
Dagens Nyheter har idag två stora uppslag (
också på webben här) om de många förtätningar, främst genom påbyggnader på befintliga hus, som pågår och planeras i city.
DN skriver:
"I skuggan av de stora arkitekturdebatterna om Slussen och Stadsbiblioteket pågår just nu en omvälvning av stadskärnan som Stockholm inte varit i närheten av sedan 60-talet. City blir sakta men säkert några våningar högre.
På gatunivå kan det vara lika skrämmande ödsligt som tidigare. En vandring längs Jakobsgatan i södra Klara gör ingen munter på dagtid och skrämmer många på kvällstid. Men ser man uppåt märker man att Klarakvarteren vaknat ur traumat från 1960-talets rivningar. För det är där uppe det händer. Den gällande, genomgripande modellen för förtätning av Stockholm är att bygga våningslager ovanpå de befintliga husen. Arkitekterna kallar de nya våningarna årsringar."

Det här är en utveckling som YIMBY välkomnar. Det är precis detta som bör vara vår lärdom från det trauma som följde efter de stora rivningarna i klarakvarteren. Att bygga om och till, istället för att riva upp allt med rötterna på nytt. Ibland behövs större grepp,
som Klara postterminal, men en stad består av blandning och blandning uppnår vi inte om vi river allt gammalt en gång till.
Att city under många år har haft problem torde ingen kunna sticka under stol med. Därför är också stadens uttalade målsättning att förtäta i city, liksom att öppna upp idag stängda bottenplan för handel och andra verksamheter, mycket välkommen.
DN fortsätter:
"Politiker och många stadsplanerare älskar att referera till Manhattan när nya områden ska planeras. Säg det stadsbyggnadsborgarråd som inte vill manifestera sig själv med ett högt hus eller en märkesbyggnad. Och just att bygga höga hus har fått politiker, arkitekter och allmänhet att debattera som vore stadsplanering svart eller vit: Ohejdad exploatering på marknadens villkor eller bevarande av Stockholms rådande siluett till varje pris. Debatten har haft samma höga ton ända sedan Stockholms första torn - Stadshuset, Kungstornen eller tornen vid St Eriksplan - byggdes för runt hundra år sedan."
Det är glädjande att se en historisk tillbakablick i artikeln i DN, för det är viktigt att komma ihåg: Nybyggen i Stockholm har länge varit debatterade och ifrågasatta. Debatten är inte ett problem, den är en tillgång, som både lyfter fram problem, men också lösningar på dessa. Problem får vi när debatten blir skev, vilket skedde efter rivningarna i Klara. Under decennier har vi bara hört en röst. Rösten som säger nej. Men stadens utveckling och behov handlar inte om något så enkelt som att säga nej till all förändring. Inte heller handlar det om att säga ja till all förändring. Det handlar om att blåsa liv i debatten igen, och också att inse att debatten aldrig kan hamna i vare sig en position som tillåter vadsomhelst, eller i en position som inte tillåter någonting alls. Det är precis det här som är bakgrunden till att YIMBY finns. Att diskutera stadens positiva värden, och att få fram dessa värden till beslutsfattare och opinionsbildare.
Hela artikeln finns att läsa här.
Missa inte heller
Peder Altons utmärkta krönika där han, helt riktigt, konstaterar att med de pågående och planerade förändringarna i city
"finns chansen att city kan få en riktig stadskänsla".
Förändringen är redan synlig i delar av city, hittills med ett ganska gott utfall.
I en faktaruta till artikeln (
också på webben här) nämnds också nätverket YIMBY, tillsammans med andra aktörer som
New Beauty Council,
skönhetsrådet och
stadsbyggnadskontoret.
Vasagatan (Illustration:Reflex Arkitekter)
Till artikeln är
en nätdiskussion också kopplad, som tyvärr redan verkar vara stängd efter blott två inlägg. Båda kommentarerna visar på bristande förståelse i stadsfrågorna, där signaturen "Ann-Charlotte", förvisso helt korrekt, menar att staden behöver växa utåt. Men samtidigt menar hon också att man genom detta kan konservera city och inte förändra något där. Så fungerar naturligtvis inte en stad. Och för city:s del vore det djupt olyckligt då det finns flera områden med ett stort behov av förändring. Argumentationen att man ska bevara för bevarandets egen skull håller naturligtvis inte.
Den andra kommentaren kommer från Camilla Persson som refererar till oss inom YIMBY med dessa ord:
"Det har varit byggyra sista åren. HÖGRE ropar stekarna i YIMBY (YesInMyBackyard), bort med gröna fläckar, ropar desamma. Och visst har de sina poänger, som vi tar till oss. Men de borde också inse att en stad måste få förändras långsamt för att det ska bli bra. Akta grönområdena, vi behöver trädens svalka."
Camilla är välkommen att besöka yimby.se och se vilka vi faktiskt är. Snart 3500 personer från hela stockholmsområdet, som gång på gång pratar om vikten av välfungerande parker, trädplanterade alléer och gröna innergårdar i staden, men som samtidigt inte ser ett problem med att bebygga oanvända impedimentytor. För det gäller att kunna göra en skillnad mellan väl fungerande parker och oanvända gräsmattor intill en trafikled.
Regeringsgatan