Dags att överge modernismen även för grönplanering

 


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

När jag växte upp i min sörmländska småstad hade jag bilden av att skogen var vild natur där djuren hörde hemma. Staden var dess motsats. Jag trodde bevarandet av en miljö var detsamma som att inte förändra. Jag trodde jag hade plockat blåbär i orörd natur. Idag inser jag att verkligheten inte är som jag en gång fick lära mig att den var.


Är de natursköna skogarna och sjöarna långt in i Finlands inland riktig natur?

Wikipedia: "Natur är med en klassisk definition allt som inte människan kan skapa."

Under min uppväxt gav samhället mig en bild av att staden och omgivande skogar var varandras ytterligheter. När jag från mitt barndomshem tittade ut mot skogens trädtoppar tänkte jag ”här bor vi människor, där i skogen bor djuren”. Under biologilektionerna fick vi se bilder på fåglar och däggdjur i skogen, inte i stadsmiljöer. När vi studerade ekologier så gick vi till skogen, inte till staden. Man pratade om skogen som om det var djurens och växternas hem. Staden däremot, den var onaturlig och utan värdefullt djur- och växtliv. Jag tänkte att om vi människor låter marken vara, då blir det en så'n där skog som jag brukar leka i. Skog var natur som naturen själv skapat och  alla förändringar från detta var onaturligt.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Ulf Lundell trivs bäst i öppna landskap. Men jag tillhör generationen som trivs bäst där betong möter grönska. I gränsen mellan de händelserika sociala stadskvarteren och den gröna parken är kontrasterna stora, och alldeles underbara. Jag skulle kunna bo i en villaförort. Men då skulle jag känna mig socialt och kulturellt avskuren från omvärlden. Jag skulle kunna bo centralt i Milano. Men då skulle jag inte kunna njuta av grönskans skönhet och lugn. Nej jag trivs bäst där betong möter grönt. Där man kan njuta av de kulturella och ekonomiska utbytena i stadskvarteren samtidigt som man några kvarter bort kan slappna av, kasta frisbee och mingla i parken. Om jag dessutom kan åka kollektivt till oexploaterade skogar och skärgårdar så är allt finemang.


Betong möter grönska i New York. En av världens mest populära platser.

Alexander Ståhle Forskar om grönområden i städer. Han har i avhandlingar som ”Compact Sprawl” kommit fram till att det inte råder någon negativ relation mellan täthet och upplevd närhet till grönska, tvärtom. Boende i Stockholms innerstad upplever sig ha närmare till grönytor än boende runt Järvafältet. Hans analyser av Stockholm visar att kompakta miljöer som är både täta och gröna har högre fastighetsvärden, bättre hälsotal, större blandning av boyta och lokalyta, och ett högre exploateringstryck. Ståhle menar att förorten måste förtätas på ett bra sätt för att öka känslan av närhet till grönska. Det låter nästan för bra för att vara sant. För tät stad gör det möjligt att spara mer skärgård och andra vilda grönområden för djuren utanför våra samhällen.

Det är viktigt att parkerna håller hög klass och är lätttillgängliga för allmänheten. Vid Telefonplan finns det t.ex. mer grönska än hus och asfalt. Ända råder det brist på öppna gräsytor för äldre och lekplatser för de mindre barnen som inte orkar gå långt. Den mesta grönskan är privat mark i villor eller ”Hus-i-park”. Det finns också stora skogsområden som är avskurna av räls, motorvägar och villatomter. De få grönytor som är tillgängliga använder få då de inte sköts om. Men det finns hopp. Nya kvarter ska byggas och nya parker ska anläggas.

Ett mer framgångsrikt exempel är Östermalm som är tät och  planerad för att alla ska ha ett grönområde i slutet av gatan. Parkerna håller hög kvalité. Södra Djurgården är en av de bästa parkerna vi har i landet. Detta klingar bra med YIMBYs värderingar om att alla i en tät levande stad ska få gångavstånd till multifunktionella parker av hög kvalité.

Parkerna är en självklar och livsviktig del av staden. Vi måste således lyckas med konstycket att förtäta med bostäder, infrastruktur och arbetsplatser för 1 000 000 nya invånare under de närmaste decennierna samtidigt som vi ökar känslan av närhet till grönområden


Betong möter grönska i Paris. En av världens mest populära platser.

Statistiska Centralbyrån har gjort en undersökning om grönytor/grönområden i och omkring tätorter som uppmärksammats av SvD. I resultatet står det att "Andelarna av befolkningen som saknar grönområde inom 300 meter från bostaden varierar från 4 procent till 30 procent.". I storstäderna Stockholm och Malmö saknar 18 procent av de boende grönområden i närområdet.  Men undersökningen måste tas med en nypa salt då det inte bara är närhet till grönytor som är av betydelse utan även kvalitén på grönytan.

En del tror att kampen för grönska är detsamma som att protestera mot varje nybygge på grönområde. Men tyvärr är detta också en kamp för att inte låta Stockholm växa och leder till att man måste bygga "någon annanstans". Det leder till utspridning, så kallad urban sprawl vilket totalt sett tar i anspråk mer grönyta och ökar bilberoendet. Om staden ska få växa så måste vi ibland bebygga grön mark. Men ju tätare vi bygger desto mer grönska kan vi spara. Samtidigt måste vi öka känslan av närhet till grönområden. För att uppnå detta måste vi göra en del omfördelningar mellan bebyggelse och grönska och prioritera rätt grönområden. Vi måste utveckla många grönytor samtidigt som vi måste våga bebygga rätt grönytor.

Sist men inte minst måste vi bry oss om våra vänner djuren. Men den diskussionen tar vi en annan gång.


Jag hoppas att vi kan bygga åtminstone så tätt att vi kan behålla vår skärgård för allmänt friluftsliv. Jag ser gärna att man bygger ut kollektivtrafiken till våra yttre grönområden så att vi utan bil kan njuta mer av den.

Det aktuella planområdet i stadsdelen Ladugårdsgärdet ligger strax öster om Värtavägen och norr om Gärdets sportfält, i nära anslutning till nationalstadsparken. Projektet omfattar delar av kvarteren Kampementsbacken 1, 2 och 3, Kampementet 2 samt Ladugårdsgärdet 1:39 och har en yta om cirka 17 000 kvm.


Nätverket YIMBY ställer sig i huvudsak positiva till de aktuella byggplanerna. Planförslaget klarar av att läka ett idag splittrad stadsrum på ett sätt som passar väl in på platsen.

YIMBY delar slutsatserna i detaljplaneförslaget och menar att, precis som uppges, byggnaderna har potential att förbättra stadsmiljön och stärka stadsmiljöns urbanitet. Det är utmärkt att det kompletteras med fler bostäder på detta centrala och kollektivtrafiknära läge.

Vi ser det som särskilt positivt att de nya byggnaderna får en direktkontakt med trottoaren och att de alltför vanliga gräsremsorna mellan trottoar och byggnad undviks.



YIMBY ställer sig ofta negativa till uppförandet av punkthus, men det något speciella läget gör det svårt att uppföra kvartersmässig bebyggelse och vi menar att byggnaderna för att vara punkthus väl lyckas med uppgiften att skapa ett gaturum.

De planerade låga murarna mellan byggnaderna ser vi också som positiva då de avgränsar gaturummet från kvartersmarken, och skapar en avgränsning mellan offentlig och privat yta på ett sätt som minskar den problematik som punkthus annars ofta ger upphov till.


De nya trädplanteringarna på den södra sidan av Kampementsgatan kommer också att hjälpa till att läka gaturummet och rätta till en del av de misstag som den mindre lyckade bebyggelseplaneringen från 1960-talet på gatans södra sida har givit upphov till. Idag upplevs miljön som ödslig och oinbjudande varför vi ser en tydligare definition av stadsrummet som mycket välkommen.

Arkitektoniskt känns byggnaderna relativt väl genomarbetade. I sin form ansluter de till den klassiska funkisarkitekturen snarare än modernismens hårdare formspråk eller den mer utslätade nyfunkisen.

YIMBY finner det glädjande att man i detta projekt har identifierat den mycket goda kollektivtrafiktillgången och därför har satt parkeringstalet till relativt låga 0,61 bilplatser/lägenhet. Vi skulle dock gärna se att denna sänktes något ytterligare för att avspela det faktiska bilinnehavet i Stockholms innerstad som ligger på strax under 0,5.

Bebyggelseskalan är, menar vi, för lågt satt. Önskvärt vore att prova en bebyggelseskala på 5 våningar med en indragen sjätte våning. En sådan skalhöjning skulle inte uppfattas som speciellt påtaglig i stadsrummet men ändå innebära ett väsentligt bostadstillskott. Lämpligen kan byggnadshöjden variera något så att lägre hus planeras där det uppfattas som att det finns en skuggningsproblematik, medan de något högre byggnaderna kan placeras där sådan problematik inte finns. En höjdvariation hjälper också till att skapa en positiv variation i stadsrummet.

Det är problematiskt att det inte i något av husen planeras in lokalytor. Gaturummet kommer att upplevas som privat om det inte finns någon publik funktion i något av husen. Det bör noteras att Kampementsgatan idag nästan helt saknar lokalytor.

YIMBY anser att minst två av husen bör kompletteras med lokalytor i entréplanet. En placering i husen närmast Värtavägen är att föredra då flödet längre in på Kampementsgatan är begränsat då det är en återvändsgränd.

Det aktuella bygget är kritiserat av flera närliggande bostadsrättsföreningar som har startat aktionsgruppen "Rädda miljön kring Kampementsgatan" för att protestera mot de nya hyresrätterna.


I en artikel i Östermalmsnytt (sidan 4) får vi ta del av den kritik som riktas mot bygget. Protesterna handlar bland annat om att ett stycke grönområde försvinner.
Det är en sanning med modifikation. YIMBY har besökt området och kan konstatera att ytan som är planerad att bebyggas består av parkeringsytor samt  otillgänglig, snårig och kuperad terräng som är nedskräpad av förbipasserande men uppenbart oanvänd. Det handlar således om ett typiskt exempel på oanvänd impedimentyta, som dessutom på grund av den kuperade terrängen är svårtillgängligt.


Även Östermalms stadsdelsnämnd säger nej till planerna.

"- Vi säger inte nej till byggnation, vi kan tänka oss två eller tre hus men vi har sagt nej till de sju husen. De tar upp för mycket av naturen och skymmer husen nedanför. Husen som sådana är jättesnygga och det handlar inte om någon "bygg inte på min gata"-inställning, säger Helena Bonnier (M), ordförande i Östermalms stadsdelsnämnd."

Huruvida för mycket natur försvinner eller inte återkommer vi till. Vi kan dock konstatera att det hade varit trevligt att få se en lite mer pragmatisk inställning i stadsbyggnadsfrågorna hos Östermalms stadsdelsnämnd.

De aktiva i den lokala aktionsgruppen vill inte se några hus alls. Nathalie Parès, boende i området, säger till Östermalmsnytt:

"- Den spontana vilda naturen försvinner. Nu kan man höra hackspetten utanför fönstret. Min dotter känner igen hackspetten."

YIMBY har tagit fram en illustration. Grönmarkerad yta är större sammanhängande grönyta. Blåmarkerad yta är framtida stadsutvecklingsområde som idag saknar grönyta, men som kan antas får ett tillskott av grönyta när de utvecklas som stadsdelar. Rödmarkerad yta är planområdet.
(Notera att all grönyta inte är markerad, endast större sammanhängande områden).


Någon större brist på naturyta föreligger således knappast i området.


Östermalmsnytt skriver:
"Nathalie Parès bor på åttonde våningen på Sandhamnsgatan men i och med att Kampementsgatan ligger i en backe kommer huset som byggs framför hennes lägenhet att upplevas som betydligt högre än sina fyra våningar.
- För oss kommer det att bli som ett 12-våningshus. Det blir många soltimmar som försvinner."

Här har Östermalmsnytt inte gjort hemläxan, då uppgiften är uppenbart felaktig. Husen på Sandhamnsgatan är 8 våningar höga, vilket innebär att Parès bor högst upp i huset.


För en boende på plan 8 kommer huset att upplevas ungefär som ett 1-våningshus. Inte som ett 12-våningshus. Det är anmärkningsvärt att Östermalmsnytt vidarebefordrar så uppenbart felaktiga uppgifter.

Lars Andersson, ordförande i aktionsgruppen, säger:

"- Det finns inte en chans att bygget blir av, det kommer bli värre än striden om almarna. De underskattar den ilska som finns här, säger Lars Andersson."

YIMBY har dock något svårt att se att bygget av 88 hyreslägenheter på sly och parkeringsplatser skulle kunna orsaka samma folkliga ilska som Almstriden...



YIMBY tycker att de aktiva inom aktionsgruppen borde ta ett par steg bakåt, och fundera igenom om planen faktiskt inte tvärtom leder till en förbättring av närområdet. En ödslig och otrygg asfalterad parkeringsyta, omgiven av ett mörkt slyområde, omformas till en upplyst gatumiljö för människor istället för bilar, med nya trädplanteringar och ett intimare gaturum. Är det verkligen så tokigt?

Hela YIMBY:s yttrande kan läsas här.
Plansidan hos stadsbyggnadskontoret finns här.

I Sverige finns det en nationalstadspark. Vår nationalstadspark här i Stockholm. Tanken har hela tiden varit att det ska bildas fler, men så har det inte blivit. 

Åke Svensson, tidigare anställd på Stockholms gatukontor konstaterade i en artikel i början av 2008:

"Politikerna har i varje fall gjort hemläxan, det har inte blivit fler nationalstadsparker i landet, även om förslag funnits."

Det kan handla om saker som Sveriges dyraste gräsmatta, eller att parken i planeringen behandlas likt en leprasjuk som ska hållas på betryggande avstånd. Så fort staden närmar sig parken skapas det "buffertzoner", och bebyggelsen "trappas ner", trots att tillgänglig forskning visar att vi bör göra precis tvärtom.

Inte sällan finns det också en trafikled mellan människorna och parken, för att helt och hållet säkerställa att ingen för får sig att faktiskt använda nationalstadsparken. Det är fallet med planeringen av Norra Stationsområdet. I visionerna används ord som "europas mest spännande tillväxtregion". Likväl försvåras tillgången till nationalstadsparken för människorna i detta nya område så mycket som möjligt genom att bebyggelsen trappas ner och glesas ut när man närmar sig parken, vilket skapar ett otydligt och svårnavigerat stadsrum. Uppsalavägen blir, med sin behållna genomfartsledskaraktär, en kraftig barriär och kronan på verket av misslyckad planering.

Planerarna arbetar således aktivt med att skapa barriärer mellan staden och nationalstadsparken, vilket måste ses som uppséendeväckande. Anledningen, om man ser förbi formuleringarna i plandokumenten, verkar i slutändan utmynna i en sak: Att man inte ska se hus inifrån parkens utkanter. Att behandla parken likt en paria blir således viktigare än att tänka sig att den som vill slippa se hus kan gå ett par hundra meter in i parken. Det här är inget annat än tragiskt då Stockholm sitter på en fantastisk potential som inte utnyttjas.

I Finland finns det också nationalstadsparker. Inte en, utan fyra. Det är inte helt osökt att tänka sig att en av anledningarna till att man i Finland har fyra stycken är att man där, till skillnad från i Sverige, har förstått vad en nationalstadspark är. På den finländska miljöförvaltningens webbplats kan vi läsa:

"* En nationalstadspark skall ha en så enhetlig grönstruktur att det är möjligt att ta sig från en stadsdel till en annan genom den.

* Nationalstadsparken måste vara en del av stadsstrukturen, dvs. börja i stadskärnen eller omedelbar närhet av den."

Kanske är det dags för våra politiker och planerare att ta intryck av våra grannar i öster?

Hallunda centrum i förgrunden med övrig bebyggelse intill. Längst bort till vänster i bakgrunden skymtar Kista Science Tower.

Botkyrka kommun har hållit samråd om ett utbyggt Hallunda Centrum, med tillförsel av nya bostäder, nya handelsytor, en ny busstation med mera. YIMBY har lämnat in ett yttrande.

YIMBY ställer sig mycket positiva till planerna att utveckla området kring Centrala Hallunda. Det finns många brister som behöver åtgärdas. Kvalitéerna finns och är några som vi redan har belyst i vårt yttrande om Hallunda Gård (YIMBY: 2009:4). Vi uppskattar att kommunen har kunnat föra en dialog med Hallunda centrum och SL. Vi är också mycket glada över att kommunen har valt att anlita ett arkitektkontor. Vi kan bara instämma i RB Arkitekturs förslag och att den ligger närmast målbilden som ska utgöra grund för det fortsatta arbetet.


Illustration RB Arkitektur

Det står klart och tydligt att kommunen vill utveckla området och forma en fotgängarvänlig och funktionsblandad plats. Följande går att läsa:

"- Mötesplats i det offentliga rummet, torgbildning.
 - Bättre och tryggare koppling till tunnelbana
 - Utbyggnad av Hallunda centrum
 - Nya centrumnära bostäder
 - Nya kontorslokaler
 - Ombyggd och mer yteffektiv bussterminal i nytt läge
 - Avsmalning av Hallundavägen, samt trafiksäkerhetsåtgärder."

YIMBY instämmer i samtliga punkter. Det behövs en mötesplats där flöden kan mötas och skapas, där kommers (också utomhus) och annan service kan vända sig utåt mot människorna och inte inåt som det mestadels är idag.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

”Botkyrka kommun har fattat ett beslut i KS-2008-03-03 att upprätta förslag till detaljplaneprogram för området kring Hallunda Gård i Norra Botkyrka. Målet med arbetet är att i programmet ange var och med vilken sorts bostadsbebyggelse utbyggnad kan se inom programsamrådet samt hur övrig mark ska disponeras. Programsamrådet begränsas av befintlig planlagd bebyggelse och Mälaren.

En tillkommande bebyggelse på fastigheten och dess närhet är behandlad i gällande översiktplan där man är positiv till att använda området för ca 100 bostäder i en småskalig attraktiv miljö. Områdets kulturhistoriska värden skall beaktas och garderas i avtal och detaljplan.”

Att Botkyrka kommun vill utveckla Hallunda ser YIMBY som mycket positivt. Däremot ser vi det som mindre positivt att man vill uppföra småhusbebyggelse på äkta naturmark på platån där Hallunda Gård ligger, samtidigt som det finns stora möjligheter till förtätningar inom befintliga redan urbaniserade områden i närheten. YIMBY avråder från bebyggelse i det aktuella planområdet, och förordar istället i ett kommande yttrande en förtätning vid Hallunda Centrum.

I plandokumenten anges att "Hallunda Centrum ligger väl till för att tillgodose behovet av handel, service och kommersiell verksamhet". YIMBY måste här ifrågasätta detta då avståndet är relativt långt, över 1 kilometer, via trafikseparerade och dåligt belysta gångvägar som inte uppmuntrar till gång- eller cykeltrafik under stora delar av året.

I plandokumenten anges att området har välutbyggd kollektivtrafik med buss på Tomtbergavägen. Tyvärr är trafikeringen med buss relativt gles och kan svårligen ses som välutbyggd. Vi ställer oss också frågande till att det skulle finnas "tunnelbana inom gångavstånd". Tunnelbana finns vid Hallunda centrum, vilket är på ett avstånd av dryga 1-1,5 kilometer från planområdet via dåligt belysta gångvägar.
 
"Området är mycket intressant för bostäder i sjönära och naturskön miljö. Områdets kultur- och naturvärden ger samtidigt skäl att i det kommande detaljplanearbetet säkra att dessa värden utnyttjas på rätt sätt. Ett inre och ett yttre förändringsområde har definierats i förslaget. I det inre området skall som alternativ till privat ägd mark, prövas ett anläggande av en stadspark. En begränsad maritim bosättning i anslutning till den allmänna bryggan har prövats i programarbetet."

Vi ser det som positivt att Botkyrka vill anlägga sjönära bostäder. Men den föreslagna placeringen är olämplig då det handlar om ett äkta och relativt ostört naturområde som inte kommer att kunna försörjas med kollektivtrafik. Området är också relativt välbesökt som rekreationsområde. Området ligger i utkanten av den sydvästligaste delen av Stockholms tätort. Det är således den sista utposten av tätorten och just en plats där man inte bör bygga mer då det skulle gå emot uttalade miljömål om att motverka utglesning. Vi ställer oss positiva till att man från kommunens sida vill planera för bostäder i tider då det råder stor bostadsbrist. Men vi måste starkt förespråka att man istället tar vara på luckorna som blev kvar efter byggandet av Hallunda och Norsborg. Det gynnar både miljö, kollektivtrafiksresande och integration och skapar dessutom nya bostäder av en typ som det idag råder stor brist på. Stadsmiljö. När man byggde Hallunda och Norsborg så blev det en halvfärdig stad. Förstadierna till en stad finns där med nästan slutna kvarter, dock med få lokaler i bottenplanen och med ett försök till rutnät som har tagit skada av viss trafikseparering. Här finns stora möjligheterna till bostäder, att man gör infills med lokaler i bottenplanen och därmed sluter de halvslutna kvarteren och samtidigt tillför nytt liv till gatorna. Man uppnår inga ekologiska miljömål och man bidrar inte heller till en mer socialt hållbar miljö genom att bygga fler låga bostadsenklaver i ännu fler avsides belägna områden.

"2007 antog Botkyrka kommun ett startdokument för kommunens arbete med hållbar utveckling. Här slås fast att kommunens strävan att nå målsättningar och visioner ska vara hållbar. Dokumentet, "Ett hållbart Botkyrka", innehåller ett antal utmaningar som tillsammans kan sägas utgöra ett botkyrkaspecifkt förhållningssätt till hållbar utveckling. I detta detaljplaneprogram omsätts hållbarhetsambitionerna på programområdesnivå för Hallunda Gård.

I programområdet föreslås en bebyggelse som kan knyta samman befintliga grannskap, en låg bebyggelse med relativt hög täthet, en funktionsblandning kan uppnås om äldreboende och särskilda boenden kan infogas i området. Dessutom innebär områdets föreslagna GC-nät en öppenhet för utomstående till kvaliteter som tidigare inte funnits. Området utgör en attraktion som besöksmål för kultur- och rekreationsupplevelser för en större krets. Möjligheten att tillfoga bebyggelse av nytt slag ger utrymme för nya boendekaraktärer inom stadsdelen. Alla dessa förhållanden utgör viktiga hållbarhetsaspekter ur social synpunkt.

Att utnyttja befintliga investeringar med en bebyggelse av relativt hög täthet för att vara småhusbebyggelse är bra ur ekonomisk hållbarhetssynpunkt.

Kollektivtrafik finns relativt väl utbyggd intill området. Den nya bebyggelsen föreslås utformad på fotgängares villkor. En sådan struktur utgör en grundförutsättning för god hållbarhet ur ekologisk synpunkt. Värmeförsörjning och god energihushållning är aspekter som kommer att vidareutvecklas i detaljplanearbetet."

Vi är mycket glada över att det antagits ett startdokument för hållbar utveckling. Intentionerna med att knyta ihop befintliga grannskap är goda och vi ställer oss positiva och förhoppningsfulla till att man har lärt från ett av den funktionalistiska stadsplaneringens största misstag, funktions- och trafiksepareringen. Att man exempelvis vill motverka funktionssepareringen genom att kanske bygga äldreboenden och särskilda boenden, liksom arbetsplatser. Vi ställer oss också positiva till ”nya boendekaraktärer” men än en gång ställer vi oss frågande till det tänkta läget samt den låga exploateringsgraden för dessa tänkta bostäder. Vi är mycket tveksamma till att låg och gles bebyggelse kommer att tillföra något positivt socialt- och miljömässigt sett.

Läget är inte det bästa om man ska ta tillvara principerna för hållbar utveckling som man fokuserar på i startdokumentet från 2007. Vi undrar över kombinationen ”hög täthet” och ”småhusbebyggelse” och hur det går ihop när man inom forskarvärlden tydligt påvisat att småhusbebyggelse aldrig kan ge upphov till riktigt stor täthet p.g.a. det dåliga markutnyttjandet.

Vi är glada över att man har tänkt på fotgängaren, som i fallet med trapp- och serpentinvägarna men förutom dessa vägar ser vi svårligen hur man kommer att få till en fotgängarvänlig miljö för en sådan typ av bebyggelse och i just det området med hänsyn till det vi redan har räknat upp ovan. Vi är övertygande att intentionerna är goda men menar att man bör studera området mer på djupet och inse att det finns lämpligare alternativ.

Att staden förtätas och byggs inåt måste också få innebära att riktiga perifiera naturområden får förbli oexploaterade. Det planerade antalet bostäder är lågt (100 till 150). Dessutom planeras bostäderna att uppföras i ett idag befintligt äkta naturområde som nyttjas av många. Samtidigt finns det plats för långt fler än 100-150 bostäder i Hallunda och Norsborg. Mot bakgrund av detta finner vi förslaget ytterst ytineffektivt.

I planen föreslås en park, vilket YIMBY ställer sig mycket positiva till. Området saknar idag en kvalitativ park.

När man skulle råda bot på 1960-talets bostadsbrist så planerade man i funktionalismens tecken den s.k. ”Botkyrkastaden” i Norra Botkyrka.

Intentionerna var goda, nämligen att man ville bygga stad men området fick bl.a. ingen stadspark. Vi menar att en riktig stad eller en riktig stadsdel har en stadspark. Hallunda och Norsborg är förstadium till stad. Det fattas några steg till innan man har fullbordat stadsbyggandet i Hallunda och Norsborg. Dessa steg skulle innefatta bl.a. slutna kvarter, fler lokaler i bottenplanen och ett fixat rutnät där trafiksepareringen har fått mindre eller ingen plats samt en stadspark. Vi ser här goda möjligheter i att omvandla Tomtbergavägen, Hundhamravägen och Borgvägen till trädkantade avenyer och att man ersätter ”väg”-avsnitten i de nämnda gatuadresserna med ”gata”. Borgvägen och Tomtbergavägen skulle kunna mynna ut i en stadspark. Man måste också göra upp med trafiksepareringen. Trottoarer och cykelbanor på ömse sidor av vägarna i området samt fler övergångsställen bör byggas snarast.

I stadsparken skulle det vara lämpligt med ett mindre informationscentrum eller museum där vi ser Gamla Uppsala-museet som en god förebild. Museet skulle kunna berätta för människorna om Norra Botkyrkas mycket rika och långa historia, och visa några av de många fornlämningsfynd som upphittats iområdet. Att ett sådant pass fornlämningsrikt område som Norra Botkyrka inte har ett museum dedikerat till sin historia tycker vi är beklagligt.


Gamla Uppsala-museet. Bild: Mararie@flickr

Plansidan hos Botkyrka kommun finns här.

Hela YIMBY:s yttrande kan läsas här.