"Närhet" är ett vackert ord inom stadsplanering

Jag hör ofta bekanta tala om att de vill ha nära till allt samtidigt som de vill ha privat utegård. Idag måste de välja. Antingen har de nära till stadens tjänster men utan trädgård, eller så har de trädgård men får pendla långa sträckor. Täta städer är socialt, ekologiskt och ekonomiskt framgångsrika. Förortens villor med privat trädgård är uppskattade hemmiljöer. Kan man kombinera dessa två världar?

Glesa förorter med villor och radhus skapar tyvärr mer billism och längre avstånd. Fler bilpendlare leder till hälso- och miljöproblem. Vi lever i en paradox där man förorenar luften mer om man vill ha grönska runt sitt hem. Jag lider med de bekanta småbarnsföräldrar som sover lite på nätterna och pendlar långa sträckor från sina radhus och villor. Men om man prompt vill ha en privat trädgård och har en normalstor plånbok så ger dagens samhälle inte alternativ.

Tidigare har jag skrivit om hur man kan ge fler unga och fattiga hushåll en bostad i stan genom att minska bostadsbristen. Idag tänkte jag ägna mig åt hur vi ska få en annan grupp av människor att bosätta sig i stan. Jag undrar hur man kan massproducera boendemiljöer med privat trädgård samtidigt som det runt knuten finns spårvagn, affärer, arbetsplatser, parker, restauranger och allt annat som man har i en tät blandstad.


Här har vi några hus från Malta. Här ska det enligt uppgifter jag fått vara vanligt att man köper bara skalet till lägenheterna. Planlösningen och resten av innehållet får man bestämma över själv. På taken högt över marken finns uteplatserna.

Jag tror att det skulle vara till glädje för många. Förutom att utegårdar är trevliga så vore det bra om täta blandstäder blir populärare bland trädgårdsmänniskor, då blir det lättare att bygga mer blandstad. Samtidigt är det bra för regionen om den täta blandstaden lockar till sig fler grupper av människor. Det skulle minska den sociala segregationen. I förortens funktionsseparerade värld är det svårt att integrera människor med olika bakgrund. Men jag tror det är lättare i täta blandstäder som är byggda för att skapa möten. Privata utegårder integrerade i stadsmiljöer som skapar närhet skulle långsiktigt också öka levnadsstandarden för kommande generationer.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Socialdemokraterna vill subventionera folk som flyttar från allmännyttan till ett småhus, läser vi i tidningen City den 29.10.09. Det är tydligen legenderna från 20-talets egnahem som ska återupplivas.

Fantastiskt! Mer skattesubventionerad utglesning.

Här ska alltså stockholmarna, för skattepengar, förmås flytta ut till nya glesbefolkade villaområden som bara kan nås med bil. Byggda på skövlad naturmark, för var ska dom annars få plats - tio bostäder per hektar istället för hundra eller tvåhundra om man bygger riktig stad.

Lärde man sig inget av 70-talets kaninbursområden?

Det är möjligt att egnahemsrörelsen var rätt för hundra år sen, men det hade nog varit ännu mer rätt om man hade byggt riktig stad med ordentligt vatten och avlopp istället. Varje försök att låtsas som om storstaden är landet resulterar bara i halvmesyrer och varken eller. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar, som Gunnar Sträng brukade säga.

Vad vi behöver är mer stad och tätare stad, för att göra oss kvitt beroendet av oljan. Socialdemokraternas nya förslag - som vi verkligen hoppas att de backar från - är som klippt och skuret att göra oss mer oljeberoende än någonsin.