Utskrift från www.yimby.se
....

Fiasko för Årstastråket - och promenadstaden


Promenadstad enligt stadshusalliansen

Stockholms stad har, påstår man, stora planer på att utveckla Årstaområdet. Bland annat ska något som man kallar för "Årstastråket" byggas. Där ska man, enligt de egna utsagorna, skapa nya stadsmässiga områden.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Släpp inte in pöbeln i innerstan

SvD publicerar återigen en debattartikel som är negativ till Stockholms utveckling, samtidigt som mer nyanserade åsikter givetvis inte är välkomna. Tidningens ställningstagande i frågan är ganska uppenbart.

Jag känner att det vore passande att bemöta och analysera den här debattartikeln en aning, eftersom den troligtvis kommer att få stå oemotsagd i SvD.

Artikeln i fråga är skriven av Kerstin Westerlund Bjurström, ordförande i Samfundet S:t Erik. En organisation som vill förvandla Stockholm till ett museum, där ingenting får förändras eller förnyas. Och en organisation som även har som mål att bevara innerstaden som det “rikemansreservat” det är idag. Skulle bostadsbyggandet ta riktig fart innanför tullarna så skulle det innebära ökad tillgång på bostäder, och de som idag äger högt värderade bostadsrätter kommer att förlora på det. Tillgång och efterfrågan styr prisbildningen.

Kerstin väljer dock att i första hand anknyta till rent känslomässiga och subjektiva nackdelar med att staden utvecklas. “Staden blir fulare”, ungefär. OK, I vems ögon?

Är det som när det gäller Skönhetsrådet, att endast kultureliten anses ha tillräckligt god smak för att få ha en åsikt i frågan? Bara en sådan sak som hennes retorik får mig i princip att se rött. Stockholms stadsbild framställs som “skör och ömtålig”, och tydligen kommer det att gå käpprätt åt helvete om vi bara höjer staden med ett par våningar. Det där är inga sunda eller vettiga argument, utan ren skrämselpropaganda som riktad mot folks instinktiva rädsla för det som är nytt och obeprövat.

Personligen tror jag nog att en stad som stått på samma plats i närmare 800 år tål det mesta. London är något årtusende äldre än Stockholm, men har inte gått under trots att de minsann har både byggt och rivit i staden.

Vidare uppvisar Kerstin i artikeln att hon inte förstår hur en stad fungerar och vad som gör den levande. De faktafel och felaktiga slutsatser hon drar är ett tecken på detta. Kerstin talar om att man måste satsa på ytterstadens stadsdelar, att det är där “problemen” finns.

“Ytterstadens stadsdelar?”

OK, det finns inga stadsdelar i ytterstaden. Staden upphör vid tullarna, och sedan är det förorter för hela slanten. Normtiden för resor inom Stockholm ligger på ca 50 minuter, trots att det inte rör sig om några stora sträckor. Men givetvis är det ju där man ska bygga, enligt S:t Eriks syn på saken. Då är det ju inte de som bor i innerstan som blir lidande under om- och utbyggnaden av staden. Givetvis kan man ju riva hela områden i betongförorterna, bygga nytt, och sedan låta de boende flytta tillbaka med dubblad hyra. Som i Järvalyftet. Det drabbar ju knappast S:t Eriks medlemmar i någon större omfattning.

Kerstin går vidare med att tala om trafikinfarkten, ytterligare ett exempel på att hon inte har förstått problemet - Problemet är just att staden är utspridd över en så förbannat stor yta, vilket kräver många transporter, vilket kräver fler och större vägar, och då går det åt ännu mer yta. Osv, osv, osv.  Och hon åberopar miljöförstöring som ett argument MOT att förtäta staden! Förstår hon egentligen skillnaden mellan att gå och cykla jämfört med att åka med någonting motorburet. Jo, även “miljövänliga” tåg och spårvagnar som drivs med elektricitet innebär miljöpåverkan, elen måste nämligen framställas någonstans. I smutsiga kolkraftverk, eftersom vi är på väg att avveckla kärnkraften.

Hur som helst, låt dig inte luras av den här propagandan. Till exempel som att “inte många” anser att höghusen i London är ett värdefullt tillskott till stadsbilden, eller att “de flesta” beundrar bedriften att bevara Paris karaktär. Det där är rent tyckande, och inte fakta.

Vad som gör en stad vacker är i allra högsta grad subjektivt, någonting som folk måste börja förstå. Skyskrapor är i vissas ögon fula, medan de älskas av andra. Det finns de som tycker att sekelskifteskåkar är trista och borde jämnas med marken. Alla har sin syn på vad som är fint respektive fult. Och just därför väljer man i andra städer att tillåta lite av varje i stadsbilden, istället för att i museistäder som Stockholm låta en viss stil dominera. En riktig storstad ska innehålla lite av varje, så att alla tilltalas av någonting. Det skapar mångfald och dynamik, och gör att man inte snöar in och får nog av en viss stil, vilket är en bidragande orsak till att man tidigare rev så mycket i Stockholm.

Organisationer som Samfundet S:t Erik och Skönhetsrådet vill dock få folk att tro att skönhet är ett absolut begrepp.

S:t Erik är en organisation som vill bevara ett Stockholm som bara har plats för de mest välbeställda, medan vanligt folk ska hänvisas till förorterna. Därför är de emot förtätningen, som innebär att gränserna mellan innerstad och ytterstad suddas ut. Tro ingenting annat.

Och tänk på att det inte är organisationer som S:t Erik som har gjort Stockholm till vad det är idag. Hade deras mentalitet styrt stadens utveckling under historien hade Stockholm inte varit någon stad överhuvudtaget, utan en marginaliserad liten by i utkanten av Europa.

Se också Är Stockholms identitet på väg att förloras?

Än en gång gör Stockholm fel

Svenska Dagbladet skriver om att förtätningen av Stockholms stadsmiljö fortsätter även under 2008.
Det är utmärkt!

Problemet är att man på Gärdet planerar att göra det såhär.



Mer av det som är fel med Stockholm. Nämligen uppbrutna kvarter, låga hus utan anknytning till gatan(svårt att se på skissen men det ser ut som så iaf), frånvaro av naturliga stråk och dåligt stöd för affärsverksamheter. I kvarteret finns redan hus på uppemot 8-9 våningar och inte långt därifrån över 10, ändå väljer man här, av någon outgrundlig anledning, att bygga "stadsvillor" med en höjd på, håll i er nu, fyra våningar!
Ja se vilken förtätning...

Om det nu är funktionalismens ideal man vill hålla sig till (vilket man väl egentligen inte behöver) så kan man faktiskt bygga husen mot gatan i kvartersform. Det är så det ser ut på den nedre delen av Gärdet som byggdes före områdena uppe vid Kampementsgatan. Dessa områden har överlag en högre genomströmning av människor och ett större affärsutbud.

Kampementsgatan är dessutom idag en återvändsgränd vilket är olyckligt. Varför inte passa på att öppna upp vägen nu när man ändå skall bygga där?

Det minsta man borde göra är att lyfta upp husen mot gatan och se till att öppna upp för genomfartstrafik på Kampementsgatan för att få den mer levande samt höja upp husen ett par våningar.

Nimbyismens nästa steg. Censur

"GREENSWEDEN - ett ideellt initiativ fristående från myndigheter, institutioner och andra offentliga aktörer, har som ambition att stimulera den vetenskapliga och demokratiska kompetensen hos våra beslutsfattare och därigenom söka vitalisera och verka som kvalitetsgarant för natur- och miljövården."

Se där. Det låter ju som ett initiativ som borde förstå och uppskatta vikten av den täta staden med alla de energivinster och kollektivtrafiksvinster som det innebär.

Men inte. De har en blogg med inlägg som Bygg nedåt istället, Varning för byggfnatt samt Rör inte spårtrafiken.

I inlägget "bygg nedåt istället" vill man slösa bort centralt belägen mark på en fristad för stadens förvildade kaniner och skriver sedan:

"När marken inte räcker till kan man bygga nedåt (på kaniners vis) och i princip hur stora skyskrapor som helst, på höjden och tvären. I stället för fönster används platt-TV som är kopplade till kameror ovan jord med möjlighet att växla utsikt, zooma i alla väderstreck och spara soliga dagar på hårddisken. I en nära framtid får vi 3D-skärmar med ökad realism."

Men sedan, i ett inlägg lite senare, om förslaget om att däcka över spåren från centralstationen så duger helt plötsligt inte underjorden längre:

"Snart tvingas vi färdas i tunnlar i citykärnorna, antingen det är pendelresenärer eller knegarna som tar t-banan till och från jobbet och gör en insats genom att avstå från bilen men belönas på detta sätt."

Är det inte ganska märkligt att först skriva ett inlägg att man borde bygga nedåt och förlägga bostäder under jord, och i ett senare inlägg högljutt uppröra sig över att man vill däcka över järnvägsspår för att skapa plats för mer bostäder?
Konsekvens? Nej, uppenbarligen inte.

Någon nivå på debatten är det inte heller. När jag påtalar att det faktiskt finns människor som föredrar en storstad framför att ligga vid en strand i medelhavet får man tramsiga svar som:
"Jovisst finns det storstadsfreak, som aldrig sett en ko gå och beta./GreenSweden"

Eller varför inte en annan höjdpunkt:
"
Varför inte inse och försöka leva med att en färdigbyggd stad måste få ha sina begränsningar?"

Ja. Det finns människor som på fullt allvar och utan att reflektera över det tycker att Stockholm är färdigbyggt. Och att de fel som finns inte bör rättas till. Jag skulle vilja se skribenten tala om det för en inflyttad Stockholmare som kuskat runt med tredjehandskontrakt och på soffor i ett par års tid.

Vad än värre är, när man påtalar de uppenbara felaktigheterna blir ens inlägg raderade och det dyker upp spärrar så att man inte kan skriva nya inlägg.

Debatten om Stockholms utveckling har sannerligen lågt i tak.

Uppdatering:
Kommenteringen på Green Swedens blogg har gått från öppen, till modererad till att nu helt plötsligt heta:
"
Kommentarer kan göras om de för diskussionen framåt, men stilkraven är mycket höga här."
Allt detta på bara en dag. Det var ju bra jobbat...
Än fler kommentarer, som förut legat på siten och som GreenSweden dessutom svarat på har också nu raderats. Sanningen är naturligtvis att det inte har något med stilkrav att göra, utan att kommentarerna endast får vara sådana som passar GreenSwedens mycket skeva och miljöfarliga bild på hur städer skall byggas.

Spännande planer för Stockholm

Det ser ut som om det äntligen börjar hända lite saker med Stockholms utveckling. Från total stagnation och slätstrukenhet ska nu staden på allvar börja växa på höjden. I alla fall är det så SvD uttrycker det i en artikel om planerna på en ny eller uppfräschad stadskärna.

Personligen tycker jag att det är härligt att se att folk i ledande ställning börjar våga. Är baksmällan efter 60-talets rivningshysteri äntligen över? Jag hoppas det, för det är minsann på tiden. Problemet är att än idag så finns det folk som drar upp “det som hände med gamla Klara” så fort man talar om att utveckla staden. Så även i denna artikel, här är det någon som vill jämföra överdäckningen av att trist spårområde med rivningen av Klara-kvarteren.

En absurd och befängd liknelse, enligt min åsikt. Jag förstår inte hur man överhuvudtaget kan hitta någon gemensam nämnare mellan dessa. För den som inte är insatt så är rivningen av Klara-kvarteren någonting som skedde under 1960-talet, för att ge plats åt de betongkolosser som nu ligger mellan Sergels torg och Riksdagshuset. Typ. Vad man gärna glömmer är att det även innebar att en hel del slumkvarter revs. Sant är att det handlade om gammal och i många fall fin bebyggelse, men lika sant är att många av husen var av så undermålig standard att det är tveksamt om de hade fått stå kvar än idag.

Men det är det som är problemet med många Stockholmare av idag. Man glorifierar gärna det som har varit, och skapar idealbilder som inte överensstämmer med verkligheten. Och det leder till att staden behandlas som ett museum, där ingenting får ändras.

Nu får det vara nog! Låt Stockholm växa, både på höjden och på bredden. Nej-sägarna dyker alltid upp när någonting ska göras. Motståndet mot Globen var ganska massivt. Hur många skulle idag kunna tänka sig ett Stockholm utan Globen? Samma sak med Moderna Muséet. Det skulle bli sååå förfulande för Stockholm, eftersom stilen inte “harmonierade” (ett uttryck som gärna används av NTA-maffian, trots att de inte är kapabla att avgöra vad som harmonierar med vad) med det som låg i närheten. Även på den punkten har de flesta ändrat sig. Och så kommer det även att bli med de nu planerade projekten i Stockholm. Gnällspikarna kverulerar en del, men när det sedan är klart och genomfört så lommar de iväg med svansen mellan benen, och inser att de haft fel igen.

Kan det vara så att nej-sägarna helt enkelt är osäkra människor som söker en trygghet i vetskapen att ingenting förändras? Att det är förändringen i sig som är problemet för dem, oavsett om det är på gott eller ont?

SvD skriver om klara sjöstad

Svenska dagbladet skriver idag om de stora planerna för ombyggnaden av de stora outnyttjade områdena i city. Det handlar om det stora sår som järnvägsspåren utgör och planerna på att däcka över dessa och bygga bostäder och kontor. Även bygget av det nya hotell- och kongresshuset på den gamla postterminalens tidigare uttrymme tas upp i artikeln.

SvD skriver:
"Stockholms city ska bli högre. Snart får stockholmarna se ett tydligt exempel på den nya utvecklingen: en stor hotell- och kongressanläggning uppförs nära Centralstationen. Anläggningen, som blir 12 våningar hög mot Klarabergsgatan, ger en fingervisning om framtidens skyline."

Detta säger en del om nivån på debatten i Stockholm. 12 våningar ger en fingervisning om framtidens "skyline"? Man skakar på huvudet. Snarare är det så att 12 våningar nog kan räknas som ganska normalt för en stad av Stockholms storlek om vi ser oss om i världen. Någon "skyline" är det definitivt inte. Med tanke på att vi dessutom redan har hötorgshusen i närheten kan det heller knappast ses som något avbräck från redan existerande bebyggelse.
Men likväl är det naturligtvis kontroversiellt. Det är det alltid när någonting överhuvudtaget skall förändras i Stockholm.

"Kritikerna frågar sig varför Stockholms stad upplåter en tomt i bästa läge till just hotell- och kongressanläggning, och inte till museum, stadsbibliotek eller något annat som vänder sig till stockholmarna."

På vilket sätt vänder sig inte en hotell- och kongressanläggning till Stockholmarna? Kongress kan man gå på även om man bor i Stockholm som bekant och det kommer att ge många nya arbetstillfällen, skatteintäkter, och framförallt ge mer liv till området. Ett stadsibibliotek har vi som bekant redan, och med planer på tillbyggnad. Museum finns det också gott om, Stockholm är till och med en av världens mest museumtäta städer. Ännu ett museum kommer knappast vitalisera Stockholm city...

"Skalan" på anläggningen kritiserar också:
"- Nu har man startat en utveckling som stockholmarna aldrig fått diskutera, säger Torsten Westman, tidigare stadsbyggnadsdirektör i Stockholm, som menar att det som sker kan jämföras med 1960-talets i dag så kritiserade Klaraomvandling."

Ursäkta? Att bygga ett nytt hus på 12 våningar, i ett område som redan har hus på 19 våningar i närheten jämställs alltså med att riva en hel stadsdel? Stockholmsdebatten saknar som vanligt fullständigt alla former av proportioner.  Att Westman satt som stadsbyggnadsdirektör på 70-talet, mitt under miljonprogrammsbygget, ökar inte heller direkt hans trovärdighet.

Klarakortet fungerar inte längre, det är 40 år sedan och Stockholm måste gå vidare nu. Det räcker med navelskåderi och bakåtsträvande. Hur kan vi lära oss av våra misstag om det enda vi gör är att inte göra någonting alls? Absurt nog används klararivingarna som en ursäkt för att bevara resultatet av samma rivningar som man klagar på. Märkligt minst sagt.

Arkitekt Charlotte Holst är oroad:
"- Det som är unikt för Stockholms innerstad, och det som gör att människor tycker att Stockholm är så vackert, är ju de låga husen tillsammans med tinnar och torn, säger hon."

För det första är det inte alls unikt. Det finns mängder av städer i Europa som undkom bombningarna i första- och andra världskriget som har minst lika unika siluetter. 

Det enda som är unikt med Stockholm är att det inte har byggts något intressant här (bortsett från Globen) sedan andra världskriget.

För det andra är Stockholm inte ett museum. Att Stockholms nuvarande utséende skulle få stoppa all utveckling av områden nära city för all framtid ter sig närmast absurt.
Naturligtvis skall vi behålla och bevara de fina delar av Stockholm som vi har. Men att det skall få stoppa all form av utveckling i nya delar nära city är bara märkligt. Det finns också ett utbrett missnöje med resultatet av just de cityområden som byggdes på 60- och 70-talet och de områdena är i behov av en förnyelse där ett konsert- och kongresshus torde vara ett välkommet inslag. Att våga bygga ny och spännande arkitektur förstärker dessutom intrycket av den gamla arkitekturen, det är just i blandningen av gammalt och nytt som det blir intressant.

Att överdäcka spåren är naturligtvis en utmärkt idé och det är glädjande att läsa att planerna är att bygga stad, inte förort. Mer förort verkar dock vara det som många "försvarare" av Stockholm vill ha. Hur man skall få det att passa ihop med miljömässigt tänkande och Stockholms bostads- och segregationsproblem verkar däremot inte bekymra nämnvärt.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8636 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Maxhöjd i Kista
14 Oktober 05:26 av Bittebr Bittebr
ufu82646
14 Oktober 04:12 av Ufu82646 Ufu82646
independent escorts
13 Oktober 09:29 av Worldescortshub Worldescortshub
Spamanvändare?
4 Oktober 23:00 av Tore Kullgren
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 2020 04:44 av Huai Chuan

@yimbysthlm på Twitter