Valet Stockholm 2010: Hur vill du resa?

Det har blossat upp en debatt om skyskrapor i Västra City som bland annat uppmärksammats av DN. Att debatten om de två förslagen på högre torn fått så mycket fokus visar att estetiska frågor är viktiga för Stockholmarna. Men det finns fler och viktigare saker att tänka på än platt eller varierad silhuett.


Omvandlingen av Västra City handlar om många viktiga saker som ännu inte tagits upp för debatt.

Stockholms skyline till skillnad från många andra Europeiska gamla stadskärnor, har ganska många höghus spridda utöver ett större område. De är glest men ganska jämt utspridda och det finns höga hus byggda under många epoker från 1200-talet till modern tid. För att fortsätta denna tradition av variation i silhuetten så tycker YIMBY att man kan bygga lagom höga hus över västra city. Om man vill kan man bygga de höga tornen (eller skyskraporna som en del kallar det) längre norrut längs Kungsgatan ifall man vill öka avståndet till de andra "skyskraporna" såsom Stadshuset, något som vi lämnade förslag på i vårt yttrande om Västra City.

Folkpartiet lägger mycket krut på att motarbeta variation med höga hus i city och man vill göra det till en valfråga. Samtidigt gör man inga tydliga uttalanden om hur man vill öka den estetiska ambitionsnivån på arkitekturen. Det är oroväckande. Det påminner om modernismens låga estetiska ambitioner där låg platt silhuett tycks ha varit viktigare än allt annat. En sådan platt siluett kan mycket väl förstöra intrycket av Stadshuset. Nuvarande Citys platta silhuett med platta hus som Waterfront Building och hotell Sheraton uppskattas inte av alla. Hus bör dessutom inte bedömas för hur höga de är utan för kvalitéer i gestaltningen.

Samtidigt måste partierna som är för skyskraporna visa hur man kan bygga modern arkitektur med hög estetisk ambitionsnivå. Den Stockholmska moderna arkitekturen måste bli folklig och omtyckt igen. Om man vill bygga skyskrapor bör estetiken och anpassningen till omgivning vara av minst samma ambitionsnivå som Stadshuset. Om man lyckas med det blir skyskraporna succé. Om man däremot bygger högt utan höga estetiska ambitioner och anpassning till omgivningen så blir höghusen ett misstag som Stockholmarna aldrig kommer glömma.

Vi måste alltså påverka partierna som är för respektive mot skyskrapor. Oavsett vilken sida de står på måste de arbeta för högre ambitionsnivå inom Stockholms arkitektur. Men YIMBY måste också påminna Stockholmarna och politikerna i valdebatten om att det finns annat att tänka på. Höghusen är bara toppen på isberget. Västra City är ett enormt projekt och vi måste ställa oss frågor som:

• Ska Västra City förbli ett område reserverat för tåg och bilar eller ska vi bygga över med stad?
• Ska vi anlägga fler parker?
• Ska vi kunna gå längs vattnet?
• Ska vi bygga ut Centralstationen?
• Ska vi bygga nya spårvagnslinjer och tunnelbanor?
• Ska vi bygga nya genomfartsleder och parkeringar för bilar eller ska vi satsa på cykel- och gångtrafik?
• Ska vi bygga ett kontorsområde eller ska vi blanda med bostäder?

Ja det finns många frågor att ställa sig om Västra City. Men tyvärr riskerar dessa frågor att försvinna då debatten nästan helt kommit att domineras av skyskraporna. Vilken fråga tycker du är viktigast?

(SvD, SvD, SvD, SvD, SvD)

På julafton publicerades en debattartikel på SvD Brännpunkt signerad av ett antal folkpartister. Bland annat Bonnie Bernström som gjort sig känd för att inte vilja se några nya daghem i sin stadsdel. Debattartikeln vill diskutera Stockholms utveckling, men verkar se staden som ett museum. Vi ska från YIMBY:s håll försöka att här ge vår syn på artikeln. Svaret blir något långt och spretigt men skrapar ändå bara på ytan av felen i argumentationen, en följd av den osammanhängande artikel som vi replikerar på.

Artikeln kan tolkas som en del i den positionering i stadsbyggnadsfrågorna som folkpartiet verkar har stakat ut inför valet 2010. Den korta analysen är att artikeln haltar betänkligt. Den är fullmatad med de retoriska tveksamheter och felsteg som är vanliga i den mer bevarandekonservativa fallangen i Stockholmsdebatten; kanske något förvånande med tanke på de namnkunniga skribenterna bakom inlägget.

Skribenterna kretsar i huvudsak kring den "självklara" hemskhet som en högre bebyggelse i centrala Stockholm innebär och ondgör sig över Stockholm Waterfront, eller som de själva skriver: "en förskräcklig gråblå koloss i stål och betong". Men i arkitektur finns inga absoluta sanningar. Alla Stockholmare ser inte Waterfront som förskräcklig, lika lite som alla gillar den. Men i den mån man kan se objektivt på arkitektur är Waterfront knappast en byggnad som Bilbao-muséet eller Oslos nya operahus. Ironiskt nog är Waterfront ett barn av Stockholms höjdskräck. När de bevarandekonservativa slår på stora trumman är utformning och funktion sekundärt. Det viktiga är att byggnaden inte syns. Men Waterfront har något som kommer göra den mer omtyckt än den gråa postsorteringsterminal som stod där tidigare: Ett levande bottenplan som blir en del av staden. Waterfront är ett stort uppsving för området vid centralen, men det hade kunnat bli bättre om kultursidorna hade ägnat en tanke eller två åt något annat än hur man bäst kunde stoppa eller gömma byggnaden.

Skribenterna kritiserar också "något som kallas västra city" som "innebär att spårområdet kring Centralstationen däckas över och täcks av massiva huskroppar, inklusive en skyskrapa som ska bli över 100 meter hög". Oviljan mot planerna är tydlig. Men frågan är vad som är fel med att däcka över ett spårområde, idag en barriär. Och de "massiva huskroppar" som skribenterna talar om är idag något attraktivt. Den täta levande blandstaden, i både större och mindre skala, är efterfrågad av många. Skribenterna trivs troligen bättre i den äldre Stockholmska stenstadens skala och det är inget som vi ska förneka dem. Frågan är dock varför de vill förneka den som tycker om en tätare miljö den möjligheten? Är det en uppgift för ett parti som kallar sig liberalt att tala om för andra hur de ska vilja bo? Ovetande om det gör skribenterna här samma misstag som modernisterna gjorde.

Skribenterna verkar leva kvar i gamla gröna-vågen-"sanningar" när de skriver att "Centern var förr ett så kallat miljöparti. Numera kan stadshuscenterns företrädare knappt öppna munnen utan att agitera för fler och ännu högre skyskrapor i City."

Det är sant att skyskrapor inte automatiskt gör en stad miljövänligare. Men det är inte heller så att en högre och tätare bebyggelse är dålig för miljön. Den som är insatt i frågan, vilket skribenterna bevisligen inte är, vet att sanningen är den motsatta. Genom att bygga tätt skapar vi en miljövänlig stad med effektiv kollektivtrafik. Att vi behöver bygga tätare är något som forskare såväl som Naturskyddsföreningen och Nobels fredspristagare Al Gore propagerar för.

Den museala synen på Stockholm lyser igenom gång på gång. Waterfront är ett problem eftersom den stör vykortsvyn från söders höjder. För att finna stöd för sin tes citeras en kryssningsturist från Vancouver (en stad som ironiskt nog rankas som världens bästa att leva i) som besökte Stockholm i somras. Den som inte vill införa höjdförbud i Stockholm utpekas som "kulturlös" vars enda mål är att "sätta Stockholm på kartan". Fixeringen vid turismen och hur Stockholm rent visuellt ska bevaras som något musealt återkommer gång på gång. Men vem är det egentligen vår stad är till för? Besökande turister som ska få titta på en kuliss? Stockholms byggs för oss som bor och verkar här. Ingen annan. En stad som inte kan och får förnya sig går samma väg som Facit och SAAB och dör.

Skribenterna kan naturligtvis inte hålla sig borta från Klararivningarna. En vid det här laget så uttjatad argumentation att den helt har förlorat sitt värde. Ett retoriskt knep för att invagga läsaren i tron att dagens planer handlar om att riva bort Stockholm. Men Västra City handlar inte om att riva utan om att läka de sår i stadsväven som blev resultatet av stadsomvandlingarna. Påståendena om att en ny rivningsvåg skulle vara på gång fortsätter med påståenden som "Det är ingen naturlag att gamla vackra hus måste ersättas av nya fula med allt högre exploateringstal.". Det vore intressant om skribenterna kunde peka ut alla dessa hus som ska rivas. Senast en rivning uppmärksammades var det ju för övrigt Aspuddsbadet som revs, en rivning som ju som bekant folkpartiet inte motsatte sig. Eller är det möjligen så att rivningar i ytterstaden är oviktigt?

Centerpartiet i Stockholm replikerar idag (27 december) folkpartiets inlägg och det är tydligt att det finns en skiljelinje mellan de två borgerliga partierna. (Vågar vi hoppas på att även vänsterblocket ger sig in i diskussionen mer aktivt?). Medan folkpartiet framförallt pratar om hur vi ska kunna bevara det som redan finns inriktar sig centerpartiet i sin replik på hur vi kan utveckla och bygga en tät och miljövänlig stad. Speciellt ett stycke i repliken kan ses som extra intressant:

"När ett projekt i Stockholm utmanar dagens ”skyline” möts det omedelbart av ett organiserat massivt motstånd som får de flesta planer att gå om intet. Ofta anammas också detta motstånd av någon politisk aktör som ser sin chans att tillfälligt höja sin egen popularitet". Är detta anledningen till Folkpartiets nya inriktning?

Ett stort problem i stadsbyggnadsdiskussionen i Stockholm är låsningen vid byggnadshöjder. YIMBY blir ofta beskyllda för att vara "skyskrapegalningar". Men faktum är att vi pratar avsevärt mindre om hushöjder än vad bevarandeorganisationer, konservativa politiker eller kultursidorna i Svenska Dagbladet gör. Där Folkpartiet, kultursidorna eller arkitekturskribenter gärna snöar in på "hemska höghus" och hur staden ska tyglas och kontrolleras pratar vi istället om stadsliv, blandning, levande städer, kollektivtrafik, miljö och klimat, cykling, integration, arkitektur och en massa andra frågor. För oss är idén att sätta en höjdgräns på en stad lika fel som att förbjuda boende i miljonprogrammet att måla om sina hus eller att bara bry sig om det som händer i innerstaden. Vi vill därför rikta en uppmaning till såväl skribenter som politiker och intresseorganisationer: Se hela staden. Släpp låsningen vid innerstad och hushöjder. Om bara 10% av den energi som ägnas åt att stoppa all förändring i innerstaden kunde läggas på frågor som bostadsbrist, bättre kollektivtrafik och krav på bättre arkitektur och stadsplanering istället för att försöka stoppa allt som sker utanför fönstret så skulle stadsbyggnadsdiskussionen vara mycket mer givande, och vår stad en bättre stad. Stockholm förs inte framåt genom att bevara, utan genom att utveckla.

Det Västra City Folkpartiet vill bevara

Folkpartiet Stockholm skriver i en artikel på Newsmill den 19 november om sin syn på Stockholms tillväxt och utveckling, med den ganska talande rubriken "Inga fler skyskrapor i City". Tyvärr säger Folkpartiet i princip inte någonting med sin artikel, och den väcker snarare fler frågor än den besvarar. Artikelförfattarna passar även på att kritisera den vikande respekt eller förtroende som vissa politiker har för stadsmuseets arbete med att k-märka byggnader och miljöer i Stockholm - Quis custodiet ipsos custodes?

Vi inom nätverket YIMBY delar inte denna syn på Stockholm.

Vad baserar Folkpartiet sitt ställningstagande på? De tar i sin artikel upp en del gamla och vid det här laget väldigt slitna argument, som rivningarna av de gamla Klarakvarteren för ett halvsekel sedan. Men vad har norrmalmsregleringen gemensamt med dagens förslag att förtäta och bygga igen en del luckor som finns i centrala Stockholm? Eller förslagen att ersätta en del av dagens mindre lyckade byggnader med någonting som fungerar bättre ihop med stadsbilden och ger ökade värden för staden? YIMBY har föreslagit en slags "byggväxling" som ger staden möjlighet att återställa en del av stadsbilden och framhäva det som återstår av Stockholms gamla kärna. Du kan läsa mer om det här.

Klara-rivningarna är en svår fråga. Främst för att den bild många har av den händelsen är ganska ensidig och onyanserad. Detta beror på att "rivningsraseriet" som argument har ägts av konservativa och reaktionära krafter som har valt att lyfta fram sin syn på norrmalmsregleringen som ett exempel på hur vår gamla stadskärna förstördes. I vissa aspekter har de rätt. Levande kvartersstad försvann i samband med rivningarna. Och levande kvartersstad är någonting som vi inom YIMBY förespråkar.

Samtidigt utelämnar de konservativa krafterna vissa detaljer, som skulle göra det lättare att förstå drivkrafterna bakom norrmalmsregleringen. Då är det svårt att bilda sig en uppfattning om man inte själv har upplevt gamla Klara, vilket väldigt få av dagens stockholmare ärligt kan säga att de har gjort.

Ett argument som kan nyansera bilden av norrmalmsregleringen är att det var ett socialt projekt, med målsättningen att få bukt med problemen i stadsdelen. Många av människorna bodde hopträngda i små lägenheter utan rinnande vatten och var hänvisade till utedass på gården. Fattigdomen var utbredd, och det var vanligt med sjukdomar som berodde på sanitära olägenheter. I Gamla Klara fanns slum där ohälsa och kriminalitet frodades.

Att förbättra situationen för dessa människor krävde någonting radikalt. Att modernisera hela stadsdelen var inte genomförbart, utan det krävdes nya bostäder eftersom invånarna helt enkelt inte fick plats. En stor del av dem hade alltså tvingats att flytta även om alla hus fått stå kvar. Tyvärr genomfördes detta projekt utan någon som helst finess eller respekt för stadens kvaliteter. Man rev mer än vad som var nödvändigt, och byggde som ersättning isolerade förortsenklaver långt utanför staden. Den levande innerstaden ersattes med sovstäder.

Folkpartiet förespråkar omedvetet en liknande utveckling genom att kräva stopp för en hög exploateringsgrad i centrala Stockholm. Problemet är i den här frågan att Edholm, Gundar och Sjöstedt i grund och botten menar väl, och vill slippa se en upprepning av 1900-talets misstag. Det vill vi nog alla. Men deras idéer kan mycket väl få sådana konsekvenser, eftersom vi genom en ogenomtänkt och restriktiv bostadspolitik riskerar att skapa nya problemområden. Det är en fråga som man inom folkpartiets ledning måste reflektera över.


Det Västra City YIMBY vill se

Bland de argument som är mindre relevanta är ledartrojkans uttalade mål att värna stadens visuella identitet. Där hittar vi samtidigt Folkpartiets huvudargument mot skyskrapor i City. Premissen för detta ställningstagande är att stadsbilden är bra som den är, och därför ska ingenting som kan förändra den få byggas.

Hur staden hade sett ut idag om man resonerat så under tidigare sekler?

Det finns många exempel på byggnader som var kontroversiella när de byggdes, men som idag är en så naturlig del av stadsbilden att inte ens den mest reaktionära nostalgiker skulle drömma om att "återställa" den till sitt tidigare utseende. Stadshuset är ett exempel på en sådan byggnad. Även stadsbiblioteket var på sin tid ett omdebatterat projekt. Söker vi oss utanför Stockholm har vi ett bra exempel i Eiffeltornet i Paris.

Kan du tänka dig ett Stockholm utan sitt stadshus, eller ett Paris utan Eiffeltornet? I båda fallen talar vi om byggnader som är ikoniska för de städer de står i. Säg "Stockholm" och många tänker på just stadshuset med sitt karakteristiska höga torn och röda tegel. "Paris" är för de flesta synonymt med Eiffeltornet. Detta gäller även byggnader som Globen, Söder Torn och S:t Eriks torn, som alla kritiserades och bespottades innan de byggdes. Nu är de en naturlig del av stadsbilden. Eller gjorde vi fel som byggde dem? Är det kanske i första hand en fråga om mentalitet, snarare än byggena i sig?

Folkpartiet anser också att det är ett problem att politiker börjar "tappa respekten" för stadsmuseets k-märkning av byggnader och miljöer i Stockholm, och menar att man som politiker inte ska ifrågasätta stadsmuseets kompetens. Är det inte snarare tvärtom, att man som politiker måste göra avvägningar mellan olika intressen? Stadsmuseet är part i den här frågan, och fokuserar ensidigt på just arbetet med att skydda olika kulturmiljöer, det är ju deras jobb! Quis custodiet ipsos custodes – vem övervakar övervakaren, eller vem vaktar väktaren? En fråga som går ända tillbaka till antiken. Stadsmuseets tjänstemän är till skillnad från stadens politiker inte demokratiskt tillsatta, och därför måste deras arbete få granskas och ifrågasättas, annars är det fråga om tjänstemannastyre.

Inom Folkpartiet måste man inse att vi inte kan ge en enskild part i frågan fritt spelrum och sedan tvinga alla andra att rätta sig efter det. Företräder Folkpartiet stadens invånare i den här frågan? Eller har man valt att rätta sig efter önskemålen hos olika konservativa intressegrupper som utgår från sina egna önskemål och värderingar utan hänsyn till stadens behov av att få växa och utvecklas? Och ställde sig inte Folkpartiet bakom planerna på att riva stadsbibliotekets annex för att ge plats för Delphinium? Eller planerna på att riva Aspuddsbadet?

Stadens framtid är en fråga som tillhör alla Stockholmare. Inte bara tjänstemännen på stadsmuseet, eller debattörer och intressegrupper som skönhetsrådet, YIMBY eller Samfundet S:t Erik. Och eftersom det angår oss alla kan vi inte leta oss fördärvade efter lösningar som gör alla lika nöjda, vilket Folkpartiet tycks vara ute efter. Det är dömt att misslyckas, eftersom det leder till att ingen blir nöjd. Vi måste ta hänsyn till att det finns olika önskemål, och acceptera att det i en växande storstad byggs sådant som vissa stör sig på, medan andra uppskattar det. En levande stad behöver kontraster.

Ingen har föreslagit att vi ska riva stadens äldre bebyggelse för att ge plats åt le Corbusierska monsterskapelser i gråbetong. Vi kan bygga högt i City, om det finns skäl för det. Varje projekt är individuellt och därför är sammanhanget och gestaltningen av det nya Stockholm viktig. Att däremot bara säga "nej" leder ingenstans. Även om man som Folkpartiet försökt att linda in sitt kategoriska nej för att ge sken av att vara för en utveckling av staden. För det precis det de gör genom att säga att de vill utveckla staden till en internationell storstad, samtidigt som utseendet inte får förändras.

Skönhet är nämligen någonting subjektivt.

Artikeln är också publicerad på Newsmill.

Några av oss från YIMBY träffade nyligen Rosenbergs Arkitekter. Arkitektbyrån är just nu aktuell för sitt arbete med Vision Västra City och stadsutvecklingsstudien över Gulmarsplan. Vi hade en intressant diskussion där vi fick lära oss mycket om de framtida planerna för Västra City och Gullmarsplan, samtidigt som vi höll en kort dragning om vad YIMBY är och vad YIMBY står för. Vi fick också en chans att på ett tidigt stadium framföra YIMBYs önskemål. Att vi som är kunder till det arkitekter, stadsplanerare, politiker och byggbolag bygger, redan i tidigt stadium får delta i diskussioner kring utvecklingen av staden är glädjande. Alla har vi en chans att påverka stadens framtid, bara vi gör vår röst hörd.



Vision Västra City går i linje med de flesta önskemål YIMBY har. Förslaget bygger på en hög exploatering över större delen av området. Den stora exploateringen gör det i sin tur möjligt att skapa några nya öppna offentliga ytor till staden. Vi hoppas att dessa offentliga ytor en dag blir multifunktionella ytor som passar bra för exempelvis rekreation och nöjesliv.

Enligt förslaget vill man ha en blandning av olika funktioner i stadsdelen som bostäder, kontor, handel, offentliga ytor och nöjesliv. Man vill också skapa fler naturliga gångstråk mellan City och Kungsholmen samt bygga ut kollektivtrafiken. Man planerar bland annat att bygga nya gångstråk genom nuvarande Cityterminalen samt bygga ut och binda ihop Stockholm Central, T-centralen, pendeltågstationen, spårvägstationer och busstationen. Även Cykeltrafiken tycks få en roll i denna nya stadsdel. Att blanda olika funktioner och göra det lättare för människor att ta sig till och från platsen på detta vis skapar en mer levande stadsdel under större delen av dagen. Det är också ett bra sätt att skapa en mer social stad som skapar fler möten mellan människor.

Enligt de uppgifter vi fått planerar man att bygga gott om ytor för verksamheter på bottenplan vilket ger levande gator och ett större utbud av verksamheter i staden. P-normen i området planeras bli under 0.5 vilket vi på YIMBY gläds över.

Så långt går det mesta i linje med YIMBYs önskemål. Men långt ifrån allt kring Västra City är beslutat. Många viktiga beslut kvarstår. Vi måste exempelvis lobba hårt för att de öppna ytorna och gatorna blir offentliga multifunktionella platser som alla har tillgång till. Det finns exempelvis starka intressen för att kommersialisera eller bygga parkeringsplatser över öppna ytor som exempelvis Klarabergsplan. Det är mycket viktigt att de offentliga ytorna förblir levande, inbjudande och öppna för alla som promenerar i staden

Det finns också en grupp människor som vill bevara den öppna bangården. Under 80-talet tänkte man från stadens sida att bangården skulle symbolisera slutet på innerstaden. En del intressen vill låta det vara så. YIMBY vill gärna se att man bygger över bangården för att ge oss Stockholmare en ny levande stadsdel, en kraftigt utbyggd knutpunkt för kollektivtrafiken samt bättre kontakt mellan stadens människor och vattnet.

Vi inom YIMBY vill samtidigt passa på att uppmana politikerna att bygga en varierad stadsdel. Många av oss som är kunder till byggbranschen vill se ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, handelsplatser, parker och nöjesliv. Vi vill med andra ord se fler miljöer som ger oss olika valmöjligheter. För att uppnå detta måste vi bland annat bygga olika typer av arkitektur med olika egenskaper som passar olika behov för olika människor under olika delar av livet – en standardlösning för alla är egentligen inte optimal för någon.

Modernismens låga platta silhuett där alla husen ser likadana ut och är lika höga står i stark kontrast till stenstadens varierade stadsbild. Vi ser hellre att man bygger varierad arkitektur med olika egenskaper, olika höjder och olika utseende. Den attityden hade man under stenstadens tid och den attityden ska vi återuppta för att visa stenstaden den respekt den är värd. Men några av de vi träffade från Rosenbergs Arkitekter tror att det kommer ske en förändring. De tror att framtiden ser ljus ut för de som vill höja kvaliteten och mångfalden i stadens arkitektur. Det låter positivt och vi hoppas att det blir så.

Västra City kommer att byggas i flera etapper. Bildserien nedan visar hur Västra City enligt nuvarande plan kommer att växa etappvis fram till 2030.



YIMBY noterar att ett av partierna i stadshusmajoriteten, Folkpartiet, inte delar visionen om utvecklingen av Västra City.

I tidningen City säger Abit Dundar från folkpartiet:
"- Jag har svårt att se hur skyskrapor i city kan tillföra något. De konkurrerar med kyrkorna och blir ytterligare en sorglig påminnelse om hur man förstört det ursprungliga city"

YIMBY vill för det första påtala att inga skyskrapor har föreslagits. Det rör sig om höghus. Men bortsett från det finns det en annan problematisk ståndpunkt i Folkpartiets ställningstagande, nämligen att det ses som ett problem att det planeras byggnader som, enligt Folkpartiet, "konkurrerar" med andra byggnader. YIMBY delar inte den synen på staden utan menar att olika arkitektur måste få plats, och att det är något som utvecklar staden och skapar nya spännande kontraster. Många av de byggnader som Stockholmarna idag är stolta över kritiserades på sin tid, såsom Globen och Stadshuset. För att få ny och spännande arkitektur som vi kan vara stolta över måste vi våga. Precis som vi gjorde när Globen och stadshuset byggdes.

Folkpartiet, liksom socialdemokraterna kritiserar också den så kallade "skyskrapebonusen" som moderaterna föreslog för en tid sedan.

YIMBY tycker att ordvalet "skyskrapebonus" är missvisande. Dagens system för tomträttsavgälder innebär att den som vill uppföra en byggnad betalar för varje kvadratmeter i byggnaden, snarare än den yta i markplan som används. Detta är ett mycket starkt styrmedel för att stimulera uppförandet av låga byggnader, då byggnader med flera våningsplan är dyrare att uppföra än sådana med ett eller få. Vad det handlar om är alltså en minskning av den låghusbonus som idag finns i Stockholm. Det argumenteras i Stockholm ofta mot högre bebyggelse med argument om att höga hus är dyra, eller att markpriserna ändå inte är höga nog. Samtidigt finns det ett starkt politiskt  ekonomisk styrmedel för att stimulera låg bebyggelse, vilket är viktigt att komma ihåg i debatten.

Folkpartiet i Stockholm har startat ett idéutvecklingsprojekt som bland annat tar upp stadsbyggnadsfrågor på fpstockholm.wordpress.com. YIMBY gillar denna vilja till dialog och hoppas att många medborgare bidrar med sina åsikter på sidan.

Ikväll medverkar Anders Gardebring från YIMBY i SVT:s eftersnack (sänds i Stockholmsregionen). Medverkar gör också Thérèse Kristiansson från New Beauty Council och Lennart Westman, kompositör som spelar in ljud från ett bygge vid skatteskrapan på Södermalm och gör musik av det.

Programmet sänds 22.30 i SVT2 med repris i morgon torsdag klockan 16:55.

Uppdatering: Programmet kan nu ses online här.

Bland annat diskuterar vi vem det är som egentligen bestämmer om staden och dess utveckling. Vi berör också frågan om det föreslagna höghuset vid citybanans entré som vi har skrivit om tidigare här på YIMBY. City skriver idag om planerna och svenska dagbladet här.
 

A1 Arkitekter


CF Møller och Berg Arkitektkontor


White arkitekter


Wingårdh Arkitektkontor

Tyvärr har Folkpartiet idag valt att inte ställa sig bakom förslaget med följande motivering:

"- Folkpartiet anser inte att det bör byggas en skyskrapa vid Vasagatan. De förslag som nu diskuteras riskerar alla att bli solitärer utan naturlig koppling till den övriga stadsmiljön, säger Lotta Edholm, gruppledare för Folkpartiet i Stockholm stad."

Bortsett från detaljen att det inte rör sig om en skyskrapa utan om ett höghus så måste argumentationen ses som ytterst märklig. Huset är planerat att uppföras på Stockholms mest centrala plats, vilket kommer att förstärkas ytterligare med citybanan, med just en naturlig koppling till den övriga stadsmiljön. Det är definitivt inte frågan om en isolerad solitär utan en väl integrerad del i stadsmiljön som avsevärt kommer att förstärka de rumsliga sambanden mellan Vasagatan och Klarabergsgatan, ett samband som idag måste ses som undermåligt.
Inte heller ur ett större sammanhang kan byggnaden ses som en solitär, den har sällskap av de relativt höga hötorgshusen på nära avstånd och kommer också enligt de idéplaner som finns att få sällskap av fler höga hus vid en framtida överdäckning av Spårområdet i City.

Folkpartiet säger också:

"-Folkpartiet ser gärna fler höga hus i Stockholm, t ex i Värtan och som "portar" in till Stockholm. Citykärnan bör däremot inte bebyggas medalltför höga hus."

YIMBY tycker naturligtvis att det är positivt att Folkpartiet inte är motståndare till högre hus överlag, och precis som anges är Värtan en synnerligen utmärkt plats att bygga ordentligt högt i Stockholm. Men om det är någon stadsdel i den befintliga innerstaden som lämpar sig för hög bebyggelse är det just i city, som byggdes om under klararivningarna och cityomvandlingen och inte har den gamla stenstadens historia. Som platsmarkör för citybanan, och ur miljöaspekt (pga det ojämförbart goda kollektivtrafiksläget) är det svårt att tänka sig en lämpligare plats för en hög byggnad i innerstaden.

Uppdatering: Centerpartiets gruppledare i Stockholms stadshus, Per Ankersjö, har, som reaktion på folkpartiets utspel, startat facebookgruppen "Bygg en skyskrapa vid Centralen!".

Det finns sedan en tid tillbaka planer på en stor ombyggnad av Mörby Centrum.
Centrumet som uppfördes på 60-talet har successivt byggts om och till. Miljön är splittrad och området saknar bland annat ett torg.

Nu har man kommit fram till att det behövs göras större grepp och utlyste i vintras en arkitekttävling. De uttalade målen med tävlingen är lovvärda och intressanta. Centrumet skall byggas ut och bli mer stadsmässigt med bostäder, kontor och andra verksamheter. Det finns också angivet att det i uppdraget skall finnas med en högre, uppstickande byggnad.

En vinnare har utsetts bland de 37 förslag som lämnades in, "solvind", ritat av den Parisboende arkitekten Erik Guidice.



Höghuset är onekligen ett mycket intressant, och ytterst välkommet, tillskott till Stockholmsområdet. Om man klarar av att för en gångs skull uppföra det som faktiskt föreslås, och låta arkitektens vision leva vidare, så kan det här bli en verklig nytändning för hela området
Detta är onekligen det arkitektoniskt intressantaste i Stockholmsregionen på länge.

Protester från människor och organisationer som egentligen inte tycker om städer hörs redan, men alla försök att göra Mörby Centrum mer stadsmässigt uppmuntras från Yimbys sida.

Det är därför som vi med oro tar del av utformningen av resten av förslaget.



Den nya bostadsbebyggelsen (de fyra punkthusen nedtill till höger) beskrivs med följande ordalydelse i förslaget:

"Den nya bostadsbebyggelsen utgörs av fyra punkthus som smälter in i parken och bildar en spännande[sic!] siluett utmed Golfbanevägen"



Med vackra ord kan man få vilken funktionalistiskt planerad förort som helst att låta spännande. Det gör inte att det för den skull blir en trivsam miljö för människor. Det är också intressant att man på typiskt manér mer koncentrerar sig på att skapa en "siluett" och något som ser bra ut på avstånd, än att skapa bra förhållanden för de som faktiskt skall bo och verka på platsen. Att ta hänsyn till att det ser bra ut på avstånd är en viktig parameter men man får inte glömma det lokala perspektivet. Det har man definitivt gjort här.

Inte heller ser markmiljön vid det framtida centrum speciellt spännande ut:



Ödsligt, kalt, stora öppna och oanvända ytor. Menlösa gräsmattor. Ett förortscentrum. Här åker du förbi som bilist på sin höjd. Vad mannen på bilden har på platsen att göra förtäljer inte historien. Kanske hittar han inte till parkeringsplatsen? Stadsmässighet är, trots tävlingens uttalade kravställning, någonting som här är fullständigt frånvarande.

Juryn är (med rätta menar vi) mycket nöjda med höghuset. Samtidigt menar man att mer arbete behöver göras med bostadshusen. Tyvärr inte på det sätt som man skulle kunna önska. På Danderyds hemsida kan man läsa:

"Bostadshusen är bra placerade i parken[sic2!] men enligt juryn inte övertygande i sin utformning."

Återigen. Form är det enda som det tas ställning till. Nog så viktigt, men oavsett form kan man inte ignorera områdets utformning. Målet här verkar vara att cementera förortscentrumet som just ett förortscentrum. Det fina talet om stadskvaliteter rinner, som så ofta, ut i sanden.

Det uttalade målet inför tävlingen har faktiskt varit att skapa mer stadsmässighet. Mötesplatser för människor. Människor fungerar som de gör, det är ingenting som utopiska visioner från ett par generationer av funktionalistiskt indoktrinerade stadsplanerare kommer att ändra på. Människor undviker stora öppna och ödsliga ytor som saknar funktion. Vi känner oss otrygga där, alldeles oavsett hur fina gräsmattorna är. Människor undviker att passera stråk som går invid dessa funktionslösa gräsmattor, alldeles oavsett hur fina buskarna intill är. Det är inte för lite gräsmattor och ljus som Mörby centrum lider brist på. Det är stadsmässighet och intima och väl definierade stadsrum som det behövs mer av.

Planen missar i marknivå på alla punkter. Den klarar inte av att överhuvudtaget skapa ett enda stadsrum. Inte heller klarar den av att integrera butiks- och bostadsytor med varandra. Bostäderna kastas ut i terrängen en bit ifrån centrumet. Stadsgator där boende, handlande och arbetande människor kan mötas i ett publikt utrymme existerar överhuvudtaget inte. Trots att det är just så som stadskvaliteter uppkommer.

Folkpartiets gruppledare i fullmäktige och i kommunstyrelsen i Danderyd har sina egna tankar klara om projektet:

"- Att få Mörby centrum att fungera som ett mellanstort centrum är prioriterat för folkpartiet i Danderyd. Därför säger vi ja till ytterligare tre punkthus vid Golfvägen där många nya lägenheter kan byggas."

Hur Folkpartiet menar att några punkthus utkastade på en gräsmatta skall få centrumet att "fungera" förtäljer inte historien.

"- Folkpartiet har alltid bejakat att vi skall kunna bygga mer i Danderyd, i motsats till de partier som alltid i val går till val på att ”Danderyd är färdigbyggt” och sedan gör tvärtom – eftersom fler människor vill bo i vår fina kommun.
Men 29-våningshus?
 - Det är jag kritisk till. Orsaken är att det är ett enda företag som vill ha kontor där, inga bostäder."

Det här är en intressant argumentation. Först kritiserar man andra partier för att de inte vill bygga. För att i meningen efter inte själv vilja bygga. Med den enda motivationen att man vill bygga kontor ute i förorten. Nej det går ju inte för sig. Funktionsblandning och stadsmässighet, hur skulle det se ut? Fler punkthus utkastade på ödsliga gräsmattor verkar vara "framgångsreceptet".

Detta är inte ett samrådsförslag men det går naturligtvis ändå bra att maila Danderyds stadsbyggnadskontor på stadsbyggnad@danderyd.se. På sätt och vis är det som viktigast att påverka nu, innan förslaget har börjat att realiseras alltför mycket.