Fria byggrupper – en tysk modell för att bygga blandad stad

Tübingen är en vackert bevarad universitetsstad i södra Tyskland. Staden påminner i mångt och mycket om Lund: den har en medeltida stadskärna med kullerstensgator och korsvirkeshus, det finns ett stort universitet, många arbetsplatser och efterfrågan på bostäder är mycket hög. Det senare har lett till höga hyror och höga huspriser. Då det inte heller har varit tillåtet att bygga på jungfrulig mark har det varit en svår marknad för den som vill ha någonstans att bo och många, framför allt barnfamiljer, har flyttat till närbelägna orter men fortsatt att arbeta i Tübingen. Detta har framför allt skapat stora trafikproblem. Känns problemen igen?

För Tübingens del kunde man i början av 90-talet se en möjlighet att lösa en del av problemen. Den franska armén lämnades sin militärbas i området i början av 90-talet och genom ett särskilt lagutrymme tvingades kommunen att köpa området. Priset blev därför lågt. Det vanliga sättet att hantera sådan mark hade varit att sälja marken vidare till högstbjudande byggherre, men i stället valde man att arbeta med så kallade fria byggrupper: grupper av individer eller familjer som går ihop för att som grupp uppföra en byggnad. Formellt sett avslutas gruppen när byggnaden är uppförd och övergår oftast i den tyska motsvarigheten till bostadsrättsförening.

En särskild division från stadsbyggnadskontoret fick i uppgift att arbeta med Südstadt, främst områdena Loretto Areal och Französisches viertel, och en del av uppgiften bestod i att ”para” ihop medlemmar i sådana byggrupper. Kravet var att det i fastigheten skulle finnas plats för en verksamhet. När gruppen ställts samman hade de sex månader på sig att med hjälp av en arkitekt skissera ett förslag för byggnadens utförande och när byggruppen var överens med kommunen kunde marken överlåtas.

Processen kring fria byggrupper kräver en relativt hög frihet vad gäller byggnadens design. Därför var restriktionerna för vad som fick byggas få: placeringen av byggnadernas entrésida reglerades i detaljplanen men byggnadernas höjd, djup och vidd gavs visst utrymme för variation. Den arkitektoniska utformningen var fri. Eftersom storleken på tomten inte var fastställd kunde gruppen växa eller minska under de första sex månaderna, och även grupper med låga inkomster kunde delta genom att uppföra mindre byggnader. Även arbetskraft kunde vara en slags input i byggruppen, men det vanligaste förfarandet var att byggbolag kontaktades för uppförandet av byggnaderna.


Loretto areal och Französisches viertel är två utbyggnadsområden i Tübingen där man har lyckats skapat en funktionsblandning genom att använda sig av metoden med fria byggrupper. Områdena har en klassisk kvarterstruktur och ligger ungefär 1,5 kilometer från centrum. I Loretto bor ca 900 personer, varav 20-25 procent såväl bor som arbetar inom området. Totalt finns ungefär 85 olika verksamheter i området i form av service; skolor, tandläkare, arkitektkontor samt butiker såsom mataffärer och bagerier.

Områdena uppvisar en spännande variation i formspråk och färger och materialen skiftar från kakel och betong till träpaneler och glasade ytor. Områdena är inbäddade i rik grönska och har generösa balkonger, rikligt med växter och bottenvåningarna upptas av caféer, dagis, butiker och små kontor. Gående och cyklister har hög prioritet i området och biltrafiken är tydligt underordnad. Det offentliga rummet är tydligt dedikerat för umgänge snarare än trafik. Parkering finns inom 250 m men kostar relativt mycket varför många går och cyklar. Gatorna är främst gårdsgator och angöring är möjlig. P-hus försörjer området med p-platser och det finns ett helautomatiskt p-hus i Loretto (jfr. P-snurran vid Rörstandsgatan). Området har även en gemensam bilpool.


Resonemangen kring att enbart bygga på redan bebyggd mark, Brownfield areas, låg bakom önskemålet att bygga tätt när man äntligen fick tillgång till denna mark. Områdena är mycket tätt exploaterade, ca 200 boende/ha och ca 50 arbetande/ha. Tübingens planerare har haft flera mål bakom att bygga tätt:
•    skapa urbana platser
•    undvika exploatering på jungfrulig mark
•    ge kortare avstånd
•    skapa boendemöjligheter till ett billigare pris

I planeringen av områdena har man efterstävat stadsmässighet. Genom att bygga tätt i kvartersstruktur och att kräva att området skulle rymma både verksamheter och boende kunde detta åstadkommas.


Inledningsvis hade områdena problem med störningar mellan bostad/verksamhet men det har gått över. Nu är det många som vill bo i dessa områden just på grund av att de är funktionsblandade. De gamla militärbyggnaderna har så långt det har varit möjligt bevarats och omvandlats till bostäder och verksamheter. En större byggnad som tidigare använts som förvaring för militärfordon används numera för sportaktiviteter och områdesfestivaler. Även mycket av grönskan har bevarats, framför allt större träd som ger välbehövlig skugga för de boende.


De fria byggrupperna i områdena har gett en stor diversitet vilket har upplevts mycket positivt. Bankerna var till en början skeptiska till modellen, men nu är det snarare så att man gärna lånar ut pengar till dessa grupper då det innebär en liten risk. Området visar även en socioekonomisk diversitet - inkomsterna och socialgrupperna är blandade. Statistiken visar att det bor allt från väldigt rika till låginkomsttagare i området.

Efter att ha studerat dessa områden beslöt vi i Lund att försöka arbeta på liknande sätt inom ramen för de KLIMP-finansierade samhällsplaneringsprojekt vi arbetat med sedan 2003. Våra tidigare projekt har handlat om hur ett minskat bilberoende kan åstadkommas med planeringsåtgärder, men i de nuvarande projekten har vi fokuserat på tre nyckelfrågor: mobilitetsplaner, funktionsblandning och utvärdering av de bilsnåla åtgärdernas potential. I delprojektet som hanterar funktionsblandning har vi arbetat med att hitta lämpliga lägen för ett sådant här projekt och kommer att arbeta med ett område som heter Råbylund. En vision för området, informationsmaterial om byggemenskaper som koncept samt en ”kontaktannons” är under framtagande. Målet är att två byggrupper med 10-20 deltagare vardera skall vara igång, och helst ha satt spaden i marken innan projektets avslut i december 2011.
 
Se fler bilder här