Krönika: Trafikverket vill minska bilismen

Vad är egentligen en stad? Det är en bebyggelsemassa med i huvudsak privata och komersiella funktioner sammanbundna av en kontinuerlig följd av offentliga rum – gatorna. Ibland vidgar sig gatorna till torg och platser, ibland omfamnar de bevuxna mellanrum som vi kallar parker. Verksamheter öppnar sig mot gatan och blir en del av den. Gatan är det enskilt viktigaste elementet i stadsutformningen.

Gatan är rummet som stadens liv levs i. Byggnadernas fasader är gatans tapeter. Gatan är ett rum för rörelse och trafik, men även ett rum för vistelse och möten, handel och uteserveringar, och något som vi släpper in i våra privata rum när vi öppnar fönstret eller balkongdörren. I över femtio år har gatans betydelse för staden omsorgsfullt kartlagts och beskrivits av personer som Jane Jacobs, Jan Gehl och en osinlig rad andra arkitekter, forskare och författare. Gatan är verkligen stadens essens.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Valet mellan bil och kollektivtrafik i människans vardag är avhängt på ett flertal faktorer. Tillgänglighet, bekvämlighet och frihetskänsla är de viktigaste för många. En del ser till den ekonomiska aspekten som den starkaste och andra den miljömässiga som den viktigaste. För staden resulterar utgången i vilken infrastruktur som skall få det största anslaget i form av skattebetalarnas pengar. 

Men det är inte alltid fullt så enkelt att utbud följer efterfrågan när det gäller satsningar gjorda av politiker och tjänstemän. När det gäller trafikplanering är det heller inte fullt så enkelt att utbud alltid ska följa efterfrågan. Stadens villkor måste komma först och många aspekter måste tas i beaktande. Starka planeringsideologiska idéer tillsammans med lobbygruppers stora inflytande liksom politiska kompromisser har gjort att trafikplaneringen har skiftat från ett fokus på spårtrafik till en utbyggnad av motorleder och vägar under senare delen av 1900-talet.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Shared Space är ett nytt sätt att arbeta med trafik i staden som bryter med funktionalismens separeringsparadigm. Genom ett helhetstänkande kring transporter och det sociala livet i stadsrummet skapar man säkrare, effektivare och mer attraktiva trafiklösningar. Det tydligaste exemplet på Shared Space i Sverige torde vara gångfartsgator, ett experiment som slagit mycket väl ut.

Det är ett sätt att återuppfinna stadsgatan, som den såg ut innan SCAFT och andra liknande modernistiska planeringsidéer slog igenom.

Här är en pedagogisk introduktionsfilm i två delar som beskriver Shared Space:

Del 1



Del 2

En av årets hittills bästa artiklar publicerades häromdagen i SvD Kultur, och handlar om hur vi anpassar vårt samhälle efter bilen, och inte efter människor.

De negativa kommentarerna låter inte vänta på sig. Direkt dyker det upp både artikelkommentarer och blogginlägg från bilister som medvetet eller omedvetet lyckats missförstå artikeln, och får den till att handla om att det är fel på bilen i sig.

Personligen har jag väldigt svårt att hitta energi att bemöta den typen av kritik, eftersom det ofta känns som om det handlar om någon religiös sekt. Vissa kommentarer och inlägg är hyfsat sakliga, och ifrågasätter statens och samhällets rätt att avgöra om vi ska få ha bil eller ej. Ofta utifrån ett frihets- och valfrihetsperspektiv. Sedan har vi de osakliga inläggen av mindre begåvad karaktär. Sådant är inte ens värt att vare sig bemöta eller kritisera.

Men både de sakliga och de osakliga missar problemets kärna: Att vi envisas med att bygga ett samhälle där man måste ha bil för att livet ska fungera. Samtidigt har de rätt i att det handlar om valfrihet. Och ändå fel. För ofta har man inte något val i den frågan, utan är mer eller mindre tvungen att ha bil, eftersom den inte går att välja bort.

Vari ligger valfriheten i den situationen?

Jag hör själv till kategorin som föredrar en bilfri livsstil. Och jag hör till de privilegierade som faktiskt kan unna mig en sådan, eftersom jag bor ganska centralt. Jag bor i Årsta, ganska nära Gullmarsplan. Här är kollektivtrafiken väl utbyggd med bussar, tunnelbana, spårvagn och pendeltåg. Och jag har det mesta inom gång- eller cykelavstånd. Det tar några minuter att gå till närmaste ICA-butik. Jag gillar bilar, men ser dem främst som dyra leksaker som man kan ha väldigt kul med, men opraktiska som dagliga transportmedel.

Men jag hör till en minoritet. Stockholm, som är landets och Nordens största stad, består av en oproportionerligt liten del stad, men mycket förort. Och mycket tom yta. Den strukturen tvingar fram ett bilberoende. Jag har turen att bo i ett av stadens mer urbana områden. Men gör man inte det måste man ha bil för att få livskvalitet. Den som bor en bit utanför staden har oftast dåligt utbyggd kollektivtrafik, med dålig täckning och låg turtäthet som tvingar folk att dela in dygnet i 30-minutersperioder. Och som grädde på moset blir resorna ofta långa, eftersom ungarnas dagis sällan ligger vägg i vägg med stormarknaden som inte heller ligger vägg i vägg med rinken där de äldre ungarna spelar hockey.

Den logistiken klarar man inte utan bil.

Och det är den strukturen som är problemet. Ett stort problem. Det har ingenting med bilhat att göra. Men det är en stads- och samhällstruktur som blir ett problem för många människor, eftersom bilen blir en förutsättning för att livet ska fungera, och alla kan faktiskt inte ha egen bil. Inga rationella skäl finns bakom den utvecklingen.

Lösningen är att bygga mer stad. Tät stad. Stad där man kan cykla, promenera och åka kollektivt i sin vardag.

Det främsta hindret för detta är att det finns många underliga normer och lagar som styr hur våra städer får utformas. Bullernormer är ett exempel. De säger att man inte får bygga hus i direkt anslutning till gatan, eftersom biltrafiken anses medföra för mycket buller. Detta ger effekten att staden blir ännu mer utspridd, vilket innebär ett ännu större bilbereoende. Och ja, det ger ju naturligtvis ännu mer buller i slutändan. Och som om vi inte hade problem nog så vill nu Socialdemokraterna i Stockholm ändra den nu rådande bullernormen, och sänka den från 55 till 50 decibel. Vilket tvingar fram ännu mer gleshet, och ännu mer bilberoende. Jättebra initiativ ur miljösynvinkel, eller hur?

Så, vi vet vad problemet är. Vi diskuterar problemet i all oändlighet. Men vi gör ingenting. Eller, de som kan påverka gör ingenting.

Visst kan man se det som en mänsklig rättighet att få ha bil. Men märkligt nog är det sällan någon som frågar sig om det inte även är en rättighet att kunna välja bort bilen, i alla fall som dagligt transportmedel? Bilen har funnits i ett sekel, ungefär. Ändå har vi klarat oss fint i tusentals år.

Varför kan vi inte helt sonika börja bygga städer för alla? Med tät promenadstad för de som vill kunna promenera eller åka kollektivt i sin vardag, och glesa förorter för de som vill ha bil? De senaste decenniernas stadsutveckling (eller stadsAVveckling är kanske en mer passande benämning) har uteslutande fokuserat på den senare gruppens behov och intressen, men helt åsidosatt den första gruppen. Därför är bostadspriserna i innerstäderna så mycket högre än i förorterna, det handlar ju om tillgång och efterfrågan.

Sluta prata, och vänd den här utvecklingen.

DN rapporterar att allt fler väljer att hyra bil. Förhoppningsvis rör det sig inte främst om personer som annars hade använt kollektivtrafik eller cykel, utan om personer som väljer bort en egen bil. Det finns mycket att vinna på att bilparken i större utsträckning går över till hyrbilar. Investerar man i en köpbil ökar incitamentet för att använda den, i alla möjliga eller omöjliga situtioner. Det ökar också risken för en anpassning till en bilberoende livsstil (i boende, fritid etc). Det är därför mycket mer fördelaktigt att man hyr en bil vid de tillfällen då man verkligen behöver en bil (vid tunga transporter etc).

En annan positiv effekt av ett minskat bilägande gäller stadsplaneringen. I dagsläget läggs enorma summor på att upprätthålla en hög p-norm i nybyggda områden, källargarage höjer byggkostnaderna, ytparkering stjäl värdefull mark. En övergång till hyrbil innebär alltså inte bara en miljövinst utan är även socialt och ekonomiskt fördelaktigt. Det finns anledning till optimism här, det kommer förmodligen att bli allt bättre på det här området eftersom synen på bilägande verkar vara en tydlig generationsfråga:

"Ett ändrat bilbeteende för 30- till 40-åringar än de äldre generationerna är en orsak till det ökande antalet hyrbilar på vägarna. För dem är bilarna inte lika mycket en livsstilsfråga, som den är för de äldre generationerna, menar Roger Ekdahl.

- För den yngre generationen är miljötänket större och intresset att äga en bil mycket lägre, säger han.

När resorna blivit dyrare och miljötänkandet större blir också hyrbilen ett attraktivt val, tror Bertil Moldén, vd på Bilsweden."