Ett Stockholm utan stadshuset och stadsbiblioteket?

Normalmsregleringen kan inte anses vara något annat än ett misslyckande. Inte ens syftet socialt projekt berättigade att riva Klara. Varför skall staten bestämma hur vi skall leva? Invånarna hade med tiden efterfrågat en modernisering, vilket skapat godtagbar standard på husen.

Hur är det möjligt att folk kan bo i Gamla stan? Dessa hus måste ju ha moderniserats. En sådan modernisering borde skett av Klara, istället för att riva.

Du anför som ett argument för Normalsregleringen att invånarna inte fick plats. Det i sig kan rimligtvis inte utgöra ett argument för rivning, däremot ett argument för bostadsbyggande på annat håll. Samma fråga uppkommer här: skall staten bestämma hur många som får på i en lägenhet? Eller skall staten skapa förutsättningar för att man skall kunna bo icke trångt?

Yimby borde tydligt ta ställning mot regleringen.

Synd att det inte blev någon bild.

Hej!
Artikelförfattaren dra det hela för långt och målar upp en alldeles för svart-vit bild av FP:s (fin fina) artikel.

FP säger inte att stadsmuseet ska få bestämma ovillkorligen. De säger bara att man ska lyssna lite mer på dem vilket inte görs idag. Självklart är det alldeles orimligt att allt stadsmuseet vill skulle gälla (det anser de nog själva med). Finns ingen som påstår något annat.
Angående city är de rätt tydliga med att det är just här de är emot skyskrapor och ingen annanstans. De säger tvärtom att de gärna ser det på andra platser. De säger även att västra city gärna får exploateras under rätt förutsättningar.
Så min fråga faller tillbaka på YIMBY. Varför är det så oerhört viktigt för er att få bygga skyskraporna just i city? Varför vill ni ha dem på precis den yta där flera bedömmer att de gör mest visuell skada? Jag köper inte boende eller klimatperspektivet här då höga hus kan byggas på alla de andra ställen som pekas ut. Låt säga att man bygger 20 skyskrapor (istället för normal skala) på överdäckningen. Hur många extra lägenheter får man då? 300-400? På vilket sätt är detta en långsiktig lösning på bostadsbristen? Riskerar inte detta att enkom dra resurser från t.ex Kista eller Västra Kungsholmen? Ett nollsummespel. På vilket sätt är just västra Klara så pass mer centralt än t.ex ett färdigbyggt västra kungsholmen eller värtan att det kan motivera att man sopar undan Sthlms skyline för gått. Varför anser Yimby att Stockholms utveckling endast ska ske här. Är inte norra station och värtan en del av Stockholms utveckling. I min värld sker en väldigt stark utveckling av Stockholm just nu. Och denna sker oavsätt vad vi gör med city. På samma sätt som man historiskt kan hitta flera lyckade exempel på tillskott i stadsmiljön (t.ex stadshuset)går det även att hitta åtskilliga katastrofer. Vilka garantier kan Yimby ge att skyskrapor i västra city tillhör tillskotten?

Vad är det som är så jädra speciellt med Stockholms skyline? Helt platt, Globen, Stadshuset, Hötorgsskraporna och några kyrkor. Vad är det som gör att om man lägger till fler element i silhuetten så förstör man den?

Martin:
Finns det något förslag på en riktig skyskrapa (dvs en byggnad högre än 150 meter) på Västra city? Jag har inte sett till någon sådant förslag.

Det viktiga är att man ser till att arkitekturen i Västra City blir banbrytande, om något borde FP fokuserat sin kraft på HUR byggnaderna kommer se ut istället. Alltså ingenstans i FPs artikel ställer man krav på att västra city inte bebyggs i samma gammla "stora gråa lådor" estetiken som tidigare dominerat nybyggen i city utan istället väljer man att ta en populistisk ståndpunkt.

Det är ju inte som att man redan idag bygger skyskrapor NÅGONSTANS i city eller? Däremot så förstör man staden genom att bygga gråa lådor utan någon ornamentik alls.

Niklas: Trifolium-skrapan var väl föreslagen där någonstans, har jag för mig. Fast den kommer det nog inte bli något med.

Magnus: Jo, ni är inte ensamma om att veta vad 3NF betyder, även om jag bara är med i facebook-gruppen. Känn dig inte olycklig dock, finns gott om folk även på KTH som inte känner till normalisering alls.

Förstår inte heller vad som är så speciellt med citys skyline. Som sagt så står Hötorgsskraporna redan ut som en fet skamfläck, och fler höga byggnader kring dessa vore enbart positivt för att neutralisera dem.

Jag tycker att Fp:s artikel är ganska okontroversiell: 1) Varsam förnyelse av staden, för att undvika ett nytt klaratrauma. 2) Inga skyskrapor kring T-centralen (något som givetvis sticker i ögonen på dem som i alla lägen vill ha skyskrapor), däremot i andra stadsdelar.

Vad i detta ställer inte Yimby upp på (där jag förresten p g a inloggningsproblem har dubbelt medlemsskap:))? I beskrivningen av syftet med YIMBY-nätverket står ingenting om att skyskrapor är en förutsättning för en levande stad. För egen del älskar jag riktiga skyskrapestäder (exv Hong Kong, New York), inte bara för de spektakulära huslandskapen, utan framförallt för den dynamiska stadsmiljön. Har däremot svårt för städer som, ofta av politiska skäl, bygger höga hus för att "sätta staden på kartan" (tänker spontant på Turning Torso, Gazprom-skrapan i St Petersburg). Av det skälet är även jag skeptisk till solitärer som Klara Torn och den numera skrinlagda planen på ett högt hus mittemot T-centralens huvudentré. Det primära måste ändå vara att Västra City byggs med förutsättningar för en levande, dynamisk stadsmiljö.

Angående Paris och London. Det är nästintill en bedrift av städer med det befolkningsunderlaget att skapa döda stadsmiljöer. Paris, som jag gillar skarpt och känner mycket väl, har tyvärr lyckats med det i och med La Défense-projektet. Dagtid ser man kontorsmänniskor som käkar lunch eller skyndar till kollektivtrafiken/parkeringen för att ta sig därifrån, en del turister irrar också runt på den stora ytan framför den nya triumfbågen, annan tid är området folktomt och sterilt. Ett starkt bidragande skäl till det är givetvis bristen på bostäder, men också att biltrafiken är hänvisad till underjorden. Säga vad man vill om bilar och deras klimatpåverkan mm, men i de städer som jag gillar bäst (både som boende och besökare) är biltrafiken en integrerad och självklar del i en levande stadmiljö. En uppfattning som kanske inte är helt PK i detta forum :)

De tre folkpartisternas artikel på Newsmill var inte speciellt märkvärdig, men i det stora hela sansad och nyanserad, och det mesta i den var relativt okontroversiellt. Desto märkligare är det att denna text verkar ha provocerat Magnus Orest så till den grad att han har känt sig tvingad att formulera ett affekterat genmäle här på Yimby, som nästan bara består av överdrifter, förvrängningar och rena felaktigheter.

Det är möjligt att det är artikelns rubrik, ”Inga fler skyskrapor i City”, som har fått Orest att tappa fattningen. Ett sådant påstående kan naturligtvis ifrågasättas, men inte med de metoder som Orest använder sig av. Och med tanke på att Orest inledningsvis påstår att artikeln på Newsmill ”inte säger någonting” är det märkligt att han har lagt ner så pass mycket arbete på att bemöta den.

Men istället för att bemöta det som faktiskt står i artikeln förvanskar Orest de ursprungliga formuleringarna till karikatyrer, så att han ska kunna avfärda dem på ett tillräckligt slagkraftigt sätt. Orest påstår att artikelförfattarna vill ”värna stadens visuella identitet” genom att frysa stadsbilden vid dagens situation. Men något sådant resonemang finns inte i folkpartisternas artikel, som trots en viss upptagenhet av stadssilhuetten främst är en resonerande plädering för att avvägningar behöver göras mellan bevarandeintressen och behovet av att bygga nytt, så att staden kan utvecklas utan att alla de kvaliteter som redan finns spolieras. Lustigt nog är det Magnus Orest som fastnar i det sentimentalt visuella, när han drömmer om att ”återställa en del av stadsbilden” i Stockholm – gissningsvis de gamla Klarakvarteren, kanske kompletta med både ölkaféer och kakelugnsmakare? Men Orests sentimentala blick stannar inte där, enligt Orest är Paris synonymt med Eiffeltornet och Stockholm synonymt med Stadshuset: de båda städerna kan alltså enligt Orest reduceras till varsin symbolbyggnad. Ytligare, slarvigare och dummare än så går det inte att skriva om städer.

Orest påstår också att folkpartisterna kräver ett generellt stopp för en hög exploatering i Stockholm, vilket de inte gör, åtminstone inte i sin artikel. Det de ifrågasätter är hur mycket som kan och behöver byggas i Västra City, över järnvägsspåren, och det är högst rimligt att diskutera detta, även om man inte delar folkpartiets åsikt i frågan. Att som Magnus Orest försöka döda diskussionen innan den har börjat med hjälp av lögner och svepande generaliseringar är bara fånigt. Av någon anledning påstår Orest upprepade gånger att folkpartisterna vill förhindra att Stockholms utseende förändras, trots att de skriver att staden måste få växa och utvecklas i sin artikel.

Stadsmuseet verkar fylla Orest med ett alldeles särskilt kraftfullt hat, och i hans text låter det som om hela Stockholm styrdes av museets antikvarier. Och mot detta måste politiker och andra kämpa med alla medel, menar han. Enligt Magnus Orest är en avvägning mellan olika intressen samma sak som att offentligt ifrågasätta Stadsmuseets kompetens och att strunta i deras blåklassningar (inte k-märkningar, för några sådana har inte Stadsmuseet mandat att utfärda). Att överhuvudtaget ta del av Stadsmuseets bedömningar innebär, enligt Orest, att politikerna ger en enskild part fritt spelrum, och därför är det bäst om politikerna inte befattar sig med Stadsmuseet överhuvudtaget.

Orest gör sig därmed till tolk för ungefär samma syn på avvägningar mellan olika intressen som präglar den politiska processen i länder som Zimbabwe: när en del av beslutsunderlaget inte överensstämmer med det beslut som politikerna vill fatta så struntar politikerna helt enkelt i den delen av underlaget. Om en sådan beslutsgång blir allmänt accepterad så kan Stockholms stad spara stora summor genom att avskaffa inte bara Stadsmuseet, utan alla andra fackförvaltningar också, med stöd av Orests argument att tjänstemännen inte är valda av folket. Istället får våra folkvalda representanter fatta alla sina beslut utan störande inblandning av sakkunniga och de underlag som dessa brukar ta fram. Ett Stockholm utan stadshuset och stadsbiblioteket? Ja, det kanske är precis det vi kommer att få inom en snar framtid, om Magnus Orest får skriva om kommunallagen och bestämma hur den politiska processen ska gå till. Varför inte ersätta stadshuset med en rejäl skyskrapa, om man har chansen?

Sammanfattningsvis finns det inte ett enda ord, ett enda kommatecken eller en enda punkt i Magnus Orests inlägg som stämmer. Att skaffa sig någon slags baskunskaper om det ämne man vill diskutera är en självklarhet för de flesta, men inte för Magnus Orest, och att han inte klarar av att bemöta folkpartisternas argument utan att först förvränga dessa säger det mesta om hans debatt- och analysnivå. Jag ska inte fördjupa mig i Orests egenartade beskrivning av citysaneringen som ett ”socialt projekt”, eftersom detta redan har kommenterats i flera tidigare inlägg. Men även den långa marschen och kulturrevolutionen i Kina har beskrivits som ”sociala projekt”, så begreppet kanske kan rymma det mesta? Fast i så fall blir det rätt meningslöst att använda det.

Det mest störande med inlägget är emellertid inte texten i sig, det finns alltid människor som hämtar sin inspiration i de retoriska förenklingarnas djupaste avgrunder. Betydligt mer oroande är att Magnus Orests smutskastning och förvrängningar i huvudsak har mötts med glada och uppskattande tillrop på den här sidan. För många av Yimbys supportrar väger uppenbarligen det interna samförståndet och tron på skyskrapor som svar på alla stadsbyggnadsproblem tyngre än kunskaper och nyanserad diskussion.

Avslutningsvis skriver Orest att skönhet är någonting subjektivt. Ja, det finns inga objektiva skönhetskriterier, men graden av subjektivitet är omtvistad, och kommer med all sannolikhet att förbli det. Det finns de som hävdar att popularitet och skönhet är samma sak, det finns de som hävdar att en långfilm av Almodovar vänder sig till en annan publik än en genomsnittlig porrfilm och att det därför är omöjligt att värdera de båda filmerna i förhållande till varandra överhuvudtaget, och det finns de som försöker ställa upp mer eller mindre absoluta kvalitets- och skönhetskriterier. Eftersom graden av subjektivitet i synen på sådant som skönhet och kvalitet är ett evigt debattämne, sedan antikens Grekland och tidigare, så brukar något så när bildade människor undvika att tvärsäkert basunera ut budskap i stil med ”skönhet är någonting subjektivt” som om det vore en absolut sanning, men detta har uppenbarligen inte hindrat Orest. Därigenom har Magnus Orest åtminstone lyckats uppnå en sak genom sitt inlägg: att för framtiden koppla samman sitt namn med den orwellska sentensen ”Okunnighet är styrka”.

Magnus Orest:

Om du har svårt att förstå det jag skrev så beror det kanske på att du inte orkade läsa hela inlägget? Du kanske är litet trött idag, eller bara ointresserad av andra åsikter än dina egna? Jag orkade läsa hela ditt ursprungliga inlägg två gånger, trots att det var långt och illa skrivet.

Jag har ingen ambition att framstå på något speciellt sätt på Yimbys hemsida. Men för att försäkra mig om att du både förstår det jag skriver och orkar läsa det ska jag försöka undvika alla ”svåra” ord. Och jag ska försöka skriva så kort som möjligt och undvika bisatser så gott jag förmår.

Jag skrev för att jag reagerade på dina förvrängningar av artikeln på Newsmill. Jag kunde och kan inte förstå varför du inte kunde bemöta det som faktiskt stod i artikeln. Och jag tyckte att det var mycket besvärande att en text som innehåll så mycket fel och förvrängningar blev hyllad och fick stå oemotsagd på Yimby.

Av någon anledning spekulerar du i vilka avsikter jag har istället för att bemöta det jag skriver. Det är möjligt att du alltid undviker att bemöta det som andra faktiskt skriver. Och det får du naturligtvis göra om du tycker att det känns bra. Men det vore mer konstruktivt om du åtminstone kunde svara på de här frågorna: varför förvränger du innehållet i artikeln på Newsmill istället för att svara på det som faktiskt står där? Och vad har du för ärende?

Och för att svara på din fråga här ovanför: det var du som hade tappat fattningen fullständigt och skrev i affekt i din första text. Nu skriver du istället överdrivet lugnt och tillbakalutat, självbelåtet och nedlåtande, som en mästrande lärare som tror sig sitta inne med svaret på allting. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilket av skrivsätten som är mest motbjudande.


Theodor Adolfsson:

Jämför de meningar du citerar med de delar av Magnus Orests text som de syftar på innan du börjar tala om karikatyrer. Och jämför Orests text med texten på Newsmill. Det är inte jag som karikerar.

Från folkpartisternas Newsmillartikel:

"För folkpartiet har Paris länge varit en förebild för hur en stad kan utvecklas, utan att man förstör kulturhistoriska värden."

Nu är jag inte expert på stadsbyggnadshistoria, men detta uttalande verkar en aningen konstigt. Revs det inte hej vilt i Paris under 1800-talet (iom Haussmann-planen)? Var det inte en massa "kulturhistoriska värden" som gick till spillo då?

Martin Danell:

Tack för ett kort, klokt och välskrivet inlägg. Det är trevligt att se att inte alla Yimbys medlemmar är lika arroganta och självbelåtna som Magnus Orest. Fast uppriktigt sagt så har jag aldrig trott att Magnus Orest talar för en majoritet på Yimby, inläggen brukar hålla en betydligt högre och sakligare nivå. Men just på den här tråden har det samlats många inlägg som okritiskt applåderar de lögner som Orest sprider, och som i vissa fall bidrar med egna och märkliga tolkningar av innehållet i folkpartisternas artikel. Hela tråden har fått ett obehagligt drag av lynchmobb över sig.

Jag skulle verkligen uppskatta om de som är kritiska till artikeln gjorde precis som du skriver, och beskrev vad det är som är så upprörande med folkpartisternas text, utan att förvränga innehållet. Men jag tror aldrig att det kommer att hända, av det enkla skälet att texten inte är särskilt upprörande. Den är varken utvecklingsfientlig eller bakåtsträvande, och går därmed inte att kritisera utifrån sådana utgångspunkter. Därför blir personer som Magnus Orest tvungna att skarva, överdriva, ljuga och förvränga innehållet i artikeln för att skapa sig en motståndare. Det jag inte kan förstå är varför Orest gör så. Det vore naturligtvis trevligt om han själv kunde förklara det, men det är ingenting jag förväntar mig att han ska göra. Med tanke på hur han har bemött andra kritiska synpunkter tidigare i denna tråd tror jag att han är nöjd med att vara nöjd med sin egen bild av världen, även om den visar att jorden är platt.


Magnus Orest:

Än en gång svarar du inte på det jag skriver. Istället anlägger du samma hånfulla ton som i föregående inlägg. Därför frågar jag dig, med så få och enkla ord som möjligt, så att du både ska orka läsa och kunna förstå:

1) Varför förvränger du innehållet i artikeln på Newsmill istället för att svara på det som faktiskt står där?
2) Vad är ditt ärende?
3) Varför är det viktigt att ifrågasätta stadsmuseets tjänstemän?
4) Varför är det viktigt att bygga skyskrapor i city?
5) Varför bemöter du inte folkpartisternas kategoriska nej till skyskrapor i city på ett vettigt och sakligt sätt?
6) Varför är det viktigare att ifrågasätta tjänstemännen på stadsmuseet än tjänstemännen på andra fackförvaltningar?
7) I vilka situationer kan vi vara helt säkra på att tjänstemän och/eller politiker är ofelbara och väger in alla aspekter i sina beslut?

Om du orkar svara på de frågorna så tror jag att det finns fler än jag som skulle läsa ditt svar med stort intresse. För övrigt har inte Stadsmuseet mandat att utfärda s.k. k-märkningar, men det har jag redan skrivit. Fast just det orkade du kanske inte läsa.

Lena Johansson

Utan att lägga mig i er diskussion.
Det finns ett par saker jag reagerar på vad gäller deras artikel (som innehåller en del som jag kan hålla med om):

Varför framhålls just Paris som fördöme i detta sammanhang. Det är ju en stad där det rivits en massa (OK på 1800-talet, men gör det saken bättre?). Måste dock säga att jag inte har något emot Paris, men icke desto mindre är det kulturhistoriska värden som gått till spillo.

Deras anspelningar på Klararivningarna är också märkliga. Självklart gick en massa kulturhistoriska värden till spillo då. Men vem föreslår att något ska rivas idag? På vilket sätt hotas de kulturhistoriska värdena av att man bygger ovanpå en Järnvägsstation? Att kulturhistoriskt intressanta byggnader hamnar i en annan kontext, kan knappast göra att de förlorar sitt värde.

Titeln: "Fp i Stockholms stad: Inga fler skyskrapor i City" är också missledande. Det antyder ju att det idag skulle finnas skyskrapor i city, vilket inte är fallet. Det finns inte ens förslag på något sådant (förutom visionsidén Trifoliumskrapan).

Niklas, visst utplånades enorma kulturhistoriska värden i Paris genom Haussmans stadsförnyelse under 1800-talet. Och mycket av det som skapades då uppskattar både du och jag och många andra idag, förnyelsen ledde inte bara till att värden förstördes, utan också till att nya värden skapades. Och så är det alltid när stora stadsförnyelseprojekt genomförs, omvandlingen av Stockholms malmar under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet är ett mer närliggande exempel. Och glöm inte citysaneringen under 60- och 70-talet.

Kulturhistoriskt värdefulla byggnader finns naturligtvis kvar även om de hamnar i ett nytt sammanhang, både Stockholm och Paris och många andra städer är fyllda av sådana exempel. Och som du skriver är artikelrubriken missvisande, det finns inga skyskrapor i dagens citykärna i Stockholm. Sedan går det att diskutera om detta är bra eller dåligt. Förslag till ”skyskrapor” (> 30 våningar) har dock presenterats, t.ex. på platsen där Hotel Continental ligger idag (ett projekt som fp motsatte sig) och intill Cityterminalen. Men det är som sagt bara projekt.


Johannes & Johannes, jag kan lugna er med att jag är fullständigt ointresserad av vem som är (eller uppfattas som) mest arrogant. Men jag tycker att det är principiellt intressant att diskutera hur det är rimligt att debattera, och när ett inlägg går över gränsen. Det är inte min sak att bestämma vilken debattnivå som ska accepteras på Yimby, det får ni göra själva. Och om ni tycker att Orests sätt att ”debattera” är acceptabelt så får ni tycka det. Men att se hans inlägg som ett ifrågasättande av andemeningen i den folkpartistiska texten är en mycket välvillig tolkning.

Orest går över gränsen för det rimliga på flera olika sätt. Han tillskriver artikelförfattarna en rad olika åsikter som de inte uttrycker i sin text, och argumenterar sedan mot dessa påhittade åsikter. Han sätter också likhetstecken mellan å ena sidan facknämndernas uppdrag att göra avvägningar mellan olika intressen, och å andra sidan ett öppet förakt för de kulturhistoriska värderingar av byggnader som Stadsmuseet har i uppdrag att göra. Och han tolkar fullständigt obekymrat både citysaneringen och skönhetsbegreppet på ett sätt som, fint uttryckt, inte är allmänt vedertaget.

Dessutom verkar inte Magnus Orest vara intresserad av att föra någon dialog med människor som inte delar hans åsikter. Han undviker konsekvent att svara på de frågor som jag har ställt till honom. Om han vet vad han skriver om, och varför, så borde det inte vara särskilt svårt. Men jag väntar tålmodigt. :)

Magnus Orest, jag vet inte vem du är och därför kan jag inte ha några förutfattade meningar om dig. Du skrev en riktigt dålig text fylld med fel, och den svarade jag på. Krångligare är det inte.

En diskussion innebär inte bara att man uttrycker sina egna åsikter, utan att man även svarar på det motparten för fram, och det gör inte du. Men du har alldeles rätt i att man blir bemött utifrån hur man tar steget in i en debatt. Och just därför får du finna dig i att bli ifrågasatt när du inleder en diskussion genom att förvränga andra människors åsikter.

Ingenstans i dina inlägg svarar du på varför du förvränger innehållet i artikeln på Newsmill istället för att svara på det som faktiskt står där. Jag tycker att det är en mycket talande tystnad. Men du är naturligtvis välkommen in i diskussionen igen om du har någonting vettigt att säga.


Johannes Lilleberg, det gläder mig att du inte tycker att man ska tillskriva andra åsikter som de inte har. Jag tror och hoppas att du talar för en majoritet av medlemmarna på Yimby.

När det gäller Stockholms framtid går det att dra fram åtminstone två olika frågeställningar ur den här tråden: om det är viktigt att bygga skyskrapor i Stockholms city, och om det är viktigt att ifrågasätta Stadsmuseets tjänstemän.

Många har bestämda åsikter om skyskrapor, men det är färre som presenterar några riktiga argument, antingen för eller mot. Stockholms silhuett är inte det enda som påverkas av en skyskrapa, och därför behöver en sådan diskussion behandla mer än stadsbilden. Och därför är de tre varianter som du har ställt upp här ovanför en mindre lyckad ingång till diskussionen, eftersom den då väldigt lätt hamnar i stadsbilds- och silhuettfrågor redan från början. En annan ingång kunde vara att fråga sig vad som är så bra med att bygga skyskrapor i Stockholm. Vilka problem skulle de lösa? Och vilka problem skulle de kunna skapa? Personligen har jag ingenting principiellt emot att det byggs skyskrapor, men jag tycker inte att det är någon särskilt angelägen fråga.

Det är bra om kommunens tjänstemän och politiker granskas och ifrågasättas med jämna mellanrum. Dels tvingas de då att formulera sina ståndpunkter, dels blir de påminda om att det är väljarna/skattebetalarna som är deras uppdragsgivare, och som ytterst ger dem mandatet att göra det de gör. Sedan är frågan om just Stadsmuseets tjänstemän bör ifrågasättas mer än andra, och i så fall varför. Jag kan inte se några skäl att särbehandla Stadsmuseet

Till sist vore det intressant om någon av de som upprörts av folkpartisternas artikel på Newsmill kunde förklara vad det är som är så upprörande med den.

Johannes, visst finns det fördelar med skyskrapor, men jag har aldrig upplevt frånvaron av skyskrapor i Stockholms city som ett problem. Och jag tycker inte att city är så problematiskt heller – visst skulle det kunna förbättras, men under de senaste femton åren har city utvecklats på ett bra sätt, och den utvecklingen ser ut att fortsätta. Därför tycker jag att det finns mer angelägna (och svårare) frågor att ägna sig åt än att kämpa för skyskrapor i city – att etablera nya förbindelser mellan isolerade stadsdelar, att förtäta ytterstaden och sudda ut gränserna mellan inner- och ytterstad, att bygga nya gator, vägar och spår. Till exempel. Därför tycker jag inte att skyskrapor är någon prioriterad fråga. Men det är klart att vi kan bygga skyskrapor om det finns tillräckligt goda argument för dem.

Johannes, jag tycker inte att folkpartisternas argument mot skyskrapor i city håller, men jag tycker inte heller att skyskrapor är något självändamål. Så i det fallet tror jag att vi är ganska överens.

Visst kan city förbättras, men det finns betydligt allvarligare och svårare problem i Stockholmsområdet. Vårt minne är kort. Den som kommer ihåg hur korsningen Regeringsgatan – Mäster Samuelsgatan såg ut för ungefär 15 år sedan vet att det har hänt saker i city. Mitt i Jakobsbergsgatan, mellan Regeringsgatan och Malmskillnadsgatan, fanns det ett märkligt system med buskar, hiss och trappor som nu är borta. Det gick inte att gå över Sergels torg i markplan, mellan Sergelgatan och Kulturhuset. Ombyggnaden av Gallerian har gjort att Gallerian kommit ”närmare” Sergels torg. Och sedan har det tillkommit nya bostäder på några platser, i liten skala visserligen, men i alla fall. Oxtorget, t.ex., bestod bara av ödsliga refuger innan det byggdes två små bostadshus där.

Jag skulle kunna räkna upp ännu fler exempel, men poängen är att city redan håller på att utvecklas till en tätare och mer fotgängaranpassad miljö, och förhoppningsvis även mot en större mångfald än idag. I den del av city som har förändrats minst, runt nedre Drottninggatan, pågår ett förnyelsearbete, som vi inte kommer att se resultatet av förrän om flera år. City är varken oviktigt eller ointressant, men jag tycker att det finns mer angelägna problem i Stockholm. Att city ägnas ett så stort intresse på bekostnad av andra delar av staden beror på Stockholms centraliserade struktur, som i sig är mycket mer problematisk än dagens citykärna.

Jag förstår inte vad du menar när du skriver om matarleder för bilar i östra city, var finns de? Och jag känner mig inte särskilt lockad av din idé om att riva husen mellan Klarabergsgatan och Klara kyrkogård. På vilket sätt skulle det göra Klarabergsgatan till en bättre gata, och city till en bättre plats? Klara kyrkogård är inte en park, det är en kyrkogård som ligger på kvartersmark, inom samma fastighet som kyrkan, och kyrkogården hålls låst på nätterna. Vad är vunnet med mer kyrkogård längs med Klarabergsgatan (bortsett från några nya gravplatser)?

Johannes, visst kan och bör det föras diskussioner om problem i city, men det ägnas oproportionerligt mycket tid på att resonera om småsaker i city, på bekostnad av resten av Stockholm. Nu förstår jag också vilka matarleder du syftade på. Du är nog den första person jag vet som räknar Herkulesgatan och Vattugatan till östra delen av city, men nu vet jag i alla fall vad du syftar på. Och den (sydvästra) delen av dagens city kan verkligen förbättras, det håller jag med om.

Jag förvränger ingenting. Du skrev att du ville förstora ”parken” runt Klara kyrka genom att riva de byggnader som ligger längs Klarabergsgatan, och jag svarade då att det inte är någon park utan en kyrkogård på kvartersmark. Johannes kyrkogård är betydligt större, och har större öppna ytor än Klara kyrkogård. Jag har mycket svårt att föreställa mig folk som kastar frisbee bland gravarna på Klara kyrkogård, eller på de grunda grönytor som skulle tillskapas längs gatan. Jag kan inte heller se att frisbeespel och picknick just vid Klara kyrka skulle vara så angeläget att det motiverar rivning av två fungerande kontors- och affärshus, inte heller att Klarabergsgatan skulle bli roligare, livligare eller bättre genom en sådan åtgärd, snarare tvärtom.

Vem skulle äga ytorna där husen står idag, skulle de läggas samman med kyrkans fastighet, eller skulle de göras om till parkmark? Var ska staketet mot kyrkogården stå? Och varför är det ett problem att Klara kyrka inte syns från hela Klarabergsgatan? Att riva fungerande hus utan att ersätta dem med annat än luft och grönska, och utan att förbättra några andra samband än de rent visuella, låter för mig som klassisk modernistisk planeringsideologi, som alltid strävar efter att ”öppna upp”. Öppna upp för vem? Och varför? Jag kan inte se något värde i det. Att utvidga Klara kyrkogård till Klarabergsgatan gör city mindre urbant, och jag tycker inte att det är någon fördel. Det är en lösning på ett problem som inte finns.

Martin Danell, det var mycket trevligt att läsa ett inlägg med så mycket siffror och fakta. Dock tror jag att du är fel ute när du skriver att Stockholm följde "London-modellen" under 60-talet, de få höghus som tillkom i centrala Stockholm då var framför allt resultatet av stadens önskemål om höga hus som markeringar på vissa platser i staden. Kontorshusen vid Klarabergsgatan tycker jag inte att man ska riva om det inte byggs någonting bättre där, av de skäl som jag beskrev här ovanför.

Johannes, när du skriver att du vill utvidga den "park" som faktiskt är en kyrkogård så är det inte så långsökt att tolka detta som att det är kyrkogården som ska utvidgas. Men jag har verkligen inte haft någon avsikt att missförstå eller misstolka dig. Dock insisterar jag på att det är viktigt att skilja mellan parker och kyrkogårdar som ligger på kvartersmark.

Att nya bostäder med automatik skulle innebära att det behövs mer parkyta inom några hundra meter låter som ett eko av de modernistiska planeringsnormerna. Det finns inget givet samband mellan antalet bostäder och grönytornas storlek. Men om det handlar om friytor för lek och umgänge så borde ett omgestaltat Brunkebergstorg ha betydligt bättre förutsättningar att fungera än en kyrkogård och ett par tunna gräsremsor längs Klarabergsgatan. I Stockholms city finns dessutom Kungsträdgården, Berzeli park och Norra Bantorget.

Men om du tvunget vill riva någonting för att tillskapa mer parkyta så förstår jag inte varför det måste göras just intill Klara kyrka. Det verkar bättre att försöka åstadkomma den parkytan i samband med förnyelsen av sydvästra city, som är på gång. T.ex. genom att riva kvarteret Elefanten mindre vid Drottninggatan (tekniskt komplicerat med tunneln under, jag vet) och anlägga en park/friyta där. Den parken skulle få ett större djup än remsorna vid Klarabergsgatan, och vara lättare att nå, och mindre kontorsyta skulle behöva ersättas. Men det säkert finnas bättre alternativ om man sätter sig ner och går igenom hela city kvarter för kvarter.

Dina tankar om att "öppna upp" för siktlinjer och tillskapa grönytor därför att det byggs bostäder låter som sagt som någonting från de gamla modernistiska planeringsdoktinerna. Jag har svårt att få ihop det med Yimbys ambitioner att göra Stockholm till tätare, rikare och intressantare stad. Eller har jag missat någonting?

Johannes, jag skrev inte att man är modernist därför att man vill anlägga nya parker. Det jag vände mig mot var att du använde samma slags dubiösa argumentation som de modernistiska planerarna: att ”öppna upp” så Klara kyrka syns från Klarabergsgatan, och att nya bostäder per definition skulle innebära att det behövs mer parkyta. Än en gång, det finns inget absolut samband mellan antalet bostäder och behovet av parkyta.

Därmed inte sagt att det skulle vara fel att anlägga en ny park i city, men utrymmet är begränsat och till största delen redan ianspråktaget. Och det är dyrt att riva, det är dyrt att bygga och det är dyrt att anlägga parker. Därför är det nödvändigt att väga en eventuell ny park mot andra, lika legitima behov i city. Och det är bra att inte stanna vid spontana idéer (inget fel i att ha idéer i.o.f.s.), utan att gå ett steg till och se om ideerna är genomförbara, och vad de kan få för resultat. Som jag har skrivit tror jag att värdet av en smal parkremsa framför Klara kyrkogård skulle vara ytterst begränsat. Om olika behov först vägs mot varandra, och slutsatsen blir att det är rimligt att ta mark i anspråk för en ny park i city, så behöver den parken ett större djup och en större yta än vad som kan åstadkommas vid Klarabergsgatan. Och en park och en kyrkogård är inte samma sak.

Jag kom med ett par konkreta förslag i föregående inlägg. Ett förslag var att se över Brunkebergstorg, så att det kan fungera bättre som lek-, rekreations- och mötesplats än idag. Ett annat förslag var att studera möjligheten att ersätta kvarteret Elefanten mindre vid Drottninggatan med en parkyta. Och ytterligare ett tänkbart läge för en liten park skulle kunna vara vid Tegelbacken, om dagens ytkrävande trafiklösning görs om. Det var tre konkreta idéer. Hur många konkreta ideer vill du att jag ska komma med?


Martin, eftersom kyrkogården ligger på kvartersmark är det fastighetsägaren, d.v.s. kyrkan, som avgör om och när den ska låsas. Det är inte konstigare än att andra fastighetsägare väljer när de vill släppa in allmänheten, och när de inte vill göra det. Gallerian, t.ex., är öppen på dagarna och låst på natten. Enda skillnaden är att Klara kyrkogård endast är bebyggd till en mindre del, men det betyder inte att det är en allmän plats, lika litet som en villatomt är det. Än en gång, en kyrkogård som ligger på kvartersmark är någonting annat än en offentlig park. Det är möjligt att behovet av att låsa kyrkogården skulle minska om de åtgärder som du föreslår genomfördes, men mellan Centralen och Sergels torg kommer det förmodligen alltid att samlas vissa sorters människor, vars närvaro gör att kyrkan föredrar att låsa på nätterna. Och varför skulle inte en fastighetsägare själv få bestämma hur han/hon vill använda sin mark, och hur andra ska få använda den?

Att byggnader är fula är inget bra argument för rivning, staden är full av fula hus och det hus som jag tycker är vackert kanske du tycker är fult, och vice versa. Att byggnadernas volym är ganska begränsad är ett bättre argument för att riva dem, men frågan är vad vi får istället? Istället för affärslokaler, kaféer och kontor får vi en grund grönyta, med ungefär samma djup som de skyddszoner som brukar finnas längs huvudvägar i efterkrigstidens förorter. Är det verkligen ett bättre sätt att utnyttja dyrbar mark mitt i Stockholm? Jag tycker inte det.

Jag förstår inte vilka likheter du ser mellan Stockholm och London i det här fallet, så om du vill precisera vad du menar får du gärna göra det.

Johannes,

Förklara gärna vad du menar med byggväxling, jag vet inte vad du syftar på med det begreppet. Sedan talar vi förbi varandra när det gäller kvartersnamnet, det jag tänkte på var Elefanten Mindre, det mycket lilla kvarter som ligger mellan Vattugatan, Drottninggatan, Herkulesgatan och Klara Tvärgränd (f.d. Nils Ferlingatan). Att ta det större kvarteret Elefanten i anspråk för en park bedömer jag som fullständigt uteslutet, av både praktiska, tekniska, ekonomiska och politiska skäl.

Fördelarna med att välja Brunkebergstorg snarare än remsan längs Klarabergsgatan är att 1) ytan finns, så man slipper riva, 2) den har bättre fysiska förutsättningar för att kunna bli en fungerande park- eller friyta. Samma sak gäller för övrigt för Tegelbacken.

Och nej, jag är inte medlem i något politiskt parti, jag arbetar inte för folkpartiet (eller någon annan politisk organisation), jag är inte medlem i något nätverk eller någon grupp eller organisation som verkar för att förändra Stockholm eller någonting annat i någon speciell riktning. :)

Det är nästan omöjligt att svara på din fråga om hur jag vill att Stockholm ska utvecklas i framtiden, eftersom frågan har en sådan räckvidd och omfattar så oerhört mycket. Vad skulle du själv svara på den frågan? Men jag kan ge några exempel, en slags önskelista, utan någon ambition att täcka in allting eller ens det mesta:

● Jag skulle vilja att Stockholm blev mindre narcissistiskt och självupptaget, mer nyfiket på världen utanför kommungränsen, och mer tillåtande mot sådant som inte överensstämmer med den stockholmska självbilden. Kort sagt, att Stockholm blev bättre på att tillåta olikheter, snarare än likriktning.

● Jag skulle vilja att Stockholm kunde acceptera tidens gång som någonting naturligt, och kontinuerliga förändringar som en oundviklig del av urbaniteten. Det finns många goda tecken i en sådan riktning i den nya översiktsplanen, det stora problemet blir att översätta den till detaljplaner och fysisk verklighet.

● Jag skulle vilja att Stockholm till slut kunde acceptera att stadsplanering inte är en arkitektuppgift, och överge den 1900-talssyn på staden som arkitektur som fortfarande omfattas av de allra flesta, från utvecklingsdeterministiska höghusfetischister till sentimentala gamla Klara-romantiker. Urbanitet och arkitektur har ingenting med varandra att göra, och det är mer än hög tid för Stockholm att inse det.

● Jag skulle vilja att stockholmarna inser att det inte går att bygga, eller producera, stadsmiljö som vilken annan produkt som helst. Jan Wiklunds inlägg på Yimby om systemfel i stadsplaneringen var bra på många sätt, och ringar in många av de tankar jag själv har. Ett grundproblem med 1900-talets och nutidens stadsbyggande är att stadsmiljö betraktas som någonting som går att producera på ett klokt och rationellt sätt, och därför är utgångspunkten alltid olika typer av modeller. Och därför påminner alltid de byggda resultaten mer om modeller, institutioner eller militärförläggningar än om stadsmiljöer.

● Jag skulle vilja att fler personer, företag och organisationer fick möjlighet att bygga det de behöver i Stockholm, utan att behöva underkasta sig någon sorts gestaltningsvilja som siktar mot en färdig stadsbild. D.v.s. mer som i de exempel från Tübingen som presenteras på Yimby. En slags frizoner för byggande, där alla former av överordnade arkitektoniska avsikter är bannlysta, vore inte så dumt.

● Jag skulle vilja att Stockholms stad och/eller Boverket införde bestämmelser som problematiserade och relativiserade begreppet ”tyst sida” i bostäder.

● Jag skulle vilja att gränszonerna mellan innerstaden och ytterstaden byggdes bort, liksom gränszonerna mellan olika stadsdelar, och mellan olika kommuner.

● Jag skulle vilja ha minst dubbelt så många tunnelbanelinjer som idag, minst dubbelt så många gator, och minst fem stadskärnor.

● Jag skulle vilja ha snygga trottoarer utan hål och gropar.

● Jag skulle vilja ha politiker i stadshuset som förstår att stadsbyggande handlar om ekonomi.

● Jag skulle vilja att människor i Stockholm var vackrare, och klädde sig vackrare.

● Jag skulle vilja slippa människor som klagar på modernistiska byggnader för att de är modernistiska.

● Jag skulle vilja slippa logotypen ”Capital of Scandinavia”.

● Jag skulle vilja slippa välkomnas av halvobskyra kändisar på Arlanda och på tåget in till Stockholm.

● Jag skulle vilja ha restaurangkockar och arkitekter som har färre idéer, och som är bättre på att genomföra det de gör.

● Jag skulle vilja ha fler taxichaufförer som hittar i Stockholm.

● Jag skulle vilja ha fler restauranger och affärer med personal som tycker om sitt jobb, och som förstår att de har ett serviceyrke.

● Jag skulle vilja kunna hitta allting jag vill ha när jag vill ha det, oavsett vad det är och när det är.

Som sagt, det här är en önskelista. Vad vill du själv?

Jag får av någon anledning intrycket att Yimbys medlemmar har satt i system att fråga ut sina gäster, samtidigt som de själva undviker att svara på frågor. Men för att ändå svara på din fråga här ovan så tycker jag väl att den samlade diskussionen under denna tråd talar ganska mycket för sig själv.

Intressant tråd...

Lena, jag gillar din önskelista och håller med om det mesta men inte allt. Vad menar du med tredje punkten? Varför har urbanitet och arkitektur inte med varandra att göra? På vilket sätt är stadsplanering inte en arkitektuppgift? Menar du att arkitektens främsta uppgift är att rita hus och att politker/tjänstemän ska ta hand om infrastrukturen? Många frågor, men jag är ärligt intresserad vad du menar.

Jonas,

I all korthet: Städer är inte arkitektur, staden börjar där arkitekturen slutar och vice versa. Att betrakta städer som arkitektur leder till att de arkitektoniska principerna projiceras på stadsbyggandet, och den urbana logiken ersätts därigenom av en arkitektonisk logik. Staden reduceras helt enkelt till arkitektur.

Det är denna process vi har sett under hela 1900-talet, hur planeringen av städer har förskjutits från en urban logik, som handlar om att skapa platser där olika verksamheter kan inrätta sig, till en arkitektonisk logik, som handlar om kompositioner av volymer och/eller tomrum. Och denna arkitektoniska logik präglar fortfarande stadsbyggandet, både i Stockholm och resten av Europa. Detta är ett av de främsta skälen till att så många projekt som genomförs med den uttalade målsättningen att skapa urbana miljöer misslyckas.

Du får ursäkta mitt korta svar, men nu är det fredag kväll, och den kan man tillbringa på roligare ställen än Yimby. Om du vill läsa om motsatsparet stad och arkitektur så har bl.a. Ola Andersson och Mikael Askergren skrivit bra om ämnet, och jag vet att flera av deras texter går att hitta på nätet om man letar.

Vänligen / L



Johannes,

Jag vet att Yimby är en ideell organisation. Och om du av någon anledning tror att jag får betalt för att skriva här så har du fel. Jag skriver för min egen skull och inte för någon annan, och jag förväntar mig inte att särskilt många ska läsa det, jag vänder mig till dem som har något intresse av ämnet. Men jag tycker inte att det är särskilt stimulerande att endast bli bemött med frågor, som jag försöker svara på så klart och tydligt som jag förmår, och sedan bara få följdfrågor till svar. Det blir litet som att sitta i ett förhör, och det har jag inte något större utbyte av. Om du inte förstår vad jag menar så hänvisar jag även i detta fall till den samlade diskussionen här ovanför.

Lena. Är du tillsammans med någon? Om inte så kanske du vill diskutera stadsbyggnad över en kopp choklad med mig?

Lena. Är du tillsammans med någon? Om inte så kanske du vill diskutera stadsbyggnad över en kopp choklad med mig?

Ursäkta dubbeln.

Martin Danell:

Ja, det är inte alldeles lätt att förstå varför Magnus Orest envisas med att försöka misstänkliggöra den folkpartistiska artikeln. Orests inlägg är slagkraftigt och roligt skrivet, men den som går tillbaka till artikeln på Newsmill ser också att kritiken är fullständigt missvisande.

De retoriska knep som Orest beskriver används nämligen inte i texten. Redan rubriken innebär ett kategoriskt nej till skyskrapor i city, på ett sätt som är svårt att missförstå eller tolka som en dold argumentation. Artikelförfattarna skriver att de inte vill se några höga hus i Stockholms city, men att de kan tänka sig höga hus på vissa andra platser. Att deras resonemang sedan inte håller för en granskning är en annan sak.

Så vad är det som provocerar så enormt, så att Magnus Orest än en gång är tvungen att läsa in sådant som inte står i texten eller ens mellan raderna? Vad är det som driver honom att söka konfrontation till varje pris? Kan det vara att folkpartisterna skriver att Stadsmuseets kompetens ska tas tillvara i stadsplaneringen? Orest tycker uppenbarligen illa om museet och skriver i sitt första inlägg att det måste övervakas, men utan att en enda gång förklara varför just Stadsmuseets verksamhet skulle vara särskilt skadlig eller problematisk. Och eftersom han inte svarar på frågor återstår bara att spekulera i hans motiv och avsikter.



Dr.Evil:

Yimby är inte en kontaktsida. Det finns sidor som match.com och kk.se, beroende på vad du är ute efter, så jag föreslår att du tar med dig dina klumpiga inviter till ett annat forum och letar efter passande fikasällskap där.

Lena:
Tycker kanske du är lite väl hård mot Dr.Evil... Visserligen kan jag hålla med om att Dr.Evil ibland är kantig, kanske rent av klumpig, men jag tolkar det som om den gode Dr.Evil faktiskt är genuint imponerad av din argumentation och därför lägger ut inviter.

Evils kommentarer ovan (27 November 21:53 och 27 November 22:01) tycker jag tydligt bryter mot följande:

"Undvik personangrepp och tänk på att hålla god ton i dina inlägg."

Om det är frågan om härskarteknik eller allvarligt menat spelar mindre roll. Jag föreslår att kommentaren tas bort.

Och Magnus Orest undviker än en gång ämnet genom att skoja bort frågeställningen. Varför är jag inte överraskad?

Jag föreslår att Dr Evils kommentarer behålls, de har skrivits som en del av den här diskussionen och alla intresserade har redan läst dem.

Magnus Orest, det är plågsamt tydligt för varje läsare av den här tråden att du inte tycker att en diskussion om sakfrågor leder någonstans. Och jag tror att varje läsare också kan bilda sig en egen uppfattning om vem som skriver mest ”personligt”.

I den första texten här ovanför förvrängdes innehållet i den artikel som skrevs av tre folkpartistiska politiker på Newsmill. Texten blir inte bättre för att hela Yimby officiellt står bakom den. Att jag inte är ensam om att reagera på de förvrängningarna framgår av flera tidigare inlägg. Jag känner mig inte på något sätt kränkt, men jag tycker illa om dumhet, förtal och lögner. Och jag reagerar på att felaktigheter och förvrängningar både publiceras på Yimby och sedan möts med glada tillrop av okritiska supportrar. Hur artikelskrivandet går till, och hur lång tid det tar, är oväsentligt. Det som syns är texten, och den innehåller fortfarande en rad fel och förvrängningar.

Magnus Orest skrev inte att ”det är helt i sin ordning att politikerna bortser från stadsmuseets rekommendationer, eftersom stadsmuseets uppgift är att bevara och katalogisera det befintliga, inte utveckla och stimulera det nya” i den första texten här ovanför, i så fall hade det inte varit så mycket att orda om. Det han skrev var ”Folkpartiet anser också att det är ett problem att politiker börjar "tappa respekten" för stadsmuseets k-märkning av byggnader och miljöer i Stockholm, och menar att man som politiker inte ska ifrågasätta stadsmuseets kompetens. Är det inte snarare tvärtom, att man som politiker måste göra avvägningar mellan olika intressen?”, och det är någonting helt annat. Att vid en avvägning mellan olika intressen prioritera andra aspekter än Stadsmuseets rekommendationer är inte samma sak som att ifrågasätta museets kompetens. Om Magnus Orest inte förstår den skillnaden så är det tråkigt. Men för en person som inte tycker att en diskussion om sakfrågor leder någonstans är det kanske naturligt att göra sådana förvrängningar och förenklingar.

What case?

Att ägna mig åt härskarteknik är mig främmande, det var i och för sig inte så hemskt seriöst menat, utan jag är imponerad av Lenas skoningslösa argumentationsteknik som P-O skrev. Men det är väldigt intressant att ett "raggningsförsök" tolkas som härskarteknik.
Säg till en arbetskamrat att hon har snygg häck så får du antingen en uppskattning eller så sätter feministhysterin igång och du kan bli inkallad till chefen. Det har väl alla varit med om att, när man minst anar det så inser man helt plötsligt hur sexig en arbetskamrat är tex och då är det väldigt befriande att kunna säga det (smakfullt förstås) utan att det vare sig innebär sex på toaletten tio minuter senare eller ett sätt att förminska personen. Jag skulle i alla fall uppskatta en kommentar om min häck om den fälldes av en kvinna utan att känna mig härskad över. (Nu hamnade jag visst lite off topic här...)

Måste säga att jag tycker Folkpartiet gått bort sig rejält i den här frågan. Hur ska man egentligen förstå slutklämmen "vi måste både bygga nytt och bevara gammalt. Annars riskerar vi att sätta stopp för stadens fortsatta utveckling och Stockholm blir allt mer musealt, eller så river vi bort värden som vi aldrig kan återskapa", samtidigt som FP i praktiken säger nej till överdäckning av spårområdet om exploateringen blir "överdriven"?

Utgör spårområdet "värden som aldrig kan återskapa(s)"? Innebär inte FPs syn egentligen att "den fortsatta utvecklingen" faktiskt stoppas och att "Stockholm blir allt mer musealt" som de säger sig vara emot? Betyder inte deklarationen "Låt medeltidskyrkorna och de naturliga höjdskillnaderna även i fortsättningen karaktärisera innerstaden" precis just detta? Och vad innebär egentligen "överdriven exploatering"? Frågorna är många och jag tycker att Orest artikel, även om den blivit hårt kritiserad ovan, faktiskt fångar upp och tar itu med dessa på ett bra sätt.

Den här tråden har det mesta vid det här laget: spänning, vrede, intriger, romans, missförstånd, ursäkter, sanningar, förvirring och sakfel. You name it.

Alf, Per-Ola Karlson, och Jan Wiklund:

Begreppet ”överdriven exploatering” är dunkelt, och som så ofta så är nog det dunkelt sagda även i detta fall det dunkelt tänkta. Överdriven på vilket sätt? I förhållande till vad? Underförstått är det naturligtvis den etablerade hushöjden i Stockholms city som enligt folkpartisterna inte bör överskridas. Resonemanget är dåligt underbyggt, men jag kan inte heller se att Orest formulerar någon intressant eller konstruktiv kritik mot detta. Jag lyckas inte hitta de partier i hans text där han tar itu med frågorna på ett ”bra sätt”, så förklara gärna var i texten han gör det.

Ståndpunkten att både bygga nytt och bevara gammalt tycker jag däremot är synnerligen rimlig, eftersom alternativen är orimliga, och den ska naturligtvis tolkas som en generell utsaga och inte som ett påstående om en specifik plats.

Jag tycker fortfarande att det läggs alldeles för mycket tid på att diskutera detaljer i Stockholms city, och mitt ärende var egentligen att ifrågasätta att en text byggd på förvrängningar och fel hyllades okritiskt, en mekanism som antyder att självkritik inte är Yimbys främsta gren. Men eftersom så många vill diskutera city, och flera personer har ställt frågor till mig, så försöker jag svara efter bästa förmåga. Vilket har gjort att jag, egentligen mot min vilja, har kommit att skriva en hel del om city här. Och jag gör nu det en gång till, med förhoppningen att jag därigenom kan vidga perspektivet till en diskussion som handlar om mer än city.

Jag tycker att det är rimligt att diskutera hur mycket som kan och bör byggas i Västra City, men inte främst utifrån ett stadsbildsperspektiv. Om silhuetten i city förändras eller inte är ganska ointressant, nästan lika ointressant som en diskussion om från vilka vinklar Klara kyrkas torn bör vara synligt.

Ett bra sätt att bedöma ett projekt som Västra City, utan att behöva sätta sig in i alla detaljer, är att ställa frågan: På vilken fråga är Västra City ett svar? Västra City är framför allt ett svar på Jernhusens och Banverkets önskemål om att exploatera ovanför spårområdet, och innebär samtidigt att city stärks och utvidgas. Om vi tills vidare lämnar stadsbildsfrågorna så framträder en betydligt intressantare fråga: är det bra att city stärks och utvidgas? För Jernhusen, Banverket och övriga fastighetsägare i området är det naturligtvis bra, men för Stockholm?

Jan Wiklund är inne på detta han skriver att det finns för få citykärnor, reellt och potentiellt, i bemärkelsen platser som är lika lätta att nå från regionens olika delar som city. Jag anser att det vore bättre om det fanns ytterligare fyra, fem eller ännu fler platser som var lika lätta att nå som dagens citykärna, och i så fall skulle många av de problem som Jan Wiklund pekar på, t.ex. med ett likriktat och utarmat utbud, inte vara lika stora, eftersom dagens city inte skulle vara lika viktigt, och det skulle finnas alternativ. Och även om city skulle ha exakt samma affärsutbud och samma bakgator som idag så skulle detta spela mindre roll, eftersom det skulle finnas andra platser som var lika lättillgängliga. Det är inte city som är problemet, utan att Stockholms struktur gör city till den enda ”viktiga” platsen i staden, eftersom det inte finns några alternativ.

Därför är den helt centrala frågan om det är bra för hela Stockholm att stärka city istället för att etablera alternativ på andra platser. Det ena måste inte stå i motsats till det andra, men just i Västra City innebär de praktiska, tekniska förutsättningarna att hela området måste behandlas som ett stort projekt. De skisser som har gjorts baseras på en exploatering på c:a 150 000 m2 totalt, om jag minns rätt, vilket förmodligen kommer att öka: en hög exploatering på platsen motiveras dels med tillgängligheten från alla andra platser (som kommer att öka ytterligare när citybanan står färdig), men också med kostnaderna för att bygga över spåren. Och eftersom höga hus innebär merkostnader ställer detta krav på ytterligare exploatering för att få ekonomi på projektet. Jag vet inte, men den totala exploateringen kan mycket väl komma att öka till 250 000 m2 mellan Klarabergsgatan och Kungsgatan, och till närmare en miljon kvadratmeter om den planerade överdäckningen upp till Barnhusbron räknas in. Och det hela bygger på ett slags cirkelresonemang, där en ökad exploatering motiveras med ökad tillgänglighet och leder till ökade kostnader, som i sig motiverar en ytterligare ökning av exploateringen.

Inget ont i hög exploatering i sig. Men om en förstärkning av city och området runt centralen ställs i relation till utvecklingen i resten av Stockholm så kan det finnas en stor motsättning mellan att planera för en mycket stor nybyggnadsvolym i city och att planera för alternativa citykärnor på andra platser. Västra City kommer att innebära att investeringar och verksamheter binds upp just där, och om inte motsvarande eller större investeringar samtidigt styrs mot andra, alternativa citypunkter så kommer Stockholms enkärniga struktur bara att förstärkas. Och framtidens stockholmare kommer att vara lika frustrerade över city som dagens människor, eftersom enkärnigheten utlovar att citykärnan ska vara allting för alla. Och det kommer den inte att kunna vara i framtiden heller. Hur Västra City faktiskt kommer att påverka utvecklingen av alternativa citykärnor vet jag inte, och det vet ingen annan heller, eftersom ingen har undersökt det. Så att göra en sådan undersökning borde vara en prioriterad fråga.

Jag är emellertid pessimistisk, eftersom projektet framför allt drivs fram av Jernhusens önskemål om att exploatera marken. Som en slags bieffekt kan det visserligen tillkomma nya förbindelser som kan bli betydelsefulla för andra delar än själva exploateringsområdet, som den föreslagna förlängningen av Vattugatans gångbana över Vasagatan. Den förbindelsen skulle få ännu större effekt om Vattugatan kunde förlängas vidare till Kungsholmen, och om Klarabergsgatan förlängdes till Norr Mälarstrand. I så fall skulle city och Kungsholmen knytas ihop på ett helt annat sätt än idag. Men sådana frågor måste drivas av Stockholms stad, och idag verkar det inte finnas någon där som aktualiserar frågor som ligger utanför det geografiska projektområdet för Västra City. Och aldrig så listiga förbindelser mellan city och Kungsholmen löser inte grundproblemet, att citys dominans i praktiken krymper Stockholm och gör staden tråkigare och mer likriktad.

Det intressanta ur ett stadsbyggnadsperspektiv är inte de relativt sett triviala frågorna om stadsbilden i city eller den estetiska värderingen av enstaka föreslagna penisförlängare. Det intressanta är i vilken grad en utbyggnad av Västra City, och en fortsatt överdäckning upp till Karlberg, kan komma att motverka och förhindra uppkomsten av nya potentiella citykärnor. Jag förväntar mig inte att vare sig folkpartisterna eller Orest ska förstå det, men om man anlägger ett stadsbyggnadsperspektiv på hela Stockholm så är stadsbildsfrågorna i city fullständigt ointressanta. Exploateringsnivån i Västra City behöver därför diskuteras, men inte främst utifrån hur området kan se ut, utan utifrån hur olika exploateringsnivåer kan komma att påverka resten av staden.

Lösningen på ”problemet Stockholms city” ligger kort sagt inte i själva city, den ligger utanför. En alltför närsynt diskussion om city tenderar att dölja detta. Därför tycker jag att det ägnas alltför mycket tid åt att diskutera enskildheter i city, och sätter härmed punkt för min egen medverkan i alla sådana diskussioner här.

Martin Danell:

Jag har ingenting emot att kontroversiella frågor och ståndpunkter lyfts fram, men jag tycker att det är ohederligt att använda sig av lögner och förvrängningar för att nå sitt mål. Dock tror jag att det är meningslöst att försöka förklara det för Magnus Orest. Han har uppenbarligen bestämt sig för att hans text är invändningsfri, och att all eventuell kritik mot den därför måste vara riktad mot honom personligen.

Det är intressantare att reflektera över hur övriga medlemmar på Yimby förhåller sig till texten, särskilt om den ska ses som ett officiellt uttalande av Yimby, och inte bara av en enda person. Vad tycker övriga? Borde Yimby ställa någon slags krav på innehållet och faktakontrollen i de texter som publiceras? Eller väger den interna lojaliteten tyngre än allt annat? Det vore roligt att få läsa ett klargörande svar.

Och det är intressant att det nästan omedelbart höjs rop på att ta bort Dr Evils klumpiga men ganska oförargliga invit från den här sidan, med hänvisning till att inlägget skulle bryta mot någon regel om att undvika personangrepp och hålla god ton. Samtidigt är det nästan ingen som reagerar på vare sig ton eller innehåll i de inlägg där Magnus Orest tillskriver såväl mig som andra en rad olika åsikter, avsikter och egenskaper. Nästan ingen reagerar på Orests ovilja att diskutera det han faktiskt har skrivit. Och ingen kan förklara vad som var så upprörande i artikeln som Orest kritiserar. Det är tänkvärt, minst sagt.

Jag tror att det kunde vara bra för Yimby att en paus från det ständiga ryggdunkandet, och istället ägna litet tid åt interna diskussioner om mål och medel. Jag påstår inte att det inte har gjorts tidigare, det vet jag inte, men sådana diskussioner är aldrig avslutade, utan behöver återupptas med jämna mellanrum. Om Yimby inte vill fastna i en trosviss misstänksamhet mot alla ståndpunkter som inte bekräftar de egna åsikterna kan det vara dags för en viss omprövning.

För mig är huvudargumentet mot att gå med i Yimby varken likriktningen eller det defensiva bemötandet, utan framför allt den generellt sett begränsade iakttagelse- och kunskapsnivån bland skribenterna. Det blir inte så givande diskussioner när begreppet funktionalism får beteckna litet vad som helst, och när skribenter inte förstår den juridiska och praktiska skillnaden mellan kvartersmark och parkmark. Och i likhet med de planerare och arkitekter som Yimby ofta kritiserar har många av medlemmarna svårt att skilja mellan arkitektur och stadsplanering. Den utbredda föreställningen om att punkthus per definition skulle skapa problem, medan kvartersformer med slutna hörn skulle ge upphov till någon slags stadsliv, är direkt komisk i sin naivitet. Jag rekommenderar alla som tror på slutna kvartershörn att besöka t.ex. Enskededalen, Norra Hammarbyhamnen eller Skarpnäck, och att fundera på vad de egentligen tycker.

Yimby gör en stor insats för att popularisera stadsbyggnadsfrågorna, och det är bra. Men i den mån kommentarerna på den här sidan handlar om annat än bekräftelse och ryggdunkningar så är det sällan de resulterar i diskussioner som leder vidare till nya insikter. Och i längden är det inte speciellt stimulerande.

Lena! Gå inte!!

Jag har själv diskuterat flitigt på yimby, där blandade jag bra inlägg med mindre bra med rent geniala argument. Men en sak jag upptäckte som du också (?) har upptäckt är att yimby kan inte ha fel. Det spelar ingen roll vad man säger hur man säger det eller hur man visar det, är du inte en av dem så har du per definition fel. Yimby började med en oförbehållen höghusvurm för att sedan gå över i en rent allmän, i många fall intressant och hyfsat (om jag nu kan bedöma det) initierad stadsbyggnadsforum, men i grunden kan inte yimby ha fel.

På yimby har man någon slags önskan att Stockholm skall sälla säg till alla andra städer som bestämt sig för att ha en höghus-skyline och där höga spektakulära byggnader är det finaste som finns. I botten ligger portalargumenten att vi behöver bygga mer stad eftersom a)det är vad folk vill ha och b)det är miljövänligt. Jag ifrågasätter bägge dessa argument eftersom jag tycker att analysen till varför och hur det är bra är så enkelspårig. Därför blir jag inte heller medlem i yimby. Den monumentala oförståelsen till varför det finns Nimbys och vad dessa människor kan ha för behov och önskningar i sina liv gör också att jag inte ger stödjer yimby.

(Till försvar för yimby vill jag säga att det som skrivs i artiklar och ledare bör tas med en nypa salt, de är inte proffs och de gör det obetalt. En anledning till att ta det lite piano.)

Eller: Det här är mina principer. Passar dom inte så har jag andra.

Johannes Åsberg,

Tack för ett genomtänkt, genomreflekterat, klokt, insiktsfullt, kunnigt och synnerligen väl avvägt svar, som rymmer allt från den vänligt farbroderliga klappen på axeln till den skämtsamt hållna förmaningen, och dessutom en smula självreflektion. Det är, kort sagt, ett svar som rymmer allt. Vad mer skulle någon kunna begära?

Jag måste dock göra dig besviken när det gäller min akademiska bakgrund. Jag har ingen formell planerarutbildning, men det hade inte Jane Jacobs heller, så jag låter mig inte hindras av sådant. Det jag själv kan bygger uteslutande på läsande och egna erfarenheter. Och om man är tillräckligt nyfiken och intresserad går det att lära sig en del om hur städer fungerar utan att ha en formell utbildning eller arbeta som planerare.

Jag förstår att de inlägg som skrivs på Yimby inte alltid är frukten av flera års tankemöda, och jag förväntar mig inte heller att de ska vara det. Bland annat därför tycker jag att någon form av ödmjukhet och öppenhet kan vara på sin plats när en skribent inte riktigt har satt sig in i sitt ämne. Och jag tycker att det underlättar om man i en diskussion kan enas om vad de begrepp som används har för innebörd. Om man diskuterar just stadsplanering underlättar det om man är medveten om skillnaderna mellan gatumark, parkmark och kvartersmark, särskilt när man föreslår förändringar som förutsätter rivningar. Och det underlättar om man förstår att markanvändning är någonting annat än komposition av volymer och fasader.

Eftersom du inte förstår vad det var som kunde uppfattas som provocerande i Magnus Orests text så kan jag förklara det en gång till. Det jag själv reagerade på var att texten var illa skriven, höll en aggressiv och tvärsäker ton, och innehöll ett stort antal fel och förvrängningar. Och, inte minst, att texten trots detta fick ett entusiastiskt mottagande. Men det går naturligtvis att ha olika åsikter om vikten av att inte förvränga eller övertolka motpartens ståndpunkter.

Att folkpartisternas artikel innehöll dåligt underbyggda påståenden och tankegångar ser jag inte som någon anledning att förvränga deras resonemang, eller att bemöta texten genom att försöka misstänkliggöra den. Varför kan inte Orest vara uppriktig istället? ”Jag gillar höga hus, och jag tror att Stadsmuseet är onödigt och hindrar oss från att bygga riktigt högt.” Det är väl inget fel att tycka det.

Yimby har vuxit snabbt under det senaste året, och fått allt mer uppmärksamhet. Med uppmärksamheten följer både ett större inflytande och ett större ansvar. Att förvalta rollen som ansvarsfull opinionsbildare kan bli en utmaning. Men om man alltid har rätt går det säkert bra. Du får dela med dig av den insikten bland dina lärjungar.

Alf,

Jag tror att du missförstår mig, och det är möjligt att jag uttryckte mig oklart. Jag har inga illusioner om att t.ex. Jakobsberg skulle kunna utvecklas till en citykärna som på allvar konkurrerar med dagens city. Det jag syftar på som potentiella, alternativa citykärnor är platser inom eller intill det område som regionplanen definierar som den centrala regionkärnan, t.ex. Solna, Sundbyberg, Sickla, Gullmarsplan-Globen och Älvsjö, det är i sådana lägen som det kan vara realistiskt att försöka planera för alternativa citykärnor.

Att den centrala regionkärnan kommer att förbli den viktigaste delen av Stockholmsområdet under överskådlig framtid vet alla som har satt sig in i frågan. Men att styra investeringar just till det lilla område som utgör dagens city kan motverka framväxten av en större central kärna än idag. Det är skillnad mellan att bygga stora nya volymer just i city, som utgör en mycket liten del av regionen, och att bygga inom det ganska stora område som RUFS kallar för den centrala regionkärnan. Och det är skillnad mellan att bygga bostäder och att bygga för cityverksamheter.

City utgör en liten del av den centrala regionkärnan, och dagens city är tillräckligt dominerande i regionen som det är. Jag tycker att det är bättre att planera för verkliga alternativ till city än att befästa dagens struktur. Men jag vet inte om det finns en motsättning mellan projektet Västra City och framväxten av alternativa citykärnor, och hur allvarlig den motsättningen i så fall är. Det vet ingen, eftersom ingen har undersökt frågan. Och just därför tycker jag att det finns anledning att göra en sådan undersökning innan exploateringsnivån och tidplanen för Västra City läggs fast.

Niklas Öhrström,

Även många som arbetar professionellt med de här frågorna verkar vara oförmögna att förstå skillnaderna mellan stad och arkitektur. Delvis tror jag att det handlar om vanans makt, de flesta ifrågasätter inte den praxis de möter dagligen, utan vi tar de rådande ordningarna för givna. Men egentligen är det inte så svårt att förstå att en stad är oändligt mycket mer än sin arkitektur, om man bara tänker efter.

Arbetet med en modern generalplan, eller Lindhagenplan, låter som ett mycket bra initiativ. Jag tackar för det trevliga erbjudandet om att medverka, men jag svarar varken ja eller nej här och nu. Men som sagt, en sådan plan låter som ett mycket bra projekt.

Jag håller med om ditt resonemang om spårsystemens strukturerande betydelse, och jag tycker att det var ett stort misstag att välja citybanan istället för en ny sträckning längre västerut, över Kungsholmen eller Bromma. Nu kommer det att dröja många decennier tills frågan om nya nord-sydliga järnvägsspår aktualiseras igen.

Jag är inte någon principiell motståndare till att det byggs mer och nytt i city, men allting som försvårar utvecklingen mot en flerkärnig stad och region är jag kritisk till. Vad konsekvenserna av att bygga Västra City kan bli vet vi tyvärr inte, så det återstår bara att spekulera eller vänta och se.

Visst finns det utrymme för förbättringar i city, och visst kan kopplingen till Kungsholmen förbättras genom nya broar och ett framdragande av Klarabergsgatan, etc., så att city lättare kan expandera västerut. Men det löser inte grundproblemet, att det bara finns ett city i Stockholm, och att det inte kan uppstå några alternativ utan en planering som aktivt siktar mot flera kärnor.



Johannes,

Tack för dina vänliga ord. Jag uppskattar dem. Och jag delar många av Yimbys ståndpunkter, men långt ifrån alla. Ju mer jag förstår av hur städer faktiskt fungerar och utvecklas, desto svårare tycker jag att det blir att göra kategoriska ställningstaganden.

Nu är det inte min sak att bestämma vilka ståndpunkter Yimby ska ställa sig bakom, och hur dessa skall formuleras. Personligen tycker jag att det är bra att försöka skriva sakliga inlägg, och att inte spekulera i andra människors drivkrafter, avsikter, personlighet eller eventuella dolda agendor. Och jag tycker att det är bra att utgå från fakta, och att kolla upp dessa innan texten läggs ut.

Jag tycker inte att Yimby generellt sett ger ett arrogant och aggressivt intryck, det gällde främst artikeln här ovanför och delar av bemötandet i diskussionen om den. Jag ska inte upprepa det jag redan har skrivit flera gånger. Men läs gärna hela tråden från början, och fundera på vad du själv tycker.

Dock tycker jag att det finns en tendens bland Yimbys medlemmar att lite väl raskt berömma och bekräfta varandras bidrag, och då blir det väldigt lite av verklig diskussion och ifrågasättande, samtidigt som avvikande åsikter avfärdas raskt. Kort sagt, jag tycker mig se en slags spirande självbelåtenhet.

Jag tror att det är riskabelt att slå sig till ro och vara nöjd i tron att man sitter inne med svar. När man tror sig ha alla svar slutar man vara nyfiken, och då slutar man också att utvecklas och lära sig nya saker. Diskussionen förfaller därigenom till att bekräfta det alla deltagare redan tror sig veta. Så om Yimby ska fungera som ett angeläget och dynamiskt forum ska ni inte trampa i den fällan.

Lena:

Håller med om att arkitektur och stadsplanering är olika saker. En viktig synpunkt och jag stödjer ditt resonemang helt och hållet! Den som följt yimby en längre tid känner ju också igen att detta har diskuterats av och till och att alla inte alltid har samma synsätt. Ingen tror emellertid på allvar att enbart "kvartersformer med slutna hörn" i sig skapar stad, utan det är ju en kombination av fler saker. Vad som däremot ofta framhålls är att slutna kvarter skulle tydliggöra gränserna mellan offentligt och privat, öka exploateringen samt avhjälpa buller.

Kan också se en oroande tendens att politiskt fokus även fortsättningsvis ligger på city istället för att försöka utveckla fler "cityfunktioner", men personligen skulle jag ändå vilja överdäcka det eländiga spårområdet. Jag konsultade åt Jernhusen för ett antal år sedan och kom redan då i kontakt med dessa planer. Självklart driver de på en sådan utveckling av vinstintresse, men jag tycker samtidigt att de också bidrar positivt till att försöka läka gamla klarasår genom att rusta upp och bygga om denna del av city som tidigare var en riktig skamfläck för Stockholm. Rent subjektivt tycker jag att såret skulle kunna läkas ytterligare genom en överdäckning av spåren, oavsett vilka intressen eller intressenter som driver på (spekulerade förresten inte du själv i tänkbara "drivkdrivkrafter" och "avsikter" där?).

På din fråga var jag hittade något bra och konstruktivt i Orest text vill jag först, likt faktiskt flera andra yimbyiter i början av tråden, framhålla att jag inte delar hans historieskrivning kring klararivningarna, men däremot tycker jag han pekar på en odynamiska historiesyn som jag tycker präglar både Fp:s artikel och Stadsmuseets utlåtanden. Jag citerar ett exempel ur Orest artikel:

"Det finns många exempel på byggnader som var kontroversiella när de byggdes, men som idag är en så naturlig del av stadsbilden att inte ens den mest reaktionära nostalgiker skulle drömma om att 'återställa' den till sitt tidigare utseende."

Personligen tycker jag att staden borde betraktas mer som den faktiskt har vuxit fram genom historien, nämligen dynamiskt. Sedan har den under vissa perioder vuxit mer organiskt och under andra mer planerat. Om ett dynamiskt synsätt var det dominerande skulle få tycka att det var konstigt om det tillkommer nya byggnader intill gamla, få skulle heller kräva att alla nybyggnationer måste "ta hänsyn" till befintlig bebyggelse och få skulle heller hävda att nya byggnader "skymmer" andra byggnader.

Det hindrar så klart inte att Stadsmuseet har en viktig roll (men hur de resonerar är ju inte frikopplat tidsanda eller ideologier), eller att våra politiker får tycka precis som Fp gör, men då är det viktigt att blottlägga dessa synsätt för att kunna kritisera så bra som möjligt för de som har en avvikande åsikt.

Alf,

Vi talar förbi varandra. Jag oroar mig inte för att Västra City skulle vara någon slags hot mot den befintliga citykärnan. Det jag är kritisk till är dagens struktur, med en enda helt dominerande citykärna, och den strukturen kommer man inte ifrån enbart genom att bygga nya hus.



Jan,

Jag har inte skrivit att några cityfunktioner ska jagas ut till Gullmarsplan. Jag är inte så mycket för tvång överhuvudtaget. Men det vore möjligt att planera med målet att på sikt etablera flera alternativa ”citykärnor” i Stockholm, platser som är lika lockande för företags- och butiksetableringar som dagens city, och lika lättillgängliga. En sådan utveckling kan naturligtvis inte åstadkommas över en natt, och den kan aldrig garanteras, men den uteblir helt om planeringen enbart följer minsta motståndets lag och fortsätter att pressa alla trafikströmmar genom dagens city.

Som jag skrev vet varken jag eller någon annan vad Västra City kan få för effekter för staden i stort, och just därför tycker jag att det vore intressant att få veta det innan projektet sätts igång.



P-O,

Visst kan ett projekt som Västra City vara bra för Stockholm även om det främst drivs framåt av Jernhusens vinstintresse, det finns ingen motsättning i det. En risk kan dock vara att Jernhusen missar viktiga saker som ligger strax utanför själva projektområdet om inte andra parter som t.ex. SBK anlägger ett något större perspektiv.

Jag tycker att Stockholm borde lära sig att acceptera tidens gång och förändringar som någonting naturligt och ofrånkomligt. Men jag uppfattade inte folkpartisternas artikel som en plädering för en odynamisk syn på stadsbyggande, utan som en ganska nyanserad (om än allmänt hållen) syn på balansen mellan att bygga nytt och att bevara. Att deras kategoriska nej till nya höghus i city är illa underbyggt och inte håller är en annan sak.

Att kritisera Stadsmuseet för att de har en odynamisk syn på stadsbyggande är lika poänglöst som att kritisera exploateringskontoret för att de inte utgår från kulturhistoriska värden när de anvisar mark. Olika förvaltningar har olika uppdrag, och ett av Stadsmuseets uppdrag är att beskriva vilka kulturhistoriska värden som finns i den byggda miljön. Sedan kan nämnden välja att prioritera andra saker än de kulturhistoriska värdena när de fattar beslut, men det är inte samma sak som att ifrågasätta museets kompetens eller att strunta i deras bedömningar.

Många byggnadsverk som idag är uppskattade och ses som självklara möttes en gång med kraftiga protester, och just därför kan det vara bra att det finns en förvaltning som Stadsmuseet, som gör värderingar baserade på annat än samtida tycke och smak, så att inte alla de kvaliteter som vi är blinda för idag förstörs på ett lättvändigt sätt. Jag tycker att det sentimentala synsätt som Orest ger uttryck för när han vill återställa delar av stadsbilden är långt mer odynamiskt och problematiskt. Återställa vad, och för vem? Varför?

Mitt intresse för Lena har svalnat. Lena är ingen kvinna utan en man.

Däremot så skriver du väldigt intressant och har bra intressanta resonemang.