Utskrift från www.yimby.se
....

Yimby lämnar in yttrande om Miljökonsekvensbeskrivning för Hjorthagen/Husarviken

Som vi tidigare har nämnt finns det äntligen planer på att bebygga det gamla gasverksområdet i Hjorthagen. Det är i dag ett ödsligt ingemansland trots sin placering mycket nära innerstaden.





Trots sitt mycket innerstadsnära läge är planerna för området mycket modesta och den "innerstadskaraktär" som benämns i miljökonsekvensbeskrivningen kan knappast anses vara uppfylld med den översiktsskiss som presenteras (samtliga bilder är klickbara för större version):



Förslaget kan knappast anses vara förenligt med de miljö- och bostadspolitiska mål som satts upp av Stockholms stad med en så låg exploateringsnivå på ett av få kvarvarande utvecklingsområden så nära den befintliga innerstaden.

Vi har i vårt yttrande gjort en alternativ områdesskiss som vi anser tydligare visar på Stockholms roll som storstadsregion och som leder till avsevärt positivare resultat ur både miljösynpunkt och tillgången på bostäder och kontorslokaler.



Samma skiss med beskrivningar:



Vi har lagt upp en interaktiv version av skissen som tydligt synliggör skillnadnen i skala som du kan se genom att klicka här.

Yimby kritiserar vidare ett flertal aspekter i förslaget, de viktigaste punkterna förrutom den låga nyttjandegraden av marken är:

  1. Regionalt tänk saknas. Miljömål och påverkan beskrivs i huvudsak utifrån lokala aspekter. Då dåligt markutnyttjande påverkar hela Stockholmsregionen negativt anser vi att ett större grepp behövs kring dessa konsekvenser.

  2. Ensidig bild på stads-och landskapsbild. Påverkan på landskapsbilden i området beskrivs som negativ utan att egentligen argumentera för detta. Det antas att stadsbebyggelse i närheten av nationalstadsparken och andra grönområden är något negativt. Yimby anser tvärtom att det är i högsta grad positivt. Barriärerna mellan staden och nationalstadsparken behöver byggas bort och kontrasten mellan stad och park måste stärkas. Först då kan nationalstadsparken få bli en sann stadspark.

  3. Dålig förankring med staden. Planer för hur området skall bindas samman med den befintliga innerstaden saknas i huvudsak. Detta bör utredas vidare. Målet måste vara att skapa ett urbant stråk av bebyggelse så att man obrutet kan ta sig till området genom stadsbebyggelse. Om inte detta kan uppnås riskerar området att bli en isolerad enklav.

  4. Monoton arkitektur. "Nyfunkisen" dominerar i skissbilder. Yimby efterlyser en mer blandad arkitektonisk bild.

  5. Kollektivtrafik. I Miljökonsekvensbeskrivningen nämns möjligheten till framtida spårbunden kollektivtrafik. Yimby anser tvärtom att detta bör ingå som en självklar del av förslaget. Utbyggnaden av Djurgårdslinjen kommer också att innebära en linje upp till Värtahamnen. Denna kan dras vidare och knytas ihop med Lidingöbanan vid Ropsten och sedan fortsätta in i Hjorthagen-området . Vi har skisserat på ett antal idéer för spårbunden kollektivtrafik:


Hela yttrandet kan läsas som PDF här.

All information finns samlad på:
https://yimby.se/material/hjorthagen/mkb/

Yttrandet har idag postas till Stockholms stadsbyggnadskontor.

En promenad i centrala Stockholm

Vi samlades några stycken ur gruppen för en promenad "innanför tullarna" i Stockholm. Hjorthagen var området för dagen, ett område som det nu planeras bebyggelse på, men som det finns motstånd mot. Frågan man måste ställa sig är, varför? Sällan har väl det usla markutnyttjandet av en central och attraktiv yta med mycket små bevarandevärden varit tydligare?


Nedanför Ropstens tunnelbanestation.




En samling yimbys på exkursion i den pulserande storstaden...


Bobergs vackra gasklockor i förgrunden. En inte fullt lika spännande ståltermos där bakom...


Wasteland


Värt att bevara?




Bra markutnyttjande?



Se alla bilder här.

Mikael Söderlund(m): Innerstaden skall förtätas snabbt

Svenska dagbladet har idag en intressant intervju med stadsbyggnadsborgarråd Mikael Söderlund om utvecklingen av Stockholms city. Som anhängare av att staden skall få utvecklas är det befriande att läsa om någon som faktiskt för en gångs skull har idéer och visioner, istället för att bara racka ner på förslag och vara negativ i största allmänhet, som annars är vad som brukar prägla "debatten" om Stockholm och dess utveckling.

Stockholm har under väldigt många år befunnit sig i ett Klaratrauma och fortfarande efter mer än 40 år finns det många som fortfarande på fullt allvar använder detta som något slags trumfkort för att protestera mot nästan allting som föreslås. Det trots att det stora flertalet Stockholmare (80% enligt en annan blogg) inte ens sjävla ha upplevt det.

Att använda det som argument mot ombyggnaden av city som nu har påbörjats blir mest löjligt. Poängen med att bygga om i City är ju just att rätta till de misstag som gjordes när city byggdes efter klararivningarna och att göra området mer levande, intressant och anpassat för dagens behov.

Det är dags att exponera klara-argumentet som det icke-argument det är. Om det enda vi "lär" oss av Klararivningarna är att inte bygga någonting alls, så har vi ju inte lärt oss något. Vi bara sitter paralyserade och väntar. Dessutom är bilden av gamla klara klart överromantiserad. Det fanns många fina hus, absolut, och dessa borde inte ha rivits. Men det fanns också många slitna hus utan vare sig el eller toalett. Klara var Stockholms slumområde.

"- Den nya kongresshallen ska vara som ett glittrande smycke i Stockholm, säger han. Med det här placerar vi Stockholm i Europa."

Även om arkitekturen kunde få ha varit lite mer utmanande så är hotell- och kongresshuset ett stort uppsving från Klara postterminal som låg där tidigare. En typisk 80-talskloss ersätts nu av en byggnad som är mer lämpad för platsen och som kommer att ge ett klart större intryck i Stockholm city på en plats som man tidigare mest har velat undvika. Att det även tillförs nya kontorslokaler dels där och dels i det nya kungsbrohuset samt det hus som håller på att byggas över spåren kommer också att öka mängden människor i området. Och det här är ju som bekant bara början på en stor utveckling med överdäckning av spåren och bygget av ett helt nytt område i city.

"- Jag är väldigt intresserad av stadens utveckling eftersom jag är född och uppvuxen här. Jag vill förtäta Stockholm, bygga på trevåningslimporna mellan Klara och Sergels torg och förena staden med förorterna så att ringen mellan inner- och ytterstad byggs igen."

Inte mycket att tillägga. Helt rätt tänkt! Men glöm inte kollektivtrafiken Mikael, när får vi spårvagn att räkna med i Stockholm city igen?

"Mikael Söderlund kan också tänka sig höga hus upp till 40 våningar vid till exempel brofästen, delar av Malmarna, i Värtaområdet, på Brunkebergstorg och Klarastrand."

Återigen, mycket positivt. Speciellt i värtaområdet borde man kunna dra på ordentligt med ett flertal riktiga skyskrapor och skapa ett nytt område som får ge ett nutidens avtryck i Stockholm.  Vågar vi hoppas på ett kluster av skyskrapor i täta stadskvarter och kanske en utbyggnad av tunnelbanan över till Lidingö? Och varför nöja sig med 40 våningar i värtan?

Söderlind vill göra Stockholm till "Skandinaviens centrum" och har verkat för ändringar i plan- och bygglagen och i miljöbalken för att nå snabbare fram. Här kan vi bara heja på, just förenklingar av de överbyråkratiserade bygglagarna är nödvändigt för att Stockholm skall kunna växa ordentligt.

Stockholm verkar äntligen ha en framtid, efter att under många år bara ha blickat bakåt. Den nästan totala frånvaron av intressanta byggprojekt efter Klararivningarna är nu äntligen på väg att brytas.

Har vi som stad äntligen insett att vi inte enbart kan leva på gamla meriter? Bakåtsträvarna är fortfarande många. Ropen om "förstörd stadsbild" eller att man förstör det "unika" med Stockholm hörs alltjämt. Men vi bor inte i ett museum. Tiotusentals Stockholmare saknar lägenhet. Hundratusentals människor vill flytta hit. Vi ser redan idag en begynnande trend med att människor i allt störra omfattning flyttar till angränsande kommuner och pendlar långväga in till Stockholm med stor miljöpåverkan som följd.

Stockholm är en död stad om den inte får förändras och utvecklas. Låt oss hoppas att Söderlunds visioner inte är en engångsföreteelse utan att kommande styrande i Stockholms stadshus fortsätter och utvecklar på den inslagna vägen. Globaliseringen kommer knappast att stanna av och Stockholm måste kämpa för att bli konkurrenskraftig och intressant som stad. Och det gör vi bara genom att utvecklas.

DN och vinkeln, om nya Stockholm city

Att DN ibland har en tydlig agenda i frågan om Stockholms förnyelse har vi sett förut i till exempel den vinklade undersökningen om nya slussen.

Nu har man gjort det igen. I en artikel med den hårresande rubriken "Rivningsvåg skapar nytt city" så jämför man på fullt allvar rivningen av två hus vid centralen i Stockholm med rivningsvågen i centrala Stockholm på 60- och 70-talet, illustrerat med en bild på ett av de halvrivna husen.

Vad det handlar om är alltså två hus till stor del byggda så sent som på 80-talet som har stått tomma en längre tid och som nog knappast någon skulle beskriva som något annat än betongkolosser. Klara postterminal byggdes för posthantering och är svår att nyttja på annat sätt. Det är ingen större förlust att dessa hus rivs, speciellt då de till viss del är fulla av asbest och har undermåliga möjligheter för ventilation i enlighet med dagens krav.

Artikeln är gravt vinklad och lyser av sensationsjournalistik som skulle göra kvällspressen avundsjuk:

"En ny rivningsvåg drar in över Stockholms city. Inom loppet av några dagar påbörjas rivningen av två stora huskomplex nära Centralstationen till knappt hörbara protester."

Rivningsvåg? Till knappt hörbara protester? Att riva två hus är ingen rivningsvåg och debatten om klara kongress har pågått i flera år.

"
Men inget av de två storstilade projekten mitt i city har väckt tillnärmelsevis så stora protester som 60- och 70-talets rivningsvåg i centrala Stockholm."

Nej. Och märkligt vore väl det? De är ju överhuvudtaget inte jämförbara.

"
Förvånande är den förhållandevis milda kritiken mot hotellprojektet som kommer att dominera den känsliga stadsbilden i västra city."

Här läggs återigen flera vädeladdade ord in. "Förvånande", "mild kritik" och "känslig stadsbild". Enligt vem? Är detta seriös och objektiv journalistik? Man skulle kunna tro att det är en krönika man läser men det är en artikel på nyhetsplats.

Artikeln är inte en artikel utan en indirekt uppmaning till läsaren att ta ställning i enlighet med journalisten Per Luthanders personliga åsikter om Stockholm city. Något som definitivt inte hör hemma på nyhetsplats i en seriös publikation av DN:s magnitud.

Nimbyismens nästa steg. Censur

"GREENSWEDEN - ett ideellt initiativ fristående från myndigheter, institutioner och andra offentliga aktörer, har som ambition att stimulera den vetenskapliga och demokratiska kompetensen hos våra beslutsfattare och därigenom söka vitalisera och verka som kvalitetsgarant för natur- och miljövården."

Se där. Det låter ju som ett initiativ som borde förstå och uppskatta vikten av den täta staden med alla de energivinster och kollektivtrafiksvinster som det innebär.

Men inte. De har en blogg med inlägg som Bygg nedåt istället, Varning för byggfnatt samt Rör inte spårtrafiken.

I inlägget "bygg nedåt istället" vill man slösa bort centralt belägen mark på en fristad för stadens förvildade kaniner och skriver sedan:

"När marken inte räcker till kan man bygga nedåt (på kaniners vis) och i princip hur stora skyskrapor som helst, på höjden och tvären. I stället för fönster används platt-TV som är kopplade till kameror ovan jord med möjlighet att växla utsikt, zooma i alla väderstreck och spara soliga dagar på hårddisken. I en nära framtid får vi 3D-skärmar med ökad realism."

Men sedan, i ett inlägg lite senare, om förslaget om att däcka över spåren från centralstationen så duger helt plötsligt inte underjorden längre:

"Snart tvingas vi färdas i tunnlar i citykärnorna, antingen det är pendelresenärer eller knegarna som tar t-banan till och från jobbet och gör en insats genom att avstå från bilen men belönas på detta sätt."

Är det inte ganska märkligt att först skriva ett inlägg att man borde bygga nedåt och förlägga bostäder under jord, och i ett senare inlägg högljutt uppröra sig över att man vill däcka över järnvägsspår för att skapa plats för mer bostäder?
Konsekvens? Nej, uppenbarligen inte.

Någon nivå på debatten är det inte heller. När jag påtalar att det faktiskt finns människor som föredrar en storstad framför att ligga vid en strand i medelhavet får man tramsiga svar som:
"Jovisst finns det storstadsfreak, som aldrig sett en ko gå och beta./GreenSweden"

Eller varför inte en annan höjdpunkt:
"
Varför inte inse och försöka leva med att en färdigbyggd stad måste få ha sina begränsningar?"

Ja. Det finns människor som på fullt allvar och utan att reflektera över det tycker att Stockholm är färdigbyggt. Och att de fel som finns inte bör rättas till. Jag skulle vilja se skribenten tala om det för en inflyttad Stockholmare som kuskat runt med tredjehandskontrakt och på soffor i ett par års tid.

Vad än värre är, när man påtalar de uppenbara felaktigheterna blir ens inlägg raderade och det dyker upp spärrar så att man inte kan skriva nya inlägg.

Debatten om Stockholms utveckling har sannerligen lågt i tak.

Uppdatering:
Kommenteringen på Green Swedens blogg har gått från öppen, till modererad till att nu helt plötsligt heta:
"
Kommentarer kan göras om de för diskussionen framåt, men stilkraven är mycket höga här."
Allt detta på bara en dag. Det var ju bra jobbat...
Än fler kommentarer, som förut legat på siten och som GreenSweden dessutom svarat på har också nu raderats. Sanningen är naturligtvis att det inte har något med stilkrav att göra, utan att kommentarerna endast får vara sådana som passar GreenSwedens mycket skeva och miljöfarliga bild på hur städer skall byggas.

Spännande planer för Stockholm

Det ser ut som om det äntligen börjar hända lite saker med Stockholms utveckling. Från total stagnation och slätstrukenhet ska nu staden på allvar börja växa på höjden. I alla fall är det så SvD uttrycker det i en artikel om planerna på en ny eller uppfräschad stadskärna.

Personligen tycker jag att det är härligt att se att folk i ledande ställning börjar våga. Är baksmällan efter 60-talets rivningshysteri äntligen över? Jag hoppas det, för det är minsann på tiden. Problemet är att än idag så finns det folk som drar upp “det som hände med gamla Klara” så fort man talar om att utveckla staden. Så även i denna artikel, här är det någon som vill jämföra överdäckningen av att trist spårområde med rivningen av Klara-kvarteren.

En absurd och befängd liknelse, enligt min åsikt. Jag förstår inte hur man överhuvudtaget kan hitta någon gemensam nämnare mellan dessa. För den som inte är insatt så är rivningen av Klara-kvarteren någonting som skedde under 1960-talet, för att ge plats åt de betongkolosser som nu ligger mellan Sergels torg och Riksdagshuset. Typ. Vad man gärna glömmer är att det även innebar att en hel del slumkvarter revs. Sant är att det handlade om gammal och i många fall fin bebyggelse, men lika sant är att många av husen var av så undermålig standard att det är tveksamt om de hade fått stå kvar än idag.

Men det är det som är problemet med många Stockholmare av idag. Man glorifierar gärna det som har varit, och skapar idealbilder som inte överensstämmer med verkligheten. Och det leder till att staden behandlas som ett museum, där ingenting får ändras.

Nu får det vara nog! Låt Stockholm växa, både på höjden och på bredden. Nej-sägarna dyker alltid upp när någonting ska göras. Motståndet mot Globen var ganska massivt. Hur många skulle idag kunna tänka sig ett Stockholm utan Globen? Samma sak med Moderna Muséet. Det skulle bli sååå förfulande för Stockholm, eftersom stilen inte “harmonierade” (ett uttryck som gärna används av NTA-maffian, trots att de inte är kapabla att avgöra vad som harmonierar med vad) med det som låg i närheten. Även på den punkten har de flesta ändrat sig. Och så kommer det även att bli med de nu planerade projekten i Stockholm. Gnällspikarna kverulerar en del, men när det sedan är klart och genomfört så lommar de iväg med svansen mellan benen, och inser att de haft fel igen.

Kan det vara så att nej-sägarna helt enkelt är osäkra människor som söker en trygghet i vetskapen att ingenting förändras? Att det är förändringen i sig som är problemet för dem, oavsett om det är på gott eller ont?

SvD skriver om klara sjöstad

Svenska dagbladet skriver idag om de stora planerna för ombyggnaden av de stora outnyttjade områdena i city. Det handlar om det stora sår som järnvägsspåren utgör och planerna på att däcka över dessa och bygga bostäder och kontor. Även bygget av det nya hotell- och kongresshuset på den gamla postterminalens tidigare uttrymme tas upp i artikeln.

SvD skriver:
"Stockholms city ska bli högre. Snart får stockholmarna se ett tydligt exempel på den nya utvecklingen: en stor hotell- och kongressanläggning uppförs nära Centralstationen. Anläggningen, som blir 12 våningar hög mot Klarabergsgatan, ger en fingervisning om framtidens skyline."

Detta säger en del om nivån på debatten i Stockholm. 12 våningar ger en fingervisning om framtidens "skyline"? Man skakar på huvudet. Snarare är det så att 12 våningar nog kan räknas som ganska normalt för en stad av Stockholms storlek om vi ser oss om i världen. Någon "skyline" är det definitivt inte. Med tanke på att vi dessutom redan har hötorgshusen i närheten kan det heller knappast ses som något avbräck från redan existerande bebyggelse.
Men likväl är det naturligtvis kontroversiellt. Det är det alltid när någonting överhuvudtaget skall förändras i Stockholm.

"Kritikerna frågar sig varför Stockholms stad upplåter en tomt i bästa läge till just hotell- och kongressanläggning, och inte till museum, stadsbibliotek eller något annat som vänder sig till stockholmarna."

På vilket sätt vänder sig inte en hotell- och kongressanläggning till Stockholmarna? Kongress kan man gå på även om man bor i Stockholm som bekant och det kommer att ge många nya arbetstillfällen, skatteintäkter, och framförallt ge mer liv till området. Ett stadsibibliotek har vi som bekant redan, och med planer på tillbyggnad. Museum finns det också gott om, Stockholm är till och med en av världens mest museumtäta städer. Ännu ett museum kommer knappast vitalisera Stockholm city...

"Skalan" på anläggningen kritiserar också:
"- Nu har man startat en utveckling som stockholmarna aldrig fått diskutera, säger Torsten Westman, tidigare stadsbyggnadsdirektör i Stockholm, som menar att det som sker kan jämföras med 1960-talets i dag så kritiserade Klaraomvandling."

Ursäkta? Att bygga ett nytt hus på 12 våningar, i ett område som redan har hus på 19 våningar i närheten jämställs alltså med att riva en hel stadsdel? Stockholmsdebatten saknar som vanligt fullständigt alla former av proportioner.  Att Westman satt som stadsbyggnadsdirektör på 70-talet, mitt under miljonprogrammsbygget, ökar inte heller direkt hans trovärdighet.

Klarakortet fungerar inte längre, det är 40 år sedan och Stockholm måste gå vidare nu. Det räcker med navelskåderi och bakåtsträvande. Hur kan vi lära oss av våra misstag om det enda vi gör är att inte göra någonting alls? Absurt nog används klararivingarna som en ursäkt för att bevara resultatet av samma rivningar som man klagar på. Märkligt minst sagt.

Arkitekt Charlotte Holst är oroad:
"- Det som är unikt för Stockholms innerstad, och det som gör att människor tycker att Stockholm är så vackert, är ju de låga husen tillsammans med tinnar och torn, säger hon."

För det första är det inte alls unikt. Det finns mängder av städer i Europa som undkom bombningarna i första- och andra världskriget som har minst lika unika siluetter. 

Det enda som är unikt med Stockholm är att det inte har byggts något intressant här (bortsett från Globen) sedan andra världskriget.

För det andra är Stockholm inte ett museum. Att Stockholms nuvarande utséende skulle få stoppa all utveckling av områden nära city för all framtid ter sig närmast absurt.
Naturligtvis skall vi behålla och bevara de fina delar av Stockholm som vi har. Men att det skall få stoppa all form av utveckling i nya delar nära city är bara märkligt. Det finns också ett utbrett missnöje med resultatet av just de cityområden som byggdes på 60- och 70-talet och de områdena är i behov av en förnyelse där ett konsert- och kongresshus torde vara ett välkommet inslag. Att våga bygga ny och spännande arkitektur förstärker dessutom intrycket av den gamla arkitekturen, det är just i blandningen av gammalt och nytt som det blir intressant.

Att överdäcka spåren är naturligtvis en utmärkt idé och det är glädjande att läsa att planerna är att bygga stad, inte förort. Mer förort verkar dock vara det som många "försvarare" av Stockholm vill ha. Hur man skall få det att passa ihop med miljömässigt tänkande och Stockholms bostads- och segregationsproblem verkar däremot inte bekymra nämnvärt.

Dags för Stockholm att växa upp

Rahel Belatchew har skrivit en mycket bra och läsvärd artikel om Stockholmsproblemet (bristen på innovation, spännande arkitektur och motståndet mot förändring) för the Local.

En mycket bra synpunkt han drar är att motståndet mot högre hus i Stockholm, som ofta handlar om att "skydda" stadsbilden, är ologiskt, då vi faktiskt redan har flera höga hus här:

"There are some opinion shapers who have a strong aversion to anything even resembling a high rise, arguing that such buildings have no place in Stockholm. But they forget that there are already several examples of these, such as the aforementioned Hötorg skyscrapers, the old tax office, the Wennergren Centre, the DN building, Bonnierhuset and Kungstornen. All of these make up an integral part of the city skyline, which most people would be keen to keep."

Klart läsvärd!
«
»
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8629 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Politikerveckan Järva
8 Oktober 19:06 av Trevor Bower
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 18:38 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter