppdatering: Programmet kan nu ses på Axess Webb-TV.

Släpp inte in pöbeln i innerstan

SvD publicerar återigen en debattartikel som är negativ till Stockholms utveckling, samtidigt som mer nyanserade åsikter givetvis inte är välkomna. Tidningens ställningstagande i frågan är ganska uppenbart.

Jag känner att det vore passande att bemöta och analysera den här debattartikeln en aning, eftersom den troligtvis kommer att få stå oemotsagd i SvD.

Artikeln i fråga är skriven av Kerstin Westerlund Bjurström, ordförande i Samfundet S:t Erik. En organisation som vill förvandla Stockholm till ett museum, där ingenting får förändras eller förnyas. Och en organisation som även har som mål att bevara innerstaden som det “rikemansreservat” det är idag. Skulle bostadsbyggandet ta riktig fart innanför tullarna så skulle det innebära ökad tillgång på bostäder, och de som idag äger högt värderade bostadsrätter kommer att förlora på det. Tillgång och efterfrågan styr prisbildningen.

Kerstin väljer dock att i första hand anknyta till rent känslomässiga och subjektiva nackdelar med att staden utvecklas. “Staden blir fulare”, ungefär. OK, I vems ögon?

Är det som när det gäller Skönhetsrådet, att endast kultureliten anses ha tillräckligt god smak för att få ha en åsikt i frågan? Bara en sådan sak som hennes retorik får mig i princip att se rött. Stockholms stadsbild framställs som “skör och ömtålig”, och tydligen kommer det att gå käpprätt åt helvete om vi bara höjer staden med ett par våningar. Det där är inga sunda eller vettiga argument, utan ren skrämselpropaganda som riktad mot folks instinktiva rädsla för det som är nytt och obeprövat.

Personligen tror jag nog att en stad som stått på samma plats i närmare 800 år tål det mesta. London är något årtusende äldre än Stockholm, men har inte gått under trots att de minsann har både byggt och rivit i staden.

Vidare uppvisar Kerstin i artikeln att hon inte förstår hur en stad fungerar och vad som gör den levande. De faktafel och felaktiga slutsatser hon drar är ett tecken på detta. Kerstin talar om att man måste satsa på ytterstadens stadsdelar, att det är där “problemen” finns.

“Ytterstadens stadsdelar?”

OK, det finns inga stadsdelar i ytterstaden. Staden upphör vid tullarna, och sedan är det förorter för hela slanten. Normtiden för resor inom Stockholm ligger på ca 50 minuter, trots att det inte rör sig om några stora sträckor. Men givetvis är det ju där man ska bygga, enligt S:t Eriks syn på saken. Då är det ju inte de som bor i innerstan som blir lidande under om- och utbyggnaden av staden. Givetvis kan man ju riva hela områden i betongförorterna, bygga nytt, och sedan låta de boende flytta tillbaka med dubblad hyra. Som i Järvalyftet. Det drabbar ju knappast S:t Eriks medlemmar i någon större omfattning.

Kerstin går vidare med att tala om trafikinfarkten, ytterligare ett exempel på att hon inte har förstått problemet - Problemet är just att staden är utspridd över en så förbannat stor yta, vilket kräver många transporter, vilket kräver fler och större vägar, och då går det åt ännu mer yta. Osv, osv, osv.  Och hon åberopar miljöförstöring som ett argument MOT att förtäta staden! Förstår hon egentligen skillnaden mellan att gå och cykla jämfört med att åka med någonting motorburet. Jo, även “miljövänliga” tåg och spårvagnar som drivs med elektricitet innebär miljöpåverkan, elen måste nämligen framställas någonstans. I smutsiga kolkraftverk, eftersom vi är på väg att avveckla kärnkraften.

Hur som helst, låt dig inte luras av den här propagandan. Till exempel som att “inte många” anser att höghusen i London är ett värdefullt tillskott till stadsbilden, eller att “de flesta” beundrar bedriften att bevara Paris karaktär. Det där är rent tyckande, och inte fakta.

Vad som gör en stad vacker är i allra högsta grad subjektivt, någonting som folk måste börja förstå. Skyskrapor är i vissas ögon fula, medan de älskas av andra. Det finns de som tycker att sekelskifteskåkar är trista och borde jämnas med marken. Alla har sin syn på vad som är fint respektive fult. Och just därför väljer man i andra städer att tillåta lite av varje i stadsbilden, istället för att i museistäder som Stockholm låta en viss stil dominera. En riktig storstad ska innehålla lite av varje, så att alla tilltalas av någonting. Det skapar mångfald och dynamik, och gör att man inte snöar in och får nog av en viss stil, vilket är en bidragande orsak till att man tidigare rev så mycket i Stockholm.

Organisationer som Samfundet S:t Erik och Skönhetsrådet vill dock få folk att tro att skönhet är ett absolut begrepp.

S:t Erik är en organisation som vill bevara ett Stockholm som bara har plats för de mest välbeställda, medan vanligt folk ska hänvisas till förorterna. Därför är de emot förtätningen, som innebär att gränserna mellan innerstad och ytterstad suddas ut. Tro ingenting annat.

Och tänk på att det inte är organisationer som S:t Erik som har gjort Stockholm till vad det är idag. Hade deras mentalitet styrt stadens utveckling under historien hade Stockholm inte varit någon stad överhuvudtaget, utan en marginaliserad liten by i utkanten av Europa.

Se också Är Stockholms identitet på väg att förloras?

Är Stockholms identitet på väg att förloras?

Kerstin Westerlund Bjurström, ordförande i samfundet S:t Erik och ledamot i skönhetsrådet har idag ett inlägg på SvD brännpunkt där hon menar att Stockholms identitet riskerar att förloras om man bygger nytt i staden. (onekligen en intressant ståndpunkt...)

Hon har en poäng i kritiken mot att det saknas idéer för ytterstaden. Den instämmer vi i. Även där måste förtätning och stadsbyggnad ske, något som vi hoppas få se mera av. Vi har sett en början i Kista och i tankar om Årstafältet men det behövs mer. Staden måste få växa.

Men att använda det som argumentation mot en förtätning av innerstaden ter sig märkligt. Det finns gott om mycket outnyttjande områden mycket nära den befintliga stenstaden som till exempel Värthamnen, Hjorthagen, Gärdet, på Kungsholmen och så vidare. Att inte bebygga dessa så att de blir en del av den täta kvartersstaden är inget annat än ett resursslöseri. Så många som möjligt bör ges möjlighet att bo så nära den befintliga staden som möjligt och det är inifrån och ut som staden bör fortsätta att byggas tillsammans med en förtätning i befintliga förortsområden.

Kerstin hävdar också att det skulle vara billigare att bygga "någon annanstans", ett argument som ter sig märkligt och närmast verkar vara taget ur luften.

Kerstin skriver:

"Det är inte många som anser att höghusen i till exempel östra London är ett tillskott vare sig till stadsbild eller till stadsliv.".

Nej, det är klart. En sådan byggnad som ekoskrapan "The Gherkin" måste vara fruktansvärt hatad av alla.

Vågar man gissa att Kerstins bild av skyskrapor härleds till 60- och 70-talets betongbrutalism? Som för övrigt inte alls har med hushöjd att göra överhuvudtaget, inte heller låghusen från denna period är som bekant överdrivet populära hos gemene man.

Kerstin skriver också:
"Hur ska någonsin trafikinfarkten in mot innerstaden brytas om fler målpunkter för trafik av olika slag trängs in där? "

Genom att se till att fler redan befinner sig inom innerstaden genom att bygga mer innerstad kanske? Det är boendet i förort som är problemet och som orsakar resorna, inte boendet i innerstad. Kerstin resonerar oerhört märkligt. Det förhindrar naturligtvis inte en förtätning av förorterna (vilket också bör ske), och en del av löseningen är naturligtvis också mer kollektivtrafik, men att argumentera så som Kerstin gör håller inte.

"Vill vi att hela Storstockholm ska leva och att bilåkandet ska minska måste vi satsa på att det bildas befolkningsunderlag för bekväm kollektivtrafik också i ytterstaden."

Absolut! Och det behöver vi nog inte oroa oss för. Det beräknas flytta in minst en halv miljon människor till Storstockholm fram till 2030 så vi behöver nog bygga en hel del, och det på många ställen. Så många som möjligt av dessa bör placeras så centralt som möjligt i det befintliga Stockholm av självklara miljöskäl.

Vi kommer att behöva, och har underlag för, att förtäta de flesta områden i Stockholm.

"Följden av en förtätning blir att det inte finns plats kvar centralt i Stockholm för all den serviceverksamhet som en storstad behöver"

Menar Kerstin alltså på allvar att det är bättre att behålla lågutnyttjade industriområden inom stadens gränser, med de relativt få transporter de har, och istället placera människor utanför staden, med den mängd av person och godstransporter som det innebär?
Griper Kerstin efter miljö-halmstrån för att motivera sina önskemål om Stockholm som en stad som inte får utvecklas och förändras?

"Vad händer med Stockholms så speciella identitet och siluett om nivån på centrum höjs med flera våningar och vattenrummen tätas? Risken är överhängande att vi förlorar vårt främsta varumärke genom att Stockholm alltmer kommer att likna andra storstäder.

Att hotell- och kontorsbyggnaderna invid Stadshuset trots tidigare högljudda protester beslutades av stadsbyggnadsnämnden och stadsfullmäktige i våras kom som en överraskning för de flesta. Att de kommer att uppfattas som ett smycke känns mest som en from förhoppning från Mikael Söderlund.

Snarare kommer de med sina 55 meter på utfylld mark att upplevas som ett stort brott i siluetten och som en propp i luftrummet över och invid Klara sjö och Stockholms stadshus."


Det är en intressant inställning till Stockholm som Kerstin har. Äntligen görs det något åt denna skamliga plats:





Notera att bilderna är från Eniros kart-tjänst, området är så hiskeligt så att det knappt verkar finnas några fotografier på det överhuvudtaget på Internet!

Fast jag har själv tagit en bild, men först för några dagar sedan när rivningen var i full fart:



Det säger väl en del om ett område om den första gången man fotograferar det är när det håller på att rivas...

Vad exakt är det som riskerar att gå förlorat här menar Kerstin? Den högsta delen av huset kommer att vara på 11 våningar. Hötorgshusen som inte ligger så långt därifrån är som bekant 19 våningar. Kungstornen som byggdes 1924-1925 är 17 våningar höga.
Tornet på Klara Kyrka är 116 meter högt, dubbelt så högt som kungstornen!

Rädslan för att bygga "högt" i Stockholm (11 våningar är knappast att betrakta som högt) har ingen historisk koppling, det är en ganska ny företeelse.

"Stockholm är ett smycke i sig. Skalan är liten i förhållande till städer där man anser sig ha lyckats med höghus och nya monumentala byggnader på stränder och kajer."

Och hur blir en stad större? Just det...

Varför denna rädsla för att låta Stockholm leva och utvecklas, ändras, visa sin tids avtryck? Stockholm har varit en levande stad i många sekel och den har alltid förändrats. Med Kerstins resonemang hade heller aldrig stadshuset, kungstornen eller Klara kyrka byggts. Varför är det bästa alltid det som finns i dåtiden?

Kerstin är en del av den bevaranderörelse som orsakar att potentiellt intressanta projekt som en intressant hög byggnad på söder blir sådana sönderhackade halvmesyrer som Söder Torn, som inte ens arkitekten som ritade originalförslaget vill veta av. Och när ett projekt för en gångs skull går igenom med sina ursprungliga intentioner, och faktiskt kan tillföra något intressant i stadsbilden, då går bevarandemaffian igång.

Stockholm har många otroligt vackra byggnader (och många otroligt fula..). Många av dem står ut och många av dem var på sin tid "ikonbyggnader" och "märkesbyggnader". Vad är det som gör att Stockholm plötsligt inte får bygga så längre? Varför skall vi stoppa klockan och tycka att allt var bättre förr?
Stockholm är en levande stad för levande människor. Vi skall vårda det vi har. Men vi skall också vårda vår nutid och skapa den stad som vi vill bo, leva och verka i.

Att som Kerstin krampaktigt hålla sig kvar i en nostalgisk dåtid med hästdroskor och vaxade mustascher framför sitt inre öga är inte ett särskilt konstruktivt sätt att fortsätta vår byggnad av Stockholm.

Är då Stockholms identitet på väg att förloras? Naturligtvis inte. Möjligen om vår identitet bara är att blicka bakåt. Den inställningen har dock ingen historisk koppling till Stockholm utan är något som verkar ha uppstått efter rivningarna i Klarakvarteren. Men istället för att rätta till de misstag som gjordes då, och gjorts sedan dess, att lära sig av misstagen, så har man istället fått en morbid rädsla för all form av förändring och utveckling.

Klararivningarna var för över 40 år sedan. De flesta Stockholmare (runt 80%) som nu bor i staden fanns inte ens här då. Det är dags att släppa det och gå vidare nu, Stockholm har lidit länge nog.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8627 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Politikerveckan Järva
8 Oktober 19:06 av Trevor Bower
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 18:38 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter