Riksintressen för kulturvården - En tickande bomb

Stockholm?

Svenska Dagbladet tar idag återigen upp frågan om Stockholms silhuett och riksintresset Stockholm.

Hur vårdar man riksintressen? YIMBY tycker att vi inte bara ska bevara gammalt utan också lära oss producera ny arkitektur i världsklass. Nya hus som följer Stockholms tradition med varierade höjder, former, stiluttryck och färger istället för den rådande normen om fyrkantiga och intetsägande lådor. Vi ska ge bygg- och fastighetsbranschen en dunk i ryggen och säga åt dem att ta i mer, inte mindre. De ska våga ta avstånd från Stockholmsmodernismens monotoni och feghet. Istället ska de skapa arkitektur i världsklass med varierade former, stiluttryck och höjdvariationer. De är så man behandlar Stockholms otroligt vackra gamla innerstad med respekt.

En levande stad är Stockholms viktigaste riksintresse.

Stockholms innerstad är ett riksintresse, ja, men vad är det som gör det till det? Är det de museala värdena som byggnaderna utgör, eller ligger det möjligtvis ett ännu större värde i funktionerna som Stockholms innerstad har? I de allra flesta fall utgör dessa två synsätt inte motsatser. Det finns inte heller något behov av att automatiskt göra dem till motsatser när frågan gäller att bygga nytt. Västra City är en plan som tar vara på riksintressen. Ekonomiska, ekologiska, sociala . Dessutom skapas nya! Både historiska och arkitektoniska sådana, ty när det är byggt är det just historiska byggnader. Tillåts inget nytt fryser vi historien och staden blir en kuliss. En falsk bild.

Västra City med de höghus som där planeras är inte en fara för existerande riksintressen. Stadshuset kommer fortsätta att vara en monumental byggnad som definierar Stockholm. Den hotas inte av Västra City. Hotet mot riksintresset ligger snarare i att fortsätta att bygga platt och intetsägande. Att fortsätta att se hus bara som maskiner att bo och arbeta i. Det är viktigt att arkitekturen i Västra City blir intressant och inspirerar. Där finns en del att justera i det aktuella planförslaget.

I artikeln tas en ny byggnad vid platsen där läkarhuset vid Odenplan idag ligger upp. Blir huset i de planer som finns en byggnad med tydlig identitet, en byggnad med säregen utformning? Ja, och detta är en styrka för projektet. Dagens Läkarhus är troligen ett av de allra minst omtyckta höghusen i Stockholms innerstad på grund av sin utformning. Kommer det nya huset vara älskat av alla? Det är föga sannolikt. Kommer fler att tycka om den nya byggnaden än dagens läkarhus när det är klart? Ja, det är mycket troligt.

Var tar Muséet Stockholm slut? Är det vid kommungränsen? Är allt i kommunen färdigt och ett gigantiskt monument över en gyllene epok i Sveriges historia som nu passerats, eller kan det möjligen vara så att Stockholm är till för oss som bor och verkar här?

Självklart finns det byggnader och vissa områden med höga skyddsvärden (exempelvis Stadshuset och Gamla Stan), men hela Stockholm bör inte ha som primär funktion att vara ett oförenderligt museum.

Stockholm är en levande stad. Levande städer byggs det i. Rivs, renoveras & byggs infrastruktur, parker och byggnader. När detta stannar av är det ett tydligt tecken på att staden förlorat sin livskraft.

I förra veckan anordnade arkitekturmuseets vänförening en föreläsning med efterföljande samtal om den planerade utvecklingen av Västra City, området runt centralstationen i Stockholm.

Vi ber om ursäkt för den bitvis dåliga bildkvaliteten, alla illustrationer och foton är avfotograferade från en overheadprojektor.

Ann Wiberg, ansvarig för strategisk utveckling på Jernhusen, inledde föreläsningsdelen genom att berätta om de planer som Jernhusen har för området.


Wiberg gav först lite bakgrund där hon berättade att tågtrafiken står inför flera utmaningar, som kommer att kräva förändringar vid Centralstationen. Resandeutvecklingen på tåg är stark, tågtrafiken står inför en avreglering. Nya fordon, trafikupplägg och bansträckningar är på väg. Regionförstoringen och klimatdebatten kommer enligt Viberg ytterligare att driva på utvecklingen för tågtrafiken. Jernhusens målbild för utvecklingen av centralstationen är enligt viberg att stationens utveckling ska 

• vara tydligt kopplat till staden
• öka det kollektiva resandet
• öka förutsättningarna för att fler ska vilja etablera sig i området
• bidra till hållbar stadsutveckling
• skapa tydliga och säkra gångstråk

och det är ju punkter som knappast gör en YIMBY:ist ledsen.

 

Bland annat innebär planerna för stationsområdets utveckling att stationen (och perrongerna) kommer att förlängas på båda sidorna om Klarabergsviadukten. Tillkomsten av citybanan kommer också att innebära förändringar i stationsbyggnaderna.

 

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Svenska Dagbladet tog tidigare i veckan upp “problemet” med att Stockholm växer. Det största problemet är tydligen att staden växer på höjden. För Stockholm får enligt Länsstyrelsen inte göra det. Stockholm ska se ut som om tiden stått stilla sedan slutet av 1800-talet. Att utgå från samma normer som gällde när stadens byggnader varken hade elektricitet eller rinnande vatten är förmodligen rätt väg att tackla framtiden.

OK, nu raljerar jag. Och jag överdriver en hel del. Visst är det viktigt att bevara stadens skönhet.

Men jag vill att du som läsare ska vara ganska kritisk mot artikeln i SvD. SvD agerar inte objektivt i frågor som rör Stockholm och stadens utveckling. SvD arbetar hårt för att med ganska subtila medel föra fram åsikten att utveckling är dåligt. Detta genom vinklade nyhetsartiklar och riggade skendebatter, där de bara låter den ena sidan komma till tals samtidigt som den andra sidan ska tigas ihjäl. Vi talar alltså om kvällstidningsjournalistik som är maskerad som mer seriös nyhetsjournalistik. Nåja, nog om SvDs bristande trovärdighet i frågor som rör Stockholms utveckling.

Enligt den här artikeln vill i alla fall Länsstyrelsen göra gällande att stadens låga skala är ett riksintresse. Jag ställer mig frågande till om det verkligen är rätt sätt att se på saken. Staden har sitt utseende, och den har växt fram som den har gjort för att tackla olika behov som har uppstått genom tiderna. Stockholm började sin existens som en liten timrad fästning som vaktade inloppet till Mälaren. Fästningen växte till en handelsplats, och handelsplatsen blev till en stad. I sinom tid blev staden Sveriges största, och landets huvudstad.

Allt detta tack vare att staden tilläts växa på sina egna villkor.

Stockholm hade aldrig blivit vad det är idag om stadens utveckling under historien fått styras som av små elitgrupper som bara utgår från sina egna värderingar och önskemål, men som fullständigt struntar i vilka behov stadens invånare har. Denna inställning ger tjänstemannen Carl-Gustaf Hagander på Länsstyrelsen uttryck för:

"Stockholms stad har inte förtroende att själv hantera sin stad eftersom den är av riksintresse", säger han till SvD.

Menar han  med detta att vi som lever i Stockholm inte förstår vad som är bra för oss? Personligen tycker jag att det luktar tjänstemannastyre lång väg. Och genom det uttalandet har kanske Hagander omedvetet satt fingret på just det problemet? Ett annat exempel på hur Länsstyrelsens förkärlek för banaliteter drabbar folks vardag finns här på SVT, i ett reportage om den bostadsrättsförening i Tensta som inte får renovera sina egna hus. Orsaken är att stadsmuseet och Länsstyrelsen tycker att de är “unika” exempel på miljonprogramsarkitektur.



Jag ställer mig frågande till om de människor som fattar dessa beslut själva bor i miljonprogrammets numera ganska nedgångna betonglimpor. Eller om de personligen är villiga att betala de extra kostnader som en lägre standard medför, eftersom de anser att byggnaderna måste bevaras i rätt skick? Det är ju lätt att fatta svåra beslut, så länge man inte själv drabbas av dem.

Men om nu folks boendemiljöer mot deras vilja ska förvandlas till museum är det väl inte mer än rätt att Länsstyrelsen subventionerar dessa med offentliga medel?

Hur som helst, jag tycker att stadens skönhet är värd att bevara. Men jag tror inte att vi hittar den hos någon enskild tjänsteman. Jag tror att stadens skönhet ligger i varje betraktares öga. Det jag uppfattar som vackert ser någon annan som fult. Jag tycker att vissa byggnader ser avskyvärda ut, medan andra tycker att de är vackra. Så enkelt är det. Vi har inget facit för vad som är snyggt eller fult. Höga hus är vackra i vissas ögon, fula i andras.

För att göra alla nöjda måste vi kanske finna oss i att stadsbilden innehåller sådant som vi alla stör oss på, om den samtidigt ska innehålla någonting som faller alla i smaken?

Staden måste faktiskt få vara ful på sina håll.

Svenska Dagbladet rapporterar att länsstyrelsen nu avkräver Stockholms stad ett svar på hur man avser att "värna innerstadens låga siluett" framöver. Detta sedan flera politiker har uttryckt stöd för högre bebyggelse i innerstaden och flera projekt med relativt hög bebyggelse har presenterats.

SvD skriver:

"- Stockholms stad har inte förtroende att själv hantera sin stad eftersom den är av riksintresse, säger Carl-Gustaf Hagander, landssekreterare på länsstyrelsen, som enligt lag ska upphäva planer som innebär att riksintresset påtagligt skadas.

Han menar att Stockholms stad redan rör sig i ett gränsland, i och med bygget av hotell-och kongressanläggningen Stockholm Waterfront vid Klara sjö.

- Där närmar man sig gränsen för påtaglig skada på riksintresset, säger Carl-Gustaf Hagander.

Enligt Riksantikvarieämbetet har Stockholms innerstad riksintressanta karaktärsdrag bland annat i ”fronten mot vattenrummen och den begränsade hushöjden”.

- Det är ett stort förändringstryck i Stockholm. Vi behöver bli tydligare, säger Carl-Gustaf Hagander och förklarar att länsstyrelsen bland annat ska formulera sig kring frågor som rör fronten mot vattnet, riktlinjer och höghusplaner.

Han betonar att det inte handlar om att frysa Stockholms stadsbild. Men länsstyrelsen efterlyser en tydlig strategi från Stockholms stadsbyggnadskontor som visar hur staden ser på kulturhistoriskt värdefulla miljöer och innerstadens silhuett.

- Enligt lagen ska det framgå hur kommunen värnar riksintresset."

Här finns det skäl att påpeka några faktorer. För det första är det naturligtvis bra om staden kan formulera en större tanke kring var och hur man bör placera högre bebyggelse för att skapa en god stadsbild. YIMBY har sedan tidigare pekat ut City, Norra stationsområdet och Värtahamnen som lämpliga platser för just sådan. City därför att det redan finns högre bebyggelse där, och för att stadsbilden redan har frångått den klassiska stenstaden. Norra stationsområdet och Värtan för att det är helt nya stadsutvecklingsområden, där mindre hänsyn behöver tas till befintliga byggnader.

Men ett värnande av riksintresset Stockholms stad blir problematiskt om det tillåts resultera i en frysning av stadsbilden. Det riksintresse som länsstyrelsen idag är satt att värna är ett resultat av just en förändringsprocess över lång tid. En förändringsprocess som avspeglar Stockholm och stadens invånare och behov. Få skulle idag vilja riva Stockholm stadshus, men faktum är att diskussionerna var hätska när det skulle uppföras. Om diskussionen om riksintresset hade kommmit på 1920-talet kan man fråga sig om stadshuset ens hade byggts. Ett värnande av riksintresset får således inte tillåtas bli en stoppkloss mot förändring. Staden är en levande organism, inte ett mausoleum. Ett värnande av viktiga värden både kan och måste gå hand i hand med stadens utveckling.
 
"Riksintresset" är ett ofta använt argument i diskussioner om stadsutvecklingen på många platser i Sverige och i Stockholm. Det anses ofta som att det som ska värnas i riksintressena är självklara objektiva sanningar som inte kan förändras. Så är naturligtvis inte fallet. Riksintressen är i förlängningen resultatet av politiska beslut, precis som planregler, byggnormer och allt annat som styr hur staden kan och får utvecklas. Med detta menas naturligtvis inte att alla riksintressen kan, eller bör, upphävas. Men det finns alltid anledningar att titta på och ibland omvärdera de riksintressen som finns.

Verkar det klokt att ha som riksintresse att stoppa Stockholms utveckling? YIMBY tycker inte det.