Mikael Bigert skrev:
Tydligen dags att återberätta
historien om Västlänken, som den egentligen gick till efter vad som kan utläsas ur refernserna och efter vad jag fått mig berättat av herrar Rydberg, Wessman och Lindgren på T-verket:
Kapitel 1:
Rune Thorén (C) deltar i samtal om Öresundförbindelsen 1986 där en tågtunnel under Malmö ingår. Hösten 1987 presenterar han ett förslag på en tågtunnel under Göteborg: Centralen-Korsvägen-Liseberg.
1989 undersöks två varianter av tågtunnlar (inga andra alternativ) i utredningen ”Genomgående spår för pendeltågstrafik”. De två alternativen är Gbg C – Korsv eller Gbg C – Haga – Korsv
1990 lägger just R Thorén, som inte gett upp om Järntorget, en motion till riksdagen om att ” I Göteborg måste pendeltågstrafiken byggas ihop och göras genomgående genom att en tunnel anläggs från Centralstationen via Järntorget, Valand, Korsvägen och ut till Västkustbanan”.
Redan på detta stadium har politikerna i Gbg spårat in på att det ska vara en tunnel, dragning är också tämligen klar: Gbg C – Stn i Västra Centrum – Korsv.
Ingen finansiering eller prio ges emellertid till tågtunneln.
Kapitel 2:
1994 är det dags för nästa utredning av en tågtunnel med ambitionen att ”nå så många arbetsplatser i centrum som möjligt. ”Centrumtunneln” innehåller endast en dragning: Gbg C-Järntorget-Sahlgrenska-Chalmers.
Inga utredningar görs däremot om alternativ till tunneln.
1995 läggs tunneldragning mot Järntorget in som reservat i Översiktsplan för S:a Älvstranden. 1999 läggs tågtunnel i ”Transportstrategi för Göteborgsregionen”.
2000 kommer nästa motion till riksdagen om byggande av tågtunnel.
Men inte heller nu fås finansiering.
Kapitel 3:
Så nu kör man ”by the book”. En Idéstudie görs våren 2001 för åtgärder att öka kapaciteten på Centralstationen. Men den långsiktiga lösningen är och förblir fast: ”tunnel under centrum”. Eventuella alternativ finns helt enkelt inte: ” Jämförelsealternativet på lång sikt går inte att konstruera”.
På hösten 2001 förereds en riktig Förstudie genom en politiskt tillsatt styrgrupp går igenom vilka alternativ som ska utredas. Gruppen; politiker, Banverket och tjänstemän från Stadskontor etc kommer överens om att endast genomföra utredning av Tunnel under Centrum och en backup som föreslagits av Banverket, Förstärkningsalternativet.
Den tänkbara varianten ”utflyttad pendelstation” diskvalificeras” eftersom man tror att ”de flesta har gångavstånd till Centralen och kommer att byta till bil om de inte får åka tåg hela vägen”. Detta antagande visar sig vara felaktigt, men så har man snabbt sorterat bort det alternativet utan utredning.
I själva verket har ytterligare önskemål tagits fram under processens gång från polititskt håll: Fler stationer i Centrum och minskad säckstation. Dessa mål kan endast klaras av just tågtunnel under Centrum.
Kapitel 4:
Efter ett års utredning presenterar man Förstudie av det som nu heter ”Västlänken” i december 2002. Alternativ UA2: Haga-Korsvägen som nästan är identiskt med förslaget i den första utredningen 1989 hålls fram som referensalternativ. De två alternativ som går förbi Järntorget sorteras bort.
Denna följs av Järnvägsutredningen fram till 2006. Kanske inte helt sensationellt är det Förstärkningsalternativet som får bäst Netto samhällsnytta, drygt fem miljarder bättre än de andra. Men det alternativet är ju inte ”jämförbart” eftersom det inte når politikernas mål. Istället väljer man åter sträckning (Västra Centrum)Haga-Korsvägen, d v s den tågtunnel som varit med hela tiden, eftersom den ”uppfyller målen bäst”.
I den efterföljande remissrundan finns faktiskt bara en enda oberoende instans med övergripande kunskap om infrastruktur: SIKA. De föreslår att en analys av ”utflyttad pendelstation” men detta avfärdas med att alternativet redan skulle vara utrett. Detta fastän man alltså sorterat bort det innan utredning och det på felaktiga grunder...
Resten kan man väl säga är historia, en historia som gärna berättas som om det skulle varit en bred, opartisk utredning med massor av förslag som skulle behandlats helt förutsättningslöst. Men så är det alltså inte, om man studerar vad som faktisk förevarit.
Läget är som det är, men det skadar inte att förstå "wie es eigentlich gewesen".
ref se t ex:
http://uf.yimby.se/se/92ce41cf-5e29-42e4-ae9e-397..
http://www.jarnvagsframjandet.se/vadhander/nyhete..
http://uf.yimby.se/se/92ce41cf-5e29-42e4-ae9e-397..
Så historien visar att man redan på 80-talet visste var centrum låg? Surprise, det visste vi nog allihop redan då. Det fanns några framsynta förslag till lösning redan då. Inte heller det är märkligt. Geografin och terrängen har inte ändrat sig sedan dess. Jag är säker på att de fanns en hel del andra mer eller mindre lyckade förslag också men de får väl inte plats i din historieskrivning. Runes förslag via Järntorget är en bra tanke men blir för dyr och komplicerad. När man inte kan lösa det via den sträckningen så är det inte så långt bort att hitta lösningen via Haga.
Med början 2001 så räknar man igenom förslaget så gör man det tillsammans med alla andra tänkbara förslag. Man kan ju inte vara helt säker på att den första tanken var den rätta. Alla förslagen läggs fram och så börjar man räkna igenom dem. Ett efter ett så kan de sedan strykas. Här hör Gårda och Olskroken till de som tidigt försvinner eftersom centrum helt enkelt inte finns där. Ingen kan egentligen vara ens det minsta förvånad av det.
Det jag inte begriper från dina skrivningar är den ständiga längtan efter förslag och varianter som inte fungerar och som inte ger någon nytta. Varför är det ständigt så? När du räknar och kommer till ett annat resultat än Trafikverket så frågar du dig inte var du räknat fel utan slutsatsen är given - att det är Trafikverket som räknat fel. Varför är det så?