Utskrift från www.yimby.se
....

Ett steg i rätt riktning?

SvD rapporterar att Skönhetsrådet blir kvar som självständig remissinstans, men att stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal vill ha bort den särställning som hon anser att rådet ändå har. Alternativet hade varit att låta Skönhetsrådet bli en del av Stadsbyggnadskontoret. En av vinsterna med det upplägget hade varit att korta remissvändorna, och spara tid när nya byggen ska planeras i staden.

Skönhetsrådet, vars riktiga eller fullständiga namn är Rådet till skydd för Stockholms skönhet, har till uppgift att just värna om stadens skönhet. Namnet är förklarande nog i sig. Tanken är att Stockholm och stockholmarna ska ha en egen remissinstans som tar till vara våra intressen. En instans som ska se till att staden både utvecklas och bevaras, och även i fortsättningen är en vacker, inspirerande och arkitektoniskt sett intressant storstad. Samt att se till att det finns en god förankring bland Stockholmarna när staden ska förändras och utvecklas. Stockholm behöver verkligen en sådan funktion. Det gör alla städer.

Problemet är bara att vi inte har någon sådan funktion i Stockholm. Tyvärr. För Skönhetsrådet har för det första ingen som helst folklig förankring. Dess ledamöter tillsätts inte på demokratisk väg. Det handlar istället om en slags elitklubb bestående av ett urval av människor som är allt annat än representativt för Stockholm. I grund och botten rör det sig om konstnärer, arkitekter, och politiker. Människor som har det ganska gott ställt, och som bor ganska långt från de betongförorter som faktiskt utgör större delen av Stockholm.

Är en sådan gruppering verkligen rätt instans för att tillvarata allas våra intressen? Är inte risken att Skönhetsrådet blir till just en banal liten elitklubb, vars verksamhet sker helt över huvudet på de medborgare och väljare som de i grund och botten ska tjäna? Förstår de gemene mans behov och önskemål?

Vi har redan gott om remissinstanser som motsätter sig i stort sett all förändring och utveckling i Stockholm. Två av de mer framstående är Samfundet S:t Erik och Stadsmuseet, som ihop med Skönhetsrådet bildar en slags treenighet som aldrig ifrågasätter varandras yttranden - bland annat eftersom det i viss mån är samma människor som sitter i de tre olika instanserna.

Processerna inom stadsbyggnad och stadsplanering i Stockholm behöver revitaliseras. Att staden är vacker är förvisso ytterst viktigt. Men “vacker” är ett subjektivt begrepp, och ingen exakt vetenskap. Det gör att det handlar om tycke och smak. Och i den debatten är det ofta lätt att man glömmer bort det som är viktigast - hur staden fungerar. Trots att Stockholm är en i alla avseenden väldigt gammal stad så är det ändå en levande och växande stad. Och den måste i första hand fungera, annars börjar den förfalla. Tyvärr inser varken Skönhetsrådet, Stadsmuséet eller Samfundet S:t Erik detta, så deras arbete blir därefter.

Att försöka minska Skönhetsrådets inflytande är kanske ett steg i rätt riktning. Men ett väldigt litet sådant. Så litet att det gör väldigt liten nytta.

Byggnader är viktigare än människor. Eller?

Stockholms Stadsmuseum motsätter sig att man renoverar och moderniserar miljonprogramshus i stadens förorter. Enligt museet är det “kulturhistoriska värdet” hos vissa av husen så högt att det är otänkbart att förändra dem. De är för fula för att snyggas till, helt enkelt.

Att det faktiskt bor människor i dessa hus tar stadsmuseet ingen hänsyn till. Det är ju inte stadsmuseet som får betala högre kostnader för uppvärmning, eller finna sig i en lägre boendestandard. Det är de boende i dessa hus som får betala det priset. Hur staden ser ut är tydligen viktigare än livskvaliten för de människor som påverkas.

Enligt min mening är detta symptomatiskt för Stockholm. Dels för att man i vanlig ordning bryr sig mer om byggnader och föremål än stadens invånare. Men främst för att hela stadsbyggnadsdebatten fokuseras på hur staden SER UT. Inte hur staden FUNGERAR. Eller hur människorna som bor i den MÅR pga dess utformning. De människor som driver igenom beslut som dessa bor ofta själva i trevliga bostäder i trygga innerstadsområden, närförorter eller villaområden lite längre ut. De behöver inte själva uppleva den otrygghet som sena promenader från buss och t-bana genom dåligt upplysta “parker” (det är vad man kallar  innefektivt planerade förortsområden som Bredäng) innebär. De slipper frysa häcken av sig vintertid, pga att husen byggdes enligt undermåliga normer.

Nej, de människor som är så måna om att “bevara” miljonprogramsområdena skulle aldrig drömma om att själva bosätta sig i något av dem. T ex Bredäng, Storvreten eller Norsborg. Men det går bra att kräva att miljonprogramsområdena ska bevaras i befintligt skick när man själv sitter i en dyr våning i centrala innerstan, eller en villa i Stocksund, och aldrig ens behöver se dessa nergångna områden.

Men de människor som faktiskt bor i dessa områden tvingas alltså till en lägre levnadsstandard och livskvalitet. De nekas möjligheten till ett bättre boende och därmed lite högre livskvalitet. Detta för att några kulturkoftor och tjänstemän inom kommun och landsting anser att dessa människors bostäder är viktiga att “bevara”.

Är det verkligen rätt och rimligt?

Vore det inte mera rimligt att utrymma dessa byggnader som ska bevaras, att ge deras hyresgäster likvärdiga bostäder i likvärdiga lägen men till lägre hyra, på stadsmuseets (eller Samfundet S:t Eriks) bekostnad? För det är väl inte rimligt att de kostnader som bevarandet medför ska betalas av enskilda individer?
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8636 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Brottslighet per invånare
I dag 16:23 av Smoovla Smoovla
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 2020 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 2020 18:38 av Mårten Landström
Samråd om lägenheter längs Bredängsvägen
1 Mars 2020 18:26 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter