Utskrift från www.yimby.se
....

Norra Station - På väg mot fiasko?



Det planerade stadsutvecklingsområdet Norra Station har vi skrivit om flera gånger här på YIMBY.

I Maj förra året lämnade YIMBY in ett yttrande där vi i grunden ställde oss mycket positiva till planerna, som iaf på papperet lät bra. En tät blandad stadsdel med stora visioner.

Samtidigt riktade vi också hård kritik mot delar av planen. Det handlade om brist på arkitektonisk variation, för låg exploateringsgrad, överdimensionerade och felplanerade grönytor, vikten av varierad bebyggelse inom så många kvarter som möjligt, där vi även explicit nämner vikten av en blandad bebyggelse även inom de områden som i huvudsak avses vara för sjukhus- och biotekniksyfte. Vidare kritiserade vi den mycket bristande integrationen till nationalstadsparken där man aktivt planerar för att skapa barriärer mellan norra stationsområdet och nationalstadsparken, där man istället borde arbeta på att stärka sambanden, vilket måste ses som uppséendeväckande. Vi riktade även kritik mot Norrtullsplatsen, som i sin planerade utformning överhuvudtaget inte hör hemma i något som kan kallas en stadsmiljö.

Efter samrådstiden sammanställde stadsbyggnadskontoret de synpunkter som kommit in och presenterade resultatet, vilket vi kommenterade i Oktober 2008. Bemötandet av YIMBY:s synpunkter var blandat, men gav ändock visst hopp om en förbättring:

"Kontoret anser att Yimbys förslag om att värna områdets urbana prägel är intressant. Möjligheten att utvidga bebyggelseområdet österut mot Nationalstadsparken är emellertid orealistisk. Dels p.g.a. den alltför hårda trafiken på Uppsalavägen även i framtiden, dels p.g.a. att detta skulle kunna innebära ett intrång i riksintresset Nationalstadsparken. Vad beträffar den aktuella bebyggelsestrukturen har Yimby många intressanta uppslag som kommer att analyseras i det pågående detaljplanearbetet"

I korthet kan man i detta utläsa att det finns en möjlighet till en vidare bearbetning av de i huvudsak arkitektoniska aspekterna medan man tyvärr avser att fortsätta med barriärplaneringen mot nationalstadsparken. I detta steg i processen fanns inte heller någon ytterligare nedskalning av planerna, vilket annars brukar vara regel i Stockholm. Det fanns alltså här ändå ett visst mått av hopp att området kunde utveckla sig till något relativt bra.

Nu har planerna dragits ett varv till förbi maktens korridorer. Resultatet från exploateringsnämnden är nedslående.

Andelen bostadslägenheter minskas markant, från 4000 till 2500. Detta i ett läge då bostadsbristen i Stockholm är mycket stor, och ser ut att markant komma att fortsätta försämras.

För att klara bostadsbehovet skulle nyproduktionen nästan behöva fördubblas. I ett sådant läge väljer man alltså att nästan halvera mängden bostäder i Norra Stationsområdet. Det kan man, om något, kalla ett steg i fel riktning. Förra året ökade befolkningen i Storstockholm med 32.000 personer. Projektet Norra Station klarar således med den nya nivån inte ens av att täcka ett kvartals befolkningstillväxt i Storstockholmsområdet.

Samtidigt ökar andelen kommersiella lokaler i projektet från 200.000 kvm till 315.000 kvm. Behovet av lokaler är stort även det i Stockholm, och vi ser således positivt på en utökad mängd kommersiella ytor i Norra Stations-området. Vad vi inte förstår är varför detta måste ackompanjeras av en kraftigt minskad bostadsproduktion. Området är mycket attraktivt och centralt och det torde finnas stora möjligheter att öka exploateringsgraden i enlighet med det som nätverket YIMBY föreslog i sitt yttrande. Vår övertygelse om att detta är rätt väg att gå förstärks av att stadens beräknade kostnader för projektet har ökat med hela 42%. Att inte väl utnyttja en så dyrbar mark måste ses som märkligt.

Stadsledningskontoret, som har haft ärendet remitterat till sig föreslår just att exploateringsgraden ska ökas för att i viss mån räkna hem kostnadsökningarna. 

"Stadsledningskontoret är positivt till projektet då det länkar ihop stadens delar och förenar staden och Solna i ett möte mellan kunskap, högkvalificerad forskning, sjukvård och ett stort antal nya bostäder och arbetsplatser i cityläge. För att förbättra ekonomin i projektet bör möjligheterna prövas att öka exploa-teringsgraden genom att bygga några riktigt höga hus i området. Planeringen av verksamhetslokaler såsom förskola, skola och gruppboenden måste ges hög prioritet i projektet."

YIMBY kan i detta bara instämma.

I alliansen i stadshuset sitter moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna. Hur ställer sig då miljöpartiet, vänsterpartiet, socialdemokraterna och centerpartiet till de aktuella planerna?

Emilia Hagberg (mp) anser att en hög andel bostäder i enlighet med den fördjupade översiktsplanen bör bibehållas. YIMBY kan här bara instämma, det är mycket olyckligt att bostadsantalet tillåts minska.

MP anför också att det är viktigt att säkerställa att servicebehovet i form av skola, förskola, gemensamhetslokaler osv tillgodoses samt anför också att området bör göras till en klimatneutral stadsdel. Här har YIMBY i stort inget att invända.

MP anför också att det bör byggas lokala solfångare, vindkraftverk och solceller som får stå för en tredjedel av elförsörjningen. Det är en intressant idé men det bör tittas vidare på om det inte är effektivare att i så fall bygga ut elförsörjningen på annan plats, så att ytan inom Norra Stationsområdet kan används så yteffektivt som möjligt. 

Miljöpartiet vill också att det planeras bilfria kvarter, något som YIMBY överlag ställer sig tveksamma till. Bilfria kvarter hör mer hemma i modernismens förortsplanering än i täta städer. Vi ser däremot gärna att man tittar på möjligheterna att skapa gångfartsgator, där det finns positiva erfarenheter från exempelvis Göteborg.

MP anser också att parkeringsnormen inte bör överstiga 0,8. YIMBY menar att detta på ett så centralt läge är för högt, och att normen snarare bör ligga på cirka 0,5, vilket avspeglar faktiskt bilinnehav i täta stadsdelar i Stockholm idag.

MP vill också se mer gröna ytor även mellan husen. Detta är något som YIMBY inte instämmer i då det handlar om impedimentmark som i allt väsentligt riskerar att bli oanvänd och otrygg. Grönska i städer placeras med fördel på tak, på innergårdar, i parker och i form av träd längsmed gator. Alla boende bör ha tillgång till grönska med god kvalitet på kort avstånd, något som inte uppnås med oattraktiva ingemansland mellan husen. Detta understöds också av forskning.

MP tar också upp vikten av goda kopplingar till nationalstadsparken. Detta instämmer vi i, även om vi troligen till viss del har olika syn på hur detta kan uppnås. Miljöpartiet kritiserar också hushöjden och menar att byggnadshöjderna kan ifrågasättas genom att de ger ett "oönskat intrång" i exempelvis Rödabergsområdets bebyggelseskala. YIMBY har dock svårt att se detta som ett objektivt sakargument. Istället är det fråga om tycke och smak där YIMBY menar att den nya stadsdelen med fördel kan göras synlig även på ett visst avstånd.

Miljöpartiet kritiserar också den monotona arkitekturen och likartade byggnadshöjderna i planen, liksom den överdimensionerade norrtullsplatsen. Denna kritik går helt i linje med vad också YIMBY driver. Miljöpartiet tar också upp några andra utmärkta punkter, som vi gärna ser att staden lyssnar på:

"Stadsdelen bör få en blandning av hyresrätter och bostadsrätter. Genom att begränsa storleken på markanvisningarna ges även möjligheten för mindre aktörer på bygg-marknaden att medverka.
[..]
En stor ny stadsdel behöver möjlighet till kulturupplevelser och förutsättningarna för det måste säkerställas i den tidigare planeringen.
[..]
Det senaste förslaget verkar gå mot fler kontor på bekostnad av bostäder. Det är olyckligt, då det behövs bostäder och en bar balans mellan bostäder och arbetsplaster är mycket värdefullt."


YIMBY kan bara applådera.

Roger Mogert, Teres Lindberg, Malte Sigemalm och Abdo Goriya, samtliga från socialdemokraterna, anfört kort att det är viktigt att Stockholms bostadsförsörjning måste utformas barn- och miljövänligt. I detta kan YIMBY bara instämma, men vi måste samtidigt ifrågasätta hur meningsfullt ett sådant substanslöst påstående är. Det lär vara få politiker och medborgare i Stockholm som vill att staden ska utformas på ett barn- och miljöfientligt sätt, diskussionen handlar snarare om vad som är just barn- och miljövänligt. Det finns också fler aspekter att ta hänsyn till i stadsutvecklingen än enkom barn- och miljöperspektivet, vilket inte heller får förglömmas. Här finns skäl till vaksamhet mot slentrianmässigt "mer gräsmattor löser alla problem"-tänkande.
 
Även Inger Stark, vänsterpartiet, kritiserar att det byggs färre lägenheter.

Per Ankersjö, centerpartiet, anför att förslaget i huvudsak för bifallas men anför i övrigt att:

"Centerpartiet är mycket positivt till att innerstaden expanderar utåt och har under hela planprocessen drivit linjen att exploateringsgraden i Norra Stationsområdet ska vara mycket hög. Stockholms dragningskraft är fortsatt stark och efterfrågan på såväl bostäder som lokaler är stor. Därför är det tråkigt att antalet bostäder i kommunstyrelsens förslag nu decimerats från 4000 till 2500. Genom att tillåta en högre exploateringsgrad skulle vi ha möjlighet att bygga såväl fler bostäder som lokaler. Det enda som krävs är att vi på allvar låter Norra stationsområdet bryta mot den rådande Stockholmsskalan och tillåter riktigt höga hus. Platsen lämpar sig utmärkt för ett kluster med skyskrapor. Centerpartiet anser att den enda begränsningen i hur högt och tätt man kan bygga i Norra stationsområdet ska vara hur mycket marknaden vill investera."

YIMBY kan här inte annat än applådera, och kan bara önska att staden vågar släppa på höjdbegränsningarna i området.

Samtidigt kan vi också i centerpartiets utlåtande om översiktsplanen för nationalstadsparken läsa att man anser att utvecklingen av Vetenskapsstaden inte bör innefatta byggande av bostäder. Det går rakt emot vad YIMBY tar upp i vårt yttrande om Norra Stationsområdet, och vi tycker att det är tråkigt att centerpartiet här väljer att gå emot en av de grundläggande idéerna om Norra Stationsområdet som en blandad stadsdel.

På det stora hela finns det skäl att vara vaksam på utvecklingen av Norra Stationsområdet. Det ser i de senaste planerna ut att röra sig mot ett arbets- och forskningsområde, med inslag av bostäder, snarare än en riktig blandad stadsmiljö. Redan tidigare var områdena tyvärr i stor grad zonerade enligt modernistisk stadsplaneringsdogma och det faktum att nu bostäderna ytterligare minskas i antal skapar en stor risk att stora delar av området kommer att upplevas som allt annat än en vital stadsmiljö efter kontorstid. YIMBY hoppas naturligtvis att politikerna och planerarna vågar göra upp med gamla "sanningar" och i sanning vågar följa projektets slogan:

"Den nya stadsdelen kring Norra Station förenar i en unik miljö stadens kvaliteter med världsledande forskning, företagande och boende i Europas mest spännande tillväxtregion"

Tyvärr är inte ett område där man isolerar bostäder, kontor och andra verksamheter fysiskt från varandra i en monoton arkitektur och aktivt i planeringen arbetar för att försvåra tillgången till nationalstadsparken något som kan sägas uppfylla denna vision. Borgarråd Sten Nordin (m) föredrar i exploateringsnämnden att:

"Visionen om satsningar inom life science (medicinsk teknik, bioteknik och medicin) tas omhand genom att avsätta vissa kvarter inom både Stockholm och Solna för denna typ av verksamhet"

Men en stad byggs som bekant inte så.
Det i synnerhet viktigaste som vi inom YIMBY vill säga till våra politiker och planerare är att sluta planera områden med forskning, områden med bostäder och områden med kontor. Planera istället en stadsdel, där funktionerna får blandas fritt. Inom varje kvarter. Bara så kan vi skapa en stad.
 
Missa förresten inte att läsa ett utmärkt blogginlägg från Mikael Nestius, chefredaktör för tidningen City som apropå slussen och Årstafältet konstaterar att det behövs bostäder, NU.

YIMBY hos Studieförbundet Näringsliv och Samhälle

 

YIMBY var i måndags inbjudna till SNSStudieförbundet Näringsliv och samhälle för ett möte med rubriken "Den kosmopolitiska staden".

Utgångspunkten för samtalet var Stockholms stads översiktsplan och några centrala frågeställningar:

* Hur ser ett attraktivt storstadsboende ut?

* Bör staden växa genom förtätning eller utbredning?

* Hur planerar man för en ekologisk hållbar stad?

* Hur tas besluten om var, när och hur det ska byggas och hur staden ska gestaltas?

Inbjudna talare var Göran G. Lundquist - arkitekt SAR MSA - Can Arkitektkontor, Henrietta Palmer - arkitekt och professor på Kungl. Konsthögskolan, Niklas Svensson - Stockholms Stadsbyggnadskontor och Kristina Alvendal - Stadsbyggnads- och fastighetsborgarråd. Mötet leddes av Dagens Nyheters arkitekturskribent Peder Alton.

DN:s arkitekturskribent Peder Alton ledde mötet.
DN:s arkitekturskribent Peder Alton ledde mötet.
 

Göran G. Lundquist inledde efter en kort introduktion av Peder Alton och uppehöll sig mycket kring fördelarna med att bo tätt. Göran menade att om vi bor tätt så kan alla som vill bo i staden. Göran påtalade också att det är nära till allt och att det är energieffektivt.


Göran G. Lundquist, arkitekt SAR MSA, Can Arkitektkontor

Göran tyckte också att det är synd att intellekt hamnar ute i isolerande förorter, vilket försvårar möjligheterna för exempelvis invandrare. Han fortsatte med att berätta att vi uppskattar att bo tätt för att det händer så mycket i staden.

Göran G. Lundquist berättar om energi-ineffektiva hus.
Göran G. Lundquist berättar om energi-ineffektiva hus.
 

Göran tyckte också att det är bättre att bygga högt istället för på grönområden och i parker.
Göran pratade om det trauma som drabbat Stockholm efter klararivningarna och menade att utvecklingen av Klara stannat av. En intressant infallsvinkel på detta var att Göran menade att det i huvudsak inte var omdaningen av Klara som var orsaken, utan istället miljonprogrammet, som gett arkitekter, stadsplanerare och andra som står bakom stadsbyggnad ett dåligt rykte. Göran ansåg att man borde kunna göra avsevärt mer i Klara än vad som idag planeras och menade att få byggnader som idag finns där är värda att bevara.

Göran berättar om energieffektiva hus.
Göran berättar om energieffektiva hus.
 
Göran tar upp debatten om det föreslagna höghuset invid klara kyrka och exemplifierar med ett positivt exempel.
Göran tar upp debatten om det föreslagna höghuset invid klara kyrka och exemplifierar med ett positivt exempel.
 

Efter Göran fortsatte Henrietta Palmer med att berätta om sin syn på täthet i Stockholm, och pratade om de erfarenheter hon tagit till sig från städer som Los Angelses och Sao Paulo.

Henrietta Palmer, arkitekt och professor på Kungl. Konsthögskolan
Henrietta Palmer, arkitekt och professor på Kungl. Konsthögskolan
 

Henrietta ansåg att det egentligen inte finns någon täthet i Stockholm att tala om. Henrietta pratade om vår definition av täthet och problematiserade att man låser sig vid befolkning när man pratar om täthet. Henrietta tog upp Rinkeby och Östermalm som exempel på områden som upplevs som glesa respektive täta, trots att det bor ungefär lika många människor per hektar. (115/ha i Rinkeby och 132/ha i Oscars församling på Östermalm).

Henrietta visar en bild från São Paulo. Bilden visar ett lågt bebyggt fattigt område som gränsar till ett rikt högt bebyggt område med tennisplaner, swimmingpool  med mera. Tätheten är ungefär lika hög i båda områdena.
Henrietta visar en bild från São Paulo. Bilden visar ett lågt bebyggt fattigt område som gränsar till ett rikt högt bebyggt område med tennisplaner, swimmingpool med mera. Tätheten är ungefär lika hög i båda områdena.
 

Henrietta berättade också om sina erfarenheter från Los Angeles. Hon visade att staden har ett välutbyggt nät av busslinjer, men att bara de som inte har råd med en egen bil använder dessa. Henrietta pratade också om heterogena städer, att det kan vara ett problem om områden i städer blir för heterogena.

Henrietta Palmer berättar om Kina där man trots hög befolkningstäthet subventionerar bensinen och bygger för hög bilanvändning.
Henrietta Palmer berättar om Kina där man trots hög befolkningstäthet subventionerar bensinen och bygger för hög bilanvändning.
 

Efter Henrietta tog Kristina Alvendal över mikrofonen och inledde med att säga att de föregående föredragen var intressanta, men menade att det inte alltid är helt oproblematiskt att ta idéer från andra städer och applicera på sin egen. Kristina menade att man ska ta intryck från andra städer, men att man måste anpassa dem för den egna stadens villkor.


Kristina Alvendal, Stadsbyggnads- och fastighetsborgarråd (m)

Kristina ser det faktum att Stockholm nu genomgår en stark expansion som ett kvitto på att många vill bo i en stad, och att städer är "hetare än någonsin". Kristina tycker att det behövs en ny plan för Stockholm. Sedan 1930-talet har staden byggts ut genom nya förorter. Nu återgår Stockholm, enligt Kristina, till att bygga tät stad - Promenadstad. Kristina lyfter fram några positiva aspekter med sin vision om promenadstaden som att den har livliga stadsmiljöer, är sammanhängande och färre otrygga mörka "mellanrum". Kristina tog upp Gullmarsplan som ett exempel på ett område som är i behov av en stadsmässig omvandling. Kristina uttryckte en önskan om att Gullmarsplan i framtiden ska hänga ihop med Södermalm och Hammarby sjöstad.

Kristina berättar om sina tankar om Stockholms framtida utveckling.
Kristina berättar om sina tankar om Stockholms framtida utveckling.
 

Kristina tar upp de miljöpositiva värdena med den täta promenadstaden som ger närhet, god kollektivtrafik och fjärrvärme. Kristina påtalade också att gemensam service kräver täthet. Områden som enligt Kristina ska förändras till en mer stadsmässig karaktär i framtiden är bl.a. Årstafältet, Gullmarsplan och Liljeholmen.


Niklas Svensson, Stockholms Stadsbyggnadskontor, projektledare för Stockholms översiktsplan.

Dagens sista talare är Niklas Svensson som inleder med att ta upp några av utmaningarna för stadsbyggandet. Ett av de exempel som Niklas tar upp är att en fortsatt befolkningstillväxt och globaliseringen ställer krav långsiktig planering. Niklas säger att det inte en fråga om utan hur och var vi ska förtäta. Niklas pratar mycket om att satsa på attraktiva och mångsidiga tyngtpunkter och nämner utvecklingsområden som Vällingby och Farsta.

Niklas Svensson berättar om översiktsplanen
Niklas Svensson berättar om översiktsplanen
 

Niklas tar upp den infrastrukturproblematik som pendligen mellan arbets- och bostadsområden innebär och ser därför gärna en tillförsel av fler arbetsplatser i dagens bostadsområden, samt en tillförsel av fler bostäder i dagens arbetsområden. Niklas talar också om att kvaliteten på våra offentliga ytor måste hålla en mycket hög kvalitet.

I sitt anförande pratar Niklas också om de yttranden som kommit in om förslaget till ny översiktsplan för Stockholm. Enligt Niklas har remissinstanserna varit övervägande positiva och de flesta verkar hålla med om stadens strategi att bygga staden tätare.

Efter att Niklas fått säga sitt tog debatten fart där bland annat demokratifrågan diskuterades. Vem ska bestämma över staden egentligen? Bland annat omnämndes problemet med att allmänintressen ofta får stå tillbaka för starka särintressen. Kristina Alvendal tog upp nätverket YIMBY som ett exempel på att det finns stöd för att låta staden växa. Alvendal tycker att man löser demokratiska frågor bra genom att presentera ett förslag först och sedan ha en diskussion och motiverade det med att det är lättare att diskutera när det finns ett förslag att ta ställning till. Alvendal pratade också om höga hus i Stockholm och menade att en av anledningarna till att det inte byggs några sådana i Stockholm är för att politiker lyssnar för mycket på ett fåtal högljudda aktörer.

Göran G. Lundquist tog upp problemet med den tråkiga arkitekturen och menade att den konstanta bostadsbristen i Stockholm har en stor roll i detta. Göran menade att det är svårt att vara arkitekt i Sverige och berättade att han när han arbetar utomlands upplever en helt annan syn på och en större respekt för arkitektur. Göran tycker inte att arkitektur har någon prioritet i Sverige och problematiserade också stadsbyggnadskontorets makt där det, enligt Göran "bara är att sticka" om man inte gör som stadsbyggnadskontoret säger. Göran tog också upp byggprojekten vid Odenplan som ett olyckligt exempel på där ett från början bra förslag blivit sämre på grund av de protester som uppstått. Enligt Göran hade det gått bättre om det presenterats på ett annat sätt. Göran menade också att vissa aktörer, som exempelvis skönhetsrådet, bromsar utvecklingen i Stockholm.

YIMBY tackar SNS för inbjudan till denna intressanta föreläsning och debatt och kan konstatera att det finns många starka åsikter om stadsbyggnadspolitik. Det mest glädjande i diskussionen var att det bland deltagarna verkade råda en ganska stark koncensus om att det täta stadsbyggandet är rätt väg att gå framöver.

YIMBY lämnar in yttrande om detaljplan för kvarteret Telefonfabriken


De röda byggnaderna vid området markerat med siffran 2 tillhör planområdet.



YIMBY har lämnat in ett yttrande om ett planområde vid Telefonplan som kallas "Telefonfabriken".

Den föreslagna bebyggelsen utgör en del av ett större program för Telefonplan innehållande
ca 2 000 lägenheter samt ca 70 000 kvm kontor. Syftet beskrivs som varandes att omvandla ett renodlat arbetsområde till en blandad stadsbebyggelse.

Planens målsättning beskrivs med dessa ord:

"De nya fastighetsägarna Vasakronan, Stena Fastigheter, SSM Bygg och Fastigheter samt Keops har ambitionen att tillsammans med staden utveckla området till en sammanhållen stadsmiljö med en blandning av bostäder, arbetsplatser och service."

YIMBY ser denna målsättning som utmärkt. Området har en stor potential att utvecklas till attraktiv stadsbyggd, speciellt med den kulturverksamhet som idag växer fram i området. Som vi påtalat i vårt yttrande till Stockholms kulturvision 2030 så behöver kulturen lokaler och kunder. Vi ser telefonplan som ett utmärkt område som kan berikas med tät och blandad stadsmässig bebyggelse som skapar förutsättningar för ett rikt kulturliv.

Vi vill också särskilt peka på det program som togs fram 2004 som lade fast en övergripande struktur för gator, parker, torg och bebyggelse inom stadsdelen. Det är en utmärkt strategi att först ta fram en övergripande plan, och att sedan successivt fylla i den efterhand. Resultatet av en sådan planering tenderar att bli mer blandad, och mer stadslivsbildande, än områden där allt planeras i ett svep. Det gör det också enklare att komplettera efterhand som området utvecklas.

I stort är den presenterade planen bra. Att området berikas med flera slutna kvarter är ett strukturellt viktigt ställningstagande som skapar goda förutsättningar för fungerande flöden inom omådet. Det skapar också en tydlig avgränsning mellan offentliga och privata ytor, och därmed en ökad trygghetskänsla.

Bebyggelsen i kvarter ett kännetecknas av en hel byggnad i fem våningar.


Illustration Kjellander & Sjöberg Arkitektkontor AB

Den gradvisa förskjutningen från gaturummets offentliga karaktär till gårdens privata karaktär bör studeras vidare ur en trygghetsaspekt. Om mellanområdet riskerar att uppfattas som ett halvoffentligt rum (vilket planbeskrivningen indikerar) finns en påtaglig risk att området kan upplevas som en otrygg miljö. Vi ser helst också att bottenplanet inte upplåtes för bostäder, utan istället ges plats för lokaler och andra utrymmen. Om området ska kunna utvecklas till en ny stadsdel riskerar bostäder på bottenplanet att bli oattraktiva och de fungerar också mindre bra samman med ett levande stadsliv. Om detta inte är möjligt att genomföra bör alternativet bokaler vara ett absolut minimikrav, så att en omvandling till lokaler i ett senare skede blir möjligt. Planen medger "möjlighet för butiksläge i hörn". Planen bör inte bara medge utan också kräva detta. För att kompensera eventuellt bortfall av bostadsyta kan huset ökas på med ett plan.

Vad gäller bebyggelsen i kvarter två välkomnar vi att den högre byggnaden placeras just här.


Illustration: ÅWL Arkitekter AB

Den kan med sin placering i områdets utkant i viss mån avhjälpa problemet med gränsvacuum. Det är också bra att byggnaden sammanbinds både med den lägre byggnaden intill, och med gatan. Högre byggnader bör införlivas i stadens struktur, vilket görs i den aktuella planen. Den högre byggnaden är dock något för låg för att skapa en tillräckligt stark kontrast mot omkringliggande bebyggelse för att nå fram till syftet att agera "markör" för områdets nordvästra hörn. Vi ser gärna att byggnadens höjd ökas med minst 5 våningsplan till en total höjd av 16 våningar. Arkitekturen i denna högre byggnad bör ges extra eftertanke då den med sin höjd blir extra tydlig i stadsrummet på avstånd.

I kvarter tre ser vi den föreslagna utformningen som i huvudsak god. YIMBY ställer sig normalt sett tveksamma till låga punkthus då de har negativa stadsbyggnadskvaliteter, men då husen i planförslaget placeras direkt mot gata och dessutom binds samman med en lägre volym som binder samman stadsrummet ser vi inga stora problem med den föreslagna utformningen. Utan den lägre volymen hade byggnaderna inneburit ett allvarligt avbrott i stadsväven, varför det är ytterst viktigt att den lägre volymen inte försvinner i det vidare planarbetet.

Vi saknar även här handels- och lokalytor i bottenplanen ut mot Mobilgatan, vilket måste åtgärdas. På visionsbilderna i plandokumentet ser vi glada människor en varm sommardag.


Illustration: ÅWL Arkitekter AB

Antalet dagar per år som passar in på scenariot ovan, med strålande solsken, fullt av glada människor, lekande barn, två personer som promenerar med sina hundar, överflygande fåglar och en person som viftar från balkongen, kan nog räknas på ena handens fingrar. Verkligheten kommer inte alltid att vara fullt lika inbjudande:


Illustration: ÅWL Arkitekter AB. Bildretushering: YIMBY

Här finns en stor risk att vi med den aktuella planen möts av en mörk, ödslig och oinbjudande gata då handels- och lokalytor saknas. Om exploatören anser att uppförandet av lokaler i bottenplanet behöver kompenseras med ny bebyggelseyta ser vi positivt på en höjning med ett eller två plan av det södra punkthuset. Det skulle också skapa en höjdmässig variation mellan de två punkthusen vilket är bra ur stadsbildsmässig synpunkt.

Vi ser mycket positivt på att gaturummet omformas som en "klassisk" stadsstruktur med körbana och trottoar, med hus som har direktkontakt med trottoaren. Det är också mycket välkommet att delar av gatan trädplanteras.

Den föreslagna parkeringsnormen på 0,8 är med tanke på det utmärkta kollektivtrafikläget för hög. En norm på runt 0,5 anser vi rimlig, vilket mer korrekt avspeglar det faktiska bilinnehavet i tätbebyggda stadsdelar med god kollektivtrafik i Stockholmsområdet. En sänkt norm möjliggör också lägre byggkostnader, och billigare lägenheter.

Vi tycker det är glädjande att man planerar att bygga flera slutna kvarter inom planområdet. Att husen också är väl integrerade med gatorna ser vi också som något mycket positivt.

I Stockholm är utbudet av verksamhetslokaler på bottenplan längs livliga gator så lågt att priserna blivit mycket höga. Mindre kapitalstarka grupper som exempelvis kulturutövare har idag inte råd att skaffa lokaler för verksamhet. För kulturen och mångfaldens skull måste vi därför bygga fler stadsdelar i Stockholm som har livliga kvarter likt det som vi har mycket av i innerstaden. Desto mer riktig stad med gott om verksamhetslokaler, desto billigare blir lokalerna och desto större blir mångfalden i utbudet av kultur och andra tjänster i staden.

Telefonplan har profilerat sig som en kreativ stadsdel och då måste vi också ta vårt ansvar och se till att alla kreativa entreprenörer i stadsdelen har råd att skaffa lokaler för verksamhet. För att uppnå detta måste vi skapa gott om verksamhetsytor längs de gator människor rör sig. YIMBY föreslår därför att alla hus inom planområdet längs huvudgatorna Tellusgången, Telefonvägen och den så kallade "huvudgatan" förses med lokaler för verksamhet på bottenplan. Husen vid övriga kvartersgator bör byggas på ett sådant sätt att det i framtiden blir möjligt att bygga om bottenvåningarna till lokaler för verksamhet om så skulle behövas.

Det finns gott om grönområden runt planområdet men de är i dåligt skick och svårtillgängliga. Söder om planområdet ligger ett stort grönområde som är isolerat av tunnelbanans räls. Väster och norr om planområdet ligger också ett grönområde kallat LM-skogen som är isolerat genom taggstängsel.


Taggstängsel isolerar idag människor vid Telefonplan från parken


YIMBY tackar den hjälte som tagit lagen i egna händer och gett de boende i Midsommarkransen möjlighet att gå till sin park. Men porten är inte anpassad för rörelsehindrade eller barnvagnar. Parkens tillgänglighet måste förbättras.


Ingången till södra parken från planområdet är inte inbjudande. Den måste förbättras. Bollplanen bör fräschas upp.

Det är glädjande att man enligt planen vill förbättra möjligheten att ta sig in till västra parkområdet genom de gångvägar som planeras. Men tillgängligheten från planområdet till norra och södra parken måste också förbättras.

I grönområdet norr om planområdet finns en lekpark men den är långt borta och i mycket dåligt skick. Det finns inte heller många öppna ytor i parken som ger besökarna solljus. Vi måste spendera pengar för att fräscha upp parkytorna och göra de användbara för fler boende och arbetande i området. Grönområdena bör ge goda möjligheter för avkoppling i öppna ytor, ha aktiviteter för motion som exempelvis beachvolleybollplaner, få bättre lekytor för barn och promenadstråk anpassade för rörelsehindrade och barnvagnar. Om staden anser att detta enligt nuvarande plan inte är ekonomiskt möjligt bör man överväga att bygga planområdet ännu tätare för att skapa befolkningsunderlag för att förbättra parkerna. Då blir Telefonplan en grönare stadsdel där fler kan njuta av det gröna.

Midsommarkransen har arkitektur från nästan alla epoker under de senaste hundra åren. Arkitekturen präglar ofta sin tid. Vi bör fortsätta denna tradition. YIMBY ser gärna att arkitekturen blir något nytt som vi inte sett de senaste 60 åren. Man bör anstränga sig till det yttersta för att bry sig om utseendet i arkitekturen för att skapa en så trevlig atmosfär i stadsdelen som möjligt. Arkitekturen måste också se kreativ ut om det ska bli möjligt att marknadsföra stadsdelen som kreativ utanför stadens gränser. I våra grannländers huvudstäder byggs fantastiskt kreativ arkitektur som ger städerna positiv uppmärksamhet runt om i världen. Stockholm ska inte vara sämre, utan bättre!


Midsommarkransen präglas av en vild blandning av arkitektur från nästan alla epoker de senaste 100 åren.

Kollektivtrafiken vid Telefonplan kan förbättras. Det finns idag endast möjlighet att resa i två riktningar med spårburen kollektivtrafik. Det planeras att byggas en hubb för bussar över Telefonplans tunnelbanestation. Men rälsburen kollektivtrafik är bättre för miljön och anses vara attraktivare bland resenärerna. Vi bör planera redan nu för en spårväg som gör det möjligt att resa söderut från Telefonplan. Vill man resa kollektivt från Telefonplan till exempelvis Södertälje Syd går det idag snabbast att åka in till T Centralen och där byta till SJ-tåg mot Södertälje. När människor tvingas ta en sådan omväg till arbetet väljer de ofta bilen framför kollektivtrafiken och det är inte bra för miljön. Planförslagets lösning på detta verkar vara en hög parkeringsnorm, vilket är helt fel väg att gå.

För att en framtida spårväg i området ska vara ekonomiskt möjlig måste det arbeta och bo tillräckligt många på Telefonplan. Staden bör därför överväga att bygga området ännu tätare än man i dag planerat om man gör bedömningen att detta skulle förbättra möjligheten att bygga spårväg med täta avgångar från Telefonplan.

Plansidan hos Stockholms stadsbyggnadskontor finns här.

Hela YIMBY:s yttrande kan läsas här.

Stockholm: Europas Miljöhuvudstad 2010


Bild: Anders Gardebring

Stockholm har utsetts till Europas Miljöhuvudstad 2010 av Europeiska kommissionen. YIMBY tycker naturligtvis att det är oerhört kul att staden uppmärksammas för sitt miljöarbete. Stockholm har kommit en bit på väg i sitt miljöarbete, men mycket mer finns att göra.

I den reklamfilm för de olika städerna som deltog i finalen visas livliga stadsgator, gröna parker och fina grönområden:



En annan bild av Stockholm som många kanske också känner igen är denna:





Det är blandade reaktioner bland våra politiker. Få lyckas dock med att se helhetesbilden.

Yvonne Ruwaida (MP), oppositionsborgarråd i Stockholm stad säger i Svenska Dagbladet:

"Jag tycker det är roligt att de insatser som har gjort belönats, men det är bakvänt att personen som tar emot priset har bidragit till att nedrusta miljöarbetet. Man har till exempel minskat satsningen på cykelbanor och börjat exploatera grönområden, säger Yvonne Ruwaida till SvD.se."

Att satsningen på cykelbanor till synes har nedprioriterats är naturligtvis allvarligt. YIMBY påtalar i sitt remissvar till Regionplan 2010, liksom i vårt yttrande till Stockholms översiktsplan, att det måste tas ett helhetsgrepp över satsningarna på cykelbanor i Stockholm. Idag är cykelbanenätet splittrat och svåröverskådligt, och med mindre lyckade trafiksäkerhetsmässiga lösningar på sina ställen. Vi hoppas från YIMBY:s sida att ett sådant arbete påbörjas snarast.

Vad gäller exploatering i grönområden är det inte fullt lika enkelt som Ruwaida vill påvisa. Viss exploatering i områden som idag är oexploaterade måste ske. Detta för att Stockholm ska kunna bryta sig loss från bilberoende och segregation. Det behövs för att vi ska kunna skapa en stad som man kan promenera och åka kollektivt i, och där det aldrig är långt till ett kvalitativt grönområde. 

Att se varje kvarvarande oexploaterad yta som ett bevarandevärt grönområde är varken en miljöriktig eller konstruktiv politik. Samtidigt finns det många grönområden i Stockholm som är väl värda att skydda från exploatering.

Det gäller att prioritera riktiga grönområden framför överbliven impedimentmark och smala remsor av slyskog som framförallt blir barriärer mellan områden (och som i vissa fall aktivt planerats för att vara just sådana). Framförallt gäller det att kunna se helheten. Nyexploatering bör koncentreras till redan exploaterad yta. Men att enbart förtäta i redan ianspråkstagna områden innebär en stadsbyggd som fortsätter att bestå av isolerade öar. Det skapar inte underlag för en miljövänlig stad utan leder tvärtom till hög bilanvändning. Det gäller alltså att titta på var man kan skapa stora samband och goda möjligheter för tät stadsbyggd, med ett så litet ianspråkstagande av naturyta som möjligt.

Att miljöpartiet i Stockholms läns landsting förespråkar alternativ fördelad i den regionala utvecklingsplanen samtidigt som miljökonsekvensbeskrivningen för samma regionala utvecklingsplan visar på en uppsjö av sämre miljöaspekter och ökat bilanvändande med detta alternativ rimmar väldigt illa med miljöprofilen. Samtidigt förespråkar miljöpartiet i sitt remissvar till regionplanen en kraftig satsning på kollektivtrafik, vilket vi ser som mycket positivt. Här måste miljöpartiet välja; en effektiv och bra kollektivtrafik förutsätter en tät stadsbyggd, vilket regionplanen mycket tydligt påvisar. Det går inte att kräva mer kollektivtrafik och samtidigt förespråka en stadsbild som oundvikligen leder till minskad kollektivtrafik och ökad bilism.

YIMBY konstaterar i sitt remissvar till utvecklingsplanen följande:

"Som vi påtalade redan i inledningen förespråkar YIMBY alternativ Tät. Inom så gott som samtliga områden som avser miljö såsom energieffektivitet, kollektivtrafik, skydd av grönområden, koldioxidutsläpp, strandskydd med mera så utkristaliserar sig alternativ Tät som en mycket tydlig vinnare. Att alternativet dessutom går bättre samman med en mängd andra positiva aspekter som t.ex. integration och attraktivitet ger än mer underlag för att välja alternativ Tät.

I Miljökonsekvensbeskrivningen beskrivs dagens bebyggelsesituation i Stockholm med att 45% av befolkningen bor i regioncentrum, 25% i inre förort och 30% i yttre förort. Med alternativ fördelad skulle detta förhållande kraftigt försämras med en fördelning av 25% i regioncentrum, 30% i inre förort och 45% i yttre förort. En sådan fördelning vore ur miljösynpunkt djupt olämplig och närmar sig alltmer den amerikanska bilstaden i sin utformning. Är det enorma och glesa småhusområden, mängder av flerfiliga motorvägar, stora problem med luftföroreningar och en skövling av alla kvarvarande grönytor som är målet för Stockholms utveckling så är det rätt väg att gå, annars inte.

Alternativ tät är klart bättre med en fördelning av 45% i regioncentrum, 30% i inre förort och 25% i yttre förort. Värt att notera här är dock att förhållandena endast ytterst marginelt förbättras jämfört med dagens situation. Det är inte tillräckligt då Stockholm redan idag har stora problem med utspridning och urban sprawl.

Även vad gäller nyproduktionen av bostäder finner vi alternativ Fördelad oacceptabel. Att lägga 47% av nyproduktionen i småhus i en region som växer så kraftigt som Stockholm är inte realistiskt. De markytor som skulle behöva tas i anspråk för boende och ny infrastruktur skulle bli enorma. Likaså skulle miljöpåverkan i en sådan utveckling bli oacceptabel. Här är alternativ Tät med 78% i flerbostadshus och 22% i småhus ett avsevärt mer realistiskt alternativ.

I båda strukturalternativen räknar man med att kollektivtrafikens andel av resandet kommer att minska. Från 42% till 38% i alternativ tät och ner till 35% i alternativ fördelad.

Att andelen kollektivtrafiksresenärer per capita beräknas minska är oacceptabelt. Utvecklingen i den växande storstadsregionen Stockholm måste istället gå i den andra riktningen med en ökande andel av kollektivtrafikresenärer. Här måste krafttag tas och inriktningen i utvecklingen ändras så att ett sådant mål kan uppnås."


YIMBY drar den logiska slutsatsen av detta, nämligen att alternativ tät är rätt riktning att gå, men att det inte räcker. Vi förespråkar således än ännu tydligare inriktning på tät stadsbyggnad.


Resultatet av stadsutglesning (alternativ Fördelad i RUFS 2010). Bild: Eniro


Resultatet av tät blandstad. Bild: Wikipedia.

Svenska Dagbladet skriver:

"Stockholm får priset trots att partikelhalterna på sorgebarnsgatan Hornsgatan fortfarande bryter mot EU:s miljönormer.

- Där behövs åtgärder, men jag hoppas att Moderaterna kan se att det här kan bli en nystart för att börja satsa mer på miljöpolitiken i Stockholm, säger Yvonne Ruwaida.

Ulla Hamilton tycker att utmärkelsen är ett fantastiskt kvitto på Stockholms miljöarbete och slår ifrån sig Ruwaidas kritik.

- Det är väldigt tråkigt att hon är magsur i en sådan här situation. Det här är något alla partier har delaktighet i, för miljöarbetet är något som har pågått i 30 år. "


Även här får vi se exempel på politiskt spel men inte så mycket insikt över helhetsbilden. Arbetet med en förbättring av situationen vid Hornsgatan pågår, men vi får se var det landar. Att bygget av citybanan äntligen har kommit igång är naturligtvis lysande (detta arbete har dock pågått länge och där har företrädare för båda blocken varit både drivande och stoppande).

Den sittande majoriteten har höjt parkeringsnormen, vilket knappast ligger i linje med bra miljöarbete. Att sätta en politisk miniminivå för det antal parkeringsplatser som måste uppföras rimmar illa med att ge Stockholm ett miljöpris. Att den satta nivån dessutom ligger långt över faktiskt bilinnehav i Stockholm gör det hela än mer orimligt. Samtidigt har moderaterna i Stockholm allt tydligare tagit ställning för den täta staden, vilket är mycket välkommet. Men det gäller att återigen se helhetsbilden och förstå skillnaden på hur man löser trafikfrågan i en tät stad ställt mot glesa förorter och villaområden. För att alliansen i stadshuset ska kunna föra en seriös stadsbyggnadspolitik måste den politiskt styrda parkeringsnormen avskaffas.

De borttagna förmånerna för miljöbilar har också visat ett mindre lyckat utfall, där vi nu som ett direkt resultat av detta har gått från att vara ledande i Sverige till att nu tillhöra bottenligan. Vi måste styra om mycket trafik till kollektivtrafik. Men en del biltrafik kommer alltid att behövas, och staden bör uppmuntra dem som väljer ett miljövänligt alternativ.

Trots planeringen av stadsutvecklingsområden som Norra Station, Nordvästra Kungsholmen, Kista med flera strösslas det också fortfarande ut mänger av punkthus(som få efterfrågar) i skogar och på gärden runtomkring Stockholm. Här behöver staden också ta till ett krafttag för att se till att en mer urban och tät stadsbyggnadsfilosofi också ger ett faktiskt utslag i att bevarandevärda naturområden skyddas från exploatering. Den täta, levande och attraktiva blandstaden förutsätter också en god tillgång till riktig natur.

Att priset kanske inte är riktigt förtjänat visar sig när miljökommissionären Stavros Dimas enligt Dagens Nyheter på prisutdelningsceremonin i Bryssel betonade att det är just i städerna miljöproblemen finns. Det går tvärt emot all vedertagen vetenskaplig kunskap. Varje Stockholmare släpper i snitt ut 50% mindre växthusgaser än snittet i Sverige. Ett sådant uttalande från en miljökommisionär kan inte ses som annat än ytterst anmärkningsvärt, och mycket oroande.

(DN, City)

YIMBY startar upp i Uppsala



Äntligen är det dags igen! Nu drar vi igång YIMBY Uppsala.

Uppsala är en väldigt konservativ stad som fortfarande inte släppt förlegade stadsplaneringsideal och tagit steget in i 2000-talet.

YIMBY Uppsala är, liksom YIMBY Stockholm och YIMBY Göteborg ett partipolitiskt obundet nätverk som är öppet för alla stadsvänner som vill ha mer av den täta och kollektivtrafikvänliga blandstaden.

YIMBY Uppsalas hemsida finns på https://uppsala.yimby.se/ och det finns också en Facebookgrupp, Uppsala: Under construction.

Ansvarig för sidan är initialt Eric Thärnström som varit aktiv inom YIMBY Stockholm.
Fler skribenter kommer att ansluta.

Välkomna!

Städer för bilar eller människor?

En av årets hittills bästa artiklar publicerades häromdagen i SvD Kultur, och handlar om hur vi anpassar vårt samhälle efter bilen, och inte efter människor.

De negativa kommentarerna låter inte vänta på sig. Direkt dyker det upp både artikelkommentarer och blogginlägg från bilister som medvetet eller omedvetet lyckats missförstå artikeln, och får den till att handla om att det är fel på bilen i sig.

Personligen har jag väldigt svårt att hitta energi att bemöta den typen av kritik, eftersom det ofta känns som om det handlar om någon religiös sekt. Vissa kommentarer och inlägg är hyfsat sakliga, och ifrågasätter statens och samhällets rätt att avgöra om vi ska få ha bil eller ej. Ofta utifrån ett frihets- och valfrihetsperspektiv. Sedan har vi de osakliga inläggen av mindre begåvad karaktär. Sådant är inte ens värt att vare sig bemöta eller kritisera.

Men både de sakliga och de osakliga missar problemets kärna: Att vi envisas med att bygga ett samhälle där man måste ha bil för att livet ska fungera. Samtidigt har de rätt i att det handlar om valfrihet. Och ändå fel. För ofta har man inte något val i den frågan, utan är mer eller mindre tvungen att ha bil, eftersom den inte går att välja bort.

Vari ligger valfriheten i den situationen?

Jag hör själv till kategorin som föredrar en bilfri livsstil. Och jag hör till de privilegierade som faktiskt kan unna mig en sådan, eftersom jag bor ganska centralt. Jag bor i Årsta, ganska nära Gullmarsplan. Här är kollektivtrafiken väl utbyggd med bussar, tunnelbana, spårvagn och pendeltåg. Och jag har det mesta inom gång- eller cykelavstånd. Det tar några minuter att gå till närmaste ICA-butik. Jag gillar bilar, men ser dem främst som dyra leksaker som man kan ha väldigt kul med, men opraktiska som dagliga transportmedel.

Men jag hör till en minoritet. Stockholm, som är landets och Nordens största stad, består av en oproportionerligt liten del stad, men mycket förort. Och mycket tom yta. Den strukturen tvingar fram ett bilberoende. Jag har turen att bo i ett av stadens mer urbana områden. Men gör man inte det måste man ha bil för att få livskvalitet. Den som bor en bit utanför staden har oftast dåligt utbyggd kollektivtrafik, med dålig täckning och låg turtäthet som tvingar folk att dela in dygnet i 30-minutersperioder. Och som grädde på moset blir resorna ofta långa, eftersom ungarnas dagis sällan ligger vägg i vägg med stormarknaden som inte heller ligger vägg i vägg med rinken där de äldre ungarna spelar hockey.

Den logistiken klarar man inte utan bil.

Och det är den strukturen som är problemet. Ett stort problem. Det har ingenting med bilhat att göra. Men det är en stads- och samhällstruktur som blir ett problem för många människor, eftersom bilen blir en förutsättning för att livet ska fungera, och alla kan faktiskt inte ha egen bil. Inga rationella skäl finns bakom den utvecklingen.

Lösningen är att bygga mer stad. Tät stad. Stad där man kan cykla, promenera och åka kollektivt i sin vardag.

Det främsta hindret för detta är att det finns många underliga normer och lagar som styr hur våra städer får utformas. Bullernormer är ett exempel. De säger att man inte får bygga hus i direkt anslutning till gatan, eftersom biltrafiken anses medföra för mycket buller. Detta ger effekten att staden blir ännu mer utspridd, vilket innebär ett ännu större bilbereoende. Och ja, det ger ju naturligtvis ännu mer buller i slutändan. Och som om vi inte hade problem nog så vill nu Socialdemokraterna i Stockholm ändra den nu rådande bullernormen, och sänka den från 55 till 50 decibel. Vilket tvingar fram ännu mer gleshet, och ännu mer bilberoende. Jättebra initiativ ur miljösynvinkel, eller hur?

Så, vi vet vad problemet är. Vi diskuterar problemet i all oändlighet. Men vi gör ingenting. Eller, de som kan påverka gör ingenting.

Visst kan man se det som en mänsklig rättighet att få ha bil. Men märkligt nog är det sällan någon som frågar sig om det inte även är en rättighet att kunna välja bort bilen, i alla fall som dagligt transportmedel? Bilen har funnits i ett sekel, ungefär. Ändå har vi klarat oss fint i tusentals år.

Varför kan vi inte helt sonika börja bygga städer för alla? Med tät promenadstad för de som vill kunna promenera eller åka kollektivt i sin vardag, och glesa förorter för de som vill ha bil? De senaste decenniernas stadsutveckling (eller stadsAVveckling är kanske en mer passande benämning) har uteslutande fokuserat på den senare gruppens behov och intressen, men helt åsidosatt den första gruppen. Därför är bostadspriserna i innerstäderna så mycket högre än i förorterna, det handlar ju om tillgång och efterfrågan.

Sluta prata, och vänd den här utvecklingen.

YIMBY i eftersnack ikväll

Ikväll medverkar Anders Gardebring från YIMBY i SVT:s eftersnack (sänds i Stockholmsregionen). Medverkar gör också Thérèse Kristiansson från New Beauty Council och Lennart Westman, kompositör som spelar in ljud från ett bygge vid skatteskrapan på Södermalm och gör musik av det.

Programmet sänds 22.30 i SVT2 med repris i morgon torsdag klockan 16:55.

Uppdatering: Programmet kan nu ses online här.

Bland annat diskuterar vi vem det är som egentligen bestämmer om staden och dess utveckling. Vi berör också frågan om det föreslagna höghuset vid citybanans entré som vi har skrivit om tidigare här på YIMBY. City skriver idag om planerna och svenska dagbladet här.
 


A1 Arkitekter


CF Møller och Berg Arkitektkontor


White arkitekter


Wingårdh Arkitektkontor

Tyvärr har Folkpartiet idag valt att inte ställa sig bakom förslaget med följande motivering:

"- Folkpartiet anser inte att det bör byggas en skyskrapa vid Vasagatan. De förslag som nu diskuteras riskerar alla att bli solitärer utan naturlig koppling till den övriga stadsmiljön, säger Lotta Edholm, gruppledare för Folkpartiet i Stockholm stad."

Bortsett från detaljen att det inte rör sig om en skyskrapa utan om ett höghus så måste argumentationen ses som ytterst märklig. Huset är planerat att uppföras på Stockholms mest centrala plats, vilket kommer att förstärkas ytterligare med citybanan, med just en naturlig koppling till den övriga stadsmiljön. Det är definitivt inte frågan om en isolerad solitär utan en väl integrerad del i stadsmiljön som avsevärt kommer att förstärka de rumsliga sambanden mellan Vasagatan och Klarabergsgatan, ett samband som idag måste ses som undermåligt.
Inte heller ur ett större sammanhang kan byggnaden ses som en solitär, den har sällskap av de relativt höga hötorgshusen på nära avstånd och kommer också enligt de idéplaner som finns att få sällskap av fler höga hus vid en framtida överdäckning av Spårområdet i City.

Folkpartiet säger också:

"-Folkpartiet ser gärna fler höga hus i Stockholm, t ex i Värtan och som "portar" in till Stockholm. Citykärnan bör däremot inte bebyggas medalltför höga hus."

YIMBY tycker naturligtvis att det är positivt att Folkpartiet inte är motståndare till högre hus överlag, och precis som anges är Värtan en synnerligen utmärkt plats att bygga ordentligt högt i Stockholm. Men om det är någon stadsdel i den befintliga innerstaden som lämpar sig för hög bebyggelse är det just i city, som byggdes om under klararivningarna och cityomvandlingen och inte har den gamla stenstadens historia. Som platsmarkör för citybanan, och ur miljöaspekt (pga det ojämförbart goda kollektivtrafiksläget) är det svårt att tänka sig en lämpligare plats för en hög byggnad i innerstaden.

Uppdatering: Centerpartiets gruppledare i Stockholms stadshus, Per Ankersjö, har, som reaktion på folkpartiets utspel, startat facebookgruppen "Bygg en skyskrapa vid Centralen!".

Miljövänligt att bo tätt

Fler och fler miljöaktivister och miljöorganisationer vädjar till oss att bygga täta städer. Bland dem finns Nobels fredsprismottagare Al Gore och USAs största miljöorganisation Sierra Club. Även Länsstyrelsens miljödirektör Lars Nyberg vill att vi ska bo tätt enligt en artikel i SvD. Anledningarna är enkla att förstå.

Desto tätare vi bor desto mer plats får vi över för grönområden. Stor koncentration av byggnader minskar energiårgången för uppvärmning av hus. Men det räcker inte med att bygga tätt utan vi måste också bygga rätt. Experterna menar att man måste tänka på kollektivtrafiken redan från början när man bygger nya stadsdelar. Om vi också blandar bostäder, arbetsplatser och affärer i städerna kan vi i bästa fall promenera eller cykla till jobbet och affärerna. Detta kommer minska transportbehovet drastiskt och då sparar vi enorma mängder energi.


Treasure Island utanför San Francisco är ett av de mest seriösa försöken att bygga en ekologiskt hållbar stad.

Vetskapen om att vi måste bygga tätt har inte fullständigt slagit igenom i populärmedia ännu. Men det finns goda exempel såsom Illustrerad Vetenskap (nr 18/2008). Tidningen refererar till Rafael Pizzarro som undervisar i hållbar stadsplanering vid University of Sydney i Australien. Han anser att nyckeln till en ekostad är infrastrukturen såsom spillvatten och cykelvägar. Pizarro anser också att städer bör ha en viss storlek.

”Det är svårt att göra kollektivtrafiken lönsam om det bor mindre än 500 000 människor i en stad, men det är också det sätt vilket folk bor som avgör om en stad kan bli hållbar. Tätheten kan bli både för låg och för hög. Att bosätta en halv miljon människor i låga spridda förstadsbebyggelser är förfärligt. Detsamma gäller om man tränger ihop dem på mycket få kvadratkilometer. Balansen ligger runt 300 invånare per hektar. Så tätt kan vi mycket väl bo utan att känna oss trängda”
  menar Pizarro.

300 invånare per hektar kan jämföras med Stockholms innerstad där det bor ca 65 invånare per hektar.


Kinas framtida miljöstad Dongtan har inte höghus då marken är mjuk. Men bebyggelsen är tät för att spara energi för transport och uppvärmning/avkylning av hus. En målsättning är att alla ska ha några minuters promenad till närmaste grönområde och kollektivtrafik.

I Sverige bor vi relativt glest. Bostäderna ligger ofta på ett ställe, arbetsplatserna på ett annat och affärerna på ett tredje. Medelsvensson slösar massor av tid, pengar och energi på att åka fram och tillbaka. Trots att vi i Sverige är relativt få invånare på en stor yta är bara 3 % av Sveriges skogar orörd natur. Detta mycket p.g.a. att vi bor glest och gjort oss beroende av biltransporter.


Natur är en av människan väsentligen opåverkad miljö i form av växter, djur, landformer o.s.v.  Naturskog är skog som inte har utsatts för mänsklig verksamhet på 100 år. 3 % av all skog i Sverige är naturskog och den finns främst i fjällområden. Om vi människor hade bott tätt hade vi haft mer natur kvar.

Men det finns ljus i mörkret. Resvane- och trängselskatteforskaren Greger Henriksson vid Lunds universitet och KTH har undersökt Stockholmarnas resvanor i sin avhandling Stockholmarnas resvanor – mellan trängselskatt och klimatdebatt. ”I Stockholm är det relativt lätt att skapa förutsättningar för en större del av befolkningen att resa miljövänligt. Närmare en halv miljon stockholmare utan egen bil har redan vardagliga resvanor med relativt liten miljöpåverkan. Deras vanor gynnas av tät stadsbebyggelse och väl utbyggd kollektivtrafik.”.

Vi på YIMBY som vill bo bland människor i täta livfulla städer och resa kollektivt tycker att experternas slutsatser om miljövänliga städer låter mycket bra! Fler och fler miljövänner aktiverar sig i YIMBY.

Men för andra är ämnet kontroversiellt. Större delen av Sveriges befolkning bor i glesa bostadsområden långt från arbetet och är mer eller mindre beroende av bilen. En stor del av Sveriges etablissemang hör till dem. Däribland många politiska ledare. Det finns också många ”miljövänner” som bor glest i skogsområden. Mer behöver inte sägas för att förstå att alla inte kommer att ha lika lätt att förlika sig med experternas råd att flytta till staden. Men vi har ändrat vanor i samhället förr och vi kan göra det igen. Många tror att vi förr eller senare kommer tvingas bo tätt. ”De som bor glest utan kollektivtrafik kommer inte att ha råd att bo kvar på grund av ökande energi- och bränslekostnader” skriver Landskapsarkitekten Alexander Ståhle i en artikel publicerad i SvD.

Men vi på YIMBY tycker att vi bör ligga steget före och bygga miljövänligt innan det är för sent. Det är därför mycket viktigt att vi alla hjälps åt för att visa på hur viktigt det är för miljön att vi bygger täta städer med god infrastruktur såsom kollektivtrafik. Det är också viktigt att vi påminner politiker om hur viktigt det är att vi bygger trivsamma bra städer. För om vi människor inte vill bo i staden, utan istället sprider ut oss i glesa förorter igen, så är miljösatsningarna förgäves.
«
»
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8636 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Spamanvändare?
I går 09:55 av Anders Gardebring
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 2020 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 2020 18:38 av Mårten Landström
Samråd om lägenheter längs Bredängsvägen
1 Mars 2020 18:26 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter