Utskrift från www.yimby.se
....

Krönika: Stad för produktion, inte bara konsumtion

Behovet av tät blandstad diskuteras oftast i termer av privat konsumtion. Det är trevligare. Det är bekvämare för den enskilde. Vilket har fått en del försvarare av gammaldags funktionalistisk utglesning och funktionsuppdelning att surt angripa oss för att vara trendiga medelklassmänniskor på jakt efter nya upplevelser att konsumera.

Men behovet av tät blandstad låter sig lika väl, eller kanske hellre, diskuteras i termer av produktion och produktionens behov.

Varför finns städer? Inte för att ge trendiga medelklassmänniskor nya konsumtionsupplevelser i alla fall. Utan för att en avancerad arbetsdelning kräver många människor som har nära till varandra. Varje transport av varor och människor innebär en kostnad, som läggs på priset på den sålda produkten. Blir det för mycket sådant blir produkten osäljbar.

Men det är inte allt.

Den norske ekonomen Erik Reinert har i sin bok Global økonomi, (engelsk utvidgad upplaga - How rich countries got rich - and why poor countries stay poor) förklarat vilka faktorer som driver på ekonomisk utveckling och gör den som har tillgång till dem rik, samtidigt som det gör den som saknar dem fattig: Innovationer, synergieffekter och stordriftsfördelar. Reinerts motivation handlar mest om förhållandet mellan nord och syd, men idéerna kan lika väl handla om städers interna organisation. Åtminstone beträffande synergieffekterna och stordriftsfördelarna.

Tät stad ger större möjligheter till stordrift än gles stad - men det gäller kanske främst i distributions- och konsumtionsledet. Det är ingen slump att det är i de stora täta stadsdelarna som utbudet är störst. Det är där man har stordriftsfördelar och kan hålla igång verksamheter som i mindre och glesare stadsdelar inte bär sig.
Men tät stad har också större synergieffekter i produktionsledet.

Att olika typer av verksamheter i nära kontakt med varandra gynnar varandras utveckling har man alltid vetat. Det klassiska exemplet är sextonhundratalets Leiden, den tidens tekniskt mest framstående stad. Där hade nära kontakter mellan instrumentmakare, kartritare, glasslipare och tillverkare av fartygsutrustning lett till att olika industrier snabbt och bekvämt hade kunnat inkorporera nyskapelser från andra branscher i sin egen. Konstnärer arbetade på segelduk och använde linser för att bygga en sorts primitiva projektorer med. Instrumentmakarna plockade in glas i sina instrument och konstruerade mikroskopet som betydde en push för den medicinska forskningen. Etc.

Sjutti-åttitalets svenska framtidsforskare var väl medvetna om synergieffekternas positiva betydelse - men hade ingen aning om hur de skulle få till dom. Professor Åke E Andersson på Institutet för framtidsforskning förordade att man skulle använda en sorts apartheid - sortera ut alla högutbildade till särskilda stadsdelar med hjälp av olika förmåner - för att de skulle umgås med varandra och befrukta varandras idéer.
Men att bygga tätt och varierat så att alla slags människor lätt kan snava över varandras verksamheter måste ju vara mycket effektivare.

Som sagt, detta har mer eller mindre alltid varit allmängods - kanske med undantag för nittonhundratalet. Men det håller på att bli viktigare än det någonsin har varit: Den epok som har byggt på bilen (och som därmed har nedvärderat avståndens betydelse) har löpt ut och något nytt kommer istället. Bilbranschen håller på att förvandlas från något som bär upp ekonomin till något som tynger ner den. Dess förödande makt över städernas uppbyggnad och infrastruktur kanske därmed skulle kunna brytas.

Som vi kan lära oss av Carlota Pérez, Technological revolutions and financial capital, har världshistorien sedan slutet av 1700-talet dominerats av fyra stora teknologisk-ekonomiska paradigm, som har styrt mycket av hur samhällena har sett ut:

  • 1790-1850 ånga, textiler och kanaler
  • 1850-1890 järnvägar
  • 1890-1930 stål, kemi och elektricitet
  • 1930-2000 bilar och hushållsapparater

Vart och ett har förvandlat samhället, vårt sätt att tänka, och vårt sätt att organisera produktionen. När de ebbar ut för att de inte längre kan växa och samtidigt få avsättning för alla sina produkter tenderar de att ge upphov till bubbelekonomier som inte lämnar plats för seriös verksamhet förrän man med politiska medel har fått till ett nytt paradigm som har bred acceptans från hela samhället för att det ger var och en möjligheter till ett bättre liv.

Det paradigm som kommer att råda de närmaste 40-50 åren - om vi kan få till det - kommer förstås att bygga på mikroprocessorer och bioteknik. Och det är ett paradigm som kräver större kunskap av var och en än något av de tidigare. Carlota Pérez föreslår själv att ytterligare ett krav är att vi måste få bort det tidigare paradigmets orimliga råvaruslöseri. Båda dessa krav är fördelaktiga för den täta mångfunktionsstaden och dess förmåga att skapa synergieffekter.

Bort alltså med staden som idyll för konsumtion. Fram för staden som en kaotisk synergiskapare för produktion. Vilket också innebär att vi måste framhålla mångfald och mångfunktion minst lika mycket som täthet.

Delta i opinionsarbetet för större tågsatsningar

Miljöförbundet Jordens vänner har just nu en mailkampanj för att påverka finansminister Anders Borg om vikten av att satsa på tågutbyggnaden i Sverige.

"Under september skall regeringen slå fast hur mycket pengar som skall satsas på vägar och järnvägar de kommande tio åren. Medan andra europeiska länder satsar stort på järnvägen vill finansministern skjuta många viktiga spårinvesteringar flera årtionden framåt. "

I kampanjen uppmanas Anders Borg att fördubbla tåginvesteringarna. Vi har tidigare skrivit om vikten att öka investeringarna i tåg i Sverige, bland annat här, där miljöminister Anders Carlgren utalar stöd för stora satsningar på tågen. Anders Borg, som i realiteten sitter med mycket av makten i frågan, har dock en avsevärt kallsinnigare inställning i frågan.

Inställningen är märklig.

I SIKA:s prognoser för 2010 räknade man med att ökningen av personbilstrafik 1997-2010 skulle bli 29%. Andra kvartalet 2007 hade den ökat med 15%.

I prognosen för tåg för samma period (fram till 2010) räknade man med en ökning på 26%. I kvartal två 2007 hade tåget i verkligheten ökat med hela 41%. Trots sin styvmoderliga behandling med stor kapacitetsbrist som leder till förseningar och inställda tåg.

För flyg vara prognosen 23%, utfallet 6%.
För buss 8%, utfallet 16%.


Trenden är tydlig. Ändå vill finansministern ta pengar från järnvägen och lägga på väg, trots att trenden går åt motsatt håll. Hur detta samhällsekonomiskt kan rättfärdigas är svårt att se. Vägs miljöaspekten in blir det än svårare, inte minst med de stora kostnader som miljöpåverkan ger. Priserna på fossila bränslen och energi ökar också. På bara några år har priset på olja femdubblats. Dessa faktorer borde finansministern kunna se, men gör det uppenbarligen inte.

Både väg- och järnvägsnät är eftersatt i många delar av landet, många vägar behöver repareras och rustas upp, och järnvägsnätet behöver både repareras och också byggas ut kraftigt. I detta läge vill alltså finansministern minska järnvägsinvesteringarna, trots att Sveriges budgetöverskott för 2008 räknas bli det största någonsin, 163 miljarder kronor.

Pengarna vill regeringen använda för att betala av på statsskulden. Det är naturligtvis ett lovvärt initiativ, men om vi inte har en fungerande infrastruktur brakar landets ekonomi samman. Att vi har en låg statsskuld spelar i ett sådant läge mycket liten roll.

Miljöförbundet Jordens vänners mailkampanj hittar du här.

Ännu större genomslag får naturligtvis ett personligt formulerat brev. Om du har tiden och möjligheten, författa gärna ett personligt brev till Anders Borg via detta formulär.

Rent formellt är det näringsdepartementet som hanterar infrastrukturen, men informellt har Anders Borg, i egenskap av finansminister, stor makt i frågan. Men även infrastrukturministern, som tidigare uttalat stöd för stora järnvägssatsningar men på senare tid tonat ned sitt stöd, bör naturligtvis också kontaktas, vilket görs via detta formulär.

Satsa på storstäderna

I veckan presenterades ett samarbete mellan Stockholm och Göteborg där flera tunga aktörer, bland annat Ulla Hamilton (m), Miljö- och fastighetsborgarråd i Stockholm, Göran Johansson (s), kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Kent Johansson (c), regionråd, Västra Götalandsregionen och Peter Egardt, VD, Stockholms Handelskammare med flera kräver en storsatsning på infrastrukturen i Stockholm och Göteborg. I rapporten "satsa på storstäderna", som har tagits fram i samarbete med Nutek menar man att det krävs en satsning i storleksordningen 200 miljarder kronor för ny infrastruktur i Stockholms- och Göteborgsregionerna. Uppmaningen är riktad mot regeringen som man menar under lång tid har underskattat storstadsregionernas betydelse för landets ekonomi. Ekonomiskt skulle Sverige tjäna stort på att göra dessa satsningar. BNP skulle enligt rapporten öka med 150 till 190 miljarder kronor årligen.

I rapporten kan man bland annat läsa:

"Regeringen måste inse att investeringar i infrastruktur är just investeringar. Den finansieringsmodell som tillämpas i Sverige med anslagsfinansiering av vägar och järnvägar skiljer sig från alla andra stora investeringar, som normalt lånefinansieras och skrivs av under lång tid. Olika former av lånefinansiering kan genomföras med långa avskrivningstider, eftersom det handlar om projekt med lång livstid. Sveriges järnvägsnät byggdes ut under andra halvan av 1800-talet med lånade pengar. Det var en enorm kraftansträngning för ett litet, fattigt land, som lade grunden för vår exportindustri och 1900-talets välståndsutveckling. Vi måste nu ta nästa steg för att inte halka efter i välståndsligan. Det kan inte ske utan lånefinansiering av de stora satsningar som krävs. Regeringen har nu som målsättning att minska den svenska statsskulden, trots att den är bland Europas lägsta. Med tanke på de stora behov som finns vore det en klokare politik att i stället investera i de infrastrukturprojekt som har störst betydelse för Sveriges framtida tillväxtförutsättningar. Det går inte att hävda att Sverige inte har råd med investeringar i storstädernas infrastruktur i denna omfattning. Slutsatsen är snarast att Sverige inte har råd att avstå från dessa satsningar."

I rapporten påtalas vikten av ny spårburen infrastruktur i Stockholm:

"För att en regionförstoring ska bli möjlig måste nödvändiga kapacitetsförstärkningar ske så att trafiksystemet kan hantera en ökad pendling. Från miljösynpunkt är det mest angeläget att bygga ut den spårbundna kollektivtrafiken. I många fall kan det också medföra att vägnätet avlastas. Spårbunden kollektivtrafik kräver stort resandeunderlag för att vara samhällsekonomiskt motiverat och lämpar sig därför bäst för storstäder. Korta resor i storstäder har de bästa förutsättningarna att i stor omfattning locka över bilister till kollektivtrafik. Exempel på en sådan satsning är ny spårförbindelse till nordöstra Storstockholm, en regiondel som väntas växa med 100 000 nya invånare fram till 2030. Kollektivtrafiken till nordost sker idag med en omfattande busstrafik som belastar redan överbelastade vägsträckor."

Även utbyggnaden av väst- och ostlänken tas upp och utpekas som viktiga satsningar.

Länkar:
Göteborgs-posten
Stockholms handelskammare
SVT ABC
YimbyGBG
Hela rapporten
»
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8635 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Spamanvändare?
15 December 2021 13:42 av Erik Westberg
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 2020 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 2020 18:38 av Mårten Landström
Samråd om lägenheter längs Bredängsvägen
1 Mars 2020 18:26 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter