Utmärkt om slussen!

Slussen - Ett världsarv?

Svenska Dagbladet kör sedan en tid tillbaka en debatt kring Slussens framtid (som i huvudsak verkar gå ut på att ytterligare försena processen genom att endast, med ett undantag, ta in inlägg som vill att det skall göras omtag på Slussenprocessen igen).

Något som verkar genomgående bland de flesta debattörer som upplåtits plats i denna debatt är att de är omedvetna om, eller väljer att ignorera, det faktum att Slussens situation är tämligen akut och att Stockholms stad spenderar åtskilliga miljoner årligen bara på att förhindra konstruktionen från att bokstavligen rasa samman (ett resultat av den sjukliga beslutsångesten i frågan). När YIMBY fotograferade vid slussen i våras kunde vi läsa om att det samma dag fallit ner en stor bit söndervittrad betong på Saltsjöbanans perrong. Det är denna realitet vi står med.


Vi kan diskutera till världs ände, men ett beslut måste slutligen tas. Om vi skall diskutera tills alla blir nöjda resulterar det i att inget görs, eftersom det är omöjligt att göra alla nöjda. Vi har olika preferenser och uppskattar olika saker. Här gäller det således för våra politiker i stadshuset att sätta ner foten och fatta ett beslut. Och det snarast.

Ett av de märkligare inläggen har Jöran Lindvall, arkitekt, ledamot av konstakademien och chef för Arkitekturmuseet 1985-1999, stått för. I ett debattinlägg i gårdagens Svenska Dagbladet klamrar Lindvall fast vid den av staden och befolkningen redan förkastade idén om att rekonstruera Slussen.

Jörn Lindvall menar att vi skall riva en på 30-talet uppförd och för dagens behov överdimensionerad planskild motorvägskorsning i gråbetong, byggd för vänstertrafik, som prioriterar biltrafik och skickar ner människorna i trånga och mörka tunnlar i underjorden. Och sedan spendera miljarder på att bygga upp en kopia.

Inte nog med det. Lindvall menar att en återuppbyggd slussen har en potential att bli ett, håll i er nu, världsarv. Pyramiderna i Giza, Taj Mahal, Stonehenge, statyerna på Påskön. Och Slussen.


Slussen är en plats som människor i stor omfattning undviker. De som motsätter sig förändringarna är esteter och konstnärer, medan planerare, politiker och allmänhet vill se en förändring. Snabbt.

Slussen är inte byggd för människor. Slussen är byggd för bilar. Och Slussen var, när den byggdes på 1930-talet, den enda passagen över mälaren för biltrafiken. Då hade Slussen ett existensberättigande, och det fanns ett behov av en sådan lösning. Men nu då, när all trafik som ska förbi staden går via Essingeleden, och övrig trafik inom staden väljer Västerbron? Och när trafiken i öster kanske kommer att gå via en blivande Österled? Vad fyller den nuvarande konstruktionen då för funktion?

Svaret är att den inte fyller någon funktion. Där försvinner det rationella argumentet för ett “nybyggt bevarande”. Det vill säga att vi river Slussen och bygger en identisk kopia.

Och då kan man ju ställa sig frågan om det finns ett värde att “bevara” lösningen av rent estetiska skäl? Är Slussen så “vacker” att den får stå kvar som ett skrymmande monument över kulturelitens hybris, mitt i centrala Stockholm? Hybris just därför att skribenten i SvD tycker att Slussen hör hemma på världsarvslistan.


Även en framtida konstruktion måste underhållas. Så debatten kommer att upprepa sig om några årtionden, när den framtida kopian är på väg att rasa.

Knutpunkten mellan Mälaren, Saltjön, Södermalm och Gamla stan är inte rätt plats för en kopia av en tidigare motorvägskorsning.

Ikväll ordnas debatt hos ABF om förslaget "Ny syn på Slussen". Förslaget har säkerligen sina förtjänster, och sina nackdelar. Precis som de officiella förslagen, Knutpunkt slussen
och förslaget "Stråk Slussen". Det är många viljor och tankar som skall samlas.

Oavsett var vi landar torde de flesta dock kunna vara överens om två saker:
Att ett beslut måste tas snarast och att det är fel väg att upprepa gamla tiders misstag genom att bygga en kopia av dagens Slussenkonstruktion.