Stockholm växer. Vi är nu över 802.000 personer och kommer senare i år att slå Stockholms nästan 50-åriga befolkningsrekord. Då bli fler än vi någonsin har varit förr. Och om utvecklingen håller i sig kommer Stockholm om ett par decennium att vara nordens första miljonstad.
Utvecklingen är glädjande och vi Yimbyister gläds naturligtvis åt att staden växer. Det kommer att bli ofrånkomligt att den täta staden växer utanför dagens allt märkligare gamla tullgränser och utvecklingen kan ses redan idag. Både genom projekt som utvidgar den gamla innerstaden, som Nordvästra Kungsholmen,
Norra stationsområdet och Liljeholmen, men också i ny-urbanisering i förorternas kärnor och mellan våra förorter, något som föreslås både i den regionala utvecklingsplanen (
RUFS 2010) och i stadens uttalade målsättning. Om samhället
kan lära sig av misstagen, och vågar kasta av sig rädslan för staden, har vi alla möjligheter att bygga
något riktigt bra.
Vi kan se att kulturlivet har börjat att sprida sig utanför den gamla innerstaden, som till exempel vid Telefonplan som alltmer seglar upp som ett intressant område för konst, design och kultur, utanför den gamla vedertagna innerstaden.
En del föds här, men många flyttar också hit för att söka lyckan. Det kan vara jobbet, partnern eller bara längtan efter storstaden. Om att det urbana, stadens puls, är
något som lockar skriver idag Svenska Dagbladet.
"- Tidigare har vi utgått från att det är arbetstillfällen som driver människor att flytta hit. Men nu ser vi i allt högre grad att det är utbud och livsstil som får folk att flytta till storstaden – och med människorna följer jobben, säger Jonathan Metzger, projektledare för en ny rapport från landstingets regionplane- och trafikkontor."
Kanske var det så förr, att arbetstillfällena var det som mest lockade, men få torde idag tro att inte storstadens puls och liv är en viktig faktor. Ingen annanstans i Sverige finns det utbud och mångfald av kultur, restauranger, evenemang och kommers som här finns. Stockholm är, med internationella mått mätt, Sveriges enda riktiga storstad.
En del ser utvecklingen som något negativt, som ett problem. Men den inställningen är inte bara tråkig och onödig, den är också naiv och omöjlig. Människor flyttar till Stockholm och bortsett från ett i ett längre perspektiv kort avbrott under modernismens härjningar och rivningar har det alltid varit så. Inget tyder på att det kommer att ändras för överskådlig framtid, tvärtom. Vi växer och vi kommer att fortsätta att växa. Låt oss glädjas åt att många vill till vår fantastiska stad, och låt oss glädjas åt att det utbud som vi har kommer att fortsätta att växa än mer på det dynamiska och mångfacetterade som bara kan ske just i en storstad.
Jonas Metzger fortsätter:
"Fler flyttar till Stockholm för att få bo i staden och många betalar mycket för att få tillgång till utbudet.
- Stockholm har extrema höginkomsttagare som tjänar på att bo här. Men majoriteten med mer normala jobb skulle tjäna på att bo någon annanstans. Det är livsstilen som lockar, säger Jonathan Metzger."
Och detta säger inte så lite. Trots ett högre kostnadsläge så väljer många ändå Stockholm, trots ekonomiskt avbräck. Men att storstaden är så dyr, och speciellt att få bo i riktig stad, är naturligtvis någonting som vi hoppas skall förbättras i framtiden. Genom att bygga mer av det som människor vill ha, staden, kan vi också få en humanare bostadsmarknad där man inte behöver betala miljoner, eller stå 20 år i bostadskö, för att få vara en del av staden.
Att stad är dyrt är inte ett naturligt tillstånd, utan ett resultat av flera decennium av undermålig bostadsmarknads- och stadsbyggnadspolitik där man har byggt efter ideologiska idéer istället för att ta reda på hur folk egentligen vill bo. Sådant sätter naturligtvis spår.
Självklart vill inte alla bo i staden, men att utbudet av stad idag är avsevärt mindre än efterfrågan råder det knappast någon tveksamhet om. Och med tanke på hur mycket det urbana idag lockar borde det också finnas efterfrågan på en stad som inte bara är lika tät, utan tätare, än den gamla innerstaden. Det är en både naturlig, nödvändig och nyttig utveckling. Detta kan vi uppnå i nya stadsutvecklingsområden, samtidigt som vi också behåller det som vi redan har. Det är vad lärdomen från de stora rivningarna i Stockholm bör få bli, att man inte skall riva hela stadsdelar utan istället låta staden växa och utvecklas organiskt över tid. Lärdomen hittills har mest varit att göra så lite som möjligt, så sent som möjligt.
Mycket finns kvar att göra, men bollen är i rullning. Allt fler börjar återigen att prata om staden som något bra. Det är just nu som vi som kämpar för stadens värden måste fortsätta göra det som vi gör. Vi måste fortsätta prata med politiker, prata med Stockholmarna, ta upp frågorna om Stockholms framtid när vi kan. Alltför länge har de som ogillar staden som idé fått styra agendan, och tro inte för en sekund att de kommer att bli tystare när stadens värden åter börjar vinna mark. Det är nu vi måste fortsätta arbeta, och dra lasset hela vägen.
Så låt staden växa och frodas. Så ses vi på nyårsafton 2029. I miljonstaden Stockholm.
Alla bilder (c) Anders Gardebring
