Utskrift från www.yimby.se
....

Bevarandefundamentalism hos DN

Dagens Nyheter har idag ett sorgligt bakåtsträvande inlägg på ledarsidan. Att både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheters ledarsidor för länge sedan tog ställning på bevarandefundamentalisternas sida visste vi naturligtvis redan men sällan har det varit så tydligt som nu. Till Dagens Nyheters pluskonto skall dock sägas att de till skillnad från Svenska Dagbladet numera klarar av att vara hyfsat nyanserade på nyhetsplats.

Rubriken på artikeln är "Rädda Stadsbiblioteket". Det är i sig en intressant rubrik då ingen såvitt jag vet har föreslagit att Asplunds rotunda skall rivas. Istället är det stadsbibliotekets omgivningar som skall "räddas".

DN skriver:
"Om det vinnande förslaget i arkitekttävlingen blir verklighet skulle det snabbt förändra helhetsmiljön kring biblioteket. Asplunds verk skulle från Odenplan bli skymt av en avlång glasbyggnad som arkitektoniskt inte kan mäta sig med det nuvarande biblioteket."

Att den nu föreslagna byggnaden inte kan mäta sig med Asplunds bibliotek håller jag fullständigt med om. Det som föreslagits är ett i mitt tycke ytterst konventionellt skivhus utkastat på en gräsmatta i sann förortsanda. Tyvärr är det inte arkitekturen i sig som kärnan i Dagens Nyheters kritik vänder sig mot, utan i att något överhuvudtaget skall byggas eller förändras i Stockholm. Diskussionen om att Asplunds byggnad inte längre skulle synas från Odenplan känns ganska oviktig. Städer förändras alltid, hur viktigt är det för dess invåndare på hur långt avstånd en viss byggnad kan ses? Mig veterligen brukar det inte stå stora skaror av människor på Odenplan och konstatera hur fantastiskt det är att man kan se stadsbiblioteket just därifrån.

DN nöjer sig dock inte att kritisera stadsbiblioteket utan slår vilt omkring sig. Badringen får sig naturligtvis en släng av sleven. Detta trots att det på DN:s hemsida visade sig att hela 40% av läsarna var för badringen, trots den rena hatkampanj som drevs på ledar- och nyhetsplats hos både DN och SvD. Kritiken mot badringen baserar sig på att Riddarfjärdens utseende skulla ha förändrats. Jo, nybyggen tenderar att göra det. Men om det nu är placeringen DN ogillar, varför inte föreslå en alternativ placering istället? Att de inte gör det visar återigen på att det inte handlar om sakfrågan om badring på riddarfjärden eller inte, utan om att ingenting får förändras.

Dn fortsätter med att kritisera Stockholm Waterfront, den kontors- och kongressbyggnad som förhoppningsvis kan hjälpa till att upplösa det formligen urbana svarta hål som utrymmet mellan City och Kungsholmen tidigare har bestått av.

"Det är förmodligen redan för sent att rädda Stockholms stadshus från det väldiga hotell- och konferenskomplex som kommer att uppföras på Klarabergspostens tomt och därmed rycka sönder proportionerna mellan Stadshuset och dess omgivning. Precis som med Riddarfjärden visas föga respekt för Ragnar Östbergs majestätiska byggnad."

DN:s ledarsida verkar här på fullt allvar mena att den allt annat än levande och trivsamma plats som Klarabergspostens fyrkantiga och intetsägande 80-talskloss utgjorde är bättre än en hotell- och kongressanläggning. Återigen argumenteras det utifrån att man måste ta "hänsyn" till befintlig bebyggelse genom att det nya som byggs inte får synas, utan att för en sekund reflektera över att den byggnad som skall få synas, stadshuset, är just ett resultat av att man byggde något som fick synas... Det är lätt att glömma att Stadshuset fick utstå mycket kritik när det byggdes, kritik som är mycket lik den kritik som idag ses mot byggnadsprojekt som får synas.
Att kalla den av bevarandefundamentalisterna nerfilade hotell- och kongressansläggningen, där man på extremt attraktiv mark år 2008 uppför en futtig 11-våningsbyggnad, för "väldig" ter sig närmast skrattretande.

Nöjer sig DN med detta? Nej. För att göra sin bevarandemarinad komplett kritiseras också naturligtvis bygget vid Norra Bantorget. Hotellet Clarion Sign, som äntligen skapat liv i det ingemansland som platsen tidigare utgjorde:

"Tidsandan gör det åter möjligt för cityarkitekturen att bre ut sig, exempelvis på Norra Bantorget med en klumpig hotellkoloss."

Att kalla den arkitektoniskt intressanta byggnaden som utgör Clarion Sign för en "klumpig koloss" och samtidigt försvara Klarabergsposten är onekligen ganska magstarkt. Hade DN varit nöjda om ett intetsägande nyfunkishus eller en sekelskiftespastisch byggts på platsen, eller var det bättre som det var, en död plats mitt i staden? Att "cityarkitektur" får bre ut sig är naturligtvis alldeles utmärkt. Även innerstaden behöver utvecklas och vitaliseras. Framförallt behöver den växa.

"Det är i detta sammanhang som idéerna för Riddarfjärden, Stadshuset och Stadsbiblioteket ska ses. De är en del av den felaktiga tron att Stockholms innerstad måste begåvas med nya landmärken som övertrumfar de platser och byggnader vi lärt oss att uppskatta mest."

Återigen gör sig "färdigt"-argumentet påmint. Staden är klar. Att bygga nytt i staden handlar inte om att skapa "landmärken". Att bygga nytt i staden är en återgång till en normalitet. Ja, vi har "lärt" oss att uppskatta dessa byggnader. Varför skulle vi då inte kunna "lära" oss att uppskatta nya?

"Svagheterna finns i city och bortom tullarna, i det miljonprogram som frikopplade boendet från staden. Det är strukturen och formen i dessa efterkrigstidsprojekt som ligger bakom den vantrivsel som många upplever. Att höja dessa områdens attraktivitet är en central politisk uppgift."

Var finns motsättningen? Att problemet i förorten behöver åtgärdas innebär väl inte för den skull att innerstaden är färdig? Är det månne så att DN:s ledarredaktion tycker att det är jobbigt med ett bygge runt knuten? Bättre då att man i förorten får utstå detta? För övrigt finns ju både Clarion Sign och den nya hotell-och kongressbyggnaden just i city så vad menas egentligen?

"Något liknande behov finns knappast för husen på malmarna. De ska inte rivas eller byggas om i stor skala eftersom de uppskattas för sina klassiska ideal."

Gamla klara postterminal kan knappast räknas till "husen på malmarna". Några rivningar av de husen är knappast aktuella i någon stor grad, något som naturligtvis också DN:s ledarreaktion är fullt medvetna om. Tyvärr är det vanligt att nybyggnation jämförs med rivningar i debatten.

Naturligtvis kan DN:s ledare inte undvika att nämna klararivningarna, detta trötta, uttjatade och på dagens situation fullständigt irrelevanta argument. Men det visar ju om inget annat att DN:s ledare inte har några egentliga argument.

"Besökare från hela världen slås av Stockholms unika skönhet - de beklagar inte avsaknaden av spektakulära lösningar från det senaste kvartsseklet. Stadsbiblioteket måste skyddas mot de arkitekter och politiker som lider av sensationssjuka."

Här blir iaf jag nästintill mörkrädd. DN erkänner utan omsvep att inget intressant har byggts de senaste 25 åren (själv skulle jag sträcka mig till hela efterkrigstiden med undantaget Globen och möjligen något mer) och att man tycker detta är bra! Staden har fyllts av tråkiga och intetsägande klossar som dödar stadens urbanitet och blandning. Detta tycker man är bra! Att kalla det som nu byggs för "sensationssjuka" visar återigen att DN inte har en aning om vad de pratar om. Jag föreslår att DN:s ledarredaktion besöker någon utländsk stad och ser vad som byggs där och sedan jämför det med de fjuttiga byggplaner som idag finns i Stockholm, trots det enorma tryck som finns på nya och berikande stadsmiljöer.

För övrigt kan jag meddela att besökare från hela världen inte alls nödvändigtvis slås av Stockholms unika skönhet. Denna "skönhet" är begränsad till ett fåtal platser, de platser man ser på vykort. Dessa platser finns det idag inga större byggplaner för. Jag har personligen fått frågor som "Jag trodde att Stockholm inte var med i andra världskriget" när man passerar 60-80-talsklossar i staden eller "Varför finns det inga höga byggnader?". Besökare gillar gamla stan för dess värden, men andra delar av staden undrar de varför inget har hänt i. De frågar sig varför allt ser så tråkigt och alldagligt ut. Stockholm är inte fullt så unikt och fantastiskt som DN:s ledarredaktion (och ofta även dess invåndare) gärna vill tro.

Läs också dessa utmärkta inlägg.

Krönika: Klart vi kan riva annexen!



Det tycker vissa, enligt SvD. Och det gör även jag. De kan definitivt rivas om det behövs för att stadsbiblioteket ska kunna växa. Men jag tycker verkligen inte att annexen ska rivas för att ge plats åt Delphinium. Jag vill nämligen inte se Delphinium byggas överhuvudtaget. Det är vad det handlar om för min del, dvs inte att bevara någonting gammalt, utan att staden undviker att göra ett misstag som vi kommer att ångra.

Missförstå mig inte. Jag är en tvättäkta YIMBY, och jag tycker att vi ska (måste) bygga någonting som lyfter Stadsbiblioteket. Jag gillade flera av förslagen på tillbyggnader, som inkluderade allt från höghus till att gräva ut Observatoriekullen. Ändå sätter jag mig på tvären i den här frågan. Är jag en liten smyg-NIMBY, måntro? Nej, det handlar om att vara nyanserad. Att vara en YIMBY innebär inte att man är för precis alla förslag som presenteras. Det finns gott om bra exempel på dålig arkitektur i Stockholm, och byggnader som vi i efterhand fått ångra.

Är det därför jag är emot Delphinium? Ja, bland annat. Till att börja med så ser komplexet ut som en typisk 2D-konstruktion ritad i Autosketch eller något liknande enklare CAD-program. (Missförstå mig inte. Autosketch är suveränt till just 2D-ritningar, jag har själv använt det i många år.) Ta en närmare titt på modellen, som finns här på Heike Hanadas hemsida. Du ser då kanske att byggnaden är ritad utifrån ett flertal 2D-perspektiv. Sedd från sidan, sedd framifrån, sedd uppifrån, osv. Som man arbetar när man jobbar med papper och penna. Det är därför allting är så rakt och kantigt. Byggnaden är full av räta vinklar. Med en del avrundningar och avfasningar (en funktion i Autosketch som jag själv använt flera gånger) för att ge byggnaden lite mindre kantiga former.

Och det ser faktiskt bra ut när man betraktar ritningen i något av de perspektiv som Hanada har jobbat i! Men när man börjar vrida och vända på perspektiven ser det mer eller mindre galet ut. Då känns byggnaden inte lika rätt eller OK längre. Vad jag dessutom ser redan på modellen är några “pundarprång” som jag börjat kalla dem, dvs undanskymda ytor där ingen passerar eller uppehåller sig, och som då kan dra till sig mer ljusskygga element. Det finns ett sådant prång mellan den gamla huvudbyggnaden och Delphinium, och ett mellan Delphinium och Läkarhuset. Sådana prång skapar otrygghet, och det finns gott om dem på andra håll i stan. Runt T-Centralen och Sergels torg, t ex. Jag tror att en erfaren arkitekt hade undvikit att göra det misstaget i sina ritningar.

Vilket för mig in på nästa punkt, nämligen arkitekten i sig, Heike Hanada. Hanada är helt omeriterad som arkitekt. På Sveriges arkitekters webbplats står ordagrant att “hon har väntat länge på att ta steget ut som praktiserande arkitekt”. Det tycker jag är jättebra. Det är ju genom praktiskt arbete som man verkligen lär sig saker, eftersom det är så man skapar sina egna erfarenheter.

Men är det verkligen lämpligt att en så omeriterad arkitekt får börja sin bana genom att förändra en av Stockholms mest ikoniska och karakteristiska märkesbyggnader? Jag tycker personligen att hon verkar vara en spännande konstnär med idéer, som inte är rädd för att prova saker. Och som vore ett värdefullt tillskott för vår stad om hon fick verka här. Men låt henne börja i rätt ände, med någonting mindre, och låt etablerade och meriterade arkitekter ta sig an stadens mer unika och känsliga miljöer. Jag tror helt enkelt inte att man som oprövad arkitekt har den insikten som krävs för att avgöra om en idé eller ett koncept håller över tid.

Nu vill jag inte såga eller dissa Hanada, även om det kanske låter så. Däremot undrar jag hur Stockholm stad egentligen är navlad, som utlyser en öppen tävling för att förändra en så speciell byggnad (eller byggnadskomplex) som stadsbiblioteket med dess annex? Tävlingar som är öppna för alla drar i regel till sig många lycksökare och oprövade förmågor, som inte har någonting att förlora. De ritar ihop någonting på fritiden, och skickar in, på vinst och förlust. Med så många deltagare blir det ofta en ren slump om man vinner eller ej.

Samtidigt skrämmer den här tävlingsformen ofta bort de etablerade arkitektkontoren. De är sällan villiga att lägga tid och pengar (som de annars kunnat lägga på kundprojekt) på vad som i grund och botten blir ett rent lotteri. Det kostar nämligen i både tid och pengar att ta fram solida förslag i den här storleksklassen.

Staden har alltså gjort fel. Helfel. Eller dubbelfel, eftersom man i efterhand insett sitt misstag, men ändå vill gå vidare med Hanadas planer. Och där står vi idag, med annex som ska rivas för att ge plats åt en autosketchritad koloss som kommer att göra området mindre trivsamt och inbjudande, och som vi kommer att ångra om kanske 10-20 år. Om inte tidigare.

Jag tycker att staden river upp beslutet. Vi betalar Hanada, kanske ger vi henne något slags “kompensationsprojekt” på annat håll (det saknas ju inte möjligheter, med tanke på hur mycket som byggs) så att hon kan börja sin bana som praktiserande arkitekt. Sedan bjuder vi in ett flertal välmeriterade och välrenomerade arkitektkontor till en ny tävling. Tillräckligt många för att vi ska ha ett underlag att välja mellan, men ändå så få att arkitekterna själva känner att det finns en god chans att kamma hem projektet.

Som sagt, bästa sättet att rätta till ett misstag är att redan från början undvika att göra det. Svälj stoltheten, Stockholms stad.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8636 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Maxhöjd i Kista
14 Oktober 05:26 av Bittebr Bittebr
ufu82646
14 Oktober 04:12 av Ufu82646 Ufu82646
independent escorts
13 Oktober 09:29 av Worldescortshub Worldescortshub
Spamanvändare?
4 Oktober 23:00 av Tore Kullgren
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 2020 04:44 av Huai Chuan

@yimbysthlm på Twitter