SvD skriver om klara sjöstad

Svenska dagbladet skriver idag om de stora planerna för ombyggnaden av de stora outnyttjade områdena i city. Det handlar om det stora sår som järnvägsspåren utgör och planerna på att däcka över dessa och bygga bostäder och kontor. Även bygget av det nya hotell- och kongresshuset på den gamla postterminalens tidigare uttrymme tas upp i artikeln.

SvD skriver:
"Stockholms city ska bli högre. Snart får stockholmarna se ett tydligt exempel på den nya utvecklingen: en stor hotell- och kongressanläggning uppförs nära Centralstationen. Anläggningen, som blir 12 våningar hög mot Klarabergsgatan, ger en fingervisning om framtidens skyline."

Detta säger en del om nivån på debatten i Stockholm. 12 våningar ger en fingervisning om framtidens "skyline"? Man skakar på huvudet. Snarare är det så att 12 våningar nog kan räknas som ganska normalt för en stad av Stockholms storlek om vi ser oss om i världen. Någon "skyline" är det definitivt inte. Med tanke på att vi dessutom redan har hötorgshusen i närheten kan det heller knappast ses som något avbräck från redan existerande bebyggelse.
Men likväl är det naturligtvis kontroversiellt. Det är det alltid när någonting överhuvudtaget skall förändras i Stockholm.

"Kritikerna frågar sig varför Stockholms stad upplåter en tomt i bästa läge till just hotell- och kongressanläggning, och inte till museum, stadsbibliotek eller något annat som vänder sig till stockholmarna."

På vilket sätt vänder sig inte en hotell- och kongressanläggning till Stockholmarna? Kongress kan man gå på även om man bor i Stockholm som bekant och det kommer att ge många nya arbetstillfällen, skatteintäkter, och framförallt ge mer liv till området. Ett stadsibibliotek har vi som bekant redan, och med planer på tillbyggnad. Museum finns det också gott om, Stockholm är till och med en av världens mest museumtäta städer. Ännu ett museum kommer knappast vitalisera Stockholm city...

"Skalan" på anläggningen kritiserar också:
"- Nu har man startat en utveckling som stockholmarna aldrig fått diskutera, säger Torsten Westman, tidigare stadsbyggnadsdirektör i Stockholm, som menar att det som sker kan jämföras med 1960-talets i dag så kritiserade Klaraomvandling."

Ursäkta? Att bygga ett nytt hus på 12 våningar, i ett område som redan har hus på 19 våningar i närheten jämställs alltså med att riva en hel stadsdel? Stockholmsdebatten saknar som vanligt fullständigt alla former av proportioner.  Att Westman satt som stadsbyggnadsdirektör på 70-talet, mitt under miljonprogrammsbygget, ökar inte heller direkt hans trovärdighet.

Klarakortet fungerar inte längre, det är 40 år sedan och Stockholm måste gå vidare nu. Det räcker med navelskåderi och bakåtsträvande. Hur kan vi lära oss av våra misstag om det enda vi gör är att inte göra någonting alls? Absurt nog används klararivingarna som en ursäkt för att bevara resultatet av samma rivningar som man klagar på. Märkligt minst sagt.

Arkitekt Charlotte Holst är oroad:
"- Det som är unikt för Stockholms innerstad, och det som gör att människor tycker att Stockholm är så vackert, är ju de låga husen tillsammans med tinnar och torn, säger hon."

För det första är det inte alls unikt. Det finns mängder av städer i Europa som undkom bombningarna i första- och andra världskriget som har minst lika unika siluetter. 

Det enda som är unikt med Stockholm är att det inte har byggts något intressant här (bortsett från Globen) sedan andra världskriget.

För det andra är Stockholm inte ett museum. Att Stockholms nuvarande utséende skulle få stoppa all utveckling av områden nära city för all framtid ter sig närmast absurt.
Naturligtvis skall vi behålla och bevara de fina delar av Stockholm som vi har. Men att det skall få stoppa all form av utveckling i nya delar nära city är bara märkligt. Det finns också ett utbrett missnöje med resultatet av just de cityområden som byggdes på 60- och 70-talet och de områdena är i behov av en förnyelse där ett konsert- och kongresshus torde vara ett välkommet inslag. Att våga bygga ny och spännande arkitektur förstärker dessutom intrycket av den gamla arkitekturen, det är just i blandningen av gammalt och nytt som det blir intressant.

Att överdäcka spåren är naturligtvis en utmärkt idé och det är glädjande att läsa att planerna är att bygga stad, inte förort. Mer förort verkar dock vara det som många "försvarare" av Stockholm vill ha. Hur man skall få det att passa ihop med miljömässigt tänkande och Stockholms bostads- och segregationsproblem verkar däremot inte bekymra nämnvärt.