Utskrift från www.yimby.se
....

YIMBY lämnar in yttrande om kvarteret Lagern i Solna



Solna har tagit fram ett planförslag där området där Råsunda fotbollsstadion nu ligger bebyggs med bostäder och kontor. Föreslagen stadstruktur innebär att fler stråk skapas genom området, så att sambanden mellan Solna centrum och Råsunda stärks.

YIMBY ställer sig mycket positivt till Solna stads planer, att bygga stadsmässiga kvarter där Råsunda fotbollsstadion idag ligger. Som konstateras i planbeskrivningen är utrymmet för litet för en ny arena som kan möta dagens krav. Dessutom ligger planområdet inom det som enligt både RUFS 2001 och RUFS 2010 definieras som den centrala regionkärnan. Tanken är att området på sikt ska bli en del av samma stadsstruktur som dagens övriga innerstadsdelar, såsom exempelvis Norrmalm och Östermalm.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Serieproducerade misstag när Familjebostäder bygger billigt



Familjebostäder presenterar på sin hemsida resultatet av en tävling som de anordnat i samarbete med Stockholms stadsbyggnadskontor. Syftet med tävlingen har varit att ta fram typhus för hyresrättsproduktion där en nybyggd 3:a max får kosta 8500-9000 kronor i månadshyra.

På Familjebostäders hemsida står att läsa:

"- En förutsättning för att vi ska kunna ha låga hyror är att vi pressar produktionskostnaderna, säger Per Eriksson, projektledare på Familjebostäder. Syftet med tävlingen är att para vår egen erfarenhet med entreprenörernas kunskap för att hitta nya sätt att producera bostäder till lägre pris."

YIMBY välkomnar familjebostäders initiativ till att skapa billigare hyresrätter, något som Stockholm är i stort behov av. Att familjebostäder aktivt driver på för att få ner kostnaderna i nyproduktionen är naturligtvis utmärkt.

Men där måste vi tyvärr också sätta stopp för vårt beröm. För det är med stor förvåning som vi ser att familjebostäder vill upprepa samma misstag som man redan har gjort gång på gång, och inte ens i tävlingsunderlaget gör någon som helst ansats att försöka bygga det som kunderna vill ha, nämligen stad.

De tävlande har kunnat lämna bidrag inom tre kategorier av hus: Punkthus, lamellhus och T-hus. Med andra ord, samma typ av socialt, ekologiskt och ekonomiskt problematisk bebyggelse som har strösslats ut i våra förorter sedan början av förra seklet. Det är talande att samtliga tre vinnares skisser presenterar bilparkeringar i förgrunden till sina  byggnader, allt i enlighet med den rådande långvariga trenden med hus-i-parkeringsplats. Att det är frågan om typhus innebär dessutom att misstagen kommer att serieproduceras, vilket gör det hela extra allvarligt.

YIMBY påstår inte att alla människor vill bo i urbana miljöer. Men situationen som vi har idag, där nästan ingen stad alls har byggts sedan 1930-talet, har skapat en situation där tillgången på förort är långt större än efterfrågan medan tillgången på tät stad är långt mindre än efterfrågan. Samtidigt fortsätter byggbolag och stadsbyggnadskontor att producera och godkänna förortsmässig bebyggelse i avsevärt större utsträckning än stadsmässig sådan till dags dato. Det är inte utan att man frågar sig vad det är som är så obegripligt svårt med att bygga stadsmässigt. Vi vet ju att familjebostäder kan om de vill.

Husen ska i huvudsak uppföras som förtätningar inom befintliga områden, framförallt i söderort, bland annat i Stureby och Högdalen. YIMBY välkomnar i allmänhet förtätningar då markutnyttjandet i Stockholm är bitvis mycket lågt, men att förtäta med mer punkthus bland punkthus, och mer lamellhus bland lamellhus är problematiskt. Problemet ligger i att de värden som de boende brukar peka på som det mest positiva i sitt område, tillgången till grönska, tas i anspråk utan att några nya värden tillförs. Det är inte speciellt konstigt att det blir protester, mediadrev och överklaganden när de boende får se grönskan utanför fönstret ersatt av ännu ett punkthus.

Här gäller det att kunna tänka om. Istället för att fortsätta att bygga ännu mer punkthus bland punkthusen så går det att tillföra nya värden till dessa områden. Genom att bygga längsmed gator och vägar med stadsmässig bebyggelse tas mindre grönytor i anspråk samtidigt som nya värden, såsom ökat lokalt butiksutbud och ökad trygghet längsmed upplysta och väldefinierade stråk, kommer de redan boende till del.

Typhuset Flexi, punkthus. Besqab Projektutveckling AB. Arkitekt: Bergkrantz Arkitekter.
Typhuset Flexi, punkthus. Besqab Projektutveckling AB. Arkitekt: Bergkrantz Arkitekter.
 
Typhuset Reflexen, t-hus. Ikano bostadsproduktion AB. Arkitekt: Arkitekthuset Jönköping.
Typhuset Reflexen, t-hus. Ikano bostadsproduktion AB. Arkitekt: Arkitekthuset Jönköping.
 
Typhuset Domino, lamellhus. Byggnadsfirman Viktor Hansson AB. Arkitekt: Joliark.
Typhuset Domino, lamellhus. Byggnadsfirman Viktor Hansson AB. Arkitekt: Joliark.
 

Det tragiska är att familjebostäder inte behöver tänka om. Efterfrågan på billiga hyresrätter är i Stockholm så stort att de utan problem kommer att hyra ut allt som de bygger, oavsett utformning. Men det är ingen ursäkt för att låta bli att bygga det som kunderna vill ha. Ett hus blir faktiskt inte dyrare bara för att man låter bli att lägga ett par meter gräsmatta mellan huset och gatan. Att bemöda sig med att stoppa in en bottenplanslokal här och var skapar dessutom ökad trygghet och attraktivitet, och borde idag med möjligheten till tredimensionell fastighetsbildning inte vara ett problem. Kanske är det dags för staden att bry sig mindre om parkeringsnormer och mer om lokalnormer?

Det finns också anledning för familjebostäder att ta sig en funderare inför framtiden. När Stockholm väl vågar släppa sargen och komma in i matchen, och börjar bygga stad igen kommer dessa fastigheter att bli svåra att hyra ut. Precis det är vad som skedde med många av de nybyggda flerbostadshusen i miljonprogrammet på 1970-talet.

(Media: DN)

Nymodernismen – därför fick vi den

Det var i slutet av 80-talet som jag mer på allvar började intressera mig för arkitektur. Den största anledningen var att jag upptäckte att det började dyka upp fler och fler exempel på att ny arkitektur inte längre alltid måste vara ännu en ointressant avskalad låda.

Ibland blev den nya postmoderna arkitekturen riktigt bra. Framför allt när tanken var att den skulle passa ihop med äldre arkitektur, som t.ex. dessa två exempel från Gamla Väster i Malmö:



Men det var inte alltid som den nya postmoderna arkitekturen blev helt övertygande. Som här på Östra Förstadsgatan i Malmö. På ena sidan ett hus från 1907 ritat av A. Lindvall, intill ett hus som försöker anpassa sig till det intilliggande. Mycket av kritiken mot postmodernismen gick vid den här tiden, omkring 1990, just ut på att de nya byggnaderna på långa vägar inte nådde upp till orginalens arkitektoniska kvalité:



En av dom bästa böckerna som jag läste i början av 90-talet var
"Modern Arkitektur - Funktionalismens uppgång och fall" av Christer Bodén, utgiven 1989 och uppdaterad 1991. Boken beskriver modernismens internationella genombrott och hur den senare kom att ifrågasättas. Men det intressantaste var ändå efterordet ”Postskriptum”, skrivet hösten 1991, två år efter bokens första upplaga. Där skriver han:

”Trots alla genomlidna bekymmer för funktionalismen tyder idag flera tecken på att vi kan komma att få uppleva en renässans för en mer humaniserad upplaga av denna nu snart sekelgamla arkitekturtradition”.

”Hoppas han har fel” tänkte jag, då 1992. Men någonstans kände jag att han förmodligen skulle få rätt. Och han fick rätt. Vilket vi alla har märkt. Mer än väl!

Han höjer också ett varningens finger:

”Om denna ”nyfunktionalistiska” tendens, verkligen skulle breda ut sig i större skala finns det dock uppenbar risk  att vi inte i tillräckligt hög grad dragit lärdom av den historiska läxan. Dvs: att vi på nytt förirrrar oss in i samma kreativitetsförlamande teknokratiska återvändsgränd, där vi ju faktiskt – med så förödande konsekvenser – hamnade sist”.

Kanske är det den återvändsgränden vi befinner oss i nu - 2009? På många håll, inte minst här i bloggosfären, hörs fler och fler röster som ropar efter alternativ till ”nyfunkisen”, en märkbar skillnad på bara de senaste 1 till 2 åren.

Som exempel på ”nyfunktionalistisk” arkitektur med inspiration från 20-talets modernism har han med en bild på en museibyggnad från 1985 i Frankfurt ritad av Richard Meier. Ett av de tidigaste exemplen på nyfunkis:


http://www.angewandtekunst-frankfurt.de/deutsch/02_profil.html

En annan bok som jag läst mer nyligen är "Modern Architecture" av Jonathan Glancey utgiven 1998 och uppdaterad 2007.

I kapitlet om postmodernismen skriver han så här:

"It also produced its own reaction. By the early 1990s, young architects the world over were returning to a clean-cut Neomodernism, if this lacked the energy and crusading spirit of the white architecture of the 1920s, it was some sort of attempt to sweep the boards clean and to start again after two decades of mostly silly, cardboard cut-out design”.

Nymodernismen hade kommit till som en reaktion på postmodernismen i början på 1990-talet. Men nu, nästan 20 år senare, borde det inte vara färdigreagerat på postmodernismen? Varför måste så många nya hus se ut som på en känd bo-utställning i Stuttgart 1927?

Dagens glada: Familjebostäder

För en tid sedan skrev Yimby om alla de tråkiga och enahanda förortsområden som familjebostäder bygger.

Det förtjänar att uppmärksammas hur slentrianmässigt mycket byggs, och hur mycket som byggs på ett sätt som inte är särskilt eftertraktat.

Men ibland blir man gladare. Som familjebostäders uppförande av kvarteret Lusten på Kungsholmen.



Klicka här för högre kvalitet på videon:
http://www.familjebostader.com/nyproduktion/lusten.wmv

Här kan man se två mycket ovanliga saker i Svensk nyproduktion:
Slutna kvarter, och ett urbant integrerat höghus.

Det är nästan så att man gnuggar ögonen.

Det här visar ju att det faktiskt går, bara man vill.
Naturligtvis finns det detaljer att kommentera, som att arkitekturen som vanligt drar åt nyfunkishållet (men den lyckas i min mening ändå bra och skiljer sig från mycket annat som uppförts på sistone) och att bakgatorna kunde ha gjorts mer levande, men på det stora hela är det här en mycket positiv utveckling.

Intressant nog så står familjebostäder också bakom en annan urban utveckling i Stockholmsområdet, nämligen ett av de nya bostadshusen vid Norra bantorget.



Har månne familjebostäder börjat att vakna ur sin stadsdvala?

Svar från NCC på vårt öppna brev

Skribenter: Anders Gardebring och Leonardo Frithunanthz

Den 6 februari skickade Yimby ett öppet brev till NCC där vi frågade varför de bygger så lite stad, trots att det är en högt efterfrågad boendeform. Vi har nu fått ett svar som vi publicerar här.
Vi rekommenderar att du först läser det öppna brevet innan du läser svaret, som följer:

"Hej

Återkommer som representant för NCC med anledning av det öppna brev som publicerades på yimby.se den 6 februari 2008.

Jag tror inte att vår ambition att utveckla Stockholm till en internationell storstad skiljer sig åt speciellt mycket från er, men vårt uppdrag är att utveckla nya bostäder och boendemiljöer med väldigt varierande förutsättningar. Vissa stämmer överens med era ideal – andra inte. Människor har olika smak och olika behov och som bostadsutvecklare måste vi anpassa oss efter den mångfacetterade efterfrågan som finns på marknaden.

För att klara det arbetar vi aktivt med att förstå våra kunders behov, deras önskemål och beslutskriterier kring hur, varför och vad som avgör när de fattar beslut om att köpa en ny bostad. Vår ambition är att ständigt förbättra såväl exteriör arkitektur, lägenheternas utformning, standard, projektets kvaliteter som kundens köpprocess.

Vi anser att det finns en efterfrågan för många olika bostads- och boendeformer i den internationell storstad som Stockholm är.

Tvärtemot vad ni påstår används idag klassisk rutnätstruktur i flera av Stockholms nya stadsutvecklingsområden. Vi har medverkat i St. Eriksområdet, Hammarbysjöstad, planeringen av Norra Station och Norra Djurgårdsstaden samt drivit utvecklingen av Frösunda.
Idag arbetar vi både i Norra Djurgårdsstaden och Annedal vilka till stor del utformas enligt era ideal. Vi kan också visa exempel på ”fill-in” projekt så som Rosenlundsterassen vid Medborgarplatsen. Där har anpassning till befintlig stadsmiljö skapats genom ett slutet kvarter med inslag av kommersiella lokaler i bottenvåning.

I projektet Beckomberga skapade Locum tillsammans med Stockholms- stadsbyggnadskontor ett program inför försäljning av området till det gemensamma NVB-bolaget (NCC, Veidekke & Besqab). I programmet hade strukturen och områdets kvaliteter för framtida detaljplanearbete redan fastställts.
Detaljplanearbete har nu genomförts för etapp I & II med ett, enligt de deltagande bolagen, lyckat resultat.
Vi anser emellertid precis som Stockholms stad och Locum att klassiska sjukhusparker såsom exempelvis Beckomberga och Långbro har stora kvaliteter värda att ta hänsyn till. Vår ambition i Beckomberga är att exploatera området med bevarad parkkänsla. För att skapa öppenhet och grönska mellan husen använder vi oss därför av hus i park som produkt.

De energisnåla passivhusen utförs som stadsvillor i fyra våningar. Inspirationen är hämtad från Gärdets mycket populära stadsvillor. Det är en husform som är mycket populär hos kunderna och arkitektoniskt lovordats under decennier. Vid Tessinparken på gärdet finns dessutom ett kvitto på att hustypen fungerar utmärkt i semi-urban stadsmiljö.

Vi hoppas att vi med detta svar kunnat redovisa att vi i många avseenden har samsyn kring utformning av nya stadsmiljöer, men att vi till skillnad från er även ser stora fördelar i att blanda bebyggelsetyperna i en storstad. Om ni fortsatt önskar diskussion kring Stockholms stadsutveckling träffas vi gärna för en öppen diskussion hos oss på NCC.

Med vänlig hälsning,
Mattias Roos, Projektchef NCC Boende Stockholm"

Yimby tackar för svaret men håller naturligtvis inte med i den beskrivning som Mattias gör, annars skulle vi inte ha skickat det öppna brevet. En sökning på nu pågående projekt på NCC:s hemsida visar ett fåtal halvt stadsmässiga projekt och något enstaka riktigt stadsmässigt projekt.

Mattias skriver:
"Vårt uppdrag är att utveckla nya bostäder och boendemiljöer med väldigt varierande förutsättningar. Vissa stämmer överens med era ideal – andra inte."

Sanningen är att mycket få av de boendemiljöer som NCC (eller andra byggbolag för den delen, men det finns undantag) uppför är vad Yimby skulle kalla för stadsmässiga. Det är enahanda arkitektur (nyfunkis nästan i alla projekt), det är låg skala. Rena bostadsområden och "hus i park" är den dominerande områdestypen i nyproduktionen. De gånger man försöker sälja på "stadsmässighet" är det ännu ett bostadsområde, men med några halvhjärtade försök till affärsytor i bottenplanen ut mot huvudgatorna.

Frågan man bör ställa sig är om egentligen någon föredrar idealet "bostadsområde". Att det byggs radhus och villor är fullt förståeligt, men bostadsområden är en ren skrivbordsprodukt uppkommen ur funktionalismens idéer om funktions-separering och är inte resultatet av en naturlig stadsutveckling.

"Människor har olika smak och olika behov och som bostadsutvecklare måste vi anpassa oss efter den mångfacetterade efterfrågan som finns på marknaden. "

Detta är naturligtvis inget svar eftersom det är precis vad vi kritiserar i vårt brev. NCC, och de flesta andra svenska byggbolag, bygger inte enligt efterfrågan. Men det säljer för det mesta ändå då behovet av bostäder är stort. Dock kan man se att stadsmässiga projekt ofta säljs snabbare än rena bostadsområden.

Faktum kvarstår, både empiriska undersökningar och prisläget visar att det är slutna stadskvarter som är den i särklass populäraste boendetypen men det byggs likväl nästan inget sådant.

"Vår ambition är att ständigt förbättra såväl exteriör arkitektur, lägenheternas utformning, standard, projektets kvaliteter som kundens köpprocess."

Standarden och lägenheternas utformning är ingenting som Yimby kritiserar då den normalt sett är utmärkt i nyproduktion. Däremot kritiserar vi enormigheten där hela områden byggs med i stort sett identisk arkitektur (olika färger på fasaderna gör ingen stad). Att NCC skulle "ständigt förbättra" arkitekturen ställer vi oss frågande till. Bra arkitektur är inte att allting ser identiskt ut. Bra arkitektur är att låta olika arkitektoniska uttryck och idéer få ge sitt uttryck på olika platser. Våga ta intryck från andra platser och andra epoker. Våga ta intryck från andra länder. Våga utmana och tänka nytt ibland. Och också att våga bygga i klassiska stilar ibland. Allting måste inte vara ljusa putsade fasader med stora fönster. För att citera den kända brittiska arkitekten Peter Cook om svensk arkitektur:

"Depressingly ordinary"

Vi kritiserar också den bristande kvartersplaneringen där "hus i park" och sönderbrutna kvarter gäller inom så gott som all nyproduktion samt att zoneringstänket med bostäder på en, kontor på en annan och affärer på en tredje plats lever kvar.

"Vi anser att det finns en efterfrågan för många olika bostads- och boendeformer i den internationell storstad som Stockholm är."

Naturligtvis gör det det. Varför enformigheten i nyproduktionjen är så förvånande och varför det mest eftersökta knappast byggs.

"Tvärtemot vad ni påstår används idag klassisk rutnätstruktur i flera av Stockholms nya stadsutvecklingsområden. Vi har medverkat i St. Eriksområdet, Hammarbysjöstad, planeringen av Norra Station och Norra Djurgårdsstaden samt drivit utvecklingen av Frösunda."

Det är utmärkt att kvarteret är på väg tillbaka. Tyvärr så dominerar fortfarande sönderbrytningens princip. Det här är mycket tydligt i t.ex. Hammarby sjöstad där det förvisso finns en sammanhängande fasad ut mot de stora huvudgatorna, men så fort du rör dig inåt "kvarteret" så slutar det att vara ett kvarter och förorten återvänder. Även arkitekturen i Hammarby sjöstad är fortfarande ganska enahanda även om vi ser vissa förbättringar mot tidigare områden. Vad gäller Norra Djurgårdsstaden, som inte är uppförd än,  så är de ritningar vi sett från de flesta byggbolag allt annat än stadsmässiga. Vi har lämnat in ett eget förslag till exploateringen i Husarviken som vi tycker klart bättre uppfyller de stadsmässiga kriterierna.

De planer vi har sett på Norra Stationsområdet är i många delar, för första gången på mycket länge, något som börjar att likna riktig stadsmässighet. Fortfarande finns dock uppdelningstänket med bostäder för sig och kontor för sig och en del andra fel, men det får vi återkomma till då vi jobbar med egna förslag till Norra Stationsområdet för tillfället.

"Vi kan också visa exempel på ”fill-in” projekt så som Rosenlundsterassen vid Medborgarplatsen. Där har anpassning till befintlig stadsmiljö skapats genom ett slutet kvarter med inslag av kommersiella lokaler i bottenvåning. "

Rosenlundsterassen känns ganska lyckad. Som vanligt är det nyfunkis-arkitektur (prova gärna något annat ibland!), men då byggnaderna omkring inte är i nyfunkis så fungerar det på platsen väl.

"Vår ambition i Beckomberga är att exploatera området med bevarad parkkänsla. För att skapa öppenhet och grönska mellan husen använder vi oss därför av hus i park som produkt. "

Här finns en del av problemet. Områden med misslyckad planering vidarebyggs, med mer misslyckad planering. Grönska mellan husen är ett stadsplaneringsmässigt misslyckande då möjligheten till en levande stadsdel utraderas. Placera istället grönskan bakom husen, i dedikerade parker, och genom att plantera träd längsmed gatan. Att placera en gräsmatta mellan varje hus är ett billigt och enkelt sätt att säga att man gjort det "grönt och öppet" utan att behöva anstränga sig eller tänka till. "Hus i park"-områden blir dock ödsliga och nattetid väldigt mörka. De upplevs därför av de boende ofta som osäkrare än en väl definierad och upplyst stadsmiljö.
Hus har överhuvudtaget inte i parker att göra. Låt parkerna vara parker, och husen vara hus. Och bygg gärna stad intill parkens gräns för att få en tydlig gräns mellan de två.

"De energisnåla passivhusen utförs som stadsvillor i fyra våningar. Inspirationen är hämtad från Gärdets mycket populära stadsvillor. Det är en husform som är mycket populär hos kunderna och arkitektoniskt lovordats under decennier."

Vad som planeras i Beckomberga är inte stadsvillor. Det är ett bostadsområde som har minskats ytterligare i skala. Arkitekturen är återigen den allenarådande nyfunkisen. Det är synd för det skulle ha gått att göra så mycket mer med stadsvillakonceptet. Varför inte testa en ny arkitektur istället för att tvunget bygga det som "lovortads i decennier"?  Dessutom lär de flesta arkitekter vara överens om att de klassiska stadsvillorna på Gärdet är avsevärt intressantare ur arkitektonisk synvinkel än ännu ett "nyfunkis"-bygge som i princip kopierar tidigare projekt.

"Vid Tessinparken på gärdet finns dessutom ett kvitto på att hustypen fungerar utmärkt i semi-urban stadsmiljö. "

Hustypen fungerar inte i stadsmiljö. Den del av Gärdet som stadsvillorna ligger i är inte en stadsmiljö. Det är förortstänk med den fula ovanan att lägga gräsbarriärer mellan hus och väg och att slösa oerhörda mängder markyta på snedställda hus.

Jag (Anders) bor på Gärdet och går dagligen längsmed Erik Dahlbergsgatan på väg till jobbet och kan se hur staden dör strax innan stadsvillorna.

"Vi hoppas att vi med detta svar kunnat redovisa att vi i många avseenden har samsyn kring utformning av nya stadsmiljöer, men att vi till skillnad från er även ser stora fördelar i att blanda bebyggelsetyperna i en storstad."

Yimby ser mycket stora fördelar med att blanda bebyggelsetyper i en storstad. Problemet är att det gör ofta inte byggbolagen. Istället är det samma standardiserade förorter som uppförs gång efter annan. Ordet "stadsmiljöer" ställer vi oss frågande till då det idag nästan inte byggs några sådana.
Det stora problemet är dock inte bebyggelsetyperna i sig, utan den stora oviljan att bygga riktig stad, i stadens skala och täthet. Istället återupprepar man förortens misslyckande gång efter gång med det utspridda och funktionsseparerade bostadsområdet. Vi håller dock med om att det har börjat att skönjas vissa ljusglimtar här och där. Förhoppningsvis har önskemålen på hur människor vill bo sakta börjat att komma fram.

Yimby anser också att NCC bör ta ett större miljöperspektiv i sin framtida planering. Att bygga miljövänliga hus hjälper inte mycket när man måste åka bil eller sitta en timme på pendeltåg för att ta sig dit. Bygg tätare, bygg högre, bygg kontor och bostäder i samma kvarter, skapa riktiga levande kvarter för riktiga levande människor. Det tjänar både miljön, invånarna och NCC:s ekonomi på. Utspridda och glesa områden finns det redan mängder av i Stockholm. Stad råder det däremot mycket stor brist på.

Att Stockholm har enorma problem är uppenbart. Stora motorvägs-ghetton med tillhörande buller- och barriärområden breder ut sig miltals åt alla håll runt Stockholm. Människor får sitta lång tid på pendeltåg, helt i onödan. Staden är större till ytan än Paris trots en avsevärt mindre befolkning.

Yimby möter gärna NCC för ett konstruktivt möte där vi kan diskutera frågan vidare.

Att många inte håller med i NCC:ns beskrivning av situationen är uppenbart. Det öppna brevet skrevs den 6 februari då Yimby hade 1650 medlemmar. En dryg vecka senare har över 200
fler anslutit sig. Vi vill att ni börjar bygga stad igen.

Öppet brev till NCC

Följande öppna brev har idag skickats från Yimby till NCC:

Hej.

Jag kontaktar er i egenskap av representant för Yimby i Stockholm. Vi är en stadigt ökande grupp som på knappt fem månader växt till över 1650 personer som samlats under ett önskemål om att Stockholm skall få utvecklas till en internationell storstad. Vi älskar den urbana, levande, täta, blandade och höga staden. Vi älskar slutna kvarter, funktionsblandade områden och varierad och intressant arkitektur.

Vad vi inte tycker om är funktionalismens ideal med ABC-zonering, uppbrutna kvarter, bilberoende, menlösa gräsmattor mellan och framför husen, enahanda klipp-o-klistra-nyfunkis-arkitektur, avsaknad av affärsverksamhet där vi bor och att man bygger rena bostadsområden som i realiteten är sovstäder.

Man kanske kan kalla oss ny-urbanister. Vi vill se en återgång till de klassiska stadbyggnadssidealen. I empiriska studier (Rådberg, Attraktiva kvarterstyper KTH, Stockholm 2000 t.ex.) kan man se att just bebyggelsestruktur är den avsevärt tyngsta parametern i människors val av bostad. Större än både läge, service, affärer och så vidare.

I dessa studier kan man se att flerbostadshus i slutna kvarter, som i princip slutade byggas i och med funktionalismens intåg, är långt populärare än funktionalistiska sol-optimerade hus.
https://www.yimby.se/2008/02/soldyrkan_445.html

Den populäraste bostadstypen är alltså det traditionella rutnätskvarteret med slutna och skyddade innergårdar, tydliga gaturum och fasader längs gatan. Det som vi definierar som just stad.

Min fråga är som följer: Varför bygger ni nästan inget av det som folk faktiskt vill bo i? Varför envisas ni med sönderbrutna kvarter, låga hus, funktions-separerade områden med bara bostäder när den populäraste boendetypen är den klassiska kvartersstaden? Vi får helt enkelt inte ihop det.

Det senaste exemplet är bygget av era passivhus i Beckomberga.

https://www.yimby.se/2008/02/ncc-bygger-passivhus.-i-n_447.html

Området är för oss i Yimby fullständigt ointressant. Vi vill inte bo så. Vi vill ha möten med människor, vi vill kunna gå till ett lokalt affärsutbud och vi vill ha grannar. Ju fler desto bättre. Att det finns en pyttegräsplätt mellan huset och gatan är för oss inte något positivt. Att det finns en gräsplätt mellan vårt hus och nästa hus är inte något positivt. Det är något negativt. Det dödar urbaniteten. Det dödar folklivet. Det tar bort allt det som vi letar efter när vi söker oss ett boende. Däremot ser vi gärna en ordentlig park här och där. Som vi själva väljer att gå till när det är en naturupplevelse vi vill ha. Men var skall vi gå när det är en urban upplevelse vi vill ha? Med era "kvarter" får vi varken urban stad eller naturupplevelse. Vi får "hus i park", en halvmesyr som inte fungerar vare sig som stad eller naturupplevelse.

Ett annat exempel är ert nybyggda miljonprogramsområde i Hägerstensåsen:
https://www.yimby.se/2008/01/peab-och-ncc-i-skamvran_419.html

Återigen, fullständigt ointressant. Uppbrutna kvarter, bara bostäder, inget definierat stadsrum och "hus i park".

När ska ni börja bygga för oss egentligen?

Detta brev är publicerat på https://www.yimby.se/2008/02/oppet-brev-till-ncc_448.html

Med vänlig hälsning, Anders Gardebring, för Yimby i Stockholm

NCC bygger passivhus. I nyfunkis...

Tidningen City skriver om att byggbolaget NCC skall bygga så kallade passivhus i Beckomberga.
Passivhus byggs med extra tjocka väggar som isolerar och tätar extra mycket. I stort klarar man sig med kroppsvärme och energin från olika elektriska apparater i lägenheten för att värmen ska hållas, även om värme kan behöva tillföras under extra kalla dagar.

Uppvärmning av varmvatten kommer att skötas av solfångare. Uppemot 60% mindre energi går åt i ett passivhus jämfört med ett vanligt.

Det är utmärkt att NCC nu börjar satsa på den här typen av lösningar. Stora mängder energi förspills i onödan i många nya hus som byggs idag.

Men någonstans på vägen har NCC gått vilse. I sina önskemål om att bygga miljövänligt verkar man helt ha glömt bort att göra miljön människovänlig. För vad vi ser i skissen på NCC:s hemsida är ännu ett minutiöst separerat och utspritt standariserat nyfunkis-bygge. Klipp och klistra.




Husen upplyfta från gatan (dock ovanligt liten bit denna gång, vilket ju nästan gör det än märkligare. Vad skall dessa smala bitar gräsmatta användas till?), inga entréer mot gatan, inga affärer i bottenplanen.

Hur kan man kalla det miljövänligt att bara bygga fyra våningar? Mycket mark går åt för få boende och underlag för kollektivtrafik är svårt att skapa med så här låg densitet. Alltså tar man bilen. Miljövänligt? Här skulle man utan problem kunnat bygga på tre våningar till.

På skissen ser man sex människor vilket egentligen är ganska lite för en så stor yta. Men i verkligheten kommer det under större delen av tiden här vara helt tomt. Det finns helt enkelt ingen anledning att uppehålla sig utomhus i det här området. Antingen är man hemma, eller så är man någon annanstans. Där det finns någonting att göra.
Ännu ett trist bostadsområde och ännu ett offer för funktionalismens felaktiga stadsbyggnadsidéer.
Trist NCC.

Yimby lämnar in yttrande om Miljökonsekvensbeskrivning för Hjorthagen/Husarviken

Som vi tidigare har nämnt finns det äntligen planer på att bebygga det gamla gasverksområdet i Hjorthagen. Det är i dag ett ödsligt ingemansland trots sin placering mycket nära innerstaden.





Trots sitt mycket innerstadsnära läge är planerna för området mycket modesta och den "innerstadskaraktär" som benämns i miljökonsekvensbeskrivningen kan knappast anses vara uppfylld med den översiktsskiss som presenteras (samtliga bilder är klickbara för större version):



Förslaget kan knappast anses vara förenligt med de miljö- och bostadspolitiska mål som satts upp av Stockholms stad med en så låg exploateringsnivå på ett av få kvarvarande utvecklingsområden så nära den befintliga innerstaden.

Vi har i vårt yttrande gjort en alternativ områdesskiss som vi anser tydligare visar på Stockholms roll som storstadsregion och som leder till avsevärt positivare resultat ur både miljösynpunkt och tillgången på bostäder och kontorslokaler.



Samma skiss med beskrivningar:



Vi har lagt upp en interaktiv version av skissen som tydligt synliggör skillnadnen i skala som du kan se genom att klicka här.

Yimby kritiserar vidare ett flertal aspekter i förslaget, de viktigaste punkterna förrutom den låga nyttjandegraden av marken är:

  1. Regionalt tänk saknas. Miljömål och påverkan beskrivs i huvudsak utifrån lokala aspekter. Då dåligt markutnyttjande påverkar hela Stockholmsregionen negativt anser vi att ett större grepp behövs kring dessa konsekvenser.

  2. Ensidig bild på stads-och landskapsbild. Påverkan på landskapsbilden i området beskrivs som negativ utan att egentligen argumentera för detta. Det antas att stadsbebyggelse i närheten av nationalstadsparken och andra grönområden är något negativt. Yimby anser tvärtom att det är i högsta grad positivt. Barriärerna mellan staden och nationalstadsparken behöver byggas bort och kontrasten mellan stad och park måste stärkas. Först då kan nationalstadsparken få bli en sann stadspark.

  3. Dålig förankring med staden. Planer för hur området skall bindas samman med den befintliga innerstaden saknas i huvudsak. Detta bör utredas vidare. Målet måste vara att skapa ett urbant stråk av bebyggelse så att man obrutet kan ta sig till området genom stadsbebyggelse. Om inte detta kan uppnås riskerar området att bli en isolerad enklav.

  4. Monoton arkitektur. "Nyfunkisen" dominerar i skissbilder. Yimby efterlyser en mer blandad arkitektonisk bild.

  5. Kollektivtrafik. I Miljökonsekvensbeskrivningen nämns möjligheten till framtida spårbunden kollektivtrafik. Yimby anser tvärtom att detta bör ingå som en självklar del av förslaget. Utbyggnaden av Djurgårdslinjen kommer också att innebära en linje upp till Värtahamnen. Denna kan dras vidare och knytas ihop med Lidingöbanan vid Ropsten och sedan fortsätta in i Hjorthagen-området . Vi har skisserat på ett antal idéer för spårbunden kollektivtrafik:


Hela yttrandet kan läsas som PDF här.

All information finns samlad på:
https://yimby.se/material/hjorthagen/mkb/

Yttrandet har idag postas till Stockholms stadsbyggnadskontor.
«
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8608 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter