Krönika: Bygga tätt är rätt

Vi bör bygga täta stadsmiljöer, vilket innebär många fler bostäder på samma yta och därmed större möjligheter för fler att kunna få ett bra och centralt boende. Det innebär också mindre transporter och ökade möjligheter att upprätthålla ett bostadsnära utbud av arbetsplatser, nöjen och service. Det innebär också ett lägre tryck på att bebygga viktiga grönområden. Jag vill bygga centralt, med förtätningar i praktiken i hela Stockholms kommun, skriver landstingspolitiker Tomas Melin (MP).

En artikel i Stockholm City (14/10, sidorna 8-9) basunerar ut att nu blir det dagsljusfritt i Stockholm. Artikeln menar att Stockohlm nu ska byggas tätt, och exemplierar hur detta kan komma att se ut med hjälp av Norra Station.

I huvudsak tycker jag dock City gör rätt att kritisera byggplaner. Det är väl det vi har medier till, att lyfta upp politiska beslut till diskussion. Då ska det dock ske med ett seriöst och nyanserat underlag. Ett sådant får vi inte här. Här sätts likhetstecken mellan "tätt" och "dåligt". Exempelvis lyfts en förskola fram, som tydligen ligger helt under jord. Det kan man ju tycka vad man vill om, jag tycker det verkar märkligt, men man kan inte påstå att det nödvändigtvis måste vara så för att kunna bygga tätt.

Artikeln tar också fram det täta Gamla Stan som exempel, men gör också sig själv till expert och slår fast att folk inte flyttar till Gamla Stan för att det är trångt, utan för att där finns "andra kvaliteter". Småskalighet, påstår författaren själv.


Nå, nog för att ingen flyttar någonstans bara för att det är tätbebyggt (det säger ju sig självt) men anledningen till att människor gillar att bo i Gamla Stan är inte främst att det är småskaligt, då hade de väl snarare bott i Gnosjö, Gamla Sigtuna eller i en stuga i skogen. Rimligtvis är det Gamla Stans centrala läge som lockar. Ett centralt läge är det också i Norra Station, vilket är anledningen till att vi där behöver bygga tätt. Så att fler får plats där flest vill bo.

City ägnar ett helt uppslag åt att kritisera, men lyckas inte nämna med ett ord vad alternativet till tät bebyggelse är. Såvitt jag ser har vi två alternativ. Vi kan satsa på att bygga bort bostadsbristen, eller vi kan strunta i att bygga bort bostadsbristen. Att överhuvud inte vilja bygga särskilt mycket är en vanlig åsikt bland kritiker av de som vill bygga tätt. Att vi bland de fyra som intervjuas hittar en riktig extremist, som tycker Stockholm är "färdigbyggt", är faktiskt inte alls förvånande. Men det innebär också en kraftigt accelererande bostadsbrist, med de sociala problem som följer på det: trångboddhet, hemlöshet, segregation med mera. City har själva lyft den problematiken. Att de inte ens andas något om det i artikeln om Norra Station blir i det ljuset nästan oseriöst.

Jag tycker inte vi ska acceptera de öden av bostadslöshet som City beskriver (plus att det finns långt värre exempel), utan bygga bort bostadsbristen. Lyckligtvis har jag också med mig partiet i den frågan, så jag förutsätter att det är det vägval de flesta miljöpartister skulle göra.

Förutsatt att man då vill bygga bort bostadsbristen så behöver vi avgöra var vi ska bygga. Också här finns huvudsakligen två alternativ: Bygga centralt, eller bygga perifert. Jag vill bygga centralt, med förtätningar i praktiken i hela Stockholms kommun. Alternativet är att bygga glest och lågt, över större yta. Det kan te sig som en bra lösning, men innebär att marken snabbt tar "slut" och att vi måste söka oss längre och längre bort från staden.

Den där KTH-forskaren City dragit fram får säga vad hon vill, jag känner faktiskt ingen som föredrar utsikt från fylletolvan på Hässelby torg framför en mörk lägenhet i Gamla Stan. En gles byggstrategi leder alltså till fler bostäder folk inte vill ha. I praktiken leder det i sin tur till segregation. Bristen på bostäder i lägen som människor efterfrågar i högre utsträckning består ju faktiskt.

Utglesning leder också till ett mycket större transportbehov. I bästa fall kommer den mesta delen av dessa transporter ske med kollektivtrafik, i vilket fall landstinget behöver kraftigt ökade resurser - även per capita - för att kunna upprätthålla systemet. Troligtvis kommer dock mycket av de transporterna ske med (bensin)bil. Utglesning är därför knappast ett led i klimatarbetet, och då har vi inte ens tagit upp vilket tryck en utglesnnigsstrategi sätter på att bebygga våra grönområden.

En strategi om att bygga täta stadsmiljöer är då en bättre lösning. Det innebär många fler bostäder på samma yta, vilket ger större möjligheter för fler att kunna få ett bra och centralt boende. Det innebär också mindre transporter, det ger ökade möjligheter att upprätthålla ett bostadsnära utbud av arbetsplatser, nöjen och service och det innebär också ett lägre tryck på att bebygga viktiga grönområden.

Med det sagt, så kan förstås också täta områden byggas fel. Nätverket Yimby hade en hel del kritik mot Norra Station när det var uppe, och en större hänsyn till deras genomtänkta idéer hade nog inte varit fel. Det hade till exempel inneburit fler lägenheter med utsikt och bättre solmöjligheter, förutom bättre stadsmiljöer på andra sätt.

Tätt är rätt, det är min fasta övertygelse. Däremot kan man behöva granska boendemiljöerna ur andra perspektiv. Det är bra att City gör den granskningen, men oseriöst att de sätter likhetstecken mellan eventuella brister i ett visst projekt och tät bebyggelse i stort.