Sten Nordin har idag
ett debattinlägg på DN Debatt där han skriver om Stockholms framtid och utveckling. Nordin skriver:
"Förra gången Stockholmsregionen stod inför en brytningstid vågade dåtidens entreprenörer och beslutsfattare lita på sin egen förmåga att hantera den osäkra framtiden. Med skicklighet, och säkert en del tur, växte städerna och grundades framgångsrika företag.[...]Vi måste på samma sätt som för 150 år sedan våga, orka och klara av att fatta beslut även när osäkerheten är stor. Vi måste lita på vår förmåga att hantera att vi inte i dag känner till hur världen kommer att se ut i morgon. Men vi vet tillräckligt mycket för att redan i dag börja bygga en region som om 150 år kommer att blomstra på samma sätt som i dag. [...]Hur blir vår region attraktiv i framtiden? Vilka krav ställer morgondagens företag? Vad behövs för att människor ska välja att leva och arbeta i Stockholm? Vår framgång hittills bygger på att vår region är rörlig, internationell och innovativ. Vi ska fortsätta bygga vår region med dessa tre värden.[...]När vi har internationella gäster på plats får vi ofta höra hur vacker vår region är. Vi konkurrerar redan ut andra världsstäder med vår miljö och vår trygga stad. "
Detta låter onekligen mycket positivt. Visionärt och framsynt kan man tycka.
Vad är då vårt finansborgarråds viktigaste recept för att bygga vidare på vårt varumärke som en trygg och miljövänlig stad i framkant? Vilka framsynta beslut är det som vi måste våga fatta?
Här verkar Nordins framtidsvisioner tyvärr bli något torftiga. Det viktigaste receptet är tydligen att vi måste utöka flyget på Arlanda flygplats:
"Flygets roll blir allt viktigare och för att hävda vår regions och vårt lands styrka måste Arlanda ges möjligheter att utvecklas vidare. Nuvarande utsläppstak förhindrar den tillväxt i internationella direktlinjer som krävs för att vi på allvar ska kunna konkurrera med andra världsstäder.En viktig uppgift är att begränsa landstransporter till Arlanda som genererar utsläpp så att flygtrafiken kan växa utan att klimatpåverkan blir större. Men det räcker inte. Staten måste agera så att utsläppstaket är i harmoni med de bullerbegränsningar som finns runt flygplatsen. Att behöva flyga i sick-sack in till Arlanda med anledning av dagens bullerregler kan inte försvaras om det innebär att flygplatsens utveckling hämmas genom att antalet flygningar på det här sättet hålls nere."
Nordin har naturligtvis rätt i att det idag släpps ut onödigt mycket i och kring Arlanda. Mycket kan här göras både i form av hur inflygningar hanteras och transporter till och från flygplatsen. Men det är onekligen visionslöst att utföra dessa förbättringar enkom i syfte att kunna
behålla de utsläppsnivåer som idag råder runt flygplatsen. Målet bör naturligtvis vara att få ner utsläppen kring Arlanda, inte bara att undvika att de ökar. Nordin vill i sitt inlägg ge intrycket av att vara en visionär och framåtblickande politiker. Tyvärr är det inte visionärt att göra mer av det som vi redan gör. Visionärt är det att tänka i nya banor, komma med nya idéer och använda sig av nya angreppssätt för att lösa ett problem.
Vad bör vi då göra? Att minska flyget från Arlanda, utan att erbjuda alternativ, är naturligtvis problematiskt. Vad Nordin missar är just att det
finns alternativ. Alternativet heter tåg.
Redan idag är tåget en konkurrent på trafiken mellan Stockholm-Malmö/Köpenhamn och Stockholm-Göteborg. Tåget saknar dock idag reella möjligheter att öka sin konkurrensandel nämnvärt på grund av en mycket svår spårbrist. Vill Nordin vara visionär och framsynt bör han således propagera för att denna brist måste åtgärdas. Vidare bör Stockholms stad och Nordin kräva av regeringen att det byggs en höghastighetstågslinje mellan Stockholm-Malmö (via Nyköping/Skavsta, Norrköping och Linköping) och Göteborg. Det skulle kraftigt öka konkurrenskraften hos tåget och i realiteten slå ut inrikesflyget i sydsverige, liksom flyget till Köpenhamn. Med den troliga utvecklingen på bränslepriser för flyget kan på lite sikt hela Nord- och mellaneuropa bli intressant, förutsatt att tågutvecklingen fortsätter i nuvarande takt. Att Nordin inte ens med en stavelse nämner denna utveckling, och de möjligheter de innebär, är beklämmande.
Ingen krånglar sig ut till en flygplats med på guldvåg vägda väskor, ställer sig i en lång incheckningskö, ställer sig i en lång säkerhetskö, väntar en timme eller två i en avgångshall, för att sedan klämma sig in i ett trångt plan för att sedan när man landar igen stå och vänta på väskor (som kommer fram om man har tur) för att slutligen sätta sig på en buss eller ett (oftast) långsamt tåg för att ta sig någonstans där det är meningsfullt att vara, när man på kortare tid bekvämt kan åka från en stadskärna till en annan med ett bekvämt höghastighetståg. Att de flesta nya tåg av den här typen också har tillgång till både eluttag och internetuppkoppling, något som är ytterst ovanligt på flygplan, bidrar också till tågets attraktivitet. Att jobba på flyget är det få som gör, det är trångt, motorerna väsnas och elen i laptopen tar snabbt slut. På tåg är det däremot mycket vanligt att se resenärer som arbetar. Nordin verkar här helt ha missat den formliga explosion som höghastighetstågen nu upplever på kontinenten där just flyget på många sträckor helt har slagits ut. För att Stockholm skall ha någon som helst chans att mäta sig med andra Europeiska storstäder måste vi knytas ihop med detta nätverk av höghastighetslinjer. Utan en sådan koppling förstärks vår roll som en stad i utkanten.
Men det verkligt långväga flyget då? Ja, det är naturligtvis svårare att ersätta med tåg. Men med höghastighetslinjer ner till Göteborg och Malmö, och vidare ned på kontinenten, får vi bort inrikesflyget i sydsverige, och således plats för fler långväga flyg utan att behöva öka mängden flygningar. Vi kan alltså både öka antalet långväga flyg, samtidigt som utsläppen minskar.
