Vi har tidigare
skrivit om det stadsförtätningsförslag i huvudsta i Solna som varit ute på samråd. Förslaget har många bra kvaliteter och det känns som att man nästan, men inte riktigt, vågar bygga stad. Det är synd, för det är så lite som behövs för att få till det där sista.
Yimby har lämnat in ett yttrande till Solna stad angående planförslaget. I planförslaget ställer vi oss mycket positiva till exploateringen, och det valda läget, centralt i regionen. Vi påtalar också att det är glädjande att man vågar bygga här, intill Asplunds byggnadsminnesskyddade byggnader, och att kontrastverkan mellan ny och gammal arkitektur är något som kan förstärka intrycket av byggnaderna.
Det aktuella samrådsförslaget:
Kvarteren J, K och L är den största överraskningen. Slutna kvarter! En mycket trevlig bekantskap. Ur strukturmässig synvinkel finns det dock problem i andra delar av planen, i synnerhet kvarter A och D där uppbrytningen av strukturen blir väldigt dominerande. Vi tar upp problemet med flöden och dess betydelse för levande stadsrum och affärsverksamheter i bottenplanen samt problematiken med halvoffentliga rum.
Yimby har (som för det mesta) tagit fram en alternativ plan:
(
Klicka här för en jämförelse)
Som synes anpassar sig denna plan i allt väsentligt till den redan aktuella planen. Grundtänket är som redan nämnts bra och det är endast smärre justeringar som behöver införas. Kvarteren sluts till, men får lägre bebyggelsevolymer på 1-2 våningar i de gråmarkerade delarna för att släppa in ljus men ändå bibehålla en stadsmässig struktur. Nödvändigheten av detta kan naturligtvis debatteras, men tanken är att mötas halvvägs.
För att möjliggöra att kvarter G sluts och får bli en del av stadsstrukturen föreslår vi att båda
förskolorna anläggs i kvarter H.
Kvarter J, K och L riskerar att bli för små, med mycket små innergårdar. Vi föreslår istället att dessa tre kvarter slås samman till två.
Lamellhuset i kvarter M ansluter till den ”hus-i-park”-bebyggelse som dominerar Asplunds byggnader. Vi menar att det är bättre att här skapa en avgränsning för områdets slut och skapa en mer stadsmässig struktur. Byggnaden har i vårt förslag lyfts upp och anslutits till vägen, samt fått en anslutning till Allégatan.
Det mittersta huset i kvarter F har förlängts något så att det får kontakt med Allégatan. Detta skapar en bättre koppling mellan de två olika bebyggelsetyperna. Mot asplunds område ges en ”hus-i-park”-karaktär, samtidigt som anslutningen mot Allégatan skapar en stadsmässig gatukontakt i andra riktningen. Helst skulle vi se ett lamellhus mot gatan på denna plats, men då kvarter F ingår i byggnadsminnet har vi valt denna lösning.
Det är utmärkt att det planeras för både bostäder och kontor inom samma område. Att få till en blandning av funktioner är ytterst viktigt för att skapa stadsdelar med liv, istället för kontors- eller bostadsområden som blir livlösa delar av dygnet. Det är dock något olyckligt att bostads- och kontorsdelarna placeras i tydligt definierade områden. Det vore önskvärt att flytta upp bostäder till ett av kontorskvarteren och kontor till ett av bostadskvarteren, för att skapa en större blandning.
Då området är litet och geografiskt avgränsat är det önskvärt att få plats med många människor för att skapa underlag för de affärsverksamheter som planeras i bottenplanen. Bostadsbristen är tillika stor. I kvarter G föreslår vi en högre byggnadskropp på runt 13-14 våningar ut mot torget. Det skapar också ett arkitektoniskt flöde in till området som utgår från 16-våningshuset ut mot Armégatan.
Pelousen, eller "gräsmattan" har vi valt att gestalta som en stadspark med fontän och sommarfik. Områdena runtomkring har idag ganska god tillgång till gräsytor men stor brist på gestaltade parker, något som är en eftersökt kvalitet. På detta sätt tillförs förrutom nya butiksytor även andra kvaliteter till de idag redan boende i området.
Den järnväg som ligger tätt intill ”Ingentingområdet” i norr tillsammans med det stora spårområdet i öst bildar en oönskad barriär, vilken inte går passera till fots, cykel eller med bil längs en radie av en kilometer. Den kortaste gångvägen runt området är cirka 6 kilometer. Att inte försöka reparera denna barriär skulle ytterligare förstärka det redan problematiska bilberoendet samt att det nya området inte heller skulle få en naturlig anknytning till centrala Solna eller den blivande stadsdelen vid Norra Stationsområdet vilket bör vara en strävan ur socialt hänseende.
Vårt förslag är att förutom den redan tilltänkta cykelvägen också anlägga en bilväg som går från gatan bakom kvarteren K och J över järnvägen och knyts ihop med Hedvigsdalsvägen för att sedan länkas ihop med Solnavägen direkt i norr.
I ett första skede kan man införa genomfartsförbud vilket innebär att enbart resande till och från ”Ingentingområdet” och Lundagatan är tillåtna på vägen tills dess att man kan skapa andra genomfartsleder i närheten som kan agera avlastande.
Något vi ser som högst avgörande för att minska bilberoendet i området är omfattningen av
kollektivtrafik. Därför bör bussar trafikera områdets huvudgata frekvent med kommunikationer till
såväl Västra skogen som Solna centrum med ambition att samköra med tunnelbanans båda blå linjers tidtabeller. Detta utöver befintliga kommunikationer.
Hela yttrandet kan läsas här.
Samlingssida för förslaget.
DN rapporterar att allt fler väljer att hyra bil. Förhoppningsvis rör det sig inte främst om personer som annars hade använt kollektivtrafik eller cykel, utan om personer som väljer bort en egen bil. Det finns mycket att vinna på att bilparken i större utsträckning går över till hyrbilar. Investerar man i en köpbil ökar incitamentet för att använda den, i alla möjliga eller omöjliga situtioner. Det ökar också risken för en anpassning till en bilberoende livsstil (i boende, fritid etc). Det är därför mycket mer fördelaktigt att man hyr en bil vid de tillfällen då man verkligen behöver en bil (vid tunga transporter etc). 
Efter en längre tids stiltje med många tråkiga och alldagliga förslag så verkar nu visionerna om Värtanområdet som något nytt i Stockholm vara vid liv igen. 
