YIMBY lämnar in yttrande om kvarteret Lagern i Solna

SVT:s ABC-nyheter har grävt i frågan om framtida tunnelbanelinjer i Stockholm och där vaskat fram nya uppgifter om tunnelbanans framtid i Stockholm.

Både SL:s ordförande Christer G Wennerholm(m) och Finansborgarrådet Sten Nordin(m) menar att Stockholms tunnelbana är färdigbyggd. Enligt de ledande trafikpolitikerna i staden innefattar detta också den planerade utbyggnaden av tunnelbana till Karolinska sjukhuset, samt den blå linjens planerade förlängning till Nacka.

Från YIMBY ställer vi oss frågande till en så slutgiltig och dogmatisk inställning i frågan om utbyggnad av tunnelbanan. Det var inte länge sedan som många ledande politiker ansåg att Stockholm var färdigbyggt. Nu pekar tillväxtprognoserna på att staden kommer att växa med ett helt Göteborg fram till år 2030. För att möta denna tillväxt måste tunnelbanan finnas med.

YIMBY är glada över att spårvägen nu upplever en renässans i Stockholm. Den har sedan nedläggningen av större delen av nätet på 1960-talet fört en tynande tillvaro. Med tvärbanan, framtida utbyggnader av densamma, spårväg city med flera projekt har man nu äntligen börjat att göra upp med spårvägsrädslan.

Men att gå från  att se tunnelbanan som den enda lösningen, till den andra, att se spårvägen som den enda lösningen är på intet sätt en förbättring mot tidigare utgångspunkt. Som YIMBY många gånger har påtalat så behövs både spårvägar och tunnelbana när Stockholm växer, något som också Gustav Svärd från YIMBY påtalar i ABC-nyheternas inslag idag.



YIMBY kommer att fortsätta att kämpa för en utbyggnad av Stockholms tunnelbana och kan också konstatera att en utbyggnad av tunnelbanan finns med i förslagen till regionplan såväl som översiktsplan för Stockholmsområdet.

Idag startar vi en namninsamling för utbyggnad av tunnelbanan som kan hittas här.
 
YIMBY hoppas att moderaterna i stadens ledning vågar tänka om i den här frågan, precis som man tidigare har gjort i frågan om att bygga nya spårvägar i Stockholms innerstad.

Bild: Anders Gardebring

Stockholm har utsetts till Europas Miljöhuvudstad 2010 av Europeiska kommissionen. YIMBY tycker naturligtvis att det är oerhört kul att staden uppmärksammas för sitt miljöarbete. Stockholm har kommit en bit på väg i sitt miljöarbete, men mycket mer finns att göra.

I den reklamfilm för de olika städerna som deltog i finalen visas livliga stadsgator, gröna parker och fina grönområden:



En annan bild av Stockholm som många kanske också känner igen är denna:





Det är blandade reaktioner bland våra politiker. Få lyckas dock med att se helhetesbilden.

Yvonne Ruwaida (MP), oppositionsborgarråd i Stockholm stad säger i Svenska Dagbladet:

"Jag tycker det är roligt att de insatser som har gjort belönats, men det är bakvänt att personen som tar emot priset har bidragit till att nedrusta miljöarbetet. Man har till exempel minskat satsningen på cykelbanor och börjat exploatera grönområden, säger Yvonne Ruwaida till SvD.se."

Att satsningen på cykelbanor till synes har nedprioriterats är naturligtvis allvarligt. YIMBY påtalar i sitt remissvar till Regionplan 2010, liksom i vårt yttrande till Stockholms översiktsplan, att det måste tas ett helhetsgrepp över satsningarna på cykelbanor i Stockholm. Idag är cykelbanenätet splittrat och svåröverskådligt, och med mindre lyckade trafiksäkerhetsmässiga lösningar på sina ställen. Vi hoppas från YIMBY:s sida att ett sådant arbete påbörjas snarast.

Vad gäller exploatering i grönområden är det inte fullt lika enkelt som Ruwaida vill påvisa. Viss exploatering i områden som idag är oexploaterade måste ske. Detta för att Stockholm ska kunna bryta sig loss från bilberoende och segregation. Det behövs för att vi ska kunna skapa en stad som man kan promenera och åka kollektivt i, och där det aldrig är långt till ett kvalitativt grönområde. 

Att se varje kvarvarande oexploaterad yta som ett bevarandevärt grönområde är varken en miljöriktig eller konstruktiv politik. Samtidigt finns det många grönområden i Stockholm som är väl värda att skydda från exploatering.

Det gäller att prioritera riktiga grönområden framför överbliven impedimentmark och smala remsor av slyskog som framförallt blir barriärer mellan områden (och som i vissa fall aktivt planerats för att vara just sådana). Framförallt gäller det att kunna se helheten. Nyexploatering bör koncentreras till redan exploaterad yta. Men att enbart förtäta i redan ianspråkstagna områden innebär en stadsbyggd som fortsätter att bestå av isolerade öar. Det skapar inte underlag för en miljövänlig stad utan leder tvärtom till hög bilanvändning. Det gäller alltså att titta på var man kan skapa stora samband och goda möjligheter för tät stadsbyggd, med ett så litet ianspråkstagande av naturyta som möjligt.

Att miljöpartiet i Stockholms läns landsting förespråkar alternativ fördelad i den regionala utvecklingsplanen samtidigt som miljökonsekvensbeskrivningen för samma regionala utvecklingsplan visar på en uppsjö av sämre miljöaspekter och ökat bilanvändande med detta alternativ rimmar väldigt illa med miljöprofilen. Samtidigt förespråkar miljöpartiet i sitt remissvar till regionplanen en kraftig satsning på kollektivtrafik, vilket vi ser som mycket positivt. Här måste miljöpartiet välja; en effektiv och bra kollektivtrafik förutsätter en tät stadsbyggd, vilket regionplanen mycket tydligt påvisar. Det går inte att kräva mer kollektivtrafik och samtidigt förespråka en stadsbild som oundvikligen leder till minskad kollektivtrafik och ökad bilism.

YIMBY konstaterar i sitt remissvar till utvecklingsplanen följande:

"Som vi påtalade redan i inledningen förespråkar YIMBY alternativ Tät. Inom så gott som samtliga områden som avser miljö såsom energieffektivitet, kollektivtrafik, skydd av grönområden, koldioxidutsläpp, strandskydd med mera så utkristaliserar sig alternativ Tät som en mycket tydlig vinnare. Att alternativet dessutom går bättre samman med en mängd andra positiva aspekter som t.ex. integration och attraktivitet ger än mer underlag för att välja alternativ Tät.

I Miljökonsekvensbeskrivningen beskrivs dagens bebyggelsesituation i Stockholm med att 45% av befolkningen bor i regioncentrum, 25% i inre förort och 30% i yttre förort. Med alternativ fördelad skulle detta förhållande kraftigt försämras med en fördelning av 25% i regioncentrum, 30% i inre förort och 45% i yttre förort. En sådan fördelning vore ur miljösynpunkt djupt olämplig och närmar sig alltmer den amerikanska bilstaden i sin utformning. Är det enorma och glesa småhusområden, mängder av flerfiliga motorvägar, stora problem med luftföroreningar och en skövling av alla kvarvarande grönytor som är målet för Stockholms utveckling så är det rätt väg att gå, annars inte.

Alternativ tät är klart bättre med en fördelning av 45% i regioncentrum, 30% i inre förort och 25% i yttre förort. Värt att notera här är dock att förhållandena endast ytterst marginelt förbättras jämfört med dagens situation. Det är inte tillräckligt då Stockholm redan idag har stora problem med utspridning och urban sprawl.

Även vad gäller nyproduktionen av bostäder finner vi alternativ Fördelad oacceptabel. Att lägga 47% av nyproduktionen i småhus i en region som växer så kraftigt som Stockholm är inte realistiskt. De markytor som skulle behöva tas i anspråk för boende och ny infrastruktur skulle bli enorma. Likaså skulle miljöpåverkan i en sådan utveckling bli oacceptabel. Här är alternativ Tät med 78% i flerbostadshus och 22% i småhus ett avsevärt mer realistiskt alternativ.

I båda strukturalternativen räknar man med att kollektivtrafikens andel av resandet kommer att minska. Från 42% till 38% i alternativ tät och ner till 35% i alternativ fördelad.

Att andelen kollektivtrafiksresenärer per capita beräknas minska är oacceptabelt. Utvecklingen i den växande storstadsregionen Stockholm måste istället gå i den andra riktningen med en ökande andel av kollektivtrafikresenärer. Här måste krafttag tas och inriktningen i utvecklingen ändras så att ett sådant mål kan uppnås."

YIMBY drar den logiska slutsatsen av detta, nämligen att alternativ tät är rätt riktning att gå, men att det inte räcker. Vi förespråkar således än ännu tydligare inriktning på tät stadsbyggnad.


Resultatet av stadsutglesning (alternativ Fördelad i RUFS 2010). Bild: Eniro


Resultatet av tät blandstad. Bild: Wikipedia.

Svenska Dagbladet skriver:

"Stockholm får priset trots att partikelhalterna på sorgebarnsgatan Hornsgatan fortfarande bryter mot EU:s miljönormer.

- Där behövs åtgärder, men jag hoppas att Moderaterna kan se att det här kan bli en nystart för att börja satsa mer på miljöpolitiken i Stockholm, säger Yvonne Ruwaida.

Ulla Hamilton tycker att utmärkelsen är ett fantastiskt kvitto på Stockholms miljöarbete och slår ifrån sig Ruwaidas kritik.

- Det är väldigt tråkigt att hon är magsur i en sådan här situation. Det här är något alla partier har delaktighet i, för miljöarbetet är något som har pågått i 30 år. "

Även här får vi se exempel på politiskt spel men inte så mycket insikt över helhetsbilden. Arbetet med en förbättring av situationen vid Hornsgatan pågår, men vi får se var det landar. Att bygget av citybanan äntligen har kommit igång är naturligtvis lysande (detta arbete har dock pågått länge och där har företrädare för båda blocken varit både drivande och stoppande).

Den sittande majoriteten har höjt parkeringsnormen, vilket knappast ligger i linje med bra miljöarbete. Att sätta en politisk miniminivå för det antal parkeringsplatser som måste uppföras rimmar illa med att ge Stockholm ett miljöpris. Att den satta nivån dessutom ligger långt över faktiskt bilinnehav i Stockholm gör det hela än mer orimligt. Samtidigt har moderaterna i Stockholm allt tydligare tagit ställning för den täta staden, vilket är mycket välkommet. Men det gäller att återigen se helhetsbilden och förstå skillnaden på hur man löser trafikfrågan i en tät stad ställt mot glesa förorter och villaområden. För att alliansen i stadshuset ska kunna föra en seriös stadsbyggnadspolitik måste den politiskt styrda parkeringsnormen avskaffas.

De borttagna förmånerna för miljöbilar har också visat ett mindre lyckat utfall, där vi nu som ett direkt resultat av detta har gått från att vara ledande i Sverige till att nu tillhöra bottenligan. Vi måste styra om mycket trafik till kollektivtrafik. Men en del biltrafik kommer alltid att behövas, och staden bör uppmuntra dem som väljer ett miljövänligt alternativ.

Trots planeringen av stadsutvecklingsområden som Norra Station, Nordvästra Kungsholmen, Kista med flera strösslas det också fortfarande ut mänger av punkthus(som få efterfrågar) i skogar och på gärden runtomkring Stockholm. Här behöver staden också ta till ett krafttag för att se till att en mer urban och tät stadsbyggnadsfilosofi också ger ett faktiskt utslag i att bevarandevärda naturområden skyddas från exploatering. Den täta, levande och attraktiva blandstaden förutsätter också en god tillgång till riktig natur.

Att priset kanske inte är riktigt förtjänat visar sig när miljökommissionären Stavros Dimas enligt Dagens Nyheter på prisutdelningsceremonin i Bryssel betonade att det är just i städerna miljöproblemen finns. Det går tvärt emot all vedertagen vetenskaplig kunskap. Varje Stockholmare släpper i snitt ut 50% mindre växthusgaser än snittet i Sverige. Ett sådant uttalande från en miljökommisionär kan inte ses som annat än ytterst anmärkningsvärt, och mycket oroande.

(DN, City)

En ny översiktsplan för Stockholm har varit ute på samråd. YIMBY presenterar här några av de synpunkter som vi framfört i vårt yttrande.

I översiktsplanen identifieras Stockholm som en fantastisk stad, med en blandning av storstadens puls, och närheten till naturen. Vi finner det glädjande att man nu också ser staden som något positivt. Något som är bra, och som bör bejakas och utvecklas. Det är en välkommen förändring ifrån en stadsbyggnadsideologi som under lång tid har dominerats av en stadsfientlig inställning där staden mer har setts som ett nödvändigt ont än som en positiv kraft i samhället. Tyvärr har stadsutvecklingen under de senaste årtiondena ofta setts som endast två krafter, bevarande av ”grönytor” (oavsett kvalitet och lokalisering, där man har bevarat i stort sett oanvänd impedimentmark men samtidigt byggt i värdefulla naturområden) ställt mot uppförandet av funktioner (bostäder, handelsplatser, arbetsplatser, infrastruktur). Men stadsutveckling handlar inte om bostadsområden och köplador längsmed motorvägar, utan om samband, sammanhang, integration och blandning. Att man i översiktsplanen går i en riktning av ökad förståelse om dessa förhållanden kan vi inte se som annat än ytterst positivt.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Nätverket YIMBY har fått ta del av samrådsunderlag för remiss från Regionplane- och trafikkontoret om den regionala utvecklingsplanen för Stockholm 2010 – RUFS 2010. Remissvaret har utarbetats av en arbetsgrupp inom nätverket.

YIMBY vill att Stockholmsregionen skall utvecklas på ett miljömässigt och socialt hållbart sätt som skapar möten, möjligheter, utveckling, attraktivitet och integration. Som vår viktigaste uppgift ser vi att få till stånd en förändring i hur vi bygger våra samhällen. Vi vill se en omställning från ett byggande som handlar om glesa bostadsöar som isolerar människor till att handla om att bygga en levande och blandad stadsmiljö med plats för alla. Många delar i RUFS berör våra områden, medan andra delar av RUFS inte gör det. Vi har i huvudsak begränsat våra synpunkter till frågor som rör fysisk stadsutveckling, miljö, integration och hur Stockholmsregionen skall fortsätta att utvecklas som en attraktiv storstadsregion.

YIMBY har studerat de två strukturalternativ som har presenterats, Fördelad respektive Tät. Utvärderingen av alternativen visar mycket tydligt att RUFS 2010:s uppsatta mål uppfylls avsevärt bättre i alternativ Tät än i alternativ Fördelad. Alternativ Fördelad leder istället till en förvärrad situation jämfört med idag, och går dessutom rakt emot det som nätverket arbetar för. Mot bakgrund av detta vill YIMBY starkt rekommendera alternativ Tät. Alternativ tät räcker dock inte för att möta Stockholms utmaningar med transporter, integration, befolkningsökning, miljö och attraktivitet.

I båda strukturalternativen räknar man med att kollektivtrafikens andel av resandet kommer att minska. Från 42% till 38% i alternativ tät och ner till 35% i alternativ fördelad. Utvecklingen måste tvärtom gå mot en ökad andel kollektivtrafikresenärer.
Det är viktigt att här poängtera den planeringsideologiska förändring som måste till när en stad växer från att vara en stor småstad till att bli en riktig storstad. Storstäders trafikproblem kan inte lösas enbart med vägar, tvärtom måste andelen som reser kollektivt öka i takt med att regionens befolkning och täthet ökar. En sådan utveckling skall inte ses som ett problem, utan en möjlighet. För en genomgång av de infrastrukturprojekt som vi ser som nödvändiga, se remissvaret.

YIMBY anser att med den förväntat höga befolkningsökningen fram till 2030 inom Stockholms län och framförallt Stockholms stad så bör också byggandet av både bostads- och hyresrätter fokuseras till en expansion av Stockholms innerstad samt till de föreslagna regionkärnorna. Fokus bör ligga på att knyta samman dagens innerstad med närförorter och regionkärnor, med den täta rutnätsstaden som förebild.

För att motverka urban sprawl (stadsutglesning) som i dagsläget är Stockholms stadsbyggnads kanske största utmaning bör den klassiska rutnätsstaden användas som förebild, detta är en viktig del i att bekämpa dagens problem såsom social-, ekonomisk-, etnisk- och kulturell segregation samt miljöaspekten. Alternativ Tät har en god grundtanke men är likväl inte tillräckligt tät för att kunna ta itu med de tidigare nämnda problemen.

I både utvecklingsalternativen Låg och Hög är andelen nybyggda bostäder för låg i Stockholms kommun sett gentemot länets övriga kommuner.

Vi människor är alla olika. En del är kreativa, andra är effektiva. En del är drivande andra är analytiska. De allra flesta av oss har en kombination av flera egenskaper. Då vi är olika har vi också olika behov. En del människor har ett behov av att vara sociala. Dessa människor kanske föredrar livliga stadsdelar med många restauranger och caféer längs med gatorna. Andra har behov av att vara kreativa. Dessa människor vill ofta ha variation i sin stadsdel. De önskar sig stadsdelar där varje gata, park och torg har ett unikt utseende och inte är lik någon annan.

Ordet team kan uttydas som ”Together Each Achieve More”. I Sverige brukar vi tala om att ett plus ett blir tre. Hur man bygger väl fungerande team har länge debatterats. Men vad alla parter tycks vara överrens om är att man ska se olikheter som en resurs. Det bästa samarbetet mellan människor får man när man blandar människor med olika egenskaper. Vi ska lära oss att uppskatta de människor som har andra egenskaper än sig själv. Det vi behöver i Stockholm är därför stadsdelar som innehåller sådan hög och mångfaldig kvalitet att den attraherar så många grupper av människor som möjligt.

Vi måste bygga stadsdelar med sådan kvalitet att den lockar flera grupper av människor. Alla människor bryr sig inte om utseendet på våra byggnader. Men bygger vi stadsdelar med endast fyrkantiga hus med putsade fasader så kommer de inte att locka till sig de kreativa människor som behöver röra sig i varierade miljöer. Bygger vi områden med endast ”tremetersgräsmattor” mellan hus och gator kommer de inte att locka till sig de sociala invånarna som behöver livliga gator med många mötesplatser såsom kaféer och restauranger. Bygger vi inte bra utformade stadsparker kommer stadsdelarna inte att locka till sig de grupper av människor som behöver exempelvis rekreation. Bygger vi inte stadsmässiga gator med lokaler längs med gatorna så kommer inte entreprenörer som behöver bra lokaler för handel till stadsdelen.

Segregationen i Stockholm är stor. Å ena sidan finns Botkyrka där 50,2 % av kommunens invånare har en utländsk bakgrund och å andra sidan finns grannkommunen i norr, Ekerö, där befolkningen med utländsk bakgrund motsvarar 1,1 % av hela kommunens invånarantal.

YIMBY anser att med en beräknad hög befolkningsökning på uppemot 600.000 invånare fram till 2030 inom Stockholms län där en stor del av befolkningsökningen troligen kommer att utgöras av människor från övriga Sverige och världen, så är det viktigt att man tar itu med dessa stora strukturella skillnader.

Ett stort hinder för att förbättra relationerna mellan olika grupper i samhället handlar om osäkerhet och rädsla inför det okända, liksom olika former av fördomar. Därför är det viktigt att skapa en miljö vars fysiska utformning strävar efter att få människor att mötas. Det glesa stadsbyggnadsideal som dominerat under 1900-talet är oerhört kontraproduktivt för att uppnå en sådan utveckling.

Arbetsmarknaden och skolan måste bli mer tolerant och aktivt motarbeta rasism, både hos barn och vuxna. Att utseende, kultur, ras, för- eller efternamn är ”fel” är företeelser som måste bekämpas. Stockholm är idag en växande storstad, och som sådan har vi inte råd med en diskriminerande arbetsmarknad- och utbildningsväsende. Människor skall känna sig lockade till, och välkomna i Stockholm. En diskriminerande arbetsmarknad är inte bara problematisk ur ett integrationsperspektiv, utan är också skadlig för regionens utveckling.
 
De olika högre lärosätena måste kunna hävda sig bra internationellt för att locka till sig mer uppmärksamhet, studenter och även finansiering. Det leder i sin tur till att Stockholm kan bli mer attraktiv som studentstad. Men en av saker som krävs för att det skall kunna ske är att man bygger fler studentbostäder. Studentbostäderna bör gestaltas i stadsmiljöer med blandade funktioner och blandad arkitektur. Blandade funktioner skapar flöden som i sin tur skapar mer gatuliv vilket bidrar till en ökad trygghetskänsla och mer psykologisk stimulans. Det ser vi som något som gynnar studenter. Studentbostäder bör byggas nära universitet och högskolor och vid goda kollektivtrafikslägen. Stockholms län lider av ett oerhört underskott på studentbostäder. Så länge det finns ett sådant underskott så kommer många studenter tvingas att tacka nej till utbildningar här och välja högskoleutbildningar i andra delar av landet eller världen. Stockholms län har inte råd med något sådant. De långsiktiga konsekvenserna kan bli alltför kännbara. En sådan icke önskvärd effekt är en s.k. ”Brain Drain”.

En god och välfungerande sjukvård är ett grundkrav för att storstadsregionen Stockholm  skall fortsätta vara en attraktiv plats att bo och leva på. Det är också viktigt att vårdpersonalen kontinuerligt håller sig utbildad inom det senaste inom medicinsk utveckling. Här är det viktigt att vårda och utveckla ett gott samarbete mellan sjukhus, universitet och forskningsinstitut.

Även sjukhusmiljöer bör i större grad än idag bli en del av den blandade staden. Sjukhusen bör integreras och bli en del av staden med tillgång till mer närservice som apotek, restauranger och livsmedelsaffärer.

Inom så gott som samtliga områden; regionens konkurrenskraft, bättre energieffektivitet, bättre kollektivtrafik, skydd av grönområden, minskade koldioxidutsläpp, strandskydd, integration med mera så utkristaliserar sig alternativ Tät som en mycket tydlig vinnare.

I Miljökonsekvensbeskrivningen beskrivs dagens bebyggelsesituation i Stockholm med att 45% av befolkningen bor i regioncentrum, 25% i inre förort och 30% i yttre förort. Med alternativ fördelad skulle detta förhållande kraftigt försämras med en fördelning av 25% i regioncentrum, 30% i inre förort och 45% i yttre förort. En sådan fördelning vore ur miljösynpunkt djupt olämplig och närmar sig alltmer den amerikanska bilstaden i sin utformning. Är det enorma och glesa småhusområden, mängder av flerfiliga motorvägar, stora problem med luftföroreningar och en skövling av alla kvarvarande grönytor som är målet för Stockholms utveckling så är det rätt väg att gå, annars inte.

Alternativ tät är klart bättre med en fördelning av 45% i regioncentrum, 30% i inre förort och 25% i yttre förort. Värt att notera här är dock att förhållandena endast ytterst marginelt förbättras jämfört med dagens situation. Det är inte tillräckligt då Stockholm redan idag har stora problem med utspridning och urban sprawl.

Även vad gäller nyproduktionen av bostäder finner vi alternativ Fördelad oacceptabel. Att lägga 47% av nyproduktionen i småhus i en region som växer så kraftigt som Stockholm är inte realistiskt. De markytor som skulle behöva tas i anspråk för boende och ny infrastruktur skulle bli enorma. Likaså skulle miljöpåverkan i en sådan utveckling bli oacceptabel. Här är alternativ Tät med 78% i flerbostadshus och 22% i småhus ett avsevärt mer realistiskt alternativ.

Läs hela vårt remissvar (12 sidor) här.

Ett stort tack till alla som arbetat fram remissvaret och till alla som kommit med synpunkter och idéer.

Dagens Nyheter har idag en intressant artikel om en framtida utveckling av Stockholmsregionen. Och det finns ett ord som jag fastnade hos när jag läste artikeln, och det var ordet ”Stenstad”. 

”...Skillnaden kan beskrivas som att "Tät" ger mer stenstad och mer tunnelbana och "fördelad" fler trädgårdsstäder och busslinjer.
- Vi tar inte ställning mellan de båda alternativen och det kan mycket väl bli så att den slutgiltiga planen hamnar mitt emellan, betonar regionplanedirektör Sven-Inge Nylund.”

Jag tror att utvecklingen går mer och mer mot att vilja utveckla stenstaden och alla dess kvalitéer än att fortsätta trampa i samma gamla fotspår såsom, hus-i-park, förortsområden, menlösa gräsmattor som inga människor utnyttjar, områden som ”tvingar” människor att ha bil, långa avstånd, dött gatuliv, dåligt utbyggd kollektivtrafik, listan kan göras lång.

Jag har väldigt svårt att se att ABC städerna har en framtid och personligen så tycker jag att funktionalismen inte har funkat eller kommer att funka särskilt bra. Varför? Jo, för att funktionalismen kräver avstånd och splittrar staden i odefinierade områden, områden som upplevs som halvoffentliga, områden som i stort sett hålls ihop av cykel och gångvägar och någon krokig väg. Stockholm har väldigt mycket av dessa områden och väldigt lite stenstad och det är på tiden att den urbana stenstaden breder ut sig.

Jag tror även att rent ekonomiskt och miljömässigt så är stenstaden den självklara vinnaren. Miljömässigt så har jag svårt att se att bilen såsom vi använder den idag har svårt att överleva, och då måste alternativ finnas till de som väljer att ställa bilen hemma, och det är ju naturligtvis utbyggd kollektivtrafik, och helst då spårburen trafik. Ekonomin hänger ju ihop starkt med de miljömässiga skälen, det är dyrt att bygga hus-i-park. Värdefull mark utnyttjas inte till fullo. Låg exploateringsgrad gör det dyrt, få människor på en stor yta - detta leder till långa avstånd. Långa avstånd gör att du ”tvingas” ha bil, och cirkeln är sluten mellan ekonomin och miljön.

I artikeln så skrivs det en del om kollektivtrafiken och det är en mycket positiv läsning. Tunnelbana till Nacka, tunnelbana till Täby och Arninge, en ny tunnelbanegren från Liljeholmen till Universitetet. Mycket positivt, önskar bara att det första spadtaget tas i morgon, för framtiden är redan här, inte sen.

Det känns som Stockholm befinner sig i en brytningstid mellan dessa två olika stadsplaneringssätt, stenstad vs funktionalismen.

Vem går ut som segrare?

Den nya regionplanen för Stockholm, som skall börja gälla från 2010, "RUFS 2010", är ute på remiss.

Målet med regionplanen anges vara att utveckla vår region till "den mest attraktiva i Europa". Det är ett bra och högt ställt mål som dock tyvärr riskerar att rinna ut i sanden (inte olikt visionerna för Norra Stationsområdet).

I förslaget til RUFS 2010 tas många viktiga saker upp. Den alltmer påtagligt problematiska situationen för vårt klimat och vår miljö, den ökande urbaniseringen (och de positiva effekter utifrån ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorer som detta leder till) och mycket annat.

Några få exempel på konstateranden bland många:

"När många människor lever och arbetar nära varandra uppstår informella mötesplatser, och nätverk skapas."

"Sociala spänningar i Stockholmsregionen kan till exempel utvecklas mellan olika etniska grupper eller mellan dem som har arbete och dem som inte har arbete." (Vår anmärkning: Här har som bekant strukturen och sambanden i staden en viktig funktion att fylla)

"Den främsta orsaken till klimatförändringarna är förbränning av fossila bränslen."

"Ur miljösynvinkel erbjuder den täta staden fördelar. Här finns bra underlag för kollektivtrafik och förutsättningar för hög energieffektivitet"

Allt detta låter ju alldeles utmärkt, eller?

Både ja och nej. Problemet är att RUFS-förslaget har två olika varianter att ta hänsyn till. Alternativet "tät" och alternativet "fördelad". Grovt förenklat kan man säga att "tät" innebär att vi bygger blandstad medan "fördelad" innebär mer av det som stockholm redan har alldeles för mycket av, gles bilstad.

I samrådsförslaget kan vi läsa:

"Andelen flerbostadshus är 67 procent och småhus 33 procent, vilket motsvarar en fördelning av befolkningstillväxten med 53 procent i flerbostadshus och 47 procent i småhus." (vår fetning)

Att en sådan formulering överhuvudtaget kan leta sig i ett dokument som beskriver det som vi kunde läsa ovan är ytterst märkligt. Det är inte Paris eller New York som får agera förebild, snarare Los Angeles vidsträckta bilförorter. Enligt samrådsförslaget är basen i kollektivtrafiksystemet spårburen i alternativ "fördelad". Med andra ord mer av långa restider på pendeltåg till stadskärnor där arbetsplatserna finns, och med de många nya småhusen, mer igenkorkade bilköer på motorväg. Och inte minst, enorma landarealer av natur och det djurliv som där finns förstörs, helt i onödan då den här typen av utglesat boende blir allt mindre efterfrågat.

Alternativet "tät" ter sig klart bättre:

"I alternativ tät är andelen flerbostadshus 78 procent och andelen småhus 22 procent. Detta motsvarar en fördelning av befolkningstillskottet med 65 procent i flerbostadshus och 35 procent i småhus. I alternativet tät eftersträvas en allmänt ökad bebyggelsetäthet, i synnerhet i de regionala kärnorna. Mer specifikt ingår fortsatt omvandling och förtätning i den utvidgade centrala regionkärnan norrut i norra Solna och söderut mot Årsta, Västberga och Älvsjö"

Att alternativ tät är överlägset utifrån miljö-, integrations-, attraktivitets- och utvecklingshänséende borde vara självklart, men så är tyvärr inte fallet.

Något problematiskt är dock att det täta alternativet begränsar sig till ett fåtal områden. Risken kan bli att det förvisso förtätas i dessa områden, men att den glesa staden breder ut sig i de andra. Att tro att delar av Stockholmsregionen skall sluta växa är inte realistiskt, varför strukturtänket måste få löpa över hela regionen. Förtätning kan mycket väl ske på fler ställen i regionen på flera av de platser som tas upp i alternativet "fördelad", men bör följa bebyggelsestruktursidéerna i den "täta" planen. Regionplanen bör förvisso inrikta sig på ett antal specifika områden för förtätning med extra hög exploateringsnivå, men samtidigt också att man arbetar mot den här typen av strukturer i alla utvecklingsområden i Stockholmsregionen.

Dagens Nyheter skriver idag om den föreslagna regionplanen:

"Fram till år 2030 växer Stockholmsregionen med ett Göteborg. Den nya regionala utvecklingsplanen som ska ut på remiss har två alternativ - ett med mer stenstad och tunnelbanor och ett med fler radhus och bussar."

Det stämmer att två alternativ finns. Alternativ två är dock knappast radhus och bussar, snarare radhus och bilar. Mer av den sedan efterkrigstiden dominerande stadsplaneringsideologin i Stockholmsområdet med andra ord. Ytterstadsbussar med avgångar en gång i timmen i ytterkanten av småhusområden kommer inte framstå som särskilt attraktivt i framtiden heller.

"Alternativet "Tät" naggar de gröna kilarna som leder nästan in i innerstaden mer i kanten än "Fördelad". Vid Barkarby och i Huddinge smalnar kilarna av så pass att de byter namn till "grönt samband"."

Detta kan vid en första titt av många ses som negativt, men klarar man istället att lyfta blicken inser man snabbt att det ur just miljö- och "grön" synpunkt är positivt. Stockholms stadsplanering har under lång tid kännetecknats av att natur som människor ser skall sparas, medan man fritt får skövla natur så fort det inte finns en utsikt från närboende att ta hänsyn till. Det är därför 155 meter gräsmatta kan kosta 1,5 miljarder kronor, medan villa-, småhus-, och "hus-i-park"-mattor ostört får sprida ut sig över enorma landarealer. Delar av miljörörelsen har fortfarande inte förstått detta och hänger kvar vid den romantiserade bilden av den röda stugan i skogen (men glömmer bort den stora jeepen utanför) vilket ur just miljösynpunkt är kontraproduktivt och djupt beklagligt.

Yimby har, liksom många andra intresseorganisationer, fått en förfrågan från Stockholms läns landsting att inkomma med våra synpunkter, vilket vi naturligtvis kommer att göra.
Om du vill engagera dig i arbetsgruppen, ta kontakt här.