Utskrift från www.yimby.se
....

Video från dagens hearing om stadsplanering i ABF-huset


Bostadslösa, ungdomar och invandrare var inte så välrepresenterade på dagens hearing...

YIMBY var på plats vid dagens hearing om Stockholms framtid i ABF-huset på Sveavägen. Hearingen, och den efterföljande diskussionen, livesändes och kan också ses här i efterhand.



Frågan för dagen var "vem har makten över planeringen?". Och ska man tolka frågan utifrån vilka som besökte hearingen kan svaret svårligen bli annat än "de besuttna".

Tyvärr kan man nämligen, som så ofta när denna typ av frågor debatteras i publika forum, notera att publiken med en mycket stor marginal bestod av innerstadsbor av den äldre generationen. Det här leder tyvärr till att diskussionen blir vinklad, så som alltid är fallet när endast en viss grupp är representerad.

Hur ska vi få fler unga och invandrare att besöka den här typen av möten? Eller är denna typ av mötesform på väg att förlora sin relevans? Vad tror du? Kommentera gärna.

(Epstein skriver om mötet i sin blogg på DN.se)

Hur två stadsdelar blir en

Jag tänkte skriva lite om staden. Om hur stadsdelarna binds samman allt mer. Mycket tack vare Stockholm Waterfront, som nu tar form vägg i vägg med Centralen. Ett hatobjekt för stadens bakåtsträvare och nostalgiker, och en förnyelseikon för oss andra.

Jag minns hur det var förr, när innerstan liksom tog slut vid ResKlara/Cityterminalen. För det var just det som var problemet, staden tog i princip slut där. Några hundra meter till, och sedan tog staden återigen vid när man var framme på Kungsholmen. Men det levande stadslivet upphörde vid Klarabergsviadukten, och allt bortom den punkten var en transportsträcka. Men i och med allt som har byggts och förändrats i det området så har även staden nått längre ut mot Kungsholmen. Tänkte på det idag, hur man byggt in en vindpinad och ogästvänlig plats, och gett den mer karaktär av ett torg.


Vy över bangården mot Waterfront building.


Den här annars så öde parkeringen blir mer som ett torg när den byggs in.

Detta var tidigare en blåsig och ogästvänlig plats som man inte gärna uppehöll sig vid i onödan. Kanske kan vi utveckla den? Jag tycker personligen att SJ/SL kunde bygga ännu en avgångshall för pendeltågen här (precis till höger utanför bild), så att genomströmningen blir bättre. Om några år kommer förhoppningsvis de nya spårvagnarna att stanna här, och då behövs kanske den extra kapaciteten? Och vore det inte trevligt med lite trädplanteringar längsmed Klarabergsgatan?


Watefront building i annan vinkel. Klarabergsgatan känns allt mer som en gata, snarare än en motortrafikled.

Stadsrummet förlängs av byggnaden. Kongresshallens stålskelett till höger i bild.


Och det här utrymmet måste vi återta från bilismen, och öppna för människorna. Det gör staden levande.


På andra sidan vattnet ligger det gamla, som får accentuera det nya.


Det här är en blivande stadsgata. Om ett par år kommer trottoarerna att vara fyllda av gående.


En existerande stadsgata. Så ska det se ut. Den här typen av vyer hör hemma i en levande storstad.


Den här sortens vyer tycker jag dock att staden kan klara sig utan. Stad eller motorväg?

Det blev en lång promenad, och mycket av det jag såg och upplevde utelämnar jag. (Bl a Kungsbrohusets sammanbindning med Blekholmstorget.) Men jag hann se en del nybyggen både i centrala stan och på Kungsholmen/Hornsberg. Och jag gillar att man på allvar börjar göra Stockholm till en stad för människor, och inte för bilar.

Stockholm Waterfront

Hotell-, kontors- och kongresscentret Stockholm Waterfront börjar nu att ta form. Tidigare fanns här en död plats som vände ryggen mot staden, i form av Stockholm Klara postterminal.

Så här såg det ut för ett år sedan:

 
 
 

Nu börjar den nya byggnaden att ta form:

 
 
 
 
 
 
 

Och så här ska det bli:

 
 
 
 

Det hade naturligtvis varit trevligt att också få se ett tillskott av bostäder till området, men förhoppningsvis kan denna byggnad, och de verksamheter som där kommer att finnas, tillföra nytt liv till denna del av City.

Klara postterminal rasar

Som Yimbyit är det en ren fröjd att se den här videon:



Projektets webbkamera visar hur långt bygget av Stockholm Waterfront Building har kommit (just nu pågår som bekant fortfarande rivningsarbeten):



Och såhär skall det bli:

 

Stockholm Waterfront Building vid centralen
Stockholm Waterfront Building vid centralen
 

Är Stockholms identitet på väg att förloras?

Kerstin Westerlund Bjurström, ordförande i samfundet S:t Erik och ledamot i skönhetsrådet har idag ett inlägg på SvD brännpunkt där hon menar att Stockholms identitet riskerar att förloras om man bygger nytt i staden. (onekligen en intressant ståndpunkt...)

Hon har en poäng i kritiken mot att det saknas idéer för ytterstaden. Den instämmer vi i. Även där måste förtätning och stadsbyggnad ske, något som vi hoppas få se mera av. Vi har sett en början i Kista och i tankar om Årstafältet men det behövs mer. Staden måste få växa.

Men att använda det som argumentation mot en förtätning av innerstaden ter sig märkligt. Det finns gott om mycket outnyttjande områden mycket nära den befintliga stenstaden som till exempel Värthamnen, Hjorthagen, Gärdet, på Kungsholmen och så vidare. Att inte bebygga dessa så att de blir en del av den täta kvartersstaden är inget annat än ett resursslöseri. Så många som möjligt bör ges möjlighet att bo så nära den befintliga staden som möjligt och det är inifrån och ut som staden bör fortsätta att byggas tillsammans med en förtätning i befintliga förortsområden.

Kerstin hävdar också att det skulle vara billigare att bygga "någon annanstans", ett argument som ter sig märkligt och närmast verkar vara taget ur luften.

Kerstin skriver:

"Det är inte många som anser att höghusen i till exempel östra London är ett tillskott vare sig till stadsbild eller till stadsliv.".

Nej, det är klart. En sådan byggnad som ekoskrapan "The Gherkin" måste vara fruktansvärt hatad av alla.

Vågar man gissa att Kerstins bild av skyskrapor härleds till 60- och 70-talets betongbrutalism? Som för övrigt inte alls har med hushöjd att göra överhuvudtaget, inte heller låghusen från denna period är som bekant överdrivet populära hos gemene man.

Kerstin skriver också:
"Hur ska någonsin trafikinfarkten in mot innerstaden brytas om fler målpunkter för trafik av olika slag trängs in där? "

Genom att se till att fler redan befinner sig inom innerstaden genom att bygga mer innerstad kanske? Det är boendet i förort som är problemet och som orsakar resorna, inte boendet i innerstad. Kerstin resonerar oerhört märkligt. Det förhindrar naturligtvis inte en förtätning av förorterna (vilket också bör ske), och en del av löseningen är naturligtvis också mer kollektivtrafik, men att argumentera så som Kerstin gör håller inte.

"Vill vi att hela Storstockholm ska leva och att bilåkandet ska minska måste vi satsa på att det bildas befolkningsunderlag för bekväm kollektivtrafik också i ytterstaden."

Absolut! Och det behöver vi nog inte oroa oss för. Det beräknas flytta in minst en halv miljon människor till Storstockholm fram till 2030 så vi behöver nog bygga en hel del, och det på många ställen. Så många som möjligt av dessa bör placeras så centralt som möjligt i det befintliga Stockholm av självklara miljöskäl.

Vi kommer att behöva, och har underlag för, att förtäta de flesta områden i Stockholm.

"Följden av en förtätning blir att det inte finns plats kvar centralt i Stockholm för all den serviceverksamhet som en storstad behöver"

Menar Kerstin alltså på allvar att det är bättre att behålla lågutnyttjade industriområden inom stadens gränser, med de relativt få transporter de har, och istället placera människor utanför staden, med den mängd av person och godstransporter som det innebär?
Griper Kerstin efter miljö-halmstrån för att motivera sina önskemål om Stockholm som en stad som inte får utvecklas och förändras?

"Vad händer med Stockholms så speciella identitet och siluett om nivån på centrum höjs med flera våningar och vattenrummen tätas? Risken är överhängande att vi förlorar vårt främsta varumärke genom att Stockholm alltmer kommer att likna andra storstäder.

Att hotell- och kontorsbyggnaderna invid Stadshuset trots tidigare högljudda protester beslutades av stadsbyggnadsnämnden och stadsfullmäktige i våras kom som en överraskning för de flesta. Att de kommer att uppfattas som ett smycke känns mest som en from förhoppning från Mikael Söderlund.

Snarare kommer de med sina 55 meter på utfylld mark att upplevas som ett stort brott i siluetten och som en propp i luftrummet över och invid Klara sjö och Stockholms stadshus."


Det är en intressant inställning till Stockholm som Kerstin har. Äntligen görs det något åt denna skamliga plats:





Notera att bilderna är från Eniros kart-tjänst, området är så hiskeligt så att det knappt verkar finnas några fotografier på det överhuvudtaget på Internet!

Fast jag har själv tagit en bild, men först för några dagar sedan när rivningen var i full fart:



Det säger väl en del om ett område om den första gången man fotograferar det är när det håller på att rivas...

Vad exakt är det som riskerar att gå förlorat här menar Kerstin? Den högsta delen av huset kommer att vara på 11 våningar. Hötorgshusen som inte ligger så långt därifrån är som bekant 19 våningar. Kungstornen som byggdes 1924-1925 är 17 våningar höga.
Tornet på Klara Kyrka är 116 meter högt, dubbelt så högt som kungstornen!

Rädslan för att bygga "högt" i Stockholm (11 våningar är knappast att betrakta som högt) har ingen historisk koppling, det är en ganska ny företeelse.

"Stockholm är ett smycke i sig. Skalan är liten i förhållande till städer där man anser sig ha lyckats med höghus och nya monumentala byggnader på stränder och kajer."

Och hur blir en stad större? Just det...

Varför denna rädsla för att låta Stockholm leva och utvecklas, ändras, visa sin tids avtryck? Stockholm har varit en levande stad i många sekel och den har alltid förändrats. Med Kerstins resonemang hade heller aldrig stadshuset, kungstornen eller Klara kyrka byggts. Varför är det bästa alltid det som finns i dåtiden?

Kerstin är en del av den bevaranderörelse som orsakar att potentiellt intressanta projekt som en intressant hög byggnad på söder blir sådana sönderhackade halvmesyrer som Söder Torn, som inte ens arkitekten som ritade originalförslaget vill veta av. Och när ett projekt för en gångs skull går igenom med sina ursprungliga intentioner, och faktiskt kan tillföra något intressant i stadsbilden, då går bevarandemaffian igång.

Stockholm har många otroligt vackra byggnader (och många otroligt fula..). Många av dem står ut och många av dem var på sin tid "ikonbyggnader" och "märkesbyggnader". Vad är det som gör att Stockholm plötsligt inte får bygga så längre? Varför skall vi stoppa klockan och tycka att allt var bättre förr?
Stockholm är en levande stad för levande människor. Vi skall vårda det vi har. Men vi skall också vårda vår nutid och skapa den stad som vi vill bo, leva och verka i.

Att som Kerstin krampaktigt hålla sig kvar i en nostalgisk dåtid med hästdroskor och vaxade mustascher framför sitt inre öga är inte ett särskilt konstruktivt sätt att fortsätta vår byggnad av Stockholm.

Är då Stockholms identitet på väg att förloras? Naturligtvis inte. Möjligen om vår identitet bara är att blicka bakåt. Den inställningen har dock ingen historisk koppling till Stockholm utan är något som verkar ha uppstått efter rivningarna i Klarakvarteren. Men istället för att rätta till de misstag som gjordes då, och gjorts sedan dess, att lära sig av misstagen, så har man istället fått en morbid rädsla för all form av förändring och utveckling.

Klararivningarna var för över 40 år sedan. De flesta Stockholmare (runt 80%) som nu bor i staden fanns inte ens här då. Det är dags att släppa det och gå vidare nu, Stockholm har lidit länge nog.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8629 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Politikerveckan Järva
8 Oktober 19:06 av Trevor Bower
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 18:38 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter