Förena det nya med det befintliga

Stockholm stad har startat ett projekt som de kallar Kulturvision 2030. YIMBY har lämnat in förslag på hur stadsplaner och arkitektur kan utformas för att gynna kulturellt skapande i staden. Här följer några av dessa förslag.

Kulturen behöver lokaler och kunder

I New York berättas det om konstnärer och andra kulturutövare som en gång i tiden flydde från de dyra delarna av Manhattan till Greenwich Village där priserna var lägre. Men kulturen lockade till sig kapital och när markpriserna i ”The Village” blev för högt flyttade kulturverksamheterna till SoHo. När SoHo blev för dyrt flyttade de till Tribeca.

I Stockholm talar vi om Södermalm som ett tillhåll för många kulturutövare. Men ön är idag mycket dyr. Endast de mest kapitalstarka har råd att bo eller ha sin verksamhet på Södermalm. Det är dags för kulturen att flytta vidare. Men vart?


Innanför tullarna finns gott om folk och lokaler för verksamheter på bottenplan.


Utanför tullarna finns det få lokaler för verksamhet och förutsättningarna för att skapa ett rikt gatuliv är dålig.

I en nordlig stad som Stockholm behöver nästan all form av kulturell verksamhet någon form av lokaler. För att verksamheten ska gå runt ekonomiskt behövs även i de flesta fall konsumenter. Medan det finns gott om lokaler för verksamhet innanför tullarna så finns det i Stockholms förorter få lokaler för verksamhet och få livliga gator. Utanför tullarna dominerar villaområden och funktionalismens hus i park där gräsmattor isolerar husen från människorna på trottoarerna. Kulturverksamheterna duggar inte lika tätt i dessa förorter som i de täta stadsdelarna. Det finns gott om människor i Stockholm som vill skapa kultur. Men det finns få lokaler och livliga gator utanför tullarna. Utan lokal och utan kunder är det svårt att bära upp en kulturell verksamhet.

En stor del av kulturverksamheterna är alltså förpassade till den lilla innerstaden. Men den lilla kvarterstaden i innerstaden klarar inte av att tillgodose den stora efterfrågan av riktig stad. Efterfrågan för bostad i kvarterstaden är så pass mycket högre än tillgången att endast de mest kapitalstarka bostadsägarna eller de som stått i bostadskö längst tid har tillgång till innerstadens kulturverksamheter nära sin bostad. Kultur är på väg att bli en lyx i Stockholm som få har råd att unna sig.


De flesta former av kulturella verksamheter behöver någon form av lokaler.

De flesta typer av kulturell verksamheter behöver tillgång till lokaler för rimligt pris. Lokalen bör också vara tillgänglig för verksamhetens kunder. I en kvartersstad med lokaler på bottenvåningen finns det gott om lokaler för kulturella utövare. Då kvarterstäderna innehåller många lokaler blir gatorna ofta välbesökta och livliga. Detta i sin tur gynnar de som har verksamhet i lokalerna då det ger fler kunder. Många lokaler för verksamhet innebär också att priset per kvadratmeter sjunker. Att få ned priset på bra lokaler är viktigt för kulturen som sällan är kapitalstark.

För att gynna verksamheter av olika slag bör vi också eftersträva att bygga blandstäder där man inte bara kan bo utan även exempelvis arbeta. På så sätt blir stadsdelen mer livlig under hela dagen. Detta i sin tur gynnar kulturella verksamheter som behöver kunder under större delen av dagen. YIMBY tror på mångfald. De bästa städerna är de städer som lyckas få olika typer av människor med olika erfarenheter att samarbeta. Detta gäller även för kulturskapande aktiviteter. För att få en lämplig mångfald av människor i en stadsdel kan man exempelvis skapa en bra balans mellan hyresrätter och bostadsrätter

En gång i tiden etablerade sig många kulturutövare innanför tullarna. Men nu har många av dem ingenstans att ta vägen. För att ge fler verksamma inom kultur en chans att få de lokaler de behöver till rimligt pris måste vi bygga ut innerstaden med mer tät blandstad som har gott om lokaler för verksamheter och livfulla gator.


Bilder säger mer än tusen ord

Bilder säger mer än tusen ord. Många människors uppfattning av en stad bygger på det man ser när man besöker staden eller bilder man ser i resemagasin och liknande. Några städer har utnyttjat detta genom att bygga och marknadsföra arkitektur som ger bilden av att staden är kulturell. En av de bästa exemplen på detta är Barcelona. Många människor ser Barcelona som en kulturell stad utan att ens ha någon stor erfarenhet av stadens kulturella inre. Trots detta har många bilden av att staden är kulturell tack vare stadens arkitektur. Detta goda rykte har lockat många kulturella utövare till staden.


Bild: Klaus Dolle

Stockholm bör använda sig av liknande metoder för att locka till sig människor som kan fylla staden med kultur. Lyckas man ge bilden av att en stad är kulturell så kan det leda till att stadens ”inre” också fylls med kultur. Idag är Stockholms moderna arkitektur återhållsam och den ger inte intrycket av att staden är kreativ eller kulturell. Den äldre stenstadsarkitekturen är ofta kreativ men den ger ingen bild av hur vi Stockholmare som lever idag är. De som byggde sekelskiftesarkitekturen lever inte idag. I Stockholm har arkitekturen under årtionden skapat funktionalistiska värden men de kulturella värdena är få. På denna punkt kan Stockholm bli mycket bättre. Bilder säger mer än tusen ord. Om det moderna samhällets arkitektur inte har kulturella värden i utseendet kommer det vara svårt att marknadsföra staden som kulturell.

Vi bör skapa modern arkitektur som visar att kulturen blomstrar i staden och sedan marknadsföra den väl. Detta skulle göra det lättare för staden att importera kultur och ge staden det goda rykte som staden enligt Kulturvision 2030 saknar idag.

Stadens sida för Kulturvision 2030 finns här

Hela YIMBY:s yttrande kan laddas ner här.
 
(DN, SvD)

För en tid sedan plågade jag mig igenom ett antal böcker av och om Le Corbusier. Det är en märklig upplevelse att läsa Le Corbusier, han är pladdrigt vimsig, maniskt repetitiv, obehagligt hatisk och patetiskt sentimental, allt på en gång. Ja, det är som att hamna lite för nära en sådan där bisarr, aningen surt luktande tosse-gubbe som varje stadsbibliotek med självaktning håller sig med. Man hör det rättshaveristiska mässandet, argumentationen som hela tiden graviterar mot det psykotiska, de minutiösa utläggningarna av petitesser samtidigt som fundamentala problem obekymrat förbigås.

Le Corbusier var en snurrig liten man med ett heligt uppdrag: Att bygga det fullständigt ordnade och rationella maskinsamhället. Social och geometrisk harmoni gick enligt honom hand i hand. Geometrisk harmoni, det kunde till exempel vara Plan Voisin:



Plan Voisin

Plan Voisin är Corbus vision för centrala Paris, finansierad av biltillverkaren Voisin. Borta är de förhatliga "korridorgatorna", gränderna, gyttret. Själva Paris. Istället har vi fått en parkstad för obehindrad biltrafik. Som Jane Jacobs har påpekat finns stora likheter mellan Corbus utopi och Howards trädgårdsstad, trots att de ytligt sett är mycket olika. Corbu själv insåg detta. Han kallade sin stad för en vertikal trädgårdsstad.

Vid ett tillfälle drabbades han av tvivel på sin stadsplanering. I La Ville Radieuse (övers. Guiton, The Ideas of Le Corbusier) beskriver han sin vånda:

"My analyses, my calculations, and a powerful intuition had convinced me that I must set up a new scale for the city /.../ But how disturbed I was by the result! What anguished weeks I lived through! /.../ I was tortured by the thought that the great empty spaces of this imaginery city, everywhere dominated by the sky, would be so dead, so dull, that its inhabitants would be panic-stricken. /.../ It took me eight anxious years to discover the solution. It proceeded from the following question: what kind of life should a machine age man really lead? How can I fill every moment of his daily life [sic!] and, better, make these moments enjoyable? Still better, give this man a sense of personal freedom in this collective organism and the means of satisfying the personal initiatives resulting from this freedom? /.../ With these questions clearly formulated in my mind, I one day told myself: sports must be an everyday activity, and THEY MUST TAKE PLACE RIGHT OUTSIDE THE HOUSES."

Ridå! Corbu ritar världens kanske tråkigaste stad, inser överraskande nog att den är tråkig, grubblar i åtta långa år och kommer fram till att idrottsanläggningar är lösningen. Geniets vägar är onekligen outgrundliga. Corbus utopi är uppenbart totalitär och teknokratisk. Att läsa Corbu mot bakgrund av de disciplineringsprocesser som Foucault tematiserat är så plågsamt enkelt att många (bl.a. Foucault själv) dragit sig för att göra det, även om det finns undantag (t.ex. Sten Gromark, Fängslande arkitektur, 1987).

Hans favoritbok var naturligtvis Don Quijote (som han sägs ha klätt in i hud från sin hund Pinceau). Han ritade många rena, geometriskt harmoniska byggnader, blev allt mer bitter och simmade en dag ut i havet och försvann. Men hans geni lever kvar, i femkilos-pekböckerna (ni vet de där som är lite "filosofiska") på arkitekternas coffeetables, i konstmuseernas presentbutiker och i Peder Altons alltid lika djuplodande krönikor.

Bevingade ord:

"Never undress in your bedroom. It is not a clean thing to do and makes the room horribly untidy".
(Vers une architecture)