Utskrift från www.yimby.se
....

Riksintressen för kulturvården - En tickande bomb

Vi gör oss beredda att besöka en riksintressant...
Vi gör oss beredda att besöka en riksintressant...
 

Finns det någon del av komplexet runt Plan- och Bygglagen som kan beskrivas som en potentiell katastrof så är det Riksintressena för kulturvården. Ett antal antikvarier fick under 1980- och 90-talen beskriva vad som var "kulturmiljöer av riksintresse".

Beskrivningarna blev oftast vida och svårtolkade, men eftersom trycket mot stadskärnorna var lågt på den tiden ifrågasattes egentligen aldrig de definitioner som gjordes. Följden har blivit att vi idag måste handskas med en tickande bomb. Riksintressena hotar att stoppa upp förnyelsearbetet i Sveriges mest dynamiska stadskärnor, när livsfarliga ruiner klassas som ”riksintressanta kulturmiljöer”. Som man kan se på bilderna som hör till den här artikeln håller stadsutveckling på att förvandlas till ett kapitel i Alice i Underlandet.

...kulturmiljö. Vi kan njuta...
...kulturmiljö. Vi kan njuta...
 

I boken "Övergivna planer", som kommer ut runt den 20 november, har jag analyserat varför det blev på det här sättet. Mycket kort kan man säga att dagens PBL började konstrueras i slutet av 1960-talet när man ville uppnå en mycket stark centralstyrning av ekonomin och planeringen. Redan 1974 skrev Åke Norling, som sedan blev landshövding i Göteborgs län, att resultat egentligen höll på att bli en exceptionell detaljreglering. Trettiofem år senare häpnar man över hur likartade problemen ser ut:

...av omgivningen i de bekväma sofforna...
...av omgivningen i de bekväma sofforna...
 

Riksplanen ser ut att bli något helt annat än vad vi tänkte oss. När den proklamerades räknade många med att den skulle bli en plan för stora och störande industrianläggningar… Här i Bohuslän har man gått igenom alla gamla slott och kyrkor samt tänkt sig att länsstyrelsen skulle föreskriva utredning om riksplaneläggning av några meter mark kring varje objekt i syfte att bibehålla kuturminnesmärkena i god miljö...


...det har pågått rave-fester härinne...
...det har pågått rave-fester härinne...
 

När PBL-utredningarna vandrade vidare mot att bli lag under 1980-talet kvarstod motsättningarna mellan det kommunala självstyret och de starka men vagt definierade riksintressen som höll på att tas fram. I motiveringen till den nya PBL-lagen skrev Lagstiftaren att "En del remissinstanser befarar att statens inflytande blir alltför stort på grund av att riksintressena är otillräckligt preciserade i utredningens lagförslag… Sådana problem diskuteras emellertid fortgående, och enligt min uppfattning finns det goda förutsättningar att uppnå samstämmighet mellan berörda intressenter. Mot den här bakgrunden anser jag att farhågorna för ett alltför långtgående statligt inflytande är överdrivna."

...bokföringen glömdes kvar...
...bokföringen glömdes kvar...
 

Vi kan 23 år senare konstatera att motsättningen syns tydligare än någonsin när Länsstyrelsen går in och upphäver beslut som tagits av Byggnadsnämnden i Stockholm om att bygga balkonger på Polhemsgatan. När vi på allvar börjar tolka lagen blir resultatet en exceptionell detaljstyrning.

...ingen kulturmiljö är komplett utan ett solarium och en spis...
...ingen kulturmiljö är komplett utan ett solarium och en spis...
 

Bilderna från Eslöv, som är en del av den snabbväxande Malmöregionen, illustrerar utvecklingen. Det vi ser är en förfallen spritfabrik som lades ned 1957, och som sedan dess mest gjort sig känd för att ha haft en roll i en klassisk ekobrottshärva. Det skulle dröja ända till år 2007 innan en entreprenör tog sig an fastigheten på allvar. Den nye ägarens avsikt var att bevara väsentliga delar av fasaden, samtidigt som ett 16-våningshus byggdes på resten av tomten. Eslövs kommun var glada över planerna, och gav i stort sett omedelbart rivningslov. Arbetet med den nya detaljplanen skulle prioriteras.

...det är skönt att allt det här har räddats till eftervärlden...
...det är skönt att allt det här har räddats till eftervärlden...
 

Naturligtvis kunde inte de kulturvårdande myndigheterna acceptera den här utvecklingen. Efter en snabb utredning från länsmuseet stoppade Länsstyrelsen rivning varefter Eslövs kommunala självstyre upphävdes. Under mars-december 2008 överprövade Länsstyrelsen alla beslut som togs i kommunens byggnadsnämnd.

...dessutom anar vi redan en alternativ användning...
...dessutom anar vi redan en alternativ användning...
 

Det resoluta ingripandet stoppade rivningen och den riksintressanta kulturmiljö som vi ser på bilderna fick därmed tillfälle att leva vidare. Det finns idag inga planer formulerade för hur situationen ska lösas.

Som avslutning ska jag också citera hur Eslövs riksintressen har formulerats, vilket gör det lätt att förstå att situationen i princip är olöslig med dagens regelverk. Med den nonsensartade definition som ges nedan, är all bebyggelse i Eslöv som är uppförd fram till den 31 december 1999 uttryck för ett ”riksintressant kulturmiljö ("…annan bebyggelse som visar den fortsatta utvecklingen under 1900-talet"). Det ger ett tydligt perspektiv på hur besvärlig utvecklingen av industrimiljöer som Hjorthagen kan bli i framtiden:

...all världens rörläggarkongresser kan förläggas till Eslöv...
...all världens rörläggarkongresser kan förläggas till Eslöv...
 


Motivering:
Stadsmiljö - järnvägsstad - som visar järnvägens och industrialismens betydelse för den moderna tätortsutvecklingen, hur en hållplats på den rena landsbygden successivt utvecklades till planmässigt uppbyggt stationssamhälle och så småningom stad.

Uttryck för riksintresset:

Spår av vägsträckningar, markanvändning och bebyggelse från tiden före järnvägens tillkomst och det nya samhällets tidigaste skeden. Den successivt framvuxna rutnätsplanen med tomtstruktur, platsbildningar och gaturum. Bebyggelsen och dess täta, stadsmässiga, men relativt småskaliga karaktär. De kringbyggda kvarteren med bostäder och lokaler för handel och hantverk samt ekonomibyggnader och bakgårdar. Offentliga byggnader med bl.a. den nygotiska kyrkan (1891) som givit upphov till begreppet "Eslövsgotik" . Järnvägsmiljön med stationshuset från 1913, industribyggnader och andra till järnvägen knutna byggnader och anläggningar. Den lokala byggnadstraditionen med hus i företrädesvis rött och gult tegel. Inslag av parker och grönska. Det tidiga 1900-talets utvidgningsområden, med tidstypisk terränganpassad plan och villor på stora, grönskande tomter. Medborgarhuset, ritat av H Asplund, från 1957 och annan bebyggelse som visar den fortsatta utvecklingen under 1900-talet.

 

...den riksintressanta kulturmiljön har allt man kan begära: palmer...
...den riksintressanta kulturmiljön har allt man kan begära: palmer...
 
...högteknologi...
...högteknologi...
 
...och ett eget tegelbaserat ekologiskt system...
...och ett eget tegelbaserat ekologiskt system...
 

Ett levande Stockholm är det viktigaste riksintresset


Stockholm?

Svenska Dagbladet tar idag återigen upp frågan om Stockholms silhuett och riksintresset Stockholm.

Hur vårdar man riksintressen? YIMBY tycker att vi inte bara ska bevara gammalt utan också lära oss producera ny arkitektur i världsklass. Nya hus som följer Stockholms tradition med varierade höjder, former, stiluttryck och färger istället för den rådande normen om fyrkantiga och intetsägande lådor. Vi ska ge bygg- och fastighetsbranschen en dunk i ryggen och säga åt dem att ta i mer, inte mindre. De ska våga ta avstånd från Stockholmsmodernismens monotoni och feghet. Istället ska de skapa arkitektur i världsklass med varierade former, stiluttryck och höjdvariationer. De är så man behandlar Stockholms otroligt vackra gamla innerstad med respekt.

En levande stad är Stockholms viktigaste riksintresse.

Stockholms innerstad är ett riksintresse, ja, men vad är det som gör det till det? Är det de museala värdena som byggnaderna utgör, eller ligger det möjligtvis ett ännu större värde i funktionerna som Stockholms innerstad har? I de allra flesta fall utgör dessa två synsätt inte motsatser. Det finns inte heller något behov av att automatiskt göra dem till motsatser när frågan gäller att bygga nytt. Västra City är en plan som tar vara på riksintressen. Ekonomiska, ekologiska, sociala . Dessutom skapas nya! Både historiska och arkitektoniska sådana, ty när det är byggt är det just historiska byggnader. Tillåts inget nytt fryser vi historien och staden blir en kuliss. En falsk bild.

Västra City med de höghus som där planeras är inte en fara för existerande riksintressen. Stadshuset kommer fortsätta att vara en monumental byggnad som definierar Stockholm. Den hotas inte av Västra City. Hotet mot riksintresset ligger snarare i att fortsätta att bygga platt och intetsägande. Att fortsätta att se hus bara som maskiner att bo och arbeta i. Det är viktigt att arkitekturen i Västra City blir intressant och inspirerar. Där finns en del att justera i det aktuella planförslaget.

I artikeln tas en ny byggnad vid platsen där läkarhuset vid Odenplan idag ligger upp. Blir huset i de planer som finns en byggnad med tydlig identitet, en byggnad med säregen utformning? Ja, och detta är en styrka för projektet. Dagens Läkarhus är troligen ett av de allra minst omtyckta höghusen i Stockholms innerstad på grund av sin utformning. Kommer det nya huset vara älskat av alla? Det är föga sannolikt. Kommer fler att tycka om den nya byggnaden än dagens läkarhus när det är klart? Ja, det är mycket troligt.

Var tar Muséet Stockholm slut? Är det vid kommungränsen? Är allt i kommunen färdigt och ett gigantiskt monument över en gyllene epok i Sveriges historia som nu passerats, eller kan det möjligen vara så att Stockholm är till för oss som bor och verkar här?

Självklart finns det byggnader och vissa områden med höga skyddsvärden (exempelvis Stadshuset och Gamla Stan), men hela Stockholm bör inte ha som primär funktion att vara ett oförenderligt museum.

Stockholm är en levande stad. Levande städer byggs det i. Rivs, renoveras & byggs infrastruktur, parker och byggnader. När detta stannar av är det ett tydligt tecken på att staden förlorat sin livskraft.

Stora planer för Västra City

I förra veckan anordnade arkitekturmuseets vänförening en föreläsning med efterföljande samtal om den planerade utvecklingen av Västra City, området runt centralstationen i Stockholm.

Vi ber om ursäkt för den bitvis dåliga bildkvaliteten, alla illustrationer och foton är avfotograferade från en overheadprojektor.

Ann Wiberg, ansvarig för strategisk utveckling på Jernhusen, inledde föreläsningsdelen genom att berätta om de planer som Jernhusen har för området.

Ann Wiberg - Järnhusen
Ann Wiberg - Järnhusen
 

Wiberg gav först lite bakgrund där hon berättade att tågtrafiken står inför flera utmaningar, som kommer att kräva förändringar vid Centralstationen. Resandeutvecklingen på tåg är stark, tågtrafiken står inför en avreglering. Nya fordon, trafikupplägg och bansträckningar är på väg. Regionförstoringen och klimatdebatten kommer enligt Viberg ytterligare att driva på utvecklingen för tågtrafiken. Jernhusens målbild för utvecklingen av centralstationen är enligt viberg att stationens utveckling ska 

  • vara tydligt kopplat till staden
  • öka det kollektiva resandet
  • öka förutsättningarna för att fler ska vilja etablera sig i området
  • bidra till hållbar stadsutveckling
  • skapa tydliga och säkra gångstråk

och det är ju punkter som knappast gör en YIMBY:ist ledsen.

 

Bland annat innebär planerna för stationsområdets utveckling att stationen (och perrongerna) kommer att förlängas på båda sidorna om Klarabergsviadukten. Tillkomsten av citybanan kommer också att innebära förändringar i stationsbyggnaderna.

 

 
Volymstudier på möjlig bebyggelse vid en framtida överdäckning av spårområdet. Observera att arbetsmaterialet inte visar någon färdig arkitektonisk utformning.
Volymstudier på möjlig bebyggelse vid en framtida överdäckning av spårområdet. Observera att arbetsmaterialet inte visar någon färdig arkitektonisk utformning.
 


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Banalitet som riksintresse?

Svenska Dagbladet tog tidigare i veckan upp “problemet” med att Stockholm växer. Det största problemet är tydligen att staden växer på höjden. För Stockholm får enligt Länsstyrelsen inte göra det. Stockholm ska se ut som om tiden stått stilla sedan slutet av 1800-talet. Att utgå från samma normer som gällde när stadens byggnader varken hade elektricitet eller rinnande vatten är förmodligen rätt väg att tackla framtiden.

OK, nu raljerar jag. Och jag överdriver en hel del. Visst är det viktigt att bevara stadens skönhet.

Men jag vill att du som läsare ska vara ganska kritisk mot artikeln i SvD. SvD agerar inte objektivt i frågor som rör Stockholm och stadens utveckling. SvD arbetar hårt för att med ganska subtila medel föra fram åsikten att utveckling är dåligt. Detta genom vinklade nyhetsartiklar och riggade skendebatter, där de bara låter den ena sidan komma till tals samtidigt som den andra sidan ska tigas ihjäl. Vi talar alltså om kvällstidningsjournalistik som är maskerad som mer seriös nyhetsjournalistik. Nåja, nog om SvDs bristande trovärdighet i frågor som rör Stockholms utveckling.

Enligt den här artikeln vill i alla fall Länsstyrelsen göra gällande att stadens låga skala är ett riksintresse. Jag ställer mig frågande till om det verkligen är rätt sätt att se på saken. Staden har sitt utseende, och den har växt fram som den har gjort för att tackla olika behov som har uppstått genom tiderna. Stockholm började sin existens som en liten timrad fästning som vaktade inloppet till Mälaren. Fästningen växte till en handelsplats, och handelsplatsen blev till en stad. I sinom tid blev staden Sveriges största, och landets huvudstad.

Allt detta tack vare att staden tilläts växa på sina egna villkor.

Stockholm hade aldrig blivit vad det är idag om stadens utveckling under historien fått styras som av små elitgrupper som bara utgår från sina egna värderingar och önskemål, men som fullständigt struntar i vilka behov stadens invånare har. Denna inställning ger tjänstemannen Carl-Gustaf Hagander på Länsstyrelsen uttryck för:

"Stockholms stad har inte förtroende att själv hantera sin stad eftersom den är av riksintresse", säger han till SvD.

Menar han  med detta att vi som lever i Stockholm inte förstår vad som är bra för oss? Personligen tycker jag att det luktar tjänstemannastyre lång väg. Och genom det uttalandet har kanske Hagander omedvetet satt fingret på just det problemet? Ett annat exempel på hur Länsstyrelsens förkärlek för banaliteter drabbar folks vardag finns här på SVT, i ett reportage om den bostadsrättsförening i Tensta som inte får renovera sina egna hus. Orsaken är att stadsmuseet och Länsstyrelsen tycker att de är “unika” exempel på miljonprogramsarkitektur.

Get the Flash Player to see this player.


Jag ställer mig frågande till om de människor som fattar dessa beslut själva bor i miljonprogrammets numera ganska nedgångna betonglimpor. Eller om de personligen är villiga att betala de extra kostnader som en lägre standard medför, eftersom de anser att byggnaderna måste bevaras i rätt skick? Det är ju lätt att fatta svåra beslut, så länge man inte själv drabbas av dem.

Men om nu folks boendemiljöer mot deras vilja ska förvandlas till museum är det väl inte mer än rätt att Länsstyrelsen subventionerar dessa med offentliga medel?

Hur som helst, jag tycker att stadens skönhet är värd att bevara. Men jag tror inte att vi hittar den hos någon enskild tjänsteman. Jag tror att stadens skönhet ligger i varje betraktares öga. Det jag uppfattar som vackert ser någon annan som fult. Jag tycker att vissa byggnader ser avskyvärda ut, medan andra tycker att de är vackra. Så enkelt är det. Vi har inget facit för vad som är snyggt eller fult. Höga hus är vackra i vissas ögon, fula i andras.

För att göra alla nöjda måste vi kanske finna oss i att stadsbilden innehåller sådant som vi alla stör oss på, om den samtidigt ska innehålla någonting som faller alla i smaken?

Staden måste faktiskt få vara ful på sina håll.

Länsstyrelsen: Höga hus hotar riksintresse

Svenska Dagbladet rapporterar att länsstyrelsen nu avkräver Stockholms stad ett svar på hur man avser att "värna innerstadens låga siluett" framöver. Detta sedan flera politiker har uttryckt stöd för högre bebyggelse i innerstaden och flera projekt med relativt hög bebyggelse har presenterats.

SvD skriver:

"- Stockholms stad har inte förtroende att själv hantera sin stad eftersom den är av riksintresse, säger Carl-Gustaf Hagander, landssekreterare på länsstyrelsen, som enligt lag ska upphäva planer som innebär att riksintresset påtagligt skadas.

Han menar att Stockholms stad redan rör sig i ett gränsland, i och med bygget av hotell-och kongressanläggningen Stockholm Waterfront vid Klara sjö.

- Där närmar man sig gränsen för påtaglig skada på riksintresset, säger Carl-Gustaf Hagander.

Enligt Riksantikvarieämbetet har Stockholms innerstad riksintressanta karaktärsdrag bland annat i ”fronten mot vattenrummen och den begränsade hushöjden”.

- Det är ett stort förändringstryck i Stockholm. Vi behöver bli tydligare, säger Carl-Gustaf Hagander och förklarar att länsstyrelsen bland annat ska formulera sig kring frågor som rör fronten mot vattnet, riktlinjer och höghusplaner.

Han betonar att det inte handlar om att frysa Stockholms stadsbild. Men länsstyrelsen efterlyser en tydlig strategi från Stockholms stadsbyggnadskontor som visar hur staden ser på kulturhistoriskt värdefulla miljöer och innerstadens silhuett.

- Enligt lagen ska det framgå hur kommunen värnar riksintresset."


Här finns det skäl att påpeka några faktorer. För det första är det naturligtvis bra om staden kan formulera en större tanke kring var och hur man bör placera högre bebyggelse för att skapa en god stadsbild. YIMBY har sedan tidigare pekat ut City, Norra stationsområdet och Värtahamnen som lämpliga platser för just sådan. City därför att det redan finns högre bebyggelse där, och för att stadsbilden redan har frångått den klassiska stenstaden. Norra stationsområdet och Värtan för att det är helt nya stadsutvecklingsområden, där mindre hänsyn behöver tas till befintliga byggnader.

Men ett värnande av riksintresset Stockholms stad blir problematiskt om det tillåts resultera i en frysning av stadsbilden. Det riksintresse som länsstyrelsen idag är satt att värna är ett resultat av just en förändringsprocess över lång tid. En förändringsprocess som avspeglar Stockholm och stadens invånare och behov. Få skulle idag vilja riva Stockholm stadshus, men faktum är att diskussionerna var hätska när det skulle uppföras. Om diskussionen om riksintresset hade kommmit på 1920-talet kan man fråga sig om stadshuset ens hade byggts. Ett värnande av riksintresset får således inte tillåtas bli en stoppkloss mot förändring. Staden är en levande organism, inte ett mausoleum. Ett värnande av viktiga värden både kan och måste gå hand i hand med stadens utveckling.
 
"Riksintresset" är ett ofta använt argument i diskussioner om stadsutvecklingen på många platser i Sverige och i Stockholm. Det anses ofta som att det som ska värnas i riksintressena är självklara objektiva sanningar som inte kan förändras. Så är naturligtvis inte fallet. Riksintressen är i förlängningen resultatet av politiska beslut, precis som planregler, byggnormer och allt annat som styr hur staden kan och får utvecklas. Med detta menas naturligtvis inte att alla riksintressen kan, eller bör, upphävas. Men det finns alltid anledningar att titta på och ibland omvärdera de riksintressen som finns.

Verkar det klokt att ha som riksintresse att stoppa Stockholms utveckling? YIMBY tycker inte det.
»
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8629 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Politikerveckan Järva
8 Oktober 19:06 av Trevor Bower
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 18:38 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter