Någonting som varit mycket i ropet den senaste tiden är Stockholms utveckling. Ombyggnader, rivningar och nybyggande. Någonting som jag överlag är positivt inställd till, samtidigt som det finns gott om nej-sägare som tycker att stan gärna kan få vara som den är för evigheters evighet.
Lyckligtvis har nej-sägarna under historien förlorat sina strider om Stockholm, någonting som dagens storstad är ett tecken på - Hade nej-sägarna fått sin vilja igenom hade staden fortfarande varit koncentrerad till Stadsholmen/Gamla Stan, och vi hade varken haft elektricitet, rinnande vatten eller fungerande avlopp. Och
planerna för Norra Bantorget är jag odelat positiv till, för det är ett rejält lyft för området.
Hur som helst, jag bestämde mig för att ge mig ut på en liten fotoexpedition. Så likt en framstegens riddare satte jag upp och red mot framtida slagfält och segrar. Dock med en gammal trotjänare till stål-mtb från 90-talet som springare och en sunkig kameramobil som ett rättfärdighetens vapen. Men sådana detaljer kan man inte hänga upp sig på.
Jag började med att ta mig en titt på rivningen av Stockholm Klara, denna groteska betongkoloss som ligger som ett stridsvagnshinder mellan Centralstationen och Kungsholmen - Undrar hur många som reflekterar över att en stor del av stadens yta faktiskt upptas av vägar, terminaler och annat som inte är tillgängligt för fotgängare och cyklister?
» Klicka här för att läsa resten av inlägget
