Utskrift från www.yimby.se
....

YIMBY lämnar in yttrande om Märsta port i Sigtuna.

Nej vi skämtar inte. Det här är faktiskt planen. Scout's honor!

Sigtuna kommun har tagit fram ett planförslag för utveckling av Märsta port.

Detaljplanen ska möjliggöra uppförandet av bostäder och verksamheter i Tingvalladalens södra delar. Syftet är även att förtäta Märsta centrala delar och bygga ihop Tingvallområdet med Valstaområdet, för att skapa en sammanhållen stadsbild mellan de olika stadsdelarna. Totalt ska ca 500 bostäder möjliggöras varav 100 bostäder av dessa ska byggas söder om Valstavägen i området Valsta backe. Ett verksamhetsområde planeras intill Statoil-macken vid Märstarondellen.

YIMBY ser mycket positivt på planens syfte att förtäta Märsta centrala delar och bygga ihop Tingvallområdet med Valstaområdet. Målsättningen som uttrycks, att skapa en sammanhållen stadsbild mellan de olika stadsdelarna, är mycket positiv.

Men att läsa planens mål, och sedan ta del av de faktiska planerna, gör att skrivningarna närmast är att likna vid den i George Orwells kända bok 1984 etablerade termen "nyspråk".

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Hur tänkte Valeskog nu?

Socialdemokraten Jan Valeskog, vice ordförande i trafiknämnden, oroar sig för att den kommande miljöstadsdelen Norra Djurgårdsstaden inte blir tillräckligt bilanpassad. Det kan vi läsa i en artikel i DN som tar upp den vilja som finns både hos boende och politiker att satsa på nya typer av boenden med en mera grön prägel än tidigare. Förstår Valeskog syftet med den här typen av stadsdelar?

Behöver du ha bil i vardagen? Om vi ställer den frågan till ett tvärsnitt av Stockholms befolkning vet vi bara en sak, och det är att vi inte kommer att få ett entydigt svar. För en del är svaret ja. För andra är svaret nej. För väldigt många är svaret "kanske" eller "ibland".

Det är stor skillnad mellan att behöva ha bil, och att vilja ha bil.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Debatt: "Olika måttstockar för ytter- och innerstad"

Nedstående debattinlägg är tidigare infört i tidningen Arkitekten


Hus i park(eringsplats)

Stockholms stad planerar ytterstaden mindre noggrant, och med med mindre hänsyn, än innerstaden. Det menar Jaime Torres, planarkitekt på Origo Arkitekter AB och pekar på de nya punkthus i Hägerstensåsen som YIMBY har skrivit om tidigare som talande exempel.

Det debatteras ofta kring hur samarbetet mellan arkitekter, beställare och kommunpolitiker fungerar när det kommer till planutveckling. Det händer att man tittar på resultatet och undrar var felet i kedjan ligger.

Små beställare har väldigt svårt att konkurrera med de största företagen som till synes enbart projekterar mot egna kalkyler. Samtidigt utnyttjar inte alltid kommunerna planmonopolets makt och vi arkitekter är oftast bundna till beställarens önskemål. Fysiska exempel på problematiken är synliga bland Stockholms nya byggnader; en situation som vi, samhället, bör försöka rätta till.

Tre nya punkthus är precis nybyggda vid Hägerstensåsens tunnelbanestation. Tre punkthus som ser bekanta ut: exakt lika alla andra punkthus som Stockholm har byggt sedan 1930. Att år 2009 upprepa en redan funktionellt och volymmässigt kritiserad modell tyder på att något är fel inom planeringsutvecklingen.

För det första har de absolut inte något samband med området omkring. Tre punkthus placerade mitt i skogen, helt isolerade från varandra. Med alltför lång distans från gator och gångvägar anlagda endast för bostadsändamål.

Har vi inte lärt oss någonting av den kontinuerliga stadslandskapsmodellen? Här är återigen en färdig produkt, ett "UFO-projekt", som landar var som helst för förtätningens skull.

För det andra satsar kommunen på mycket reklam för att visa de stora nyplanerade områdena i innerstaden. Men vartenda projekt, oavsett var det ligger och oavsett storlek, måste behandlas med samma hänsyn och noggrannhet. Det verkar finnas två olika måttstockar: en för innerstaden och en för ytterstaden. Medan övriga Europa försöker använda samma kriterier och omsorg för hela staden i sin planering, fortsätter Stockholm att utveckla förortsmodellen med endast bostäder.

Slutligen är detta projekt, likt många andra som håller på att byggas runt Stockholm, ett absolut slöseri av förstklassig mark. Man kan tro att det finns mycket mark i Stockholm med så mycket grönska, men med hänsyn till den hållbara staden har samhället inte råd att utveckla planer som omedvetet bygger på bilkörning. Det är offentliga transportmedel som skapar den enda lämpliga byggmarken för den hållbara staden, det vill säga tunnelbane-, tvärbane- och pendeltåglinjerna.

Enligt min åsikt är detta projekt ett exempel på en felaktig exploatering av en topptomt. Att inte exploatera befintlig mark optimalt är ekonomiskt, socialt och miljömässigt ohållbart. Tänk på hur många nya pendeltågstationer eller tunnelbanelinjer som har byggts under de sista åren och hur kommunerna har planerat marken runt stationerna.

Det verkar finnas ett gap mellan vad politiker säger och hur planerna ser ut rent fysiskt. Promenadstaden är en fin idé men den bör appliceras på rätt sätt. Det är vi humanistiska tekniker, både som privata arkitekter och som kår genom Sveriges Arkitekter, som bör vara aktiva i debatten för att öka förtroende för arkitekterna och därmed lära beställare att beställa rätt.

Jaime Torres

YIMBY lämnar in yttrande om Isafjord 1 i Kista

 

Stadsbyggnadskontoret har upprättat ett detaljplaneförslag som innebär att den västra delen av fastigheten Isafjord 1 i Kista får ökad exploatering och ändrad användningsbestämmelse så att handel kan anordnas i bottenvåning. En del av bussgatan Grönlandsgatan ändras till allmän gata så att kvarteret Isafjord kan angöras från denna. Ett mindre område av Torshamnsgatan ändras till huvudgata.

Förslaget innebär att kvarteret Isafjord utvecklas med ny kontorsbebyggelse i 7-8 våningar och ett nytt parkeringshus i 10 våningar. Nya kontorsbyggnader placeras med fasader i gräns mot omgivande gator och med bottenvåningar som är möjliga att använda för publika verksamheter. Kvarteret kommer till större delen att byggas under med två parkeringsvåningar. Enligt stadens riktlinjer är parkeringsbehovet för kvarteret fullt utbyggt 1050-1580 bilplatser. Byggherren bedömer att behovet av parkeringsplatser är större och planerar för ca 2300 bilplatser. Bilplatsbehovet tillgodoses genom ett nytt parkeringshus, ombyggnad av f d fabrik till garage och genom att större delen av kvarteret kommer att kunna underbyggas med garage.

Inom planområdet kommer den framtida exploateringsgraden att bli ca e=3,14 vilket motsvarar den exploatering som planerats i intilliggande kvarteret Hekla.


YIMBY ser positivt på förslaget. Exploateringsgradens ökning med cirka 50% är ett steg i rätt riktning. Det är också bra att det bereds plats för handel ut mot den ena huvudgatan, vilket är ett stort steg mot ett mer attraktivt Kista. Vi ser det också som mycket positivt att byggnaderna placeras direkt mot gata, utan förgårdsmark.

Att planområdets del på andra sidan Torshamnsgatan ändras från park till huvudgata ser vi som positivt och ett tecken på att Torshamnsgatan i framtiden kan komma att bli en gata istället för den trafikled den i praktiken är idag.

YIMBY ser mycket positivt på det gatugestaltningsprogram som tagits fram för Kista, där nya lokalgator ska förses med trädplanteringar, trottoarer och längsparkering.

Sammantaget ser vi detta förslag tillsammans med andra planer för Kista som en bra utveckling som har potentialen att förädla en kontors- och industripark till en trevlig och attraktiv stadsdel.

Grönlandsgatan har idag en utformning som inte inbjuder till vistelse, och passar med sin nuvarande utformning dåligt in i målsättningarna att omforma denna del av Kista till en mer stadsmässig miljö. Grönlandsgatans rekreationsvärde som grönt stråk är, med untantag för Grönlandstorget, ringa. Dess relevans som spridningsväg för flora och fauna torde också vara begränsad. På mycket nära avstånd finns det gott om andra gröna rekreationsytor.

Grönlandsgatan
Grönlandsgatan
 

YIMBY ser gärna att Grönlandsgatan framöver får bli en spridningsväg även för människor. Det fotomontage som presenteras i planbeskrivningen uppvisar en lösning som inte kommer att fungera bra, utan istället lämna ett mörkt och otryggt område, en baksida, som många kommer att undvika både före och efter mörkrets inbrott. I planen beskrivs framtida planer för bostadsbebyggelse för vilka Grönlandsgatan skulle kunna fungera som sammanbindningsstråk. Vi finner det därför mycket viktigt att påtala att Grönlandsgatan med den utformning den idag har inte kommer att fungera som ett sådant. YIMBY föreslår därför att Grönlandsgatan omformas till en stadsgata med riklig trädplantering. Kontorsbyggnaden vid Grönlandsgatan bör för att ansluta till denna gatugestaltning också anslutas direkt till Grönlandsgatan.

 
 
 

Att exploateringsgraden hamnar nära den som planeras i kv. Hekla ser YIMBY som i huvudsak oväsentligt. Det är i Kista inte viktigt att satsa på en helt jämn exploatering över stora ytor, tvärtom är det lämpligt att släppa fram en avsevärt högre exploateringsgrad om intresse hos den som planerar nybyggnationer finns.

Att så många parkeringsplatser planeras i ett så pass bra kollektivtrafikläge, som i framtiden ytterligare kommer att förbättras med tvärbana, är problematiskt. Det är dock bra att det inte är av staden påtvingade parkeringsplatser. Då det är ett krav från byggherren är det naturligtvis svårt att komma runt detta, även om YIMBY har svårt att se varför behovet är så pass stort. Därför vill vi påtala att det är en god lösning att använda ett separat parkeringshus som, när behoven förhoppningsvis förändras, kan användas för mer produktiv bebyggelse. Vi tror att det med tiden kommer att finns en ekonomisk motivation att byta ut detta parkeringshus mot kontors- eller bostadsbebyggelse som tar tomtens fulla potential i anspråk.
 
Plansidan hos Stockholms stadsbyggnadskontor

YIMBY:s yttrande (PDF)

Från Hus i Park till Hus i Parkeringsplats

Är det möjligt att bygga socialt och ekologiskt hållbara hus i park?

Jag tog en promenad i Stockholms sydvästra förorter för att reda ut tillståndet i de områden vi kallar hus i park. I de äldre närförorterna som Midsommarkransen är livet ganska bra. Den gamla arbetarförortens hus i park från 40- och 50-talet ligger nära de äldre och mer levande kvarteren från sekelskiftet. Avståndet till innerstaden är tack vare 60-talets tunnelbaneutbyggnader överkomlig även om man inte äger bil. I Midsommarkransen finns också populära stadsparker som hör hemma i kvarterstaden såsom Svandammsparken.


Klassisk stadspark och kvartersbebyggelse i Midsommarkransen.

Man kan tydligt se att ju längre bort från innerstaden man kommer, desto mer dominerande blir hus i park och desto mindre välskötta blir trädgårdarna och husen. Jag tycker mig också se fler bilar på gatorna ju längre bort från innerstaden jag kommer. Ju mer jag går, desto längre blir avståndet till kulturen, arbetena och de sociala mötesplatserna i innerstaden.

Men områden med hus i park från 40- och 50-talet har sina fördelar. På somrarna när grönskan pryder gårdarna blir de vackra tycker jag. Det stora dråpslaget kommer när jag ser våra moderna områden med hus i park från 60-talet fram till idag. För dessa hus är inte hus i park. De är hus i parkeringsplats.


I 40- och 50-talets arbetarförorter sträckte sig berghällar och grönska ända till husknuten.

Just nu håller man på och bygger nya hus bredvid Hägerstens tunnelbanestation. Jag förväntade mig att få se mysiga kvartersgator med lite bykänsla mitt i den gamla arbetarförorten. Men istället fick jag se samma typ av bebyggelse som både högern och vänstern byggt i evigheter. En gigantisk parkeringsplats breder ut sig från tunnelbanestationen. Mitt bland dessa reser sig 3 punkthus. Här och där ser jag nyplanterad grönska vilket skymmer parkeringarna lite grann under våra få gröna månader. Jag ser att de har gjort en berså. Men det mesta jag ser är en kolossal parkeringsplats.


Bredvid Hägerstenåsens tunnelbanestation byggdes inga mysiga kvarters- eller gågator. Det blev istället Hus i Parkeringsplats.

När jag tittar på sydvästförortens årsringar ser jag att hus i parkeringsplatserna började byggas under 60-talet. I Bredäng breder sig gigantiska skivhus ut på 50 meters avstånd från varandra. Mellan flera av dessa hus finns inget annat än parkeringsplatser. Det första många av de boende ser när de drar upp gardinerna i gryningen är parkeringsöken. Men dessa områden har faktiskt några parkområden också. Värre har det blivit med åren. På framsidan av de nybyggda punkthusen nära Västertorps station finns bara parkeringsplatser.


Bredäng är kanske Hus i Parkeringsplatsens stora genombrott. Man kan tro att det inte skulle kunna bli värre…


...Men det blev det. Runt Västertorps tunnelbanestation kan man se nybyggda hus i parkeringsplats…


...nybyggda  hus i parkeringsplats...


...hus i parkeringsplats...


...och åter hus i parkeringsplats.

Det är tydligt att förortsborna inte upplever sig ha alternativ till bilen. De kan inte tillgodose alla behov inom promenadavstånd och kollektivtrafiken är för dålig. Sådant är livet i glesa förorter. När man bygger nytt anlägger man därför stora parkeringsplatser i stället för kvartersgator, parker och gågator. I dagens glesa bebyggelse är det glesare mellan husen men tätare mellan parkeringsöknarna. När förortsborna sedan åker till innerstan blir innerstadsborna ”passiva rökare” när de andas in bilavgaserna. Alternativt skulle man kunna bygga ut kollektivtrafiken. Men hur ska vi få råd med det när vi bor så glest? Vi bygger idag på sin höjd en spårvagnssträckning per decennium. Tunnelbanor har vi helt slutat bygga. De glesa förorterna i sydväst kommer få vänta länge på bättre kollektivtrafik.

Jag har under 3 år bott i en billig arbetarbostad från 40-talet som är ett hus i park. Nu när min privatekonomi förbättrats kommer jag flytta till en tätare bebyggelse. Men ska det vara hus i park så ska det vara hus i park. Inte hus i parkeringsplats. Fördelarna med hus i park tycker jag är de rymliga gröna gårdarna där de boende kan träffas för att grilla, låta barnen leka eller påta med trädgården. Men när de gröna somrarna är över blir områdena mörka och ödsliga. När man vill vara social och träffa vänner, resa till jobbet, gå på teater, bio eller liknande så blir avstånden ofta långa.

Områden med hus i park- och hus i parkeringsplats är också socialt sårbara. Glesa områden har dåliga kommunikationer och få mötesplatser för människor. Därför är risken stor att segregerade grupper som hamnar i dessa områden blir avskurna från omvärlden. Än mer avskurna blir de om området omges av motorvägar och stora skogsområden. En del områden med hus i parkeringsplats besöks idag inte av medelklasstockholm men vi läser om dem i tidningen. När människor inte träffar varandra i verkligheten utan bara läser om varandra i tidningen så skapas fördomar. Jag har en stark tro på oss människor som livskraftiga varelser men vi har också våra nackdelar. Vi måste bygga samhällen där vi träffar varandra, annars får vi problem.

Hus i parkeringsplats är fortfarande den dominerande byggnadsformen. Frågan jag ställer mig är; går det att bygga moderna hus i park istället för hus i parkeringsplats? Kan man realisera tanken om att bygga större områden med hus i park med grön prakt utan att göra de boende socialt segregerade och beroende av bilen? Vad tror ni? Finns det hållbara alternativ till blandstadens kvarter?
»
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8635 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Hjälp! Jag håller på att bli en Nimby!
8 Oktober 2020 19:07 av Trevor Bower
Politikerveckan Järva
8 Oktober 2020 19:06 av Trevor Bower
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 2020 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 2020 18:38 av Mårten Landström
Samråd om lägenheter längs Bredängsvägen
1 Mars 2020 18:26 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter