SvD rapporterar om
planer på
stadsradhus i Stockholm. Radhus i ett oerhört attraktivt läge, närmare bestämt mitt emot Rålambshovsparken. Idén i sig är lysande, och någonting som jag har väntat på länge. Just stadsradhus är någonting som vi har saknat här i Stockholm, och som har potential att bli en väldigt populär boendeform.
Lika glädjande är det att höra att Wingårdh arkitektkontor kommer att stå för design och konstruktion av radhusen, och som byggherre har vi Småa. I teorin borde det kunna bli väldigt bra, eftersom Småa har lång och gedigen erfarenhet av utveckling av småhusområden, samtidigt som Wingårdh är ett av få (eller det enda?) svenska arkitektkontor som håller internationell klass.
Ja, i teorin verkade det bli bra.
Men all entusiasm dog när jag såg skisserna. Husen är tråkiga, oinspirerade och rent gräsligt fula. Slutna och fyrkantiga lådor som vänder sig bort från gatan, och inte känns inbjudande för fem öre. Det här är inga stadsradhus, utan typiska förortsradhus som breder ut sig och tar upp plats.
Om vi ska bygga innerstadsradhus är det viktigt att vi ser till att ta till vara områdets urbana kvaliteter. Det betyder att vi måste anpassa husen, så att de blir utrymmessnåla och ändå urbana. Ett stadsradhus är inte ett förortsradhus som man placerat ut i en stad, utan ett slags townhouse för en enda familj. De är vanliga i Europa, som Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Eller varför inte titta närmare på San Franciscos
townhouses?
Sverige kan lära sig mycket av omvärlden. Och det här är ett i grund och botten väldigt bra initiativ, för stadsradhus behövs nämligen i Stockholm. Därför är det viktigt att vi inte slösar bort den dyrbara marken i innerstan på projekt som i bästa fall blir halvmessyrer som förvandlar stadslandskapet till förort. Det är just vad det här förslaget kommer att göra.
Gör om, gör rätt. Ett radhus behöver inte vara just 1½ plan i soutteräng. Det kan faktiskt vara fråga om relativt höga och smala hus, med kanske tre våningar och källarvåning. Kanske vore det bättre om Wingårdh fick ta det övergripande ansvaret för utformningen av de kommande husen, snarare än att bara arbeta utifrån direktiv från byggherren? Jag tror nämligen att man är bättre att tänka “utanför boxen” där, än man är på Småa, som i många år byggt i stort sett identiska hus i identiska områden - det är inget fel i det, men vi måste höja standarden några steg när vi bygger i innerstan.
Och sist men inte minst, glöm inte bort kunderna! Börja med att intervjua och kartlägga de människor som faktiskt ska bo i husen i framtiden, och låt dem vara med och utforma dem - det är ju för dessa människor husen byggs! Tyvärr fungerar byggbranschen fortfarande utifrån ett bristande kundperpektiv, där man bara bygger utan att fråga sig om det som byggs verkligen är det som efterfrågas.
Är det inte hög tid att ändra på det?
