Utskrift från www.yimby.se
....

Ljus på Stockholm


Cloud Nine vid Norra Bantorget - Årets skylt 2009. Foto: Anders Gardebring

Stockholms stad har sedan kulturhuvudstadsåret 1998 uppmärksammat ljusskyltar i staden och delar varje år ut priset "Årets skylt". Årets vinnare blev restaurangen Cloud Nine på Torsgatan 1. Det är förstås lite extra roligt att priset delas ut för en ny skylt vid ett av de mest lyckade stadsrumsutvecklingsprojekten på mycket länge i Stockholm.

Så här års är vi många som längtar efter ljuset och många kan nog ibland tycka att staden är lite väl mörk såhär på hösten. Men så har det inte alltid varit. Stockholm har blivit mörkare, något som SVT:s ABC-nyheter tog upp i ett inslag nyligen.



Stureplan har fått tillbaka lite av sitt ljus genom den nya storbildsskärm som, trots skönhetsrådets protester, sedan en tid sitter uppmonterad vid Stureplan.

Stockholms stadsbyggnadsborgarråd Kristina Alvendal tog nyligen upp frågan om hur stadens klassiska skyltar ska skyddas. De flesta av oss kan relatera till de kända Stomatol- och Tulo-skyltarna, och många skulle nog sakna dem om de försvann. Även i city har det funnits mer livfulla fasader än idag.


Tulo är kvar, men DUX är borta. Foto: Anette Nantell och Sam Stadener/DN.se

Även om frågan hur omtyckta och älskade skyltar ska skyddas är nog så viktig så vore det också välkommet att se ett fokus på hur Stockholm kan bli ljusare. Vi behöver fler upplysta fasader, fler ljusa bottenvåningar, och fler lysande skyltar. Med den energisnåla teknik som idag finns borde trenden kunna gå mot mer ljus. Att antalet ljusskyltar nu istället minskar är att gå i klart fel riktning för en så mörk stad som Stockholm.

Stockholms stad har ett skyltprogram som reglerar hur skyltar får se ut i olika delar av staden. Och även om det naturligtvis finns platser som behöver extra eftertanke kanske det finns skäl att se över detta regelverk?

Och så måste man vi ställa oss frågan: Vad hade hänt om man velat montera upp DUX-skylten idag? Eller om den funnits kvar, om man velat montera ner den? Det finns tyvärr goda skäl att anta att båda alternativen hade stött på motstånd, både från regelverk, politiker och delar av allmänheten. Motståndet finns ofta i förändringen och inte mot vad som kan bli. Det tål att tänkas på.


 Kungsgatan/Sveavägen 1944. Foto: Stockholmskällan
På andra YIMBY-sidor

Promenaden i Midsommarkransen

Midsommarkransen fascinerar med kulturverksamheter och arkitektur från många epoker. YIMBY tog initiativ för en promenad genom stadsdelen. Tack alla ni som gjorde sällskap. Väderleken var kanonfin och ni var alla lika roliga och trevliga som vanligt. De flesta av oss som var där är Stockholmare men även några goa Göteborgare fanns med i laget.

Själv provade jag spontant på att vara guide för första gången i mitt liv och det gick hyfsat. Inför en publik som er, som alltid är muntra och stöttar en, så kan inget gå fel! Tidningen city var också närvarande och skrev en artikel om promenaden.


Hela gänget på trappan.


De äldre delarna av Kransen.

Midsommarkransen är en av Stockholms äldsta förorter. Den äldre bebyggelsen här är kvartersbebyggelse enligt tysk modell. Till höger i bilden ovan syns kvarteret Tellusborg. Nästan alla lokaler på bottenplan används för kulturella aktiviteter. Bland dem hör kvartersbiografen Tellus som skymtar till höger i bild. Där ser man på film, talar poesi, spelar Jazz och mycket annat. Många av de konstnärer och designers som håller till i dessa kvarter har bott eller varit verksamma här länge. Men fler och fler yngre lockas till området.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Milano - Italienarnas världsmetropol

Milano är en av Europas största städer och innehåller allt som förväntas av en världsmetropol. Leonardos Da Vincis gamla hemtrakt är en smältdegel, kulturellt centrum och ekonomisk stormakt med många olika ansikten. Staden bjuder på fantastisk arkitektur men parkerna är för få.

Jag besökte Milano under 10 dagar. Jag hade skyhöga förväntningar men blev inte besviken. Man kan inte tröttna på en stad med så många ansikten. I staden finns många olika typer av stadsdelar med olika personligheter och roller. En av mina favoriter är kanalstaden. Stadsdelen ligger söder om centrum och är ruffigare och billigare än övriga Milano som annars är ganska dyr. Stadsdelen lever dygnet runt. På dagarna ställer antikhandlare och konstnärer ut sina skapelser. På kvällarna öppnar restaurangerna och trendiga barer. Stadsdelen kan liknas vid Milanos Södermalm.


Kanalstaden.

Milano är Italiens mest multikutlurella stad och det sägs Milaneserna vara stolta över. I staden finns olika etniska stadsdelar som China Town. Men i motsats till Stockholm så är dessa stadsdelar inte fysiskt isolerade miljonprogram. Utan i Milano finns de olika etniska grupperna mitt i staden. Medan man i Stockholm får gå kilometer genom skog och motorvägar till nästa stadsdel så kan Milaneserna bara gå över gatan. I Milano kan man därför njuta av mångfaldigheten på ett helt annat sätt än i Stockholm. I Milano lever olika människor från olika delar av världen närmare varandra. De möter varandra på gatan och äter på varandras restauranger. På så vis påminner Milano om Manhattan.

Jag är inget stort fan av lyx. Men jag kan inte låta bli att fascineras av Quadrilatero della moda. Vart man än vänder sig ser man överflöd av extravagans. Ett besök i "the Quad" räcker för att förstå varför Milano tävlar mot Paris om titeln som världens modecentrum.


Även om man inte är intresserad av prål så är det svårt att inte låta sig imponeras av Milanos lyxkvarter.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Aspuddsbadet - En kamp för att stå still

Vi ska inte kämpa för att stå still, utan för att gå framåt.

På senare tid har media skrivit mycket om nedläggningen av Aspuddens badhus. Vi har kunnat läsa dramatiserade artiklar om hur lokalbor kämpat för badhuset mot etablissemanget. Men jag blir orolig när man diskuterar om badhuset ska läggas ned eller inte. Vi borde istället diskutera om vi ska ha fler badhus eller inte.

Det är mysigt att bo tätt. Då blir det nära till vänner och jobbet. Servicen blir bättre. Bor vi tätt så blir vi fler som delar på kostnaderna. Då kan vi ha bättre stadsparker, idrottsanläggningar, kollektivtrafik, vård, skola och omsorg.


Bor vi tätt så får vi råd med fler och bättre bad inom gångavstånd. På bilden syns simhallen i Olympiaparken i München.

Tät stad ger inte automatiskt bättre service.  Men om vi bor tätt så ökar möjligheterna att skapa bättre service. Hägersten-Liljeholmen är Stockholms snabbast växande stadsdelsområde. Medan stadsdelen växer skapas nya möjligheter att förbättra alla funktioner i området. Men det sker inte per automatik utan vi måste kämpa för det. Jag vill att vi utnyttjar områdets tillväxt genom att förbättra exempelvis stadsparkerna, idrottsanläggningarna, kollektivtrafiken, vården och skolan. Annars utnyttjar vi inte den täta stadens fördelar.

Därför blir jag orolig när diskussionen kring Aspuddens Badhus handlar om nedläggning eller inte. Vi borde istället diskutera om vi kan öka badmöjligheterna i området eller inte. Allt fler flyttar in till Aspudden och då ska också möjligheterna till bra service i området öka. Inte minska. Vad händer om vi blir fler och fler utan att bygga ut kollektivtrafiken, badhusen och annan service? Jo  servicen blir sämre då fler samsas om samma mängd service. Det är därför viktigt att vi Stockholmare visar tydligt för politikerna att vi vill ha mer service. Om vi är tillräckligt framgångsrika kan vi skapa bättre service än någonsin tack vare en tätare bebyggelse.

Bor vi tätt får vi råd med bättre kollektivtrafik inom gångavstånd.

Det har bildats en aktionsgrupp som kallar sig Rädda Aspuddsbadet. De protesterar mot nedläggningen av badhuset. Stockholm Stad har sedan decennier ansett att underhållet av badet ska bekostas av föreningen. När föreningen nu inte har råd med det vill staden lägga ned badhuset och istället flytta en förskola från en annan del av Aspudden till platsen.

Medierna har genom en rad artiklar dramatiserat händelserna och beskrivit hur aktionsgruppen heroiskt försvarat sitt badhus samtidigt som Stockholm Stad auktoritärt tagit i med hårdhandskarna. De som försvarar badhuset använder klassisk retorik och menar att staden bara tänker på att exploatera värdefull mark. Stockholm Stad skyller ifrån sig och anser att föreningen missbrukat sitt ekonomiska ansvar. Medierna vinklar gärna händelserna som en kamp mellan lokalbor och etablissemanget. En kamp mellan David och Goliat.

Jag tycker denna vinkling är olycklig. Medierna tjänar säkert pengar på att dramatisera händelserna på detta vis. Men de stora förlorarna är vi Stockholmare. Det vore mycket bättre för oss om diskussionerna istället handlade om hur man kunde utveckla badet. Under senare tid har badet använts av för få. Men om man gör badet större och bättre så hade man kanske kunnat få fler att använda badet och på så sätt göra verksamheten lönsam igen. Under de närmaste åren kommer dessutom stadsdelen växa med många invånare och det skapar nya möjligheter att ekonomiskt bära upp bad och annan service.

Vi ska inte vara nöjda med att behålla de motionsanläggningar vi har. Utan vi ska för hälsans skull ha fler motionsanläggningar än idag. Det har vi råd med om vi blir fler. Detsamma gäller diskussioner om exempelvis kollektivtrafik. Vi ska sätta press på politikerna och kräva bättre kollektivtrafik. Att behålla den kollektivtrafik vi redan har duger inte. Stockholm ska växa med 1 miljon invånare på 40 år och då måste kollektivtrafiken utökas för att kunna hålla samma kvalité som idag. Vi måste alltså få media att kräva bättre service istället för att rapportera om gamla nedläggningshotade verksamheter. Vi ska inte kämpa för att stå still. Utan vi ska kämpa för att gå framåt.
 


Om vi bor tätt får vi råd med bättre stadsparker inom gångavstånd.

När bostadsbristen är så stor som den är idag så finns det en risk för att vi i all hast bygger många bostadshus utan att förbättra kollektivtrafiken, motionsanläggningar, skola o.s.v. Om vi bygger tätt kan vi ha bättre service än någonsin. Men om vi bygger tätt utan att öka servicen så får vi sämre service än någonsin. Vi ska därför inte nöja oss med det vi har. Utan vi ska ha mer än vi har idag. Ju fler vi blir och desto tätare vi bor, desto bättre service kan vi ha. Om vi utnyttjar tätheten rätt kan vi skapa mer service än någonsin. Det har vi råd med om vi bor tätt. Men då kan vi inte kämpa för att stå still. Utan då måste vi kämpa för att gå framåt.

(DN, DN, SVD)

Debatten om översiktsplanen 17 september

Den 17 september anordnades en debatt om Stockholms nya översiktsplan. För dig som inte kunde närvara finns nu debatten tillgänglig här på nätet.

Get the Flash Player to see this player.

Tyvärr finns inte den efterföljande frågestunden med åhörarna med på grund av batteriproblem.

YIMBY:s yttrande om översiktsplanen hittar du här.

100hus - Ett sätt att skapa mångfald?

Det har hänt mycket inom Svensk design, musik och mode under det senaste halvseklet.
6 april 1974 stegade Blue Swede upp på scen med en korsning mellan pälsverk och superhjältedräkt. Men dansbandsdöden spred sig som digerdöden och 1977 presenterade Kaj Kindvall artisten Magnus Uggla för Sveriges första punkrockare när han släppte skandalskivan "Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt".

Punkens anarkistiska tonläge vann i popularitet. En svartsjuk och uppgiven Ritchie Blackmore kallade punken för hårdrock, fast omusikalisk. Men hårdrockarna fick sin revansch. Pudelrocken tog över och det blev inne att vara kung igen. Frisyrerna blev längre och längre. Gitarrsolona blev snabbare och snabbare. Ända tills gitarrhjälten Yngwie Malmsteen med håret ned till knäna förstörde allt, genom att vara så rapp i handen att Van Halen framstod som en nykomlig i Matz Bladhs orkester.

Svensk kulturhistoria kan beskrivas på många sätt och meningarna går isär. Men en sak är de flesta av oss överens om. Det har hänt mycket det senaste halvseklet inom musik-, design- och klädmode. Men tittar vi på de estetiska dragen i svensk arkitektur har det inte hänt mycket. Då och då riskerar entreprenörer arbete och inkomst genom att bygga något avvikande, trots alla proteststormar. Det hände när man byggde Turning Torso. Ibland kommer utlänningar och planterar kultur i vårt avlånga land. Det hände när ishotellet i Jukkasjärvi byggdes.

Ibland bygger man något avvikande i Stockholm också. Det hände när Globen byggdes. Men tittar man på vardagsarkitekturen så är det mesta sig likt sedan ett halvsekel tillbaka. Husen är standardiserande både vad gäller fasaden mot gatan såväl som livskoncepten inuti. Vi Stockholmare har inte många val. Det är den enfärgade boxen med standardfönster och standardlägenheter som dominerar.


Typisk Stockholmsbyggnad som inte avviker. Jag får intrycket av att ingen bryr sig om dessa hus.

Hur en stad som varit så ledande inom många discipliner som design och inredning kunnat vara så uttryckslös och intolerant mot det avvikande inom arkitektur är en gåta som många arkitekter och debattörer runt om i Europa försökt lösa. En del skyller på andra såsom politiker eller skönhetsrådet. En del säger att stadsplaneringen är det enda viktiga och att variationen i arkitekturen är onödig. Danskarna och Finnarna har varit internationellt beundrade i många decennier. Norrmännen börjar lära sig. Men i Stockholm står tiden still. Eller?


Typisk splitterny Stockholmsbyggnad i ett område för höginkomsttagare. Huset skulle kunna må bra av en skönhetsoperation.

Jag ser ljusglimtar även i Stockholm. Tittar man på arkitektur som Stockholmarna själva bestämt utseendet på så är variationen stor. Vandrar man till exempel mellan villorna i områden där de boende själva kunnat bestämma utseendet, så ser man att variationen är stor. I dessa områden är även variationen mellan olika boendekoncept stor. Man pryder utseendet på sina hus och variationen mellan stilarna är stor. Stockholmarna älskar att titta på Martin Timells renoveringstips och lägger ned mycket tid på att renovera och personifiera sina hem. Jag träffar unga arkitekter som brinner för att skapa något nytt.

En del anser att det är först när politiker, byggbolag och stadsbyggnadskontor styr utseendet på husen som utseendet och boendekonceptet blir monoton. De menar att i den ändlösa bostadsbristens och funktionalismens Stockholm finns ingen drivkraft bland politiker och byggbolag att skapa variation. Men när Stockholmarna själva får bestämma så blir resultatet annorlunda.


I områden där de boende har resurser att till stor del välja boendekoncept och utseende själva hittar man sällan två likadana hus.

Att låta de boende själva pryda sin stad är kanske därför Stockholms sätt att ta sig ur modernismens starka grepp om staden. 100hus är ett projekt som handlar om att låta de boende själva beklä Hornstulls fasader med konst eller andra typer av installationer såsom vindkraftverk.

En del är rädda för att diverse politiker, stadsmuseet och smakråd ska slå ned projektet. Situationen kan tyckas hopplös. Hur ska några privatpersoner lyckas bygga hus som avviker i en stad där inte ens internationellt erkända arkitekter ges svängrum. Men än finns det hopp. 100hus initiativtagare John Higson sa nyligen enligt en artikel i Södermalmsnytt att projektet har ett brett politiskt stöd. Men än vågar jag inte jubla. Politiker har vänt kappan efter vinden och gjort kovändningar förr mot avvikande arkitektur. Man har många gånger halshuggit och banaliserat byggnader som det tilltänkta organiska hotellet vi Norra bangården och Haglunds Pinne. Vi får se om de löper hela linan ut och låter kreativiteten flöda hos befolkningen denna gång. Det hoppas i alla fall vi på YIMBY. Låt oss ge våra politiker, arkitekter och stadsplanerare en dunk i ryggen och säga ”Ge oss förtroendet att skapa något nytt!”.

Vad tycker du? Håller du med om att variationen inom arkitektur i Stockholm kan vara större? Tycker du att frågan är viktig? Om svaret är ja, hur kan vi stimulera en större mångfald?
 

Typisk modern Stockholmsbyggnad som skulle kunna må bra av lite kärlek.

Krönika från Reykjavik

Jag har snart tillbringat tre månader i en stad mitt ute i Nordatlanten. Denna stad heter Reykjavik och är huvudstad på Island. Om vintrarna blåser det i Reykjavik, något jag bittert fått erfara. Då gör man bäst i att stanna inomhus. Inne i värmen samlas man och spelar musik, berättar historier och målar. Islänningarna sägs ha högst antal konstnärer per invånare i hela världen. Antagligen en myt dom skapat själva. Många konstnärerna finns det dock, den saken står klar.

När vårens varma vindar sveper genom landet har islänningarna suttit och filat på idéer. Man ger sig ut på stadens gator och omsätter sina skisser i praktiken. Det är ingen olaglig aktivitet man ägnar sig åt. Nej, om en affärsidkare vill att en målning skall pryda en vägg i anslutning till verksamheten, så står det denne fritt att upplåta den efter behag.

 

Överallt i Reykjavik kan man finna gigantiska gavelmålningar. Något rött flytande tycks välla ner om takkanten på ett galleri, en kostymaffär har fått pedagogisk hjälp om hur man knyter en slips, en parkering har fått sällskap av ett glittrande sagoberg, en restauranggavel har fått påhälsning av en flygande orm. Hela staden fullkomligt badar i skruvade figurer och fantasifulla målningar.

 

Jag frågar mig om det är så att vi saknar konstnärer hemma i Stockholm? Om det är så att det finns för få tomma gavlar och betongfundament att täcka med ny spännande konst? Har vi kanske redan nu för mycket konst på gator och torg i Stockholm?

 

Nej, i Stockholm är det staden som sedan många år dikterar villkoren för vad som anses tillräckligt fint att föreviga. Väggmålningar i Stockholm är lätträknade fastän betongytorna tycks oändliga. Vore det inte ett gott initiativ att låta lokala konstnärer pryda det som finns kvar av exempelvis Slussens betongfundament? Eller varför inte delar av våra grå förorter?  Kanske skulle även citys trista betongkvarter kunna piggas upp med en skruvad drake från ett isländskt sagoland?

 
 
 
 
 
 

Bildkavalkad från Tallinn



När vi tänker på Tallinn tänker nog de flesta av oss på Hansastaden som är både större och mer storslagen än gamla Visby. Men till min stora förvåning fascinerade den moderna delen av staden mig mer än den gamla. När jag åker utomlands brukar jag märka ut de mest intressanta byggnaderna på en karta och navigera mig fram för att passera de intressantaste sevärdheterna. I Tallinn gick jag däremot helt planlöst men det gjorde inget. För var jag än vände mig dök ny arkitektur upp i en ny stil jag inte sett förr. Även inredningen i caféerna, restaurangerna och nattklubbarna var mycket vågade.

I Stockholm höjer allt fler rösten för att lätta på alla lagar och regler som gör det svårt för arkitekter att skapa intressant arkitektur. Professorn Peter Cook uttalade sig nyligen i en artikel. "... - Sedan måste något skumt ha hänt, från femtiotalet och framåt, det blev social ingenjörskonst, överdrivet pragmatiskt och så jantelagen.”. Staffan Carenholm, förbundsdirektör på Sveriges Arkitekter klagade nyligen i en annan artikel på att svenska arkitekter har sämre villkor än andra.

De problemen verkar man inte ha i Tallinn. Alla bilderna nedan är tagna inom ett och samma område. Variationen är imponerande!





















«
»
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8635 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Baugruppen - dags att bli inspirerade av Berlin?
7 Maj 08:24 av Assortlist Assortlist
Hjälp! Jag håller på att bli en Nimby!
8 Oktober 2020 19:07 av Trevor Bower
Politikerveckan Järva
8 Oktober 2020 19:06 av Trevor Bower
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 2020 04:44 av Huai Chuan

@yimbysthlm på Twitter