Utskrift från www.yimby.se
....

Jane Jacobs

Av Johannes Hulter 4 Juli 2008
71 kommentarer
 
Sitter återigen klistrad vid Jane Jacobs banbrytande bok om stadsplanering: Den amerikanska storstadens liv och förfall. Alla som har något intresse av städer borde läsa denna fantastiska bok. Man ska inte låta sig skrämmas av omfånget (ca 500 sidor), Jacobs skriver lättillgängligt och med ett journalistiskt driv men utan att förlora i analytisk skärpa. Det finns också gott om konkreta exempel och personliga berättelser som ger det intellektuella innehållet kropp och liv.

Har du någon gång undrat varför vissa kvarter är roligare än andra? Varför vissa gator känns spännande medan andra bara är läskiga eller tråkiga? Har du känt dig beklämd i ett bostadsområde och upprymd i ett annat, men inte riktigt kunnat sätta fingret på varför? Alla dessa frågor (och en hel del andra) får sina svar i denna ständigt aktuella klassiker.

Jacobs bok är ett välformulerat försvarstal för den täta, blandade och sammanhållna kvartersstaden och ett giftigt angrepp på den funktionalistiska stadsplaneringen (hus i park, glesa rader av lamellhus). Många har skrivit om henne, på svenska kan Johan Asplunds Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft och Mats Franzéns bidrag i Urbanitetens omvandlingar rekommenderas. Franzén har även skrivit det svenska förordet till Den amerikanska storstadens liv och förfall.

Dessvärre drar han där slutsatsen att Jacobs recept (täthet, funktionsblandning, korta kvarter, åldersblandad bebyggelse) inte är möjligt i Sverige. Två skäl anges:

1. Det skulle ta minst hundra år
2. Det finns för få gamla hus kvar.

Det är en märklig argumentation som inte håller.
Ad 1. Om det tar hundra år, so what? Det tog ju ett halvsekel bara att sprida ut bebyggelsen.
Ad 2. Jacobs krav på åldersblandad bebyggelse har primärt med hyresnivå att göra, inte ålder. Det går att ordna hyresvariation på andra sätt. Inte minst genom att kraftigt öka utbudet av lokaler. Och om omvandlingen tar minst hundra år så kommer ju åldersblandning att uppstå automatiskt.

Det finns med andra ord inga undanflykter för svenska stadsplanerare att inte ta Jacobs recept ad notam.
Gå med i YIMBY Stockholm

YIMBY Stockholm om: , , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , , ,

Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Skriv in kommentar
Kommentarer:
 0
Oscar A (4 Juli 2008 19:57):
Självklart är det möjligt i Sverige. Det är bara att börja riva miljonprogrammen och sedan bygga ut innerstaden, tätt med korta kvarter, och bygga det i en åldersblandad stil. Vad säger att vi inte kan uppföra nationalromantisk arkitektur år 2008?
 0
Johannes Hulter (4 Juli 2008 20:14):
@ oscar a: Miljonprogrammen behöver vi ju iofs inte riva för att utvidga stadskärnan. Gärna några nya hus i gamla stilar (hur nu det skulle se ut), varför inte. Men att Jacobs förespråkar åldersblandad bebyggelse har som sagt med ekonomi att göra, inte estetik. Det är hyresvariationen hon är ute efter i första hand.
 0
Oscar A (4 Juli 2008 20:39):
Att jag vill riva en majoritet av miljonprogramsbyggnaderna härrör till min estetiska syn på dessa. Dessutom är många av dessa byggnader i stort behov av renovering. Jag säger riv och bygg nytt och bygg för sjutton urbant!
 0
Theodor Adolfsson (4 Juli 2008 20:54):
I senaste Södermalmsnytt finns en insändare som på något konstigt vis propagerar för utglesning med klimatförändringarna som argument. Möjligtvis har tidningen lyckats ställa till det på något vis. Annars är åsikterna tämligen obegripliga, eftersom jag inte ser något annat sätt att tolka insändaren än att hon just menar att mer grönytor är någon sorts lösning för problemet med klimatförändringar. Enligt insändaren verkar detta vara något vi själva kan inse genom att följa dagspressen och rapporter (antagligen angående klimatförändringarna) på teve.

Konstigt nog verkar inte det senaste numret finnas på nätet ännu, men det kommer väl vad det lider.
 0
Jan Wiklund (4 Juli 2008 21:55):
Oscar: Du far ju fram som dom värsta Klarasanerare... Det var inte minst det utopiska draget som gjorde modernisterna så destruktiva - bort med allt gammalt, bygg som vi vill så blir allt bra. Tyvärr finns mycket av det kvar i dagens arkitektkår, hur ska man annars förklara den totala oviljan att bidra till något existerande och den maniska fokuseringen på att skapa nya enklaver vid sidan av?
 0
Jan Wiklund (4 Juli 2008 21:59):
PS. Tragiskt att Franzén, som jag annars känner som en klok och sympatisk man (läs hans suveräna essä Gatans disciplinering i ett gammalt 80-talsnummer av Häften för kritiska studier!), ska anse sig tvingad att be om ursäkt för att han skriver förord till Jacobs bok.

Jag börjar nästan tro på tesen att planerarkåren är en sekt som ilsket värnar gamla dogmer och skriver in alla tvivlare i en svart bok som konsulteras vid varje tjänstetillsättning.
 0
Jan Wiklund (4 Juli 2008 22:02):
PPS. Ja, eftersom Franzéns essä lär vara svår att få tag på har jag med hans tillåtelse lagt upp den på http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​Dokument/​gatansdiscipline.​.​
 0
Oscar A (4 Juli 2008 23:16):
Klara-sanerare? Ett finurligt begrepp! Kan ju nämnas att jag tycker att förstörelsen av gamla Klara är bland det värsta som hänt Stockholm.
Jag anser att det blir svårt att få tilltalande kvarter om miljonprogramsbyggnaderna i dagens förort behålles. De små gräsplättarna här och där är ofta för små för att bebyggas och kommer göra kvarteren uppbrytna varför byggnaderna bör rivas. Dessutom kommer detta medföra en minskad segregation. Vidare kan jag inte se något kulturhistoriskt värde i att behålla dessa byggnader.
 0
Theodor Adolfsson (4 Juli 2008 23:19):
Jan: Du har ju användare här. Kör kinderäggsprincipen.
 0
Jan Wiklund (4 Juli 2008 23:36):
???
 0
Theodor Adolfsson (4 Juli 2008 23:41):
Tre i ett.
 0
Anders Gardebring (5 Juli 2008 00:14):
Jag själv ser inte heller rivning av miljonprogramshus som något problematiskt. Dock tror jag inte det är någon god idé att göra det i någon stor "upprensningsaktion". Låt staden växa vidare, börja så sakteliga att urbanisera centrumen i förorterna och låt sedan urbaniteten växa utåt och ta den tid den tar. Vissa hus går att integrera i en ny stadsstruktur, vissa kommer inte gå, och då kan man riva.
 0
Mikael Hörnlund (5 Juli 2008 01:06):
Jag ser heller inte rivning av miljonprogrammshusen som en stor grej, men som Anders skriver är det nog ingen bra idé att göra det. Titta på London, som är uppbyggt av byar från början, små centra har blivit stora centrum med tiden, och det går att göra något liknande här, men det kommer att ta tid. Tiden är inget problem i detta nu, problemet är att få stadsplanerare och övriga att inse felet med dagens stadsplanering.
 0
Eric Thärnström (5 Juli 2008 02:12):
Jag håller med Jan Wiklund i att det vore dumt att upprepa modernismens misstag: Att riva allt gammalt för att bygga nytt. För att något sådant ska fungera så krävs det att man ersätter det rivna med något bättre. Jag anser inte att dagens nybyggen har tillräckligt hög kvalitet i sig för att kunna ersätta miljonprogramskåkarna. Vad skulle resultatet bli om vi rev Modernismens Missfoster? De skulle ersättas med Nyfunkisens Förbannelse. Det är bättre att man tar det bit för bit, då utvecklingen så sakterliga går framåt och morgondagen kommer erbjuda bättre lösningar.

En annan aspekt vad gäller rivandet är ägandet. Jag vet inte exakt hur ägarbilden ser ut för Stockholms fastighetsbestånd, men antalet fastighetsägare som vill riva sina existerande hus "bara för att" ersätta de med bättre hus är lätträknade. Det finns inte ekonomi för det. Man kan inte förvänta sig att ägarna ska riskera miljardbelopp på spekulationsprojekt, när man lugnt kan låta missfostren till hus dra in pengar från boende. Sund ekonomi är något som alltför ofta ignoreras i sådana här sammanhang.

Det finns en fördel med de modernistiska missfostren: Majoriteten är fuskbyggen. Det innebär att de måste renoveras efter bara 40 år. När man kan förvänta sig att det kommer krävas fler och värre renoveringar i framtiden så blir det lockande att räkna på hur det skulle gå om man river och bygger nytt istället. Men det är det första steget som tas, när fastighetsägaren bestämt sig. Därefter kommer samhällsplanerarna in i bilden.
 0
Oscar A (5 Juli 2008 11:38):
Som Eric Thärnström påpekar finns det en risk att en rivning av miljonprogramsområden kommer leda till ett nybygge av enbart nyfunkis vilket vore en katastrof. Då är det bättre att låta det vara och bygga bredvid istället. Men om politiker och arkitekter kan ta sig samman och bygga riktiga stadskvarter likt dagens innerstad, då kan vi riva miljonprogramshusen.
 0
Jan Wiklund (5 Juli 2008 16:41):
Och så har vi ju den icke oväsentliga detaljen att det faktiskt bor en massa folk i miljonprogrammets hus, som det inte är riktigt juste att bara kasta ut. Flyttbeslut bör vara den flyttandes sak, tycker jag.

Låt det bli modernisternas vanära att bli ihågkomna som dom som gick som ångvältar över folks bostäder för att tillgodose sitt ego. Det finns så oändligt mycket obebyggd mark i Stockholm, även ganska centralt, så vi behöver inte riva för att kunna bygga.
 0
Eric Thärnström (6 Juli 2008 05:36):
Påpekande:
Jag räknade på något vis in de boende i "ägarargumentet". Besittningsrätt.

Det är synd att så mycket av det som byggs idag bara är skräp. Men så går det för en civilisation som haft sin peak.
 0
Fritz Halvorsen (6 Juli 2008 10:01):
Alla vi som tycker 1961 känns som länge sen och som tycker att Jane Jacobs tänkte bra i sin tid, men inte kan tillföra så mycket mera just nu kan ju läsa en balanserad kritik i New York Times från år 2006.

http:​/​/​www.​nytimes.​com/​20​0​6/​0​4/​30​/​weekinreview/​30​jacob.​.​
 0
Johannes Hulter (6 Juli 2008 11:11):
@ fritz: Ouroussoff har ju rätt till sin åsikt, men enligt min mening har han missförstått Jacobs på samma sätt som Berman missförstod henne (enligt Asplund - läs Jacobs-kapitlet i "Essä om Gemeinshaft och Gesellschaft" så blir det tydligt).

Ur NY-artikeln: "And she never understood cities like Los Angeles, whose beauty stems from the heroic scale of its freeways and its strange interweaving of man-made and natural environments." Jag tror nog Jacobs förstod "skönheten i motorvägarnas heroiska skala", men hon var kritisk mot den. Med all rätt.
 0
Johannes Hulter (6 Juli 2008 11:29):
Litet förtydligande om Asplund-kommentaren ovan: Förenklat handlar det om att skilja mellan "retrourbanism" (typ Krier) och "nyurbanism" (Jacobs), eller som Anders G träffande uttryckt det - "småstadsurbanism" och "storstadsurbanism". Det är inte samma sak.
 0
Kalle (6 Juli 2008 13:37):
Oscars perverterat modernistiska syn på staden och dess invånare gör mig mörkrädd...

Är dock sugen på att läsa Jacobs, hon verkar vettig även om jag varit lite skeptisk till henne innan by association...
 0
Olle Jansson (6 Juli 2008 13:46):
Att förinta hela områden för att de inte passar just nu är nog att missförstå Jacobs anda. Även om hon (och jag) inte tycker att efterkrigstidens områden är särskilt vettiga så är det inte bara ur kvarteren ser ut från luften (vilket tycks styra en del planerare) utan husens innehåll som är viktiga. Även om områdena är långt ifrån ideala, finns där dock vissa sociala nätverk mellan invånare som krossas om allt rivs på en gång. Stora delar av miljonprogrammet kommer att få rivas snart i vilket fall. Då är det bättre att verka för en flexibel och utvecklande plan av områdena för att låta dem utvecklas istället för att vänta till ett helt område blivit obeboeligt och tagits över av kriminella gäng, riva allt och sedan återigen bygga upp en liten utopi.

Kalle: Boken finns numera i översättning är inte så värst svår att finna. Vissa inslag är dock en smula omoderna.
 0
Fritz Halvorsen (6 Juli 2008 13:46):
Det är ju förvånande att kritik mot Jacobs inte kan mötas på annat sätt än ett arrogant "Ourososoff har rätt till sin åsikt". Han har enligt min mening rätt i en rad punkter i sin kritik av Jacobs, men ni nyurbanister sticker stadig huvudet i sanden och vägrar att se verkligheten (så som Jane ville ha gjort det).
Greenwich Village ser inte ut som det gjorde för 40 år sedan, byggnaderna är kanske de samme, med det stadslivet som Jane Jacobs beskrev är borta för gott. Gentrifieringen/segregation som är en av urbanismens största utmaningar idag har inte sitt svar i "kvarterstaden", det funker inte så. Vi producerar inte varor på samma sätt, vi har inte samma bostadsmarknad (gamla hus är inte längre samma sak som dåliga/billiga) och handeln har andra villkor (globalisering). Jacobs har inget svar på detta och det är hennes stora svaghet.
Att konstruera nya kvarterstadskopior och tro att man får Greenwich Village anno 1960 är navitet i klass med modernism. I takt med ökade inkomster blir kvarterstaden stadig glesare befolkat och den lokala handelsmarknaden fungerar sämre och sämre och blir mer och mer likriktad, variationen försvinner. Kvarterstaden är också mycket svår att förtäta når den väl är färdigbyggt, av olika anledningar - juridiska, ekonomiska och tekniska. Stadsliv, ja. Kvarterstad, nej.
 0
Kalle (6 Juli 2008 14:15):
Tack för Ourososoff-länken, Fritz.
Han tar upp väldigt adekvata frågor i den här diskussionen.
 0
Johannes Hulter (6 Juli 2008 15:13):
@ fritz: Det var synd att du tolkade in arrogans i mitt svar. Min poäng var bara att Ouroussoff, som jag ser det, buntar ihop Jacobs med den nytraditionalistiska falangen inom New Urbanism vilket, som jag ser det, är att missförstå Jacobs. Seaside, Celebration, Poundbury etc är en sorts New Urbanism, men inte den enda. Återigen - läs gärna Asplunds essä.
 0
Jan Wiklund (6 Juli 2008 15:55):
Fritz: Gentrifiering är förvisso ett hot som inte framstod lika klart för femti år sen. Men gentrifieringen beror ju på att det finns så förbannat lite stad och så stor efterfrågan. Vilket leder till att priset går upp enligt vanliga marknadsmekanismer och de rikaste tar över.

Ansvaret för gentrifieringen är modernisternas. De har medvetet skapat brist på stad genom att envetet bygga en massa förorter som folk inte vill ha. Ungefär som sovjetplanerarna med sitt fokus på tung industri skapade brist och svart marknad på konsumtionsvaror och mat.

Gentrifieringen utplånar vi genom att bygga så mycket stad som folk vill ha. Då sjunker marknadspriset och alla har råd.

Givetvis behövs också infrastruktur - men ju mer vi glesar ut stan desto mer och desto dyrare infrastruktur behövs det.
 0
Fritz Halvorsen (6 Juli 2008 17:34):
@Johannes: Intressant det du säger att New Urbanism nu krakelerar i falanger, det var sannerligen goda nyheter. Vad jag har hört från neo-traditionalistiskt håll är att Jacobs är deras bästa kompis. De må ha missuppfattat hennes teorier, men Jacobs används hur som hälls som argument för traditionalistiska stadsstrukturer/arkitekur.

För nyurbanister som har tröttnat på klassisism kanske dags att läsa nästa kapittel i arkitekturhistorien: "The Architecture of the City" av Aldo Rossi eller varför inte "Event Cities" av Bernard Tschumi? Så har vi två andra postmoderna(modernism-kritiska) teorier med i diskussionen också.
 0
Fritz Halvorsen (6 Juli 2008 17:50):
@Jan: Väl...intressant om än långsökt teori. I såfall borde ansvaret för gentrifieringen ligga på LeCorbusiers morsa.

Undrar vad du pratar om när du säger "stad" helt konkret? Och vem som vill att marknadspriset på staden sjunker. Inte dem som äger den i alla fall.
 0
Johannes Hulter (6 Juli 2008 18:48):
@ fritz: Det är inte så att vi använder begreppet "kvartersstad" lite olika? Med kvartersstad menar jag bara hus som möter gata i sammanhållna kvarter och med ett öppet gatunät, det kan vara två våningar eller 100 och vilken stil som helst, Greenwich Village eller Times Square. Men inte Stuyvesant Town...
 0
Johannes Hulter (6 Juli 2008 18:58):
@ fritz: ...och ska kvartersstad fungera bra så bör den vara funktionsblandad och varierad i såväl höjd som arkitektoniskt uttryck (enligt min åsikt).
 0
Eric Thärnström (6 Juli 2008 19:52):
Med stigande räntor och således försämrade möjligheter att kunna ta lån så minskar efterfrågan på dyra bostäder i takt med prisökningarna. Det är lite svårt att ha någon nytta av marknadspriset, om det inte finns någon som kan betala.

Glöm inte bort att tänka efter på vad som är praktiskt möjligt, och vad som är bäst optimerat.
 0
Fritz Halvorsen (6 Juli 2008 20:43):
@Johannes: Jo, det vet vi från tidigare diskussioner. I min värld (Stockholm) är kvarterstad synonymt med stenstad, det är också den typen av kvarterstad som stadsbygnadskontoret sprider ut i alla nya stadsdelar (ex Hornsberg strand). Det är en term som är relativt entydig i stadsbyggnadsdiskussioner i Stockholm. Jag tror att du tänker på kvarterstad i et vidare perspektiv. Tror dock du/vi måste hitta en annan term för detta.

Ser dock inte helt relevansen till denna diskussionen. Jane Jacobs har inge bra svar på frågan om ny bebyggelse och städers tillväxt, det var min poäng.

@Eric: Det ekonomiska läget just nu är inget argument. På längre sikt vet vi att fastighetsvärden ökar och bostadspriserna ökar. Enda sättet andra ändra detta är genom politiska åtgärder (ex. hyresregleringar, subventioner, politiska direktiv). Marknaden fixar inte genrifieringen och segregationen. Marknaden består av aktörer som vill ha rätt avkastning på sina tillgångar.
 0
Johannes Hulter (6 Juli 2008 21:48):
@ fritz: Tja, relevansen är väl att din kritik byggde på att "kvarterstad a la jacobs"=stenstad anno 1880 (eller greenwich village anno 61). Min poäng är alltså att "kvartersstad a la jacobs" inte måste förstås så snävt, och då träffar inte din kritik. Bara det. Förresten, vad är svaret på frågan om ny bebyggelse och städers tillväxt enligt dig?
 0
Anders Gardebring (6 Juli 2008 22:42):
Det är intressant att se hur olika man kan tyda Jacobs. Kanske beror det på vad man själv har för inre bilder, och vilken typ av stad man själv uppskattar? Jag ser inte Jacobs stad som en småstad av "nyurbanistisk" karaktär. Hon pratar ju sig varm för New York ffs! Det fanns gott om ordentligt höga skyskrapor där långt före Jacobs skrev sin bok. Och som Johannes påpekade. Yimby är storstadsurbanister. Vi kritiserar ju genomgående planer i Stockholm för att vara för småskaliga och för utspridda.

Visst kan de vara lätt att falla in i ett mönster, att se staden ovanifrån och tro att bara man bygger rätt struktur så löser sig allting. Men en sak kan vi ju också ha i åtanke. Försöker vi inte ens, bygger vi fel struktur från början, strukturer som helt omöjliggör urbana möten och samband (vilket vi vet att den modernistiska planeringen gör genom en oerhört stor tillgång på misslyckanden med den planeringen), då kan vi ju rätt snabbt också glömma att sådana skall uppstå.
 0
Jan Wiklund (7 Juli 2008 00:10):
Fritz: Förstår inte vad du menar. Gentrifiering uppstår när befintliga invånare drivs ut av ökande priser. Ökande priser uppstår för att efterfrågan överstiger tillgången. Och tillgången på det som efterfrågas - tät kvartersstad - har hållits konstlat låg av planerare med perversa idéer om hur en stad ska se ut.
 0
Oscar A (7 Juli 2008 00:30):
Kalle
Utveckla gärna ditt resonemang: perverterat modernistiska syn på staden och dess invånare gör mig mörkrädd.
Jag är emot modernistisk arkitektur.
 0
Anders Gardebring (7 Juli 2008 00:38):
Oscar A:
Jag skulle tro att Kalle avser dina tankar om att riva hela områden. Det var precis detta man gjorde inom modernismen. "Urban Renewal", hela stadsdelar (och därmed dess kultur och mötesplatser) utplånades och det skapades istället nya sterila modernistiskt planerade bostadsområden. Risken finns att vi kan upprepa samma misstag. Det är därför jag själv mer ser en gradvis förvandling och förädling som vägen att gå.
 0
Fritz Halvorsen (7 Juli 2008 01:09):
Min poäng Anders och Johannes är denna: Det New York Jane Jacobs försvarade så heroiskt var en komplex kvarterstad full av fattiga konstnärer och bohemer, småskalig handverksindustri och småhandlare. Männen med skyskraporna och expresswayerna var hennes argaste motståndare. Men hennes idyll förvann. Inga modernistiska bulldozers rev ner Greenwich Village, men den moderna marknadsekonomin så till att idyllen blev hip och sen kommersialiserad och idag helt död. Det är vad vi sitter kvar med. Alltså ingen metod alls för att skapa ett pulserande stadsliv.
Och Jan: Alla vettiga fastighetsägare är intresserade i att öka värdet på sin fastighet. Man kommer därför inte att bygga mer än det marknaden efterfrågar. Och så länge det finns efterfråga, du säger det själv, kommer priserna att stiga. Så du kan tyvärr inte lita på marknaden i denna frågan, vill du har sammansatt stad ala Jacobs kostar det skattekronor eller hyresregulering, och det kanske inte räcker till.

Jag försöker att vara osentimental i frågan om städers tillväxt. Innerstaden i Stockholm måste exploateras tyngre, det är här de nästa 20000 bostäderna ska byggas, och det måste byggas mera lokaler i innerstaden också. Det kanske måste rivas, vi kan väl starta med att ta bort höjdbegränsningen på alla 60-70-talskåkar som ingen gillar ändå och se vad som händer...
 0
Eric Thärnström (7 Juli 2008 01:24):
Fritz Halvorsen
Jag tänker inte säga emot angående marknadspriserna, eftersom vi verkar dela uppfattning ändå när det gäller centralt byggande. :-)

Höjdbegränsningen i innerstaden måste, självklart, tas bort. Den är utvecklingshämmande och skadar både bostadsmarknaden och innerstadens möjligheter, till löjlig förmån för "Stockholm Skyline". Det behövs mer bostäder och kontor i centrum, och med tanke på efterfrågan så finns det väldigt trevliga summor att tjäna på att bygga på höjden.
 0
Anders Gardebring (7 Juli 2008 01:59):
Fritz:
Återigen konstaterar jag att du går i polemik, men att vi ändå i slutändan hamnar i samma slutsats :)
Du skriver:

"Jag försöker att vara osentimental i frågan om städers tillväxt. Innerstaden i Stockholm måste exploateras tyngre, det är här de nästa 20000 bostäderna ska byggas, och det måste byggas mera lokaler i innerstaden också. Det kanske måste rivas, vi kan väl starta med att ta bort höjdbegränsningen på alla 60-70-talskåkar som ingen gillar ändå och se vad som händer..."

Och jag håller med om precis varenda stavelse.

Jag ser "Den amerikanska storstadens liv och förfall" i huvudsak som en bok kritisk till modernismen och dess arbetssätt. Jag ser också många bra tankar kring hur städer bör byggas men det är ju självklart att Jacobs tankar från 1961 behöver uppgraderas för att ta itu med dagens problem och dagens städer. Kritiken av modernismen står sig dock i allt väsentlig än idag, även om hennes analyser av det lokala kvarterets folkliv inte fullt ut i samma utsträckning gör det.
 0
Jan Wiklund (7 Juli 2008 09:19):
Det slår mig just att Jacobs faktiskt skriver om gentrifiering, fast under rubriken "The self-destruction of diversity". Hennes poäng är att om något är relativt sett alldeles för populärt så stiger det i pris så till den grad att de flesta användningar trängs ut. Och så blir det bara tråkighet kvar. Och det är väl vad gentrifiering handlar om?
 0
Fritz Halvorsen (7 Juli 2008 09:29):
Ja Anders, vi är nog ganska överens om den övergripande visionen för staden.

Och ja, jag polemiserar, men inte utan syfte. Jag blir lätt provoserad av nyurbanister som igen och igen refererer Jane Jacobs som den kloka gammal gumman som sitter på alla sanningar om staden. Modernismkritiken i all ära, men hon ger enbart några få svar. Och modernismkritiker finns det ju gott om, de senaste 40 åren har arkitekturteoretiker i stor grad ägnat sig åt detta (genom postmodernismens alla riktningar), vissa med mycket större relevans för samtiden.

Och ja, jag envisas med att polemisera kring begreppet kvarterstaden, som i Stockholm inte är en öppen definition av gator och tomtmark, utan den bebyggelsesstruktur som dominerar Stockholm innerstad, stenstaden. När man säger bygg mera kvarterstad betyder det bygg mera stenstad, och möjligen en och annan solitär i estetiskt utvalda punkter. Och det betyder ingenting annat.
Man skulle önska att det gjorde det, men då måste konceptet för Stockholm innerstad redefinieras.
 0
Johannes Hulter (7 Juli 2008 10:18):
@ fritz: Nej, jag förstår fortfarande inte varför du blir så provocerad av jane jacobs. Du kritiserar nyurbanister för att läsa JJ som biblen, samtidigt som du själv är lika kategorisk, fast åt andra hållet. Hennes bok är ingen bibel, bara en massa träffsäkra iakttagelser om vad som får en stad att fungera socialt och ekonomiskt, varav de flesta är relevanta än idag. Get over it.

Vad gäller Greenwich Village har det förändrats och utvecklats över tid, som allt annat. Och gentrifierats i likhet med Williamsburg etc. Du säger att GW är "dött", jag var där för ett tag sedan och det levde alldeles utmärkt. Men det har blivit väldigt dyrt och turistigt. C'est la vie. Vad är lösningen? Bygga mer sprawl eller mer tät, levande stad? Du, jag och Jane är nog överens där. Det finns alltså ingen anledning att ha Jacobs-fobi.

Rossi, Tschumi etc är också intressanta, men är ju mer av abstrakt arkitekturteori (tycker jag som inte är arkitekt), det rör sig hursomhelst om olika diskursnivåer.
 0
Anders Gardebring (7 Juli 2008 10:40):
För mig är kvartersstad just det. En stad uppdelad i kvarter. Kvarteren kan vara trekantiga, fyrkantiga, femkantiga..., avlånga eller korta, små eller stora.
Höjden på husen kan var 3 våningar eller 100 våningar.
Men jag är också medveten om att alla inte delar denna definition utan ser just stenstaden à la Stockholm framför sig, medan jag kanske mer ser Manhattan.
Frågan är, vad skall vi använda för definition på staden vi vill bygga?
 0
Fritz Halvorsen (7 Juli 2008 10:45):
Johannes, jag blir inte provocerad av Jane. Jag tycker hon skrev bra. Men hon får för stort fokus, hon ger oss bara en liten bit av sanningen.
 0
Fritz Halvorsen (7 Juli 2008 10:59):
Ja det är just min poäng Anders - man kan vara rörande överens om att man ska bygga kvarterstad, men i själv verket är bilden av kvarterstaden helt olika, och fungerar också helt olika. Begreppet skapar en skenkoncensus.
Det kanske är mera meningsfullt att tala om stadens täthet och om planeringssättet.

För mig är inte ens "gatan" ett självändamål, några av de mest nyttjade gångvägarna i Stockholm följer t.ex inte gatan, utan sker under och genom byggnader. Vi måste ifrågasätta gatans berättigande, dens dimensioner och dens uppdelning. Skulle några av Stockholms gator blir grönstråk i stället? Skulle vi bygga igen några? Eller bygga över?
Med kvarterstads-begreppet följer en massa predefinitioner som vi kanske måste göra oss av med i framtidens stad.
 0
Anders Gardebring (7 Juli 2008 11:24):
Ett exempel på ett sådant stråk är ju gallerian i city där många passerar. Jag gillar sådana konstruktioner, där ute blir inne och handelsytor sömlöst integreras med stadens flöden. Något jag också gärna skulle vilja se mer av nere i tunnelbanan för övrigt. Jag tycker dock fortfarande att man faktiskt kan kalla det kvarter likväl, det är inget som hindrar att stråk går genom byggnader inom ett kvarter.

"Det kanske är mera meningsfullt att tala om stadens täthet och om planeringssättet."

Jo, så är det nog. Den täta och urbana staden. Yimbystaden? :)
 0
Jan Wiklund (7 Juli 2008 11:39):
Såvitt jag förstår är det tre saker det handlar om
- täthet, minst 150 personer per hektar
- varierad primäranvändning dvs bostad, arbete och service blandat
- fungerande stråk och frånvaro av barriärer.

Samtliga dessa tre skriver Jacobs om. Däremot har du rätt i, Fritz, att många av hennes eftersägare inom New Urbanism-rörelsen har tappat fokus och gärna skapar tjusiga stadskopieenklaver som egentligen saknar alla tre. De avskyr modernismens stadsförstörelse men är själva bundna av dess kategorier.
 0
Anders Gardebring (7 Juli 2008 12:06):
Det något absurda inom vissa nyurbanistiska kretsar är ju att man i mångt och mycket återgått till tankarna om Howards trädgårdsstad, trots att den i många aspekter delar den modernistiska planeringens idéer.
 0
Johannes Hulter (7 Juli 2008 13:13):
Jag kallar mig gärna nyurbanist, håller med om nästan allt i CNU:s charter. Man får skilja på nyurbanism (CNU-style) och Prins Charles-gängets metrofobiska och estetiskt konservativa ideologi. De utesluter inte varandra men förutsätter inte heller varandra.

Så med det sagt, för att ta upp Anders tråd - vad ska vi kalla den stad vi vill bygga? Tja, det verkar ju vara socioekonomiskt blandad kvartersstad med stor höjd- och stilvariation. "Varierad kvartersstad" kanske?
 0
Martin Ek (7 Juli 2008 13:46):
Men i begreppet "varierad kvartersstad" kommer fortfarande inte tätheten med i bilden. En del kanske ser 5 våningshus, medans andra ser ett manhattan med varierade höjder... Det är ytterst klurigt att skapa ett begrepp som ger en bild av den staden som vi vill uppnå. Det får dessutom inte bli 10 ord långt.

"Tät och varierad kvartersstad" kanske?
 0
Leonardo Frithunanthz (7 Juli 2008 14:17):
"Såvitt jag förstår är det tre saker det handlar om
- täthet, minst 150 personer per hektar
- varierad primäranvändning dvs bostad, arbete och service blandat
- fungerande stråk och frånvaro av barriärer.

Samtliga dessa tre skriver Jacobs om. Däremot har du rätt i, Fritz, att många av hennes eftersägare inom New Urbanism-rörelsen har tappat fokus och gärna skapar tjusiga stadskopieenklaver som egentligen saknar alla tre. De avskyr modernismens stadsförstörelse men är själva bundna av dess kategorier."


Ett sådant exempel är Järla-Sjö som alla planerare gillar att tala varmt för. Säg Järla-Sjö så lyser de upp. De menar att det är 'New Urbanism'...
 0
Johannes Hulter (7 Juli 2008 14:47):
@ martin: ja, täthet måste in. "Tät blandstad" är ju en klassiker, men då gäller det ju att få in att blandningen gäller allt (socialt, funktionellt, arkitektoniskt, trafik etc). Det kanske är ett mer pedagogiskt begrepp, då kan man trycka på att "ju tätare och mer blandat desto bättre".

@ leonardo: Det är som med Jakriborg, trots att det är svårt att se vad som är så urbant med en medeltidsby på en åker.
 0
Gustav Svärd (7 Juli 2008 15:56):
Känner mig lite utanför här då jag inte läst Jacobs än. Men de synpunkter på vad som är eftersträvansvärt finner jag enklare att hänga med i, och ser att flesta drar åt samma håll som jag själv vill göra.
 0
Fritz Halvorsen (7 Juli 2008 16:28):
Ibland kan man sluta ögonen, luta sig tillbaka och smaka på ordet metropol...visst smakar det bra?
 0
Anders Gardebring (7 Juli 2008 16:57):
Fritz:
Visst gör det :)

En del drömmer om pittoreska medeltids-stadskärnor.
Själv drömmer jag om Times Square.
 0
Mikael Hörnlund (7 Juli 2008 17:54):
Var det någon som nämnde Times Square???!! Och Metropol??!! :-)
Själv drömmer jag inte om den röda stugan med vita knutar.
Har heller inte läst Jacobs, men ska nog göra det. Under tiden jag väntar på att beställa boken så kan jag titta runt i Stockholm och se att i alla lägen behövs det inga böcker för att se hur läget är i Stockholm. Men jag håller med en del synpunkter som har getts här, och de flesta verkar sträva åt samma håll även om det sägs med andra ord.
 0
Eric Thärnström (7 Juli 2008 18:38):
Ett förslag på benämning av det vi vill uppnå: Organisk tätstad. Det handlar om att skapa en stad som:
1. Anpassar sig till sin omgivning, i kontrast till modernismen som river allt och börjar på ett tomt blad.
2. Anpassar sig till människors behov och natur, såtillvida att man tar hänsyn till hur folk rör sig (stråk) och hur folk beter sig (mänsklig synvinkel, istället för fågelperspektiv).
3. Klingar i takt med "miljömedvetenhet", som är ytterst viktig och en del av finessen med täta städer, exempelvis genom miljövänlig kollektivtrafik, men också blandad verksamhet för kortare transportsträckor och mer kontinuerligt liv.
4. Växer och utvecklas med tiden, utan att någonsin fastna eller bli "färdigställd".
5. Inte låser sig fast vid kvarterstänkandet, utan kan utvecklas på andra sätt, med en hög täthet och ändå en nära anknytning till den enskilda människan.

Varken Miljonprogram eller hus-i-park passar in på den beskrivningen, men det gör däremot den stad som vi vill se mer av, och som folket älskar.

Stockholm: Organisk tätstad.
 0
micke (8 Juli 2008 19:28):
Jag tycker Nicolai Ouroussoff har en bra invändning angående chelsea

The threats facing the contemporary city are not what they were when she first formed her ideas, now nearly 50 years ago. The activists of Ms. Jacobs's generation may have saved SoHo from Mr. Moses' bulldozers, but they could not stop it from becoming an open-air mall.
:
The old buildings are still there, the streets are once again paved in cobblestone, but the rich mix of manufacturers, artists and gallery owners has been replaced by homogenous crowds of lemming-like shoppers. Nothing is produced there any more. It is a corner of the city that is nearly as soulless, in its way, as the superblocks that Ms. Jacobs so reviled.

Om vi vill minska på resorna och bygga mer stad så måste ju även områden vara varierade. Men, de starka marknadskrafterna tillåter ingen variation. Soho är ett bra exempel. Man kan köpa en Marc Jacobs skjorta men inte ett äpple. NY är ett bra exempel på hur gentrifikering ställer till enorma problem för invånarna. Sjuksköterskor, poliser och lärare får till sist inte råd att betala de höga hyrorna och man lyckas knuffa ut yrkesgrupper som man är starkt beroende av. Hur ska man få liv i Stadens död som Jacobs talar om när Starbacks och 7-eleven knockar ut småhandlarna?
 0
micke (8 Juli 2008 19:28):
Sorry, SoHo menar jag, inte chelsea
 0
Anders Gardebring (8 Juli 2008 19:54):
"It is a corner of the city that is nearly as soulless, in its way, as the superblocks that Ms. Jacobs so reviled."

Fast där kan jag inte hålla med. Jag var nyligen i NYC och bodde just i Soho. Att jämföra det med ett superblock i någon anonym förort göres helt enkelt inte. Dessutom köpte jag både äpplen och bananer. Men visst. Låginkomsttagare var det nog ont om i krokarna, vilket naturligtvis är ett problem.
 0
Johannes Hulter (8 Juli 2008 21:31):
@ micke: Jag håller med dig om att gentrifieringen är ett problem, frågan är bara om det är ett argument mot Jacobs. Funkisområdet Stuyvesant Town har också gentrifierats kraftigt, men jag skulle inte använda det som ett argument mot funktionalistisk stadsplanering.

Däremot tror jag Greenwich Village (till skillnad från Stuyvesant Town) skulle vara populärt även om det inte låg på Manhattan.
 0
Jan Wiklund (8 Juli 2008 22:30):
Gentrifiering beror på att det är attraktivt. Den/det som har mycket pengar driver ut allt annat. Beskrivs av Jacobs i kapitlet The self-destruction of diversity.

Det kan förstås åtgärdas genom att man bygger mer av sånt som är attraktivt. Så får tillgången hålla jämna steg med efterfrågan. Men det kräver en lyhördhet hos planerare som de inte har. Som vi inte minst har kunnat konstatera på den här bloggen tenderar de att tycka att "vi vet bäst vad ni ska ha" - och det är ett säkert recept för gentrifiering, alias svart marknad.
 0
micke (9 Juli 2008 01:10):
Anders: jag har också spenderat mycket tid i NY (befinner mig där i skrivande stund) och jag måste hålla med om att SoHo inte liknar ett superblock men att det däremot känns som ett område mest för turister.

Alla jag känner i NY får huvudvärk när man nämner Times Square men om man ser det i lagom dos så är det ju såklart mäktigt och monumentalt.

Problemen på manhattan har ju spridit sig över williamsburg bridge och den vita övre medelklassen knuffar ut de som tidigare bodde där längre ut i pereferin. Intressantaste området är väl någonstanns i gränslandet williamsburg / bushwick där inkomsterna är blandade. Kanske ett sorts greenich willige där konstnärer fortfarande har råd att betala för sina ateljeer. Hursomhelst så är marknadskrafterna starkare än allt annat och katt och råtta leken fortsätter. Jag antar att kontrollerade hyror är enda sättet för att motverka gentrifikeringen, Den fria marknaden tycks åtminstone inte vara the way to go.

Jag tror inte att gentrifikeringen behöver vara att argument mot Jacobs, men kanske en uppdatering, på den tiden boken skrevs fanns inte jättekedjorna i samma utsträckning, nu finns det starbucks, h&m, mcdonalds osv... överallt. storstädernas gaturum börjar likriktas mer och mer och kännslan av stadens identitet trubbas av.

jag anser att det som dödar stan är fenomenet när det lilla fiket på hörnet blir ett starbucks.
när ett område blir "starbucksy" som folk säger här.

kan man lösa det vid ritbordet?
 0
micke (9 Juli 2008 01:24):
Angående gentrifikering har skulle man väl kunna säga att stockholm försatt sig lite i en rävsax när man slaktade allmännyttan. Det finns inga direkta förutsättningar för att skapa (det gamla) greenwich villige i borgarnas bostadsmodell. Var ska konstnärerna bo?

Kontentan av vad jag säger är att det är svårt att inte blanda in politik om man vill bygga en levande stad.
 0
micke (9 Juli 2008 01:27):
Det är lite simsalabim ala modernismen att bara man planerar si och så så kommer allt bli bra.
 0
Johannes Hulter (9 Juli 2008 10:12):
@ micke: Jag håller med dig. Jag ser det såhär: Alla problem kan inte lösas med stadsplanering, men alla problem kan förbättras eller försämras med stadsplanering. Jag tror att man måste lära sig leva med att städer (och stadsdelar) lever och utvecklas, det går inte att frysa tiden. Ibland betyder det att roliga områden blir tråkiga, ibland att tråkiga områden blir roliga.

Men ska tråkiga områden någonsin kunna bli roliga måste de ha vissa förutsättningar - lokaler i gatuplan, integrerad trafik etc. Alltså ska man se till att skapa de förutsättningarna på så många ställen som möjligt. Det kommer inte att lösa gentrifieringsproblemet, men det kommer att förbättra det.
 0
Jan Wiklund (9 Juli 2008 11:23):
Fenomenet med gentrifiering = utträngning är definitivt lösbart med planering. Med mer stad (tätt, mångsidig användning och inga barriärer) får alla som vill plats.

Frågan är om det är lösbart politiskt. Uppenbart finns inget intresse hos dom styrande eftersom de själva hör till dem som tränger ut. Det behövs mobilisering här!
 0
Johannes Hulter (9 Juli 2008 11:41):
@ jan: Jag hoppas du har rätt där men jag är tveksam. Även om det fanns hur många Greenwich Villages som helst, skulle vissa bli mer poppis än andra. De skulle utvecklas olika. Människor bildar hellre kluster än sprider ut sig. Många söker sig ju aktivt till homogena områden - bohemerna vill vara med bohemerna, bratsen med bratsen osv. Eftersom de sociala grupperna ständigt är i rörelse geografiskt uppstår ändå blandning - förutsatt att det finns tillräckligt med stad. Och där håller jag naturligtvis med dig, vi måste bygga mer stad.
 0
Jan Wiklund (9 Juli 2008 19:13):
Kan tänkas, kan tänkas. Men om det finns tillräckligt med stad blir ändå utträngningsmekanismerna mycket svagare, och det är det som är huvudsaken.
 0
David M (16 Juli 2008 01:21):
Jag tror nästa kvarter som kommer uppmärksammas nu när sekelskiftskvarteren mer eller mindre köpts upp, sanerats och sålts ut till mångmiljonpriser kommer att bli kvarter som byggdes kring 1940-1960. Det är områden där man ännu inte tog någon större hänsyn till SCAFT eller liknande planering med funktionsseparerade gator och cykel/gångtunnlar. Dessutom börjar många av de här husen komma in i renoveringsåren och har länge haft låga hyror vilket de skulle kunna fortsätta ha om man inte gör alltför stora ingrepp. Dessutom är de till viss del hantverksmässigt byggda, med rejäla stommar


En intressant blogg är Norra Grängesbergsgatan
http:​/​/​norragrangesbergsgatan.​blogspot.​com/​
Norra Grängesbergsgatan är ett industriområde anlagt under 1930-1960 och har framförallt under senare år fått många olika verksamheter.


En läsvärd rapport är Malmö stads om Malmös 1940-1950talsområden
http:​/​/​www.​malmo.​se/​download/​18.​73e3317a1116a50​e99480​0​.​.​

Dels ger rapporten även fr en icke-malmöit en bakgrund till hur de styrande tänkte och planerade innan man smällde upp miljonprogrammet dvs under en tid då viss hantverksmässighet fanns kvar i byggandet, dels finns det många stadsplanelösningar som det känns som att man ropar efter idag och som man skulle kunna inspireras av. Bara en sådan sak som att man ännu inte lade ut g/cvägar separerade från gatan borde man kunna upprepa i nya kvarter.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8654 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

 Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer. Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Forum
Allmänt
Uthyrningsdel
19 Mars 12:57 av Tom Keller
Arkitektur
Nytt hotell på Vasagatan 22
19 Januari 14:08 av Sebastian Dahl
Stockholm/Söderort
Samråd om lägenheter längs Bredängsvägen
31 Oktober 2023 11:28 av Mårten Landström
Stockholm/Söderort
Tumba Centrum
31 Oktober 2023 11:25 av Mårten Landström
Arkitektur
Welthauptstadt Germania vs. Berlin
6 Juli 2023 11:50 av Carl S
Forum

@yimbysthlm på Twitter

RSS  RSS-flöde



Politik bloggar Creeper