Sitter återigen klistrad vid
Jane Jacobs banbrytande bok om stadsplanering:
Den amerikanska storstadens liv och förfall.
Alla som har något intresse av städer borde läsa denna fantastiska bok. Man ska inte låta sig skrämmas av omfånget (ca 500 sidor), Jacobs skriver lättillgängligt och med ett journalistiskt driv men utan att förlora i analytisk skärpa. Det finns också gott om konkreta exempel och personliga berättelser som ger det intellektuella innehållet kropp och liv.
Har du någon gång undrat varför vissa kvarter är roligare än andra? Varför vissa gator känns spännande medan andra bara är läskiga eller tråkiga? Har du känt dig beklämd i ett bostadsområde och upprymd i ett annat, men inte riktigt kunnat sätta fingret på varför? Alla dessa frågor (och en hel del andra) får sina svar i denna ständigt aktuella klassiker.
Jacobs bok är ett välformulerat försvarstal för den täta, blandade och sammanhållna kvartersstaden och ett giftigt angrepp på den funktionalistiska stadsplaneringen (hus i park, glesa rader av lamellhus). Många har skrivit om henne, på svenska kan Johan Asplunds
Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft och Mats Franzéns bidrag i
Urbanitetens omvandlingar rekommenderas. Franzén har även skrivit det svenska förordet till
Den amerikanska storstadens liv och förfall.
Dessvärre drar han där slutsatsen att Jacobs recept (täthet, funktionsblandning, korta kvarter, åldersblandad bebyggelse) inte är möjligt i Sverige. Två skäl anges:
1. Det skulle ta minst hundra år
2. Det finns för få gamla hus kvar.
Det är en märklig argumentation som inte håller.
Ad 1. Om det tar hundra år, so what? Det tog ju ett halvsekel bara att sprida ut bebyggelsen.
Ad 2. Jacobs krav på åldersblandad bebyggelse har primärt med hyresnivå att göra, inte ålder. Det går att ordna hyresvariation på andra sätt. Inte minst genom att kraftigt öka utbudet av lokaler. Och om omvandlingen tar minst hundra år så kommer ju åldersblandning att uppstå automatiskt.
Det finns med andra ord inga undanflykter för svenska stadsplanerare att inte ta Jacobs recept ad notam.