Utskrift från www.yimby.se
....

Krönika: Dags att riva Arkitekthögskolan

Arkitekten Jerker Söderlind, som själv har studerat på Arkitekthögskolan, tycker att den ska rivas. Vad tycker du? Diskutera gärna i kommentarerna om hur du tycker att man ska hantera arkitekthögskolans framtid. Denna text har tidigare också publicerats på Newsmill.


Jerker Söderlind

John Chrispinsson föreslår på Newsmill att de delar av arkitekturskolan som tyvärr inte hann brinna upp ska bevaras. Men vi bör inte överlåta åt Stockholms brandförsvar att avgöra hur mycket brutalitet som ska bevaras. Låt oss istället uppföra en vacker byggnad på denna plats som dagens människor uppskattar och inte bevara brutala hus med motiveringen av framtida generationer ”kanske” kommer att uppskatta brutalitet. Det skriver arkitekten och KTH-läraren Jerker Söderlind.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Krönika: Sålänge vi har modernistisk smakdiktatur kommer nimbyismen att bestå

Ända sen Starcevo-kulturen för 6500 år sen har vi gillat att dekorera våra saker. Inte av några funktionella skäl utan bara för att det är trevligt. Arabiska slingerornament av mosaik, kinesiska lövsågerier, balkongräcken av snirkligt gjutjärn, blomstermålningar på Moraklockor, tornspiran på Chrysler Building - det tycks vara en helt universell eller allmänmänsklig impuls. Utom i en krets, arkitektskrået efter 1950.

Catharina Sternudds avhandling Bilder av småstaden. Om estetisk värdering av en stadstyp, handlar om skillnader mellan folklig smak och arkitekters smak. Folk gillar detaljer på hus och utrustar hus med detaljer så mycket de kan. Arkitekter verkar avsky dem. Men mer än så – folks smak ses som mindervärdig, vulgär och sentimental, och av detta skäl värd att utrotas. Den Rätta Vägen är inte bara utglesning, funktionsseparering och enklavbyggerier, det är också den som har formulerats av Mies van der Rohe: Less is more, eller på svenska ungefär ”ju torftigare desto bättre”.

Därför är det nästan omöjligt att hitta detaljer på byggnader efter 1950. Jo, förresten, efter 1975 vågade vissa arkitekter, stödda av den tidens våldsamma protester mot modernt stadsbyggande, leka lite med formen – resultat ser vi t.ex. vid Oxtorget. Men de fick genast kollegerna på sig, och efter 2000 är det s.k. nyfunkis som gäller, när uttrycken inte är ännu mer kvadratiska och renskalade.

Det finns givetvis materiella skäl till situationen. Byggherrar vill helst inte kosta på sina byggnader ett öre i onödan, och då kan det vara bra att ha en yrkeskår som levererar argument för att slippa. Men det finns mer i det. Vore det bara en fråga om att värna om beställarens ekonomiska intressen skulle det antagligen finnas dissidenter; men sådana hörs sällan av.

Folk som har försökt förklara saken har liknat den vid tre andra fenomen.

En del har jämfört med den romantiska konstnärsmyten. Det är ett värde i sig att avskilja sig från majoritetens smak, det får en att känna sig utvald.

Andra har jämfört med stalinismen. Även där var det fråga om akademiker som ansåg sig veta vad som var bäst för folk och därför ansåg att de hade rätt att tvinga på folk sina besynnerligheter.

Ytterligare andra har jämfört med religiösa sekter och bland annat hänvisat till de tidiga modernisternas besynnerliga umgänge.

Oavsett vad handlar det förstås om samma fenomen - en bourdieuansk strävan från ett akademiskt kotteri att pinka revir för att markera sig mot omvärlden. Det hela påminner om 70-talets akademiska maoister som alla av nån anledning gick klädda i manchesterkostymer från Mahjong. De kanske inte alla gillade den stilen, men hade de avvikit hade de kanske mobbats av kolleger som även de var rädda att bli mobbade om de var för annorlunda, och därför ylade med.

Det finns förstås en stor tragik i detta. Inte bara för de arkitekter som kanske gillar nåt annat än kuber. Inte bara för stadsmiljön som hade mått bättre av att vara mindre likformig. Utan för att arkitektskråets puritanska moralism skapar ett universellt motstånd mot nybyggande över huvud taget. Det behöver bara glunkas om att det ska byggas ett hus på ens tvärgata förrän alla skriker: ”Nej inte mer av den skiten”. De behöver inte ens titta på ritningarna, det behövs inte. Det är alltid samma ensidiga funktioner, samma torftiga former, samma Gubben Noak med ett pekfinger när man hellre skulle vilja höra en intrikat samba eller – gud förbjude! – en tango! Fast det skulle naturligtvis arkitektskråets puritanska moraltanter genast döma ut som både liderligt och sentimentalt.

Ändå tror jag att folkmajoritetens detaljglädje måste få komma till uttryck i det som byggs för att vi ska få tillbaka något av den spontana entusiasm över Stockholms utveckling som fanns för hundra år sen. Den tidens arkitekter föraktade inte folkmajoritetens smak. Därför möttes de inte heller av misstänksamhet och motstånd. Folk gillar inte mästrande moraltanter och unkna ortodoxier. Inte heller gillar de experter som tror att de äger stan. Däremot finns alltid en respekt för kunnande, underförstått att det används för att skapa det som efterfrågas.

Nej, jag vill inte förbjuda modernistiska byggnader. För det första går det inte, ungefär 80% är redan av den sorten. För det andra är jag alltid skeptisk till förbud. Men visst skulle det behövas ett moratorium, om inte annat just för att det finns alltför mycket av det? Är det inte ungefär som med förorter vs innerstad – att det som det finns för lite av borde uppmuntras, och det som det finns övernog av borde bromsas en aning?

Och framför allt borde vi en gång för alla kväsa arkitektskråets sekteristiska mentalitet - exempelvis genom att på alla sätt uppmuntra de arkitekter som försöker frigöra sig från diktaturen. När de blir av med den skulle t.o.m. modernismen bli bättre – av den enkla anledningen att ängslig upprepning i syfte att inte stöta sig med auktoriteter blir tråkig i längden.

Och ännu tråkigare blir det om auktoriteten är så förbjudande som Mies van der Rohe.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8636 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 2020 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 2020 18:38 av Mårten Landström
Samråd om lägenheter längs Bredängsvägen
1 Mars 2020 18:26 av Mårten Landström
Vega station
1 Mars 2020 18:01 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter