Utmärkt om slussen!

Slussen - Ett världsarv?

Svenska Dagbladet kör sedan en tid tillbaka en debatt kring Slussens framtid (som i huvudsak verkar gå ut på att ytterligare försena processen genom att endast, med ett undantag, ta in inlägg som vill att det skall göras omtag på Slussenprocessen igen).

Något som verkar genomgående bland de flesta debattörer som upplåtits plats i denna debatt är att de är omedvetna om, eller väljer att ignorera, det faktum att Slussens situation är tämligen akut och att Stockholms stad spenderar åtskilliga miljoner årligen bara på att förhindra konstruktionen från att bokstavligen rasa samman (ett resultat av den sjukliga beslutsångesten i frågan). När YIMBY fotograferade vid slussen i våras kunde vi läsa om att det samma dag fallit ner en stor bit söndervittrad betong på Saltsjöbanans perrong. Det är denna realitet vi står med.


Vi kan diskutera till världs ände, men ett beslut måste slutligen tas. Om vi skall diskutera tills alla blir nöjda resulterar det i att inget görs, eftersom det är omöjligt att göra alla nöjda. Vi har olika preferenser och uppskattar olika saker. Här gäller det således för våra politiker i stadshuset att sätta ner foten och fatta ett beslut. Och det snarast.

Ett av de märkligare inläggen har Jöran Lindvall, arkitekt, ledamot av konstakademien och chef för Arkitekturmuseet 1985-1999, stått för. I ett debattinlägg i gårdagens Svenska Dagbladet klamrar Lindvall fast vid den av staden och befolkningen redan förkastade idén om att rekonstruera Slussen.

Jörn Lindvall menar att vi skall riva en på 30-talet uppförd och för dagens behov överdimensionerad planskild motorvägskorsning i gråbetong, byggd för vänstertrafik, som prioriterar biltrafik och skickar ner människorna i trånga och mörka tunnlar i underjorden. Och sedan spendera miljarder på att bygga upp en kopia.

Inte nog med det. Lindvall menar att en återuppbyggd slussen har en potential att bli ett, håll i er nu, världsarv. Pyramiderna i Giza, Taj Mahal, Stonehenge, statyerna på Påskön. Och Slussen.


Slussen är en plats som människor i stor omfattning undviker. De som motsätter sig förändringarna är esteter och konstnärer, medan planerare, politiker och allmänhet vill se en förändring. Snabbt.

Slussen är inte byggd för människor. Slussen är byggd för bilar. Och Slussen var, när den byggdes på 1930-talet, den enda passagen över mälaren för biltrafiken. Då hade Slussen ett existensberättigande, och det fanns ett behov av en sådan lösning. Men nu då, när all trafik som ska förbi staden går via Essingeleden, och övrig trafik inom staden väljer Västerbron? Och när trafiken i öster kanske kommer att gå via en blivande Österled? Vad fyller den nuvarande konstruktionen då för funktion?

Svaret är att den inte fyller någon funktion. Där försvinner det rationella argumentet för ett “nybyggt bevarande”. Det vill säga att vi river Slussen och bygger en identisk kopia.

Och då kan man ju ställa sig frågan om det finns ett värde att “bevara” lösningen av rent estetiska skäl? Är Slussen så “vacker” att den får stå kvar som ett skrymmande monument över kulturelitens hybris, mitt i centrala Stockholm? Hybris just därför att skribenten i SvD tycker att Slussen hör hemma på världsarvslistan.


Även en framtida konstruktion måste underhållas. Så debatten kommer att upprepa sig om några årtionden, när den framtida kopian är på väg att rasa.

Knutpunkten mellan Mälaren, Saltjön, Södermalm och Gamla stan är inte rätt plats för en kopia av en tidigare motorvägskorsning.

Ikväll ordnas debatt hos ABF om förslaget "Ny syn på Slussen". Förslaget har säkerligen sina förtjänster, och sina nackdelar. Precis som de officiella förslagen, Knutpunkt slussen
och förslaget "Stråk Slussen". Det är många viljor och tankar som skall samlas.

Oavsett var vi landar torde de flesta dock kunna vara överens om två saker:
Att ett beslut måste tas snarast och att det är fel väg att upprepa gamla tiders misstag genom att bygga en kopia av dagens Slussenkonstruktion.

Lästmakargatan är en gata som trots sitt läge mitt i city har en karaktär av bakgata. Fastighetsägaren för tre av byggnaderna på Lästmakargatan har nu bestämt sig för att bygga om och rusta upp sina byggnader och i enlighet med det regelverk som numera (glädjande nog) gäller för Stockholms innerstad så kommer det att innebära en mer levande gatumiljö med tillskott av butiker i bottenplanen, samt att flera nya bostäder uppförs.

Att läsa från Stadsbyggnadskontoret startpromemoria för projektet är en ren fröjd:

"Stadsbyggnadskontoret bedömer att Fabeges önskemål delvis är intressanta [...].
En förutsättning är att projektet medför intressantare bottenvåningar och ett tillskott med bostäder.
[...]
En upprustning av kvarteret Bocken kan ingå i stadens strategi att fortsätta förnyelsen av City. Målet är att minska de nackdelar som uppkom vid efterkrigstidens rivning av stadskärnan och skapandet av ett för sin tid modernt stadscentrum med långt driven funktionsuppdelning.

Vid varje planändring i city är avsikten att beakta följande övergripande
intressen:

• mer mångsidig användning av bebyggelsen och tillskott av verksamheter
  som motverkar att stadskärnan avfolkas vid stängningsdags, dvs. fler
  bostäder, hotell, biografer m.m.
  
• upprustade och attraktiva offentliga miljöer bl.a. genom att mörka prång och
  otrygga platser görs om
  
• mer levande gatumiljöer skapas bland annat genom att bygga bort slutna
  bottenvåningar och ersätta med fler entréer, butiker, serveringar och andra
  öppna verksamheter
  
• att stadskärnan kan fortsätta att utvecklas som ett dynamiskt, kreativt
  centrum för näringsliv och handel"

I projektet finns flera påbyggnader med. Stadsbyggnadskontoret kommenterar i startpromemorian detta såhär:

"Påbyggnaderna är tänkta att i höjd motsvara de nyligen genomförda om- och påbyggnaderna i de angränsande byggnaderna i kvarteren Stuten och Jericho. Dessa påbyggnader är karaktärsskapande för en intressantare stadsmiljö med en varierad taksilhuett(vår fetning) dvs. med högre partier respektive delar som är väsentligt lägre."

För en Yimbyit är denna positivism till en ökad höjd och mer varierad taksiluett i city glädjande läsning. Vågar vi hoppas att stadsbyggnadskontoret också tänker om angående Norra Stationsområdet?

Samrådsredogörelsen innehåller en del kritik:

Länsstyrelsen oroar sig för "skalförskjutningar" i kontrast mot riksintresset Stockholms innerstad. Varför en "skalförskjutning" nödvändigtvis skulle vara negativt för riksintresset redovisas inte. Väl värt att minnas är att kvarteret befinner sig intill kvarteret Jericho som redan fått ökade bebyggelsevolymer. Ett kvarter bort ligger också de avsevärt högre (60 meter) Kungstornen. Ännu ett kvarter bort finns Hötorgshusen (72 meter).

Stockholms stadsmuseum är, inte oväntat, kritiska. Man föreslår ett avstyrkande av planerna men skriver också att förändringar "är möjliga", förutsatt att de tar fasta på byggnadernas "karaktärsdrag" och inte påverkar stadsbilden "negativt". En tolkning av detta blir, ingen påbyggnad och fortsatt 70- och 80-talskaraktär på bebyggelsen. Frågan är då vilka förändringar som blev kvar?

Skönhetsrådet ställer sig inte negativ till alla förändringar, men avstyrker ombyggnaden av Bocken 46 (tegelbyggnaden på bilden ovan) samt de ökade höjdvolymerna.

Kulturförvaltningen säger:
"Planförslaget innebär en påtaglig skal- och volymförändring vid Lästmakargatan. Påbyggnaderna i en till tre våningar kommer att ge stora konsekvenser för gatubilden och stadsbilden i närområdet."

Från Yimbys synvinkel är detta tvärtom naturligtvis mycket positivt.

Stadsbyggnadskontorets svar på kritiken är mycket glädjande, och kan knappast tolkas på annat sätt som iaf ett visst uppvaknande i synen på staden:

"Stadsbyggnadskontorets ståndpunkt är att city ska vara en föränderlig plats där hänsynen till befintliga byggnaders karaktärsdrag inte har lika stor betydelse som i stadsmiljöer av mer allmänt accepterat kulturhistoriskt värde."

Det är bara att gratulera stadsbyggnadskontoret till en utmärkt bedömning. Naturligtvis kan inte kulturhistoriska värden bortses från, men de måste också avvägas mot andra aspekter och ställas i proporition till dessa. Det är här som Stockholm under många år har haft ett problem där man hellre bevarat än vågat prova något nytt där det inte längre fungerar något bra.

Jämfört med befintlig bebyggelse längsmed Lästmakargatan blir den nya bebyggelsen 1-3 våningar högre. Minst 20 lägenheter tillförs.

Så hur kommer då kvarteret att se ut i framtiden?



Som synes är det en ganska stor förändring. Skalan i hela kvarteret ökas och bottenvåningarna öppnas upp för affärer. Lästmakargatan smalnas bitvis av, vilket gör att byggnaderna både får ökad höjd samtidigt som gatan smalnas av, vilket förhoppningsvis kan göra mycket för stadskänslan.







Bygget är i full gång, så här såg det ut för ett par dagar sedan:





Alla handlingar finns här för den som är intresserad.

DN har idag en chatt med skönhetsrådets sekreterare Martin Rörby mellan klockan 10.30 och 11.30.  Här kan du passa på att ställa frågor om Stockholms brist på utveckling och förnyelse.
Det går att ställa frågor redan innan chatten börjar.

Chatten är nu slut och frågorna och svaren hittar du här.