Foto: Anders Gardebring
Förorter är miljöfientligare än stadskärnor.
Två forskare har jämfört ett trettital städer i USA och konstaterar att om husen är ungefär lika gamla sprider man i grova tal 10-30 procent mer koldioxid om man bor i förorten än om man bor i stadscentrum.
"Manhattan är en av de grönaste platserna i USA", säger författarna.
Spridningen är förstås enorm eftersom USA är så stort. I en del städer är det varmt, i andra är det kallt. Vissa stater, som California, har hårda miljöbestämmelser för uppvärmning och el medan andra har slappare. Vissa städer går över huvud taget inte att jämföra eftersom nästan alla nya energieffektiva hus ligger i periferin. Men tendensen är tydlig.
Inte bara så att innerstadsbor åker kollektivt korta resor medan förortsbor åker bil långa. Till och med uppvärmning och el tenderar att vara mindre skitiga i centrum. Det beror på att man, åtminstone i USA, tenderar att bo i stora hus i förorten medan lägenheter i centrum är mindre. Stadsbor är snålare med utrymmet, helt enkelt för att hyrorna är högre i centrum.
Författarna slutar sin uppsats med att uppmana miljörörelsen att ge upp sitt motstånd mot att bygga i centrala lägen av "miljöskäl".
Bygger man inte där måste man bygga nån annanstans. Och det är sämre för miljön.
Jämförelsen gäller bara persontransporter, uppvärmning och el. En del debattörer har invänt mot slutsatserna och hävdat att mattransporter
drar väl så mycket energi, och att man i framtiden skulle kunna minimera dessa genom att odla mat på förorternas överdimensionerade gräsmattor. På så sätt, hävdar man, skulle det glesa byggandet bli mer miljövänligt än det täta.
Det är förstås möjligt, men det ter sig tveksamt att transport av ett par kilo mat per dag skulle vara lika viktigt som transport av 70 kilo människa. Men låt oss anta att vi istället för att odla maten i Grekland och Holland odlar den i Hökarängen. Visst skulle vi tjäna in en väldig massa koldioxidutsläpp på det.
Men problemet är att vi tjänar in nästan lika mycket genom att odla maten på Uppsalaslätten istället. Den som hävdar att transporten av mat de sista kilometrarna är så viktiga har bevisbördan för det.
Och så tillkommer ju det lilla problemet; Går det att odla all mat på gräsmattan utanför fönstret? Eller måste man i alla fall importera det mesta från omgivande landsbygd?
