Förebilder (städer)

Vilka städer ute i världen tycker ni bäst om och ur vilka perspektiv?
Vad kan Stockholm ta efter?

Personligen är Barcelona min absoluta favoritstad, underbar blandstad i väldigt många stadsdelar.

Beträffande arkitektur, historia och bra funktion så är nog städer i kontinentala Väst- Sydvästeuropa mina förebilder.
Gällande enstaka maffiga landmärken: Samma område som ovan + Östasien.

Beträffande trafikplanering, vissa länder som Frankrike, Tyskland, Schweiz, Belgien, Nederländerna, Spanien, Österrike och Japan.

Barcelona är en av mina absoluta favoriter när det kommer till enskilda städer, ligger definitivt på min "topp-10-lista".

---

Senast ändrad 19 november 2008 07:04

Har inte varit i så värst många städer, och dessutom bara i dessas centrum - och så länge man är i ett centrum som byggdes innan den modernistiska dogmatiken slog igenom ser det mesta bra ut.

Sydeuropeiska städer, absolut. Gillar dock Madrid bättre än Barcelona eftersom det verkar tätare, det jag har sett. Barcelona har alldeles för mycket breda gator. Montevideo är en trevlig småstad på en och en halv miljon som man utan vidare korsar till fots - en stad som klarar att vara tät trots att ytterst få stadsdelar är högre än tre våningar även om den förvisso har sin Copacabanakopia. Buenos Aires har en del festliga delar men jag kan inte säga att jag kan den stan. Budapest är ganska trevligt, en stad nästan helt utan förorter vad det verkar - eller kanske jag bara greps av nån slags femtitalsnostalgi när jag var där.

Paris måste ha varit fantastiskt före bilismens genombrott - idag upplever man bara en massa biltrafik tycker jag. Uppenbarligen har kollektivtrafiken inte alls hängt med, trots helautomatiska t-banelinjer.

Den värsta storstan jag har varit i är Warszawa som ser ut som Vällingby - man går och går och går och kommer ingenstans.

Det som jag kanske framför allt gillar med Barcelona är att den har allt, och dessutom med kvcalitet. Du har stranden med Barceloneta (en liten tät, bohemisk stadsdel precis vid vattnet), det finns äldre kvarter i gamla staden, nyare blandstadsbebyggelse, nergångna men charmiga gracia Gracia.

Släng dessutom in en massa underbara torg, Gaudi-arkitektur, höjdskillnader, ny arkitektur och ett par höghus i mixern...

Mina personliga favoriter är Berlin (Öst+Kreuzberg) och Amsterdam. Centrala Amsterdams trafikplanering borde fö vara en förebild för alla (något mindre) städer.

Jag tycker faktiskt att stenstaden i Stockholm är ganska bra. Trots att det inte byggts någon tunnelbanelinje på 30-40 år så håller kollektivtrafiken fortfarande en mycket hög nivå. Det är aldrig långt till närmaste tunnelbana. Även i förorterna är det ofta nära till närmaste spårbunden trafik. Innerstan har också många bra stadsmässiga gator och bra stadsparker.

Jag tycker däremot att Stockholm har några stora problem. Det finns till exempel för lite stad utanför tullarna som gynnar livliga gator och verksamheter på bottenplan. Det har skapat problem för förorterna att skapa kultur och andra verksamheter enligt mig. Den moderna arkitekturen är också alldeles för monoton. Vi måste våga ta i mer och våga vara moderna. För att hänga med i utvecklingen måste vi också börja bygga ut tunnelbanan igen.

När det gäller arkitektur tycker jag Paris är nummer 1 av de städer jag besökt. Där har arkitekturen alltid varit viktig och man har skapat byggnader i världsklass under nästan varje decennium under de senaste århundradena.

Vad gäller stadsplaneringen tycker jag mycket om Barcelona. Där finns det mycket stadsmässighet.

I princip alla städer på kontinenten kan agera förebilder åt Stockholm - och övriga svenska städer.
T ex så har så gott som varje mellanstor tysk stad lika stor "riktig stadsbebyggelse" som Stockholm, och framstår som därmed som större än vad de är. Självklart beror detta bl a på Stockholms speciella geografi och på att den stora inflyttningen till städerna på kontinenten skedde före funktionalismen.

Jag måste hålla med Martin. Det är sant.

Är det inte de svenska städerna som framstår som mindre än de är, för att alla har varit angelägna att gömma så mycket som möjligt?

Säkert. Jag möter ibland människor som förvånas över att till exempel Uppsala är Sveriges fjärde stad eftersom de tycker att den såg så liten ut när de var där. Det beror väl till viss del på att man försöker gömma undan byggnader men även på att det av andra skäl har varit attraktivt att bygga väldigt glest.

Alla städer som gör motstånd mot förfulningen är förstås förebilder exempelvis Dresden och Warszawa.

Paris är en favorit. Har man en gång sett staden från sin vackraste sida kan man utan bekymmer se över axeln för de mindre smickrande delarna. Den nuvarande borgmästaren Delanoë har många intressanta projekt på gång, både vad det gäller bostäder och trafik.

Frankfurt am Main är en annan, vars innvånarantal exklusive storstadsområdet är jämförbart med Stockholms stad; är tysklands ekonomiska huvudstad, men saknar förvisso kulturella sevärdheter av toppklass likt föregående stad, men det går inte att direkt klaga på skylinen för "Mainhattan". Det kollektiva trafiksystemet är av toppklass och den stora flygplatsen (inte "Frankfurt-Hahn") är oerhört välplanerad.

Berlin är ett intressant besöksmål, med en dramatisk efterkrigshistoria, och många sevärda byggnadsverk av äldre och nyare datum, t.ex. Riksdagshuset och Hauptbahnhof. Staden lider dock fortfarande av en splittrad identitet och det skulle behövas mer U-Bahn i Östberlin liksom mer Strassenbahn i Västberlin.

De Portugisiska städerna Lissabon och Porto är favoriter, kanske inte direkt på grund av stadsbyggnaden och arkitekturens kvalitet, utan mer sambandet med de spektakulära landskapen som bebyggelsen vilar på.

Sen finns det, som sagt, många fler väst- och centraleuropeiska städer som kan tjäna som förebilder, beroende på vad som eftersträvas.